Den iteraktiva designen av set-top-box-prototyper har lett fram till en prototyp (STB-3) som bara har ett användbarhetsproblem som måste åtgärdas. Antal problem har sjunkit drastiskt från STB-1 till STB-3. STB-3 följer med få undantag riktlinjerna i Section 2.6, och där avvikelser förekommer orsakar det inga problem, bortsett från problem 22.
Kapitel 5
Diskussion
I det här projektet har jag utformat och utvärderat ett gränssnitt för en video-on-demand- butik i en set-top-box. Jag har med hjälp av prototypning i olika medier, såsom webb, powerpoint och vid något enstaka tillfälle papper kommit fram till ett gränssnitt för en set- top-box. Detta gränssnitt har jag sedan utvärderat med försökspersoner och använt mig av resultatet för att förbättra gränssnittet iterativt. Efter varje iteration har jag sett hur antalet användbarhetsproblem har minskat. Under arbetets gång har jag förbättrat min förståelse för design av interaktiva TV-tillämpningar, och även föreslagit ett antal förbättringar och kompletteringar till riktlinjerna för design av sådana tillämpningar.
Vidare har jag fått en del insikter angående designprocessen, och de viktigaste lärdomarna är att man ofta måste ta icke-optimala designbeslut på grund av resurs- och tidsbegränsningar samt att man hi prototypning är väldigt kostsamt och bör föregås av mer lättviktiga metoder som powerpoint- eller pappersprototypning.
5.1 Generaliserbarhet
Målgruppen i min studie har varit studenter mellan 18 och 30, en grupp som kanske tillhör de mest teknikvana användarna. Det framtagna gränssnittet (STB-3) är därför möjligtvis inte lämpligt att använda rakt av för en bredare population, med större åldersspridning och större skillnader i teknikvana. Lärdomarna och principer från denna studie kan dock användas vid design för bredare användargrupper.
5.2 Speci ka användbarhetsproblem
5.2.1 Sortering av lmer
Vid STB-1 så var det mycket förvirring angående sorteringsordningen på lmer (problem 15). Dels handlade det om att folk inte visste vad det var för sorteringsordning alla gånger, och då de väl hade en uppfattning om sorteringsordningen så ansåg dem den inte trovärdig, eller åtminstone inte överensstämmande med sin egen smak. Bland annat tyckte era att det verkade konstigt att gamla lmer hade så bra betyg. Detta tyder på en mental modell hos människor angående hur topplistor ska se ut - en lm som är bra men gammal kan inte få så bra betyg. Att undersöka denna mentala modell för att sedan matcha presentation av lmer mot denna hade varit ett intressant uppslag för en framtida studie.
5.2.2 Om sökning
Mina försök bekräftade era saker som redan var kända. Något som blev tydligt var att textinmatning är tidsödande och uppfattas som jobbigt av användaren. I riktlinje 6 rekom- menderas det att man hellre låter användaren välja från en lista än att söka, om möjligt. Något i mina resultat som stödjer detta är att antalet sökningar försökspersonerna gjor- de minskade betydligt från STB-2 till STB-3 då bläddring per bokstav infördes. Samma uppgifter som tidigare nästan alltid löstes med sökning löstes nu ofta med bläddring. Geleijnse et al. (2009) skrev som tidigare nämnts att någon form av intelligent textkomplet- tering krävs för att sökning via fjärrkontroll (och tangentbord) på TV ska vara acceptabel för användarna. De lata textinmatningsstrategier som era försökspersoner i mina studier använde, att mata in bara en del av ordet eller bara ett ord av era stödjer detta påstående. Vidare var det tydligt att domänspeci ka stavningsförslag vid sökning är till en stor hjälp vid sökning, på grund av att man inte alltid vet exakt hur något stavs, eller kan skriva fel av misstag.
5.3 Om riktlinjer
Riktlinje 2a och 2b är i originalversionen en riktlinje, men jag valde att dela upp den i två på grund av att de handlar om markörens rörelse och markörens utseende.
5.3.1 Navigering med markör
Riktlinje 2a säger inte så mycket om hur man ska göra markörrörelsen logisk. Utvärderingen av datorprototyp 3 föranledde mig till att arbeta upp ett rutnät. Jag tror inte att ett rutnät eller kolumner är det enda sättet, men jag tror det är en bra hjälp för att kunna göra layouter som fungerar. Det borde nnas övergripande riktlinjer för hur man ska lägga upp navigerbara element, men jag har inte tillräckligt med empiri för att göra detta. Däremot har jag i detta arbete kommit fram till en riktlinje som kan hjälpa en bit på vägen:
Placera inte navigerbara element bredvid rullningsbara vyer i en sådan position att man måste navigera i rullningsriktningen för att nå dessa. (Avsnitt 3.4.2 på sidan 14)
Riktlinjen berör ett problem som ofta uppstår om man använder sig av en markör som yttar runt i en layout som har en rullningsbar vy. Om vyn rullar vertikalt kan man inte ha andra navigerbara element ovanför eller under vyn. Det gör att en kolumn- eller raduppdelning i många fall nog är en bra lösning. Se exempelvis designen som Russell (2007) gjorde för att anpassa Youtube till interaktiv TV ( gur 2.1 på sidan 6). Vidare om man exempelvis har en vy där man kan rulla både horisontellt och vertikalt (exempelvis en elektronisk programguide, en vanlig tillämpning för interaktiv TV) så har man samtidigt gjort det designmässigt mycket svårt (om inte omöjligt) att ha navigerbara element utanför den vyn (och är dessutom förmodligen tvungen att använda sig av en kontextmeny för att kunna gå tillbaka till föregående sida).
Det navigeringssätt som jag har använt mig av, en markör som yttar runt, medför ett antal begränsningar på hur man kan placera navigerbara element och därmed hur layouten för en sida kan se ut. Ett exempel på detta är i avsnitt 3.6 på sidan 18 där jag behandlar layouten av lmdetaljvyn. För att navigeringen skulle fungerar bra var jag tvungen att ta navigeringsvägar i beaktning då jag utformade layouten. Om jag hade designat för en webbsida hade jag kanske valt att placera lmpostern direkt under lmens titel, under under lmpostern regissör och skådespelare. På grund av hänsyn till navigeringsvägarna så valde jag dock en annan layout som ur ett visuellt eller semantiskt perspektiv inte är lika logisk (se
gur 3.13 på sidan 19). Detta visar på ett spänningsförhållande mellan en visuellt snygg, eller semantisk korrekt layout och användbarhet. En layout som för en designer kanske intuitivt känns självklar i andra medier fungerar kanske inte för TV-mediet.
5.3.2 Markörens utseende
I riktlinje 2b står att markören eller objektet som har fokus ska vara framhävt. Något som inte täckts är att även om markörens utseende är konsistent, så kan användaren bli förvirrad av att ett element som är mer tydligt framhävt (i detta fall, vilket menyelement som är valt). I avsnitt 4.4 på sidan 27 föreslog jag därför en ny riktlinje:
I det fall då både valt alternativ och markör förekommer, låt det navigerbara element där markören är stå ut mest från omgivningen av de två.
5.3.3 Navigerbara element
Riktlinje 4a och 4b var också ursprungligen en enda riktlinje, som jag delade upp i två. 4a säger i princip att knapparna måste styra markören på ett vettigt sätt (exempelvis trycker du vänster knapp ska markören röra sig åt vänster och inte uppåt) och 4b att navigerbara element måste skilja sig från andra element. 4b var skriven som en bisats, men förtjänar att tas upp som en egen punkt. I utvärderingen av datorprototyp 3 upptäcktes två problem, problem 1 (navigera till skådespelare och regissör) och 4 (problem att gå tillbaka) som var starkt relaterade till det faktum att det inte gick att se skillnad på navigerbara element och andra element. Lösningen jag använde mig av för att lösa detta var att se till att alla navigerbara element hade en ram eller bakgrund med samma (mörkblå) färg.