Syftet med denna uppsats har varit att genom kritisk granskning undersöka vilken innebörd begreppet ”kulturkompetens” ges i litteraturen och utifrån detta genom vår analys se vilken betydelse detta kan få för socialarbetaren och klienten i mötet. I vår granskning och analys av de svar litteraturen givit oss kring vad
”kulturkompetens” är har idéer från rollteorin och symbolisk interaktionism varit till hjälp då vi reflekterat över hur mötet mellan socialarbetaren och klienten kan komma att påverkas då utgångspunkten för mötet är utifrån tankar och
föreställningar kring vad som är ett ”kulturkompetent” bemötande. Något vi vill poängtera är att vår kritiska granskning av litteratur som berör ämnet samt hur tankar kring hur ett ”kulturkompetent” bemötande bör ske och grunderna till detta har varit i form av ett reflekterat ifrågasättande av konstruerandet av begreppet och närliggande begrepp. Vi har medvetet ej analyserat det positiva i tankarna och idéerna kring ”kulturkompetens” vad gäller dess innebörd och strategier för att uppnå den, detta har den litteratur vi studerat fått svara för. Vår avsikt har varit att ge en nyansering av begreppet genom att belysa vad som faktiskt kan ifrågasättas vad gäller synen på vad det är och hur det ska uppnås, något vi genom vår
granskning upptäckt sällan görs i den litteratur som presenterar tankar kring ”kulturkompetens”.
Begreppet som sådant anser vi vara ett positivt laddat begrepp med en välmening att skapa förståelse för olika klientgruppers kultur och vardag. Vi anser det vara intressant och angeläget att se var eventuella hinder finns att omsätta tankar kring ”kulturkompetens” i praktiken samt visa på dess komplexitet för att därigenom bidra med en problematisering av begreppet. Något som under arbetets gång men framförallt genom vår analys blivit tydligt är att i den litteratur vi studerat som berör ämnet ”kulturkompetens” inom socialt arbete är tycks kultur vara något som konsekvent kopplas samman med etnicitet. Författarna använder olika begrepp som ”ethnic-sensitivity”, ”cultural-awareness” och ”anti-racist social work” vilka alla berör hur en socialarbetare på ett kompetent sätt bör bemöta de klienter som anses bära på en viss kultur. Något underliggande i resonemanget tycks vara att vissa klienter ses som mer ”etniska” än andra då begreppet ”ethnic-sensitivity” riktar sig till en typ av klienter och inte till alla.
Något vi uppmärksammat är att Dominelli (1997), Devore och Schlesinger (1999) och Green (1999) alla talar om en särskild ”socialarbetarkompetens”, det vill säga en grundläggande kunskap i socialt arbete och en färdighet att omsätta kunskapen till färdighet i praktiken. För att vara ”kulturkompetent” i sitt sociala arbete bör socialarbetaren enligt dessa författare även besitta en specifik kunskap och kompetens om kultur för att kunna möta de klienter som anses ha ett behov av att mötas utifrån sin kultur. Detta tycks vara en generell uppfattning hos författarna. Något som även återkommer i författarnas resonemang är att stor vikt läggs vid socialarbetarens egen syn på sig själv och sin egen kultur. Ur detta synätt kan vi tolka det som att ”kulturkompetens” i denna bemärkelse inte går att uppnå förrän socialarbetaren är medveten om sin egen kulturs och etniska bakgrunds betydelse i mötet samt hur detta kan påverka den roll socialarbetaren har i mötet och hur den kan komma att uppfattas av klienten.
Till skillnad mot hittills nämnda författares tankar och strategier om hur
”kulturkompetens” kan uppnås har Kamalis (2002) studie om ”kulturkompetens” i socialt arbete bidragit med ett annat perspektiv. Anledningen till detta är att Kamalis bok, till skillnad från övrig litteratur vi använt oss av, har ett annat syfte. Kamalis bok är en presentation av hans studie och hans kritik av att praktikens lösning för att uppnå ”kulturkompetens” i Sverige har varit att anställa invandrade socialsekreterare. Hans kritik riktar sig framförallt mot överbetoningen av
kompetens utifrån invandrarbakgrund då han menar att detta ökar risken för en kulturalisering av både socialarbetare och klient.
Utifrån vår granskning av vad litteraturen säger kring ämnet ”kulturkompetens” har vi kunnat urskilja att begreppet ges en indirekt innebörd genom olika strategier som presenteras. Det finns till trots mot alla de handböcker och strategier som syftar att vara till hjälp för socialarbetare som vill uppnå en ”kulturkompetens” en benägenhet, som Kamali påvisat, att praktikens lösning är en annan. Vår granskning har inte givit oss något enhetligt svar vad gäller den innebörd begreppet ”kulturkompetens” tillskrivs. Dock har vi funnit olika
strategier kring hur det uppnås samt hur det ibland inom praktiken har kommit att uppfattas.
Vad gäller frågan om när klientens och socialarbetarens kultur blir betydelsefull i mötet har vi även i denna diskussion konstaterat att kultur är något som
fråga tagit upp Dominellis (1997) kritik av ett ”färgblint” bemötande med den bakomliggande principen att alla människor ska bemötas på samma sätt kultur och etnicitet. Dominelli kritiserar detta då hon anser att ett sådant bemötande inte tar hänsyn till de skillnader i förutsättningar som olika grupper i samhället faktiskt har. Dominelli går så långt i sin kritik att hon kallar ett ”färgblint” bemötande som rasistiskt. Detta har vi satt i relation till hur exempelvis Green (1999) poängterar vikten av att en socialarbetare ska se förbi klientens kultur. Anmärkningsvärt är dock att Green i samma andetag även betonar vikten av att som socialarbetare vara medveten om betydelsen av klientens kultur.
Vi vill även i denna fråga kort nämna Soydans (1984) påpekande att det varken för svenskar eller invandrare finns någon inneboende och automatisk beredskap för att betrakta varandra och varandras kultur utan att ha förutfattade meningar. Soydan menar att för att mötas utan att låta föreställningar om den andre och den andres kultur gäller det för båda parterna att vilja lära sig och att ha ett intresse för den andres kultur. I samband med detta har vi även nämnt att kultur är något som får betydelse i ett möte helt enkelt på grund av att den enes kultur i mötet skiljer sig från den andres. Återigen kan vi inte påstå att vi funnit ett enhetligt svar på vår fråga. Vi har dock genom vår granskning av litteraturen och i vår analys visat på olika möjliga svar på frågan och därmed givit ett perspektiv på den problematik som ett icke enhetligt definierat begrepp som ”kulturkompetens” kan föra med sig.
9. SLUTDISKUSSION
En första reflektion över vårt resultat är att det kanske inte är så konstigt att vi inte har kommit fram till endast ett svar på våra frågeställningar då vi redan från början visste att begreppet ”kulturkompetens” saknar en enhetlig definition. Det vi snarare har kommit fram till är en mängd olika svar på våra frågor gällande
”kulturkompetens”. Detta visar oss komplexiteten i begreppet och problematiken i att i praktiken försöka arbeta utifrån ett begrepp som inte ens i teorin är definierat. Frågar du tio olika personer vad ”kulturkompetens” är för dem, så får du troligen tio olika svar. Detta är inte något man borde tycka är underligt då det varken vad gäller kultur eller kompetens var för sig råder konsensus om vad begreppen innebär. Kultur kan definieras på många olika sätt och har dessutom för olika människor olika betydelse. Kompetens är även det något som existerar och får sitt värde då det placeras i ett sammanhang, kompetens inom ett område för inte per automatik med sig kompetens inom ett annat.
Om begreppet ”kulturkompetens” är ett begrepp som i litteraturen och även i praktiken är ett begrepp som riktas mot speciella grupper av människor som anses bära på en speciell ”kultur” borde detta kunna medföra att andra människor därigenom riskerar att tas ifrån sin eller den kultur som för dem själva är betydelsefull. Begreppet ”kulturkompetens” kan komma att stämpla vissa individer och i det sammanhang vi talar om, klienter som kulturbärare, medan andra helt enkelt inte anses bära på någon specifik kultur överhuvudtaget. Eller i alla fall inte på en kultur som man som socialarbetaren enligt litteraturen bör sträva efter att bemöta på ”kulturkompetent” sätt. Samtidigt som vissa klienter utifrån föreställningar om deras behov kulturaliseras så sker en, vad man skulle kunna kalla, ”avkulturalisering” av de klienter som inte sätts i samband med begreppet.
Då vi granskat begreppet ”kulturkompetens” i litteraturen har vi funnit att kultur i detta sammanhang är något som konsekvent kopplas samman med etnicitet. Frågan är vad som händer med alla de människor som ser kultur som något mer än något som endast är kopplat till etnicitet. En invandrarkille med tuppkam och punkarkläder - hur kommer han att bemötas av den ”kulturkompetente”
socialarbetaren? Utifrån vår tolkning av hur litteraturen talar om ett
”kulturkompetent” bemötande, tror vi att han kommer att bemötas utifrån att han är en invandrarkille, inte utifrån den kille han faktiskt också är, en kille som antagligen själv aktivt valt att vara en del av en punkarkultur. Kanske är han helt enkelt bara en helt vanlig kille. Om klienten istället är en tant som hela sitt liv bott på den skånska landsbygden, bär inte hon också på en kultur? Begreppet
”kulturkompetens” tar vad vi vet sällan upp storstadskultur eller landsortskultur som kultur som socialarbetaren bör beakta i mötet med klienten. Frågan är, vem anser sig egentligen ha rätt att bestämma vad som är en individs kultur i ett sammanhang där begreppet ”kulturkompetens” aktualiseras?
Listan kan göras lång över alla de individer som inte anses ha ett behov att bemötas av ”kulturkompetens” i mötet, individer som inte bär på en kultur av det slag man i litteraturen talar om när det gäller ”kulturkompetens”. Lika viktigt är att reflektera över hur begreppet ”kulturkompetens” kan komma att skapa föreställningar om de individer som i sammanhanget ses som en slags
kulturbärare. Detta utifrån vad vi har kunnat konstatera, individer med annan etnisk bakgrund än vad socialarbetaren i sammanhanget har. Det är svårt att i en mening sammanfatta vad vi i denna uppsats kommit fram till. För oss har det viktigaste varit att granska och belysa olika innebörder av begreppet. I vår analys har vår ambition varit att försöka reda ut vilka följderna kan bli av att använda sig av ett begrepp och av en tanke såsom ”kulturkompetens” samt vad följderna kan bli för socialarbetaren och klienten i mötet.
Det hade varit intressant att med denna uppsats som diskussionsunderlag göra en studie på fältet för att försöka komma ett steg närmare vad ”kulturkompetens” är att ”diagnostisera”, från var, vem eller vad det egentliga behovet av ett sådant begrepp har sitt ursprung. Detta, anser vi, inte bara är något som vore intressant och värdefullt att ta reda på vad gäller socialt arbete utan lika betydelsefullt för alla de arenor där mänskliga möten mellan olika kulturer förekommer.
Ju mer vi har bekantat oss med begreppet ”kulturkompetens” desto säkrare har vi blivit på att begreppet som sådant och de olika innebörder det kan ha innefattar en otroligt stor komplexitet. Frågor vi ställer oss är om konstruerandet av begrepp som ”kulturkompetens” är en spegling av det sociala arbetets oavbrutna strävan efter en politisk korrekthet. Kanske är skapandet och användandet av begrepp som ”kulturkompetens” något som i slutändan egentligen går stick i stäv mot vad det strävar efter. Begreppet strävar efter att visa på en förståelse för andra, för ”andras kultur” men samtidigt skapar begreppet en grov kategorisering av andra, utifrån föreställningar om vad som behöver specifik kompetens för att bemötas och underförstått vad som inte behöver det. Självklart finns det skillnader mellan människor och självklart formas alla av de olika kulturer de är en del av eller vuxit upp i. Det viktigaste att reflektera över är vad begrepp såsom
”kulturkompetens” uppmärksammar - likheterna eller skillnaderna mellan människor?
10. REFERENSER
De los Reyes, P, Molina, I & Mulinari, D (red) ( 2006). Maktens (o)lika
förklädnader. Finland: Bokförlaget Atlas
De los Reyes, P (2006). Det problematiska systerskapet . Om svenskhet och
invandrarskap inom svensk genushistorisk forskning. I: De los Reyes, P, Molina, I
& Mulinari, D (red) Maktens (o)lika förklädnander. Finland: Bokförlaget Atlas Denscombe, M (2004). Forskningens grundregler. Samhällsforskarens handbok i
tio punkter. Lund: Studentlitteratur
Devore, W & Schlesinger, E G. (1999) Ethnic-Sensitive Social Work Practice ( 5th
edition) Needham Heights: Allyn and Bacon
Devore, W & Schlesinger, E G. (1999) Ethnic-Sensitive Social Work Practice ( 5th
edition) Needham Heights: Allyn and Bacon
Dominelli, L (1997). Anti-racist social work ( 2nd edition) Norfolk: Palgrave Dominelli, L (2004). Social work. Theory and Practice for a changing profession. Cambridge: Polity
Esaisson, P, Gilljam, M, Oscarsson, H & Wängnerud, L (2007). Metodpraktikan.
Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts
Juridik AB
Giddens, A (2003). Sociologi. Lund:Studentlitteratur
Goffman, E(1963). Stigma. Den avvikandes roll och identitet. Stockholm: Norstedts Förlag
Green, J W (1999). Cultural Awareness in the human services (3rd edition) Needham Heights: Allyn and Bacon
Hjelmskog, S(1984) Tolkanvändaren. I: Soydan, H (red) Socialt arbete och
invandrare. Stockholm: Liber Förlag
Jergeby, U & Harms- Ringdahl, M (1999) Handböcker om socialt arbete med
etniska minoritetsklienter. I: Soydan, H, Jergeby, U, Olsson, E & Harms-
Ringdahl, M. Socialt arbete med etniska minoriteter. Stockholm: Liber Förlag Kamali, M (2002). Kulturkompetens i socialt arbete. Stockholm: Carlsson Bokförlag
Lundh, C& Ohlsson, R(1999). Från arbetskraftsimport till flyktinginvandring. Kristianstad: Kristianstads Boktryckeri AB
Meeuwisse, A & Swärd, H (2002). Perspektiv på sociala problem- några
positioner. I: Meeuwisse, A & Swärd, H (red) Perspektiv på sociala problem.
Månsson, S-A (2002). Interaktionistiska perspektiv på studiet av sociala problem-
processer, karriärer och vändpunkter. I: Meeuwisse, A & Swärd, H (red) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och kultur
O’Dell, T (2002). Etnicitet i spänningsfältet mellan kultur och biologi. I:
Magnússon, F (red) Etniska relationer i vård och omsorg. Lund: Studentlitteratur Payne, M (2002). Modern teoribildning i socialt arbete. Stockholm: Natur och kultur
Ringkvist, A C (2002). Människan socialt och kulturellt. Stockholm: Liber AB Roth, H I (2005) Mångkulturalismens utmaningar. Lund: Studentlitteratur Rosengren, K E & Arvidson, P (2002). Sociologisk metod. Malmö: Liber. Skytte, M & Montesino, N (2006). Kulturella perspektiv inom socialt arbete. I: Meeuwisse, A, Sunesson, S & Swärd, H(red) Socialt arbete - en grundbok. Stockholm: Natur och Kultur
SOU 2005:41, Bortom vi och dom
SOU 2006:37, Om välfärdens gränser och det villkorade medborgarskapet Soydan, H (red) (1984). Socialt arbete och invandrare. Stockholm: Liber Förlag Soydan, H, Jergeby, U, Olsson, E & Harms-Ringdahl, M (1999). Socialt arbete
med etniska minoriteter. En litteraturöversikt. Stockholm: Liber.
Svensson, P-G (1996). Förståelse, trovärdighet eller validitet? I: Svensson, P-G & Starrin, B(red) Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur. Watt Boolsen, M(2007). Kvalitativa analyser. Forskningsprocess, människa,
samhälle. Malmö: Gleerups.
Ålund, A (2002). Sociala problem i kulturell förklädnad. I: Meeuwisse, A & Swärd, H (red) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur och kultur Östnäs, A (2007) Norm och normalisering inom handikappvetenskap och
handikappidrott. I: Svensson, K (red) Normer och normalitet i socialt arbete.
Lund: Studentlitteratur
www.ne.se/kultur/1191561, 2010-01-03