Sammanfattning och tolkning

Elevernas intervjuer visade att de saknade många pusselbitar för att de skulle förstå varför deras föräldrar och de själva befinner sig i Sverige. Jag upplevde att eleverna fick svar på många av sina frågor, såsom varför deras föräldrar flydde och varför det är krig i deras hemländer? Dessa svar, anser jag, medverkade till att förtydliga elevernas bild av deras historia. Många av eleverna symboliserar Sverige med fred och demokrati. Demokrati betyder för många av eleverna att de får göra vad de vill och säga vad de vill,

de förstår inte att demokrati även innebär att ta ansvar. Under lektionerna försökte jag återupprepande gånger att anknyta dåtid till nutid för att senare se in i framtiden, min ambition med var att fördjupa elevernas historiemedvetande. När jag drog parallellen med föräldrarnas flykt, att de befinner sig i Sverige idag och vad som hade hänt om de inte flytt började en del elever att fundera. De uttryckte att de var övertygade om att deras föräldrar suttit i fängelse. De förstod att det val deras föräldrar gjort resulterade i att de i dag befinner sig i Sverige vilket medför att deras föräldrar lever och har undvikit att sitta i fängelse.

Jag valde att använda mig av dramapedagogik för att förtydliga och dramatisera sagan. Eleverna var mycket fängslade av sagan och ville alltid att jag skulle fortsätta berätta. Detta beror delvis på dramapedagogik men jag är övertygad om att genom att sagan berörde platser som eleverna kunde identifiera sig stärktes deras engagemang. Min övertygelse bygger på att eleverna reagerade genom att skratta eller att upprepa det jag sa när jag berörde ämnena Irak, Libanon och islam. Eleverna kunde alltid berätta i detalj vad som hänt i sagan föregående lektion, trots att det vid ett tillfälle gick upp emot tre veckor innan jag fortsatte att berätta. Spelet var ett sätt för eleverna att hålla kunskapen levande som de lärt sig under det året jag undervisat dem i deras historia. Jag förutsatte, vilket var fel, att eleverna spelat ett spel tidigare där de genom tärning får gå från början till slut. Det vill säga att jag utgick ifrån att eleverna sett en spelplan tidigare, vilket de inte hade. Detta resulterade i att jag fick rita upp en spelplan och nu efteråt kan jag inse att jag borde ha haft med mig ett spel för att demonstrera.

Utvärderingen av vad eleverna lärt sig visade tydligt på att före undervisningen påbörjades associerade eleverna sina hemländer med hur det ser ut idag. Känslor som saknad, religionen islam, mycket våld som krig, terrorism och att åtskilliga människor har dött är bilden som de bär med av sina hemländer. Elevernas historia är, förutom religionen som följt med under en lång period, nutidsorienterad. Alla dessa begrepp skulle få plats i ett nyhetsprogram, vilket också är elevernas största informationskälla.

Ett år senare gjorde jag exakt samma övning. Nu kunde eleverna associera sina ”hemländer” Libanon och Irak med händelser som inte var krigsrelaterade. Kunskapen

som att de ingått i det osmanska riket, att Spanien tillhört det arabiska väldet, att Krösus uppfann det första myntet hade fått en ny betydelse. I min saga hade jag nämnt Columbus och da Gamas och eleverna tog upp dem inte för att de trodde de kom från det osmanska riket utan för att det var två personer som de förknippade med sagan. Eleverna hade nu fått en annan historisk syn på sina ”hemländer”. De historiska händelserna de tog upp var i över lag positiva händelser ur deras historia. Detta var också tanken med undervisningen.

Jag ville ge eleverna en utökad bakgrund än vad media presenterar. De såg även sina länder i ett större perspektiv. I den första utvärderingen stod alla händelser i direkt kontakt med länderna Irak och Libanon. Medan i den andra utvärderingen kunde de sätta sitt respektive hemland i världshistorien. Resultatet av enkäterna visar på att flertalet av eleverna anser själva att de lärt sig mycket av undervisningen. En del av eleverna menade att undervisningen var för svår. Detta grundar sig i, anser jag, att jag var otydlig vid vissa genomgångar. Jag förutsatte att eleverna kunde vissa ord, vilket de inte gjorde och detta medförde att eleverna inte förstod vad de skulle göra. Det fanns även de elever som ansåg att det var för mycket historia. Orsaken till detta kan bero på att historiepassen var för långa. Jag kunde ibland undervisa upp emot två timmar. För en elev som går i tredje klass är det för lång tid utan rast, för att kunna fokusera på ett ämne.

Majoriteten av eleverna, 51 %, tycker om sina historieböcker i skolan, medan 21 % ansåg att böckerna var varken bra eller dåliga. En del av eleverna, 20 % saknar den arabiska historien i läromedlen, samtidigt som 8 % inte tycker om undervisningsmaterialet. Elevernas läroböcker är av den traditionella arten där den svensk- europeiska historien beskrivs från stenåldern till i strax efter franska revolutionen. Undersökningen visar på att flertalet av eleverna tycker om dessa läromedel. Detta blir påtagligare under enkätfrågan

”Vilken historia vill du lära dig mer om i skolan?”, där flertalet, 31% av eleverna, ville

lära sig mer om svensk och arabisk historia och 22% av eleverna ville lära sig mer om svensk historia. Andra ämnen som eleverna ville ta upp under historielektionerna var världshistoria (19 %), arabisk historia (10%), irakisk historia (8%), andra världskriget (6%) och slutligen libanesisk historia (4 %). Majoriteten vill lära sig mer om den svenska historien, jag tolkar detta som en nyfikenhet på det land som eleverna lever i och också

upplever som sitt hemland. Samtidigt finns det ett stort intresse att lära sig mer om sina ”ursprungsländer”. Eleverna vill lära känna det som står dem närmast, dels Sverige som de bor i, dels det landet eleverna eller deras föräldrar lämnat. I enkäterna till lärarna under frågan ”Hur de upplevt undervisningen i klassrummet?”, svarade de att eleverna varit fängslade av undervisningen.

Läraren Mia berättar under frågan ”Hur har dina elever reagerat på undervisningen?”, hur hon upplevt att eleverna blivit mer stolta över sina ”hemländer” när de nu vet hur mycket som kommer där ifrån. Även Lisa observerade under lektionerna att eleverna blev berörda när platser och städer nämndes som de kände till. Dessa reflektioner stämmer väl överens med elevernas tankar om vilken historia de vill lära sig i skolan. Problemet som lärarna ställs inför är att de har svårt att hitta undervisningsmaterial som berör elevernas historiska bakgrund. Lisa menar att de läromedel som finns är västvinklade och den litteratur som riktar sig till elevernas historiska bakgrund är inte anpassad för barn. Litteraturen är svårläst och har få bilder.

Detta är något som en del elever efterfrågar. De saknar en del av deras historia i läroböckerna. Mia menar att kunskapen bland lärare i arabisk historia är bristande, vilket gör att lärare inte tar upp det. Ämnet gör dem osäkra. Jag tolkar det som att lärarna gärna vill integrera elevernas historia i undervisningen, men i brist på kunskap och litteratur resulterar undervisningen i en traditionell historieundervisning där den svensk- europeiska historien skildras utan hänsyn till elevernas bakgrund. I intervjuerna med fyra elever på skolan uttryckte Ali att han vill lära sig mer om sitt land Irak och sina föräldrars historia, därför att det är hans folk som är en del av hans personlighet och religion. Ali identifierar sig med det land som hans föräldrar kommer ifrån, även om han bor i Sverige. Sverige ser han som sitt hemland men han är irakier. Ahmed anser att det är viktigt att läsa svensk historia för nu bor han i Sverige men han identifierar sig som libanes och även hans framtida barn kommer att vara libaneser. Amina tycker om både svensk och arabisk historia. Den arabiska historien kan hon identifiera sig med, det är som hon uttrycker sig ”min historia”. Undervisningen har fått henne att vilja ta reda på mer om Spanien under det arabiska väldet och även om hon tycker om historieläromedlet så saknar hon den arabiska historien i böckerna. Fatima är född i Irak men var så liten när hon flyttade till Sverige att hon inte kommer ihåg någonting. Fatima tillhör den grupp av

elever som förkastar historieböckerna. Hon föredrar när lärarna berättar fritt. Detta är ett sätt att skildra historia som Fatima har med sig hemifrån då hennes farmor och farfar berättat historier för henne om hennes ”hemland”. Fatima vill att hennes barn ska lära sig arabisk historia och om islam för detta är sanningen. Min tolkning är att Fatima identifierar sig med landet Irak. Religionen islam utgör för henne sanningen, alltså det som är ”rätt”, för henne. Ingen av eleverna upplever att texten i läromedlen är svår. Detta kan bero på att alla går i sjätte klass. Om jag ställt samma fråga till en elev i tredje klass hade svaret kunnat utfalla på ett annorlunda sätt.