Vägledarnas verktyg för att ta sig an utmaningarna

De individuella utmaningar respondenterna hittills beskrivit när det gäller arbetet med målgruppen är bland annat: personliga bekymmer som behöver behandlas innan vägledningsprocessen kan starta, brist på motivation samt psykisk ohälsa. Hur arbetar

respondenterna för att ta sig an ovan nämnda utmaningar? Först redovisar vi en kort sammanställning av exempel på hur respondenterna beskriver arbetssätt och vägledningsverktyg. Därefter fokuserar vi på kartläggning och identifiering av styrkor.

5.3.1 Generell sammanställning av verktyg

När vi frågade vilka kunskaper från studie- och yrkesvägledarutbildningen respondenterna ansåg vara mest användbara svarade samtliga respondenter samtalsmetodiken. När de sedan utvecklade sina tankar om samtalsmetodiken framkom mer konkreta exempel på hur de arbetar med ungdomarna. Sammanfattningsvis beskriver respondenterna att de arbetar med att:

● Synliggöra, kartlägga, visualisera, se fler möjligheter, sätta saker mot varandra ● Möjliggöra, ta reda på fler alternativ, bygga på det positiva, arbeta med

självkännedom, inge hopp, engagera, motivera och entusiasmera

● Göra handlingsplaner, konkretisera, individanpassa, rusta ungdomarna att möta samhället, lära ungdomarna var de själva kan hitta information.

Analys: Studie- och yrkesvägledare har enligt Peavy (2004, 25) många olika verktyg att använda för att hjälpa individen utvidga sin förmåga att göra val. Utifrån denna sammanställning tolkar vi det som att respondenterna använder sig av en stor andel vägledningsverktyg. Respondenterna ägnar sig bland annat åt det som Peavy (2010, 89) benämner Future building, de hjälper deltagaren visualisera en framtid, inger hopp, engagerar ungdomarna och rustar dem för att konstruera sin egen framtid.

5.3.2 Kartläggning och identifiering av styrkor

Att bygga på det positiva och förstärka det som fungerar bra är en viktig del inom konstruktivistisk vägledning (Peavy 2010, 7). Ett flertal av våra respondenter nämner vikten av att hitta dessa ljusglimtar för att motivera ungdomarna och stärka dem till att tro på sig själva:

Sen är det ju också att jobba mycket med det positiva, det som är bra, det som funkar, och det är ju så olika, mår man inte bra så får man kanske börja med: vad mår du bra av att göra? Försöka lyfta det, "ja men jag vet att jag mår bra när jag

kommer iväg ut och går" Ja, kan du gå hit på morgonen till studiepasset så kommer du igång, man försöker lyfta det som funkar och som är positivt (Respondent 6).

Samtliga respondenter nämner att de arbetar med att kartlägga ungdomarnas erfarenheter på ett eller annat sätt. En kartläggning är ofta det första steget när de kommer i kontakt med ungdomarna. Kartläggningen görs dels för att underlätta för kollegorna ifall de också ska arbeta med ungdomen vid senare tillfälle dels för att kunna matcha ungdomarna mot eventuella arbeten eller studier. En annan viktig aspekt av kartläggningen är att synliggöra för ungdomen själv vilka erfarenheter hen har med sig och vilka styrkor hen har visat prov på. Respondent 4 tar upp vikten av att möta ungdomarna där de är och påpekar att det kanske inte alltid är så att ungdomen har med sig någon arbetslivserfarenhet i bagaget, men att även personliga egenskaper kan vara av värde att gå igenom:

De har ju, många av dem är väldigt kreativa (..) kanske, och det syns ju genom de bus de hittar på kanske eller ((skrattar)). De gör ju inte saker ofta som är rätt här ute i världen men man kan ändå plocka fram styrkor från dem i det de gör (Respondent 4).

Analys: Att arbeta med ungdomarnas styrkor och personliga egenskaper på det här sättet, i syfte att både motivera och stärka dem, tycker vi stämmer väl överens med den konstruktivistiska vägledningen. Peavy (2010, 8) menar att en av de faktorer som är betydelsefulla för den personliga utvecklingen är att vägledaren stödjer individen i att få syn på sina unika egenskaper, färdigheter och bedrifter. Robertson (2013, 257) menar att vägledningssamtal kan stärka klientens självförtroende, öka dennes proaktivitet och lära hen att utveckla ett agentskap och handlingsförmåga, vilket innebär en förmåga att lära känna sig själv, se sina möjliga val och själv kunna bestämma vad som är bäst för en själv, samt att våga ta och fullfölja beslut.

5.3.3 Verktyg som saknas

Flera av våra respondenter gav uttryck för att de inte kände sig riktigt rustade för arbete med den här målgruppen efter studie- och yrkesvägledarutbildningen. Även om vägledarna arbetar i multikompetenta team och har tillgång till kuratorer och specialpedagoger är det vägledarna som har det initiala mötet med ungdomarna och då kan det, enligt några av respondenterna, kännas svårt. Respondent 3 hade en idé om hur studie- och yrkesvägledarutbildningen skulle kunna utvecklas:

På gymnasiet finns ett fjärde teknikår, jag hade önskat att det fanns ett fjärde syv- år för typ “utsatta människor”… Eller om det fanns någonting vi fick välja, en särskild inriktning, [...]. För det finns ju de här utbildningarna till socionom och behandlingsterapeut men de är också treåriga, jag hade önskat att det fanns en liten… En specialinriktning på syv-programmet, KAA-syv, eller någonting sådant (Respondent 3).

Även Respondent 2 uttrycker liknande tankar om att det kanske borde finnas olika inriktningar på utbildningen, alternativt att det finns möjlighet att själv välja till ett fjärde år. Diskussionen uppkom efter att respondenten nämnde hur svårt det kan vara att jobba med metaforer och öppna frågor när det gäller elever med neuropsykiatriska diagnoser.

Specialpedagog-Syv kan vi kalla det. Det är ju inte utbildningens fel, vi ligger ju under lärarhögskolan [...] Jag tillhör mera dem som tycker att studie- och yrkesvägledning bör hamna allt mer under elevhälsan. Att vi mera hör ihop med dem och psykologerna än pedagogerna. Vi behöver ha de kunskaperna, man sitter mer och mer i såna här cip-möten med BUP och soc och så vidare och jag tänker att syv alltid fattas och att syv behöver vara med där (Respondent 2).

Analys: Att vägledare mer hör ihop med elevhälsan och psykologerna än pedagogerna som respondent 2 uttrycker det ligger i linje med den tidigare forskning vi presenterat gällande vägledningens hälsofrämjande effekter. Robertson samt Stoltz och Haas menar att vägledning kan verka hälsofrämjande för individen (Robertson 2013, 256; Stoltz och Haas 2016, 45).