Har jag fått svar på frågorna om hur barn, pedagoger och föräldrar tänker kring utevistelse? Barn, pedagoger och föräldrar hade lite olika tankar kring att gå ut och att vädret spelade mindre roll. Två av barnen tyckte inte om att gå ut när det regnar. Pedagogerna och föräldrarna hade tankar om att det går att vara ute i de flesta sorters väder. Det vill säga de menade på att man kan var ute om man har kläder anpassade för vädret.
Två av barnens teckningar av upplevelsen på utevistelsen visar att de hellre leker inomhus vid, enligt dem, dåligt väder. Mina observationer visar på ett annat resultat. När barnen väl kom ut på gården lekte de med glädje och nyfikenhet. Ett tydligt exempel på positiv
upplevelse visar Rickards teckning. Han ritade en blomma och förklarade att han tyckte det kändes blommigt när han var ute och lekte.
Vid mina observationer av uteleken utnyttjades alla ytor mer eller mindre efter vad barnen hade lust att göra. Jag såg att de lekte rollekar i utrymmena mellan två buskar. De samlade löv, bär och stenar i spannar. Detta naturmaterial använde de till ”mat”, ”pengar” eller ”ved” till att ”elda” med. En annan populär lek som jag observerade var lek med sand och vatten som sysselsatte många av barnen. Knutsdotter Olofsson (2003, s. 13) skriver:
För att grävandet i sandlådan ska bli lek, så att man kommer in i lekens medvetandetillstånd, fodras en inställning gentemot sanden, som inte längre är sand. De inre föreställningarna tar form och sandlådan blir en stad med gator, bilar och slott, sanden blir kokosbollar,
grönsakssoppa eller kaffe. När sand blir tårtor och broar över floden är detta både lek och skapande, att skapa är att göra något som inte är vad det ser ut att vara, utan föreställer något annat.
Miljön barnen vistas i har också stor betydelse för barnens lärande. Miljön ska ju vara den så kallade ”tredje pedagogen”. I sin föreläsning menar Marjanna De Jong (2003) att barn lär sig använda sin miljö genom lek. De anpassar leken till den miljö de vistas i. Miljön på förskolan där barnen vistas större delen av dagen, fem dagar i veckan måste därför vara stimulerande och inbjuda till rolig och utvecklande lek. Gården på förskolan jag besökte var planerad för just detta ändamål. Den hade ytor för motorisk aktivitet som till exempel att springa, cykla och leka grupplekar.
Mina observationer visade att barnen föredrog naturliga rum att leka i. Till exempel i buskage med material som naturen erbjuder, exempelvis pinnar, stenar, sand och vatten. I samarbete med Naturskolan ska pedagogerna utveckla gården ytterligare med nyplanteringar, nya lekrum och rinnande vatten.
Två av barnen jag pratade med om utevistelse svarade att det roligaste de visste var att klättra. En 5- årig pojke sa att det var för att han kunde sitta och vila i klätterställningen och att han kunde hänga i knävecken. Läroplanen säger att förskolan ska sträva efter att varje barn ska utveckla sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande (LpFö 98). Alltså är det viktigt att förskolan ser till att barnen har möjligheter till motorisk träning som till exempel att det finns en klätterställning eller liknande på gården.
Barnen tänker på att ha roligt i det mesta de gör. Är det roligt blir leken mer upplevelserik och den kan fortsätta länge, ibland i flera dagar, enligt pedagogerna. Samspelet verkar vara en viktig faktor när barnen leker sina rollekar. Sättet jag såg dem leka till exempel ”grillning i skogen”, vid lerspannen och på cyklarna pekar på ett samspel som innebär ett givande och ett tagande. Enligt Knutsdotter Olofsson (2003) innebär ömsesidighet att alla är på en gemensam nivå oberoende av ålder och styrka. Leken växer fram i gemensamt samspel. Lekskickliga barn anpassar sig självklart till de yngre, när de leker med dem.
När jag jämförde föräldrarnas svar med pedagogernas hade de samma uppfattning om att det var bra att vara ute oavsett väder. Barnens syn på varför man ska vara ute var: ”för att få frisk luft”. Var detta deras egna tankar eller hade de hört vuxna säga det? Enligt Sträng och Persson (2003) är språk och tänkande inte identiska, vilket innebär att barn, och även vuxna för den delen, kan använda till synes välformulerade och välriktade fraser utan någon genomtänkt bakomliggande strategi.
I enkäten (se bilaga 5) svarade föräldrarna att de tänkte positivt och medvetet om sin egen och barnens utevistelse. Det viktigaste var att de mådde bra och hade roligt. Några mammor hade en attityd till ”dåligt väder” som visade sig i hur mycket de ansåg att barnen var ute. Åtta mammor svarade att deras barn var ute minst en gång om dagen, allt från 15 min till flera timmar om helgerna. De flesta angav att utevistelsens längd berodde på väder och årstid samt föräldrarnas arbetstider. Förutom utevistelsen på förskolan, beräknade en mamma att barnen
var ute 4-6 gånger på vinterhalvåret och fem till sju gånger på sommarhalvåret. På helgerna kunde det bli 30 minuter till 2 timmar (oklart om hon menar per vecka, per månad eller annat). Hon tyckte att barnen blev lugnare, hungrigare och en annan mamma svarade att barnen blev lydigare av att ha varit ute en stund. De övriga svarade att barnen blev lugnare men gladare. Hade barnen varit inne en hel dag sa alla mammorna att deras barn blev rastlösa, fick mer spring i benen och de blev gnälligare och mer lättretliga.