En stor del av elevhälsoteamsmötesdokumentationen har ett fokus på enskilda elever svårigheter och beskrivs på ett kategoriskt sätt. Det leder i vissa fall till en krock mellan klasslärare som har ett kategoriskt synsätt och lärare med ansvar för specialpedagogik som har ett mer relationellt perspektiv.
Det skiljer sig på de tre skolorna hur ofta som det har elevhälsoteamsmöten. Även detta kan påverka vad gäller i vilken utsträckning som diskussionerna kring elever blir åtgärdande eller mer hälsofrämjande och förebyggande. De tre respondenternas syn på den informella
ärendehanteringen skiljer sig en del åt. Detta kan bero på att det är olika mycket arbetsbelastning på de olika skolorna. Men det kan även ha sin förklaring i de olika respondenternas utbildningsbakgrund. Den respondent som hade handledning i sin utbildning såg det som något positivt att lärare ställde specialpedagogiska frågor. Medan den respondenten som inte hade den bakgrunden upplevde det som stressande att ständigt få frågor kring elever. Vad gäller det hälsofrämjande och förebyggande arbetet beskriver respondenterna att det inte är helt lätt att ha det fokuset på elevhälsoteamsmötena, även om det vore önskvärt. Elevhälsoteamsmötena blir ändå ett tillfälle för lärare att diskutera olika hälsofrämjande och förebyggande insatser som till exempel extra anpassningar. Det skiljer sig mellan de olika skolorna i valet av kartläggningsmaterial. Även om kartläggningsmaterial i grunden kan ses som kategoriska är det i analysen och i användningen av resultatet som det kan skilja om det är kategoriskt eller relationellt perspektiv.
Diskussion
Syftet med studien är att bidra med fördjupande kunskaper om elevhälsoteams arbete med dokumentation av sina elevhälsoteamsmöten. Detta har gjorts genom textanalyser av elevhälsoteamsdokumentation på tre skolor, samt av handlingsplaner för kartläggning av läs- och skrivutveckling. Dessutom har intervjuer genomförts på respektive skola med lärare med ansvar för specialpedagogik. I detta avsnitt kommer resultatet att diskuteras i relation till tidigare forskning, egna slutsatser och förslag på vidare forskning.
Resultat i studien är i linje med vad tidigare forskning kommit fram till det vill säga att det finns stora variationer på hur elevhälsan är organiserad och på vilket sätt den genomför sin verksamhet (Öhman, 2017; Einarsson, 2011, Hyllander, 2011 och Höög 2013). En av skolorna i studien har valt att ha elevhälsoteamsmöte varje vecka, en har varannan vecka medan den tredje skola har var tredje vecka. Även utförande av protokoll skiljde sig mellan de tre skolorna även om samtliga har någon form av mall. Vikten av att ha tid för reflektion och möjlighet att utveckla strukturen inom elevhälsan kräver tid (Neuman & Sjöberg, 2018). Detta för att elevhälsan ska vara mer framgångsrik och ha möjlighet att arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande. En av respondenterna uttrycker en önskan att arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande men att det inte finns tid för att hitta ett annat arbetssätt. Det är rektorn som har ansvar att organisera elevhälsan både vad gäller tid och struktur, men även ansvarig att driva det hälsofrämjande och förebyggande arbetet. Rektor har en nyckelroll i detta arbete vilket flera tidigare studier visar (Möllås, Gustafson, Klang & Göransson 2017; Löfberg, 2018). Respondenterna i studien lyfter rektorernas ansvar både för att driva elevhälsoteamsmötena mer åt den hälsofrämjande och förebyggande riktningen samt rektorns ansvar för mötesstrukturen och dokumentationen.
Två av skolorna arbetar med klassgenomgångar vilket har mer inslag av salutogent perspektiv. Detta blir även ett tydligare hälsofrämjande arbete eftersom det inte är en enskild elev som blir ett ärende. När en hel klass diskuteras blir det både ur ett hälsofrämjande, förebyggande och åtgärdande arbete. Även om elever i särskilt behov diskuteras blir det en tydligare analys av den övriga klassen och klassens utmaningar. Det är till stor del det kategoriska perspektiv som råder när enskilda elever diskuteras på elevhälsoteamsmötena. Vilket är i linje med vad tidigare forskning har kommit fram till (Öhman, 2017; Einarsson, 2011; Hyllander, 2011; Höög 2013).
Tidigare studier visar på att elevhälsoteam till stor del arbetar mot enskilda elever och mest åtgärdande (Einarsson, 2011). Den här studien visar att dessa skolor endast gör det delvis. Organisationen av elevhälsoteamen och förväntningarna på elevhälsans uppdrag är fortsatt mest kategoriskt även om den specialpedagogiska kompetensen delvis försöker driva ett mer relationellt synsätt. Därför är det viktigt med en samsyn vad gäller elevhälsans uppdrag för att den ska bli mer framgångsrik. Men även viktigt med tid för reflektion, tydlig struktur och dagordning (Hjörne, 2018)
Synen på den informell ärendehantering skilde sig mellan de tre respondenterna och detta kan vara en kombination av skillnad i arbetsbelastning men även skillnaden mellan respondenternas utbildningsbakgrunder. En av respondenterna upplevde det som en stor arbetsbelastning att kollegor kom med frågor och till och med undvek fikarummet periodvis för att det var många frågor som berörde olika elever. En annan av respondenterna upplevde det som något positivt att lärare kom och frågade om råd. Skillnaden mellan dessa respondenter är förutom eventuell skillnad i arbetsbelastning att den första inte har någon formell utbildning inom specialpedagogik och den andra är specialpedagog med en examen efter 2001. Detta är delvis i linje med vad Göransson m.fl. (2015) menar att lärare med specialpedagogisk kompetens utbildade med den nya examensordningen i större utsträckning definierar problem relationellt. Det vill säga att skolproblem beror på skolmiljön mer än hos brister hos eleven. Det kan i dessa fall påverka synen på de informella mötena och i vilken utsträckning respondenterna såg det som något positivt. Antonovsky (2005) betonar det salutogena och patogena perspektiven inte är varandras motpol utan en del av hälsoskalan. Vidare menar han att det inte ska vara en värdering av olika insatser vi gör om vi arbetar hälsofrämjande, förebyggande eller åtgärdande. Han tar exemplet med en flod och barn som badar i floden. Vuxna kan arbeta förebyggande med att hindra att barnen ramlar i floden eller att ge barnen flytvästar. Men arbetar de istället hälsofrämjande så lär de barnen att simma. Men ibland krävs åtgärder som att kasta i en livboj till ett barn som håller på att drunkna. En av respondenterna diskuterade detta exempel och ibland är fokus för stort på att upptäcka barn som håller på att drunkna både vad gäller kartläggningsarbetet och elevhälsoteamens arbete. Det hade kanske varit mer effektivt att fokusera på ”simundervisningen” eller i skolans värld fokusera på att förbättra och utveckla den ordinarie verksamheten.
Studiens respondenter är medvetna om att elevhälsan huvuduppgift är att arbeta hälsofrämjande och förebyggande men vet ej riktigt hur. Det kanske även saknas tid för reflektion hur den egna elevhälsan bedrivs, om den är hälsofrämjande och förebyggande eller mest åtgärdande. Det kan även vara en svårighet att överföra det hälsofrämjande och förebyggande arbetet i praktiken ute på skolorna, det blir lätt samtal inom elevhälsan. Svårigheten är även behovet av åtgärdande insatser då lärare ute i verksamheten bedömer att de har testat det mesta och vill ha hjälp med hur de ska hantera enskilda elever mer än att förändra lärmiljön.
Det kan även vara att arbeta med elevhälsans mål och arbete i stort på hela skolan så att alla känner till det. Det är inte elevhälsan själva som ska lösa problem kring enskilda elever utan det är ett arbete som behöver ske hela tiden och utvärderas. Det kan vara att utveckla arbetet kring ledning och stimulans och extra anpassningar (SKOLFS 2014:40). Vilket kan vara ett hälsofrämjande och förebyggande arbete och arbetar skolan aktivt med lärmiljön så kan det minska antalet elever som det behöver arbetas åtgärdande med.
möten kring enskilda elever och svårigheter kring den eleven. Att hitta sätt att arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande tar tid och det är det inte alla skolor som anser sig ha tid till vilket en av respondenterna i studien uttrycker. Skolverket är dock tydliga med att om det inte arbetas hälsofrämjande och förebyggande i elevhälsan så leder det till att fler elever behöver åtgärder (Skolverket, 2017).