Sammanfattning

Syftet med denna studie har varit att undersöka Stadsmissionen i Malmö. Vi ville undersöka vad för verksamhet de har för de hemlösa i Malmö samt vilken roll de innehar i detta arbete i kommunen. Vi har haft tre stycken frågeställningar 1) Hur ser det sociala arbetet ut i Stadsmissionen i Malmö? 2) Hur ser de på sin roll i samhället 3) Hur ser det offentliga på Stadsmissionen i Malmös roll i samhället? För att ta reda på hur det sociala arbetet med hemlösa ser ut i Stadsmissionen i Malmö har vi intervjuat tre personer som är föreståndare för de olika

verksamheter som vi ser att Stadsmissionen i Malmös arbete kretsar kring. Dessa verksamheter är den öppna dagverksamheten och nattjouren, själavården samt Stadsmissionshälsan. Vad vi sett angående denna första frågeställning är att två av dessa verksamheter, nattjouren och Stadsmissionshälsan, drivs som entreprenader på uppdrag från Malmö Stad respektive Region Skåne. De två övriga

verksamheterna, dagverksamheten och själavården, är verksamheter som drivs helt utifrån egna medel av Stadsmissionen i Malmö. Detta innebär att

Stadsmissionen i Malmö i stor utsträckning är finansiellt beroende av det offentliga. Men man kan även säga att det offentliga är beroende av

Stadsmissionen, eftersom de är en väl inarbetad organisation i kommunen och besitter en del egenskaper som det offentliga inte kan erbjuda. Stadsmissionen i Malmö är välbesökta av de hemlösa och man upplever där att de hemlösa har förtroende för dem och att i princip alla hemlösa i Malmö vet att man finns. Även om sovplatser för natten och hälsovård är två mycket viktiga verksamheter för de hemlösa säger man på Stadsmissionen i Malmö att det riktigt viktiga är mötet

människor emellan som sker i deras verksamheter, tydligast i den öppna

dagverksamhet och i själavården. Att de hemlösa får möta personer som engagerar sig i deras liv på basis av ren medmänsklighet tror man på Stadsmissionen i Malmö kan ha en motiverande effekt på de hemlösa. Även om de hemlösa i sin vardag stöter på professionella inom socialtjänst, rättsväsende etcetera så menar man på Stadsmissionen i Malmö att det engagemang dessa professionella har för de hemlösa görs i tjänsten utifrån ett yrke och eftersom de hemlösa har en viss myndighetsrädsla kan de ha svårt att ta till sig av den hjälp dessa personer erbjuder. Men även på Stadsmissionen i Malmö har man professionell personal och då det som vi tagit upp tidigare numera i större utsträckning är de

professionella som påverkar verksamheten i de socialt inriktade

frivilligorganisationerna ser vi en risk att Stadsmissionen i Malmö blir en parallell professionell sektor och att man i sitt arbete förhåller sig för professionellt till klienterna och liknas vid en myndighet, vilket klienterna många gånger har en rädsla för. Även om man betonar vikten av volontärer menar man att det inte går att bygga en hållbar verksamhet utifrån detta. Idag ser man positivt på att

personalens kompetens måste öka och man begär själv i de avtal som skrivs när upphandlingar görs att det ska finnas ett krav på lägsta formella kompetens på personalen i verksamheterna. Stadsmissionen i Malmö har således som Ahrne mfl (2004) skriver gått från amatörer till professionella och numera är det de

professionella som påverkar verksamheten i högre utsträckning än vad det offentliga egentligen gör, vilket är i linje med de resultat tidigare forskning visat på (Lorentzen, 1993).

Den andra och den tredje frågan i vår studie går in i varandra. Den andra frågan handlar om hur Stadsmissionen i Malmö själv uppfattar sin roll i samhället, och den tredje handlar om hur det offentliga ser på Stadsmissionens roll i samhället. Vad vi kommit fram till angående detta är att Stadsmissionen i Malmö inte ser sig själva som helt oersättliga, utan att mycket av den verksamhet de bedriver hade kunnat utföras av andra. Detta är en åsikt som delas av det offentliga och Rolf menar att Stadsmissionen i Malmö i första hand är en entreprenör och om inte de hade funnits eller om de skulle lägga ner sin verksamhet hade det rent praktiskt inneburit att kommun och landsting hade fått söka andra lösningar för de verksamheter Stadsmissionen i Malmö driver på entreprenad. Den syn det offentliga har på Stadsmissionen är således som en entreprenör och man har en strikt affärsmässig relation till dem, vilket Bengt ser som väldigt fantasilöst. Både Stadsmissionen i Malmö och det offentliga tycker att Stadsmissionen har en jätteviktig roll för de hemlösa i Malmö och tycker det hade varit väldigt synd om de inte hade funnits. Vad man trycker på som en bra egenskap som

Stadsmissionen i Malmö kan erbjuda är det så kallade lilla extra. Vad man syftar på med detta är det personliga engagemang som det offentliga upplever är typiskt för just socialt inriktade frivilligorganisationer samt helhetssynen som man har på Stadsmissionen i Malmö, där man förutom det basala utbudet med mat, sovplats och sjukvård även fungerar som en mötesplats och erbjuder saker som det offentliga inte har utrymme för såsom rena kläder, själavård och anordnar utflykter, temakvällar, korvgrillning eller besök hos frisören. En del av detta lilla extra är sådant som man har möjlighet att erbjuda just eftersom man kan samla frivilliga insatser i form av volontärer och gåvor och bidrag, vilket man inte kan organisera utifrån offentlig verksamhet. Just det andliga inslaget framhåller Rolf som en egenskap Stadsmissionen i Malmö har som det offentliga inte kan eller ens ska kunna erbjuda. En anledning som gör att man kan arbeta med helheten på detta vis är just av den anledningen att man inte är en myndighet, vilket är något

man understryker på Stadsmissionen i Malmö. Man varken kan eller vill jobba med myndighetsutövning, och som Björn säger så fyller kommunen sin funktion och Stadsmissionen i Malmö fyller en annan funktion.

Alla våra informanter uppger att de ser på Stadsmissionen i Malmö som ett komplement till det offentliga. Enligt de definitioner vi givit tidigare kan man definiera vissa av de verksamheter som Stadsmissionen i Malmö bedriver som ett komplement. Det lilla extra är något vi ser som ett bra exempel på hur man som socialt inriktad frivilligorganisation kan verka som ett komplement. Men två stora delar i verksamheten, Stadsmissionshälsan och natthärbärget, är entreprenader och bedrivs av Stadsmissionen i Malmö istället för det offentliga och är således per definition en ersättning och inte ett komplement. Det verkar i detta inte finnas någon motsättning mellan Stadsmissionen i Malmö och det offentliga utan båda ser det som att det offentliga fullgör sina uppgifter enligt Socialtjänstlagen, att ansvara för dem som vistas i den egna kommunen, genom att betala de som är bäst lämpade för att utföra en viss uppgift.