Sammanställning av resultat och analys

Studiens resultat har presenterat två olika undervisningsmodeller (fig 4 & fig 5) analysen av dessa undervisningsmodeller synliggjorde att det fanns flera likheter men även några skillnader mellan modellerna. Båda undervisningsmodellerna genomsyras av den didaktiska principen demokrati, undervisningskonceptet som användes var av problemlösande karaktär och metoden var lek. Det som skiljer modellerna åt var att den första undervisningsmodellen fokuserade mer på att eleverna skulle delta aktivt utefter sin egen förmåga och därmed skapa sitt eget

förhållningssätt till leken och genom det utveckla redskap för att kunna vara aktiva i samhället. Medan den andra undervisningsmodellen präglades mer av den didaktiska principen bildning, och undervisningskonceptet reflektion och metoden diskussion användes för att utveckla elevernas teoretiska kunskaper om ämnet idrott och hälsa. Tabellen nedan visar likheterna och skillnaderna mellan modellerna.

Tabell 2, modifierad tabell över de framkomna undervisningsmodellerna och undervisningsmodeller inom olika verksamheter- Schenker 2011a

Undervisni ngs-modeller

Undervisningsmod

ell 1 ^{Undervisningsmod}ell 2 ^{Barnidrott Skolidro}tt ^{Tävlingsidrott} Didaktiskt-

princip ^{Demokrati Demokrati &} Bildning ^{Demokrati Demokra}ti ^Elitism

Undervisni ngs-koncept

Problemlösningsorie

nterat & Deltagande ^{Problemlösningsorie}nterad & Reflektion ^{Lek &} deltagande ^Reflektion & Handling

Tävlingskoncept

Undervisni

ngs-metod ^{Lek Lek, diskussion Pröva på} idrotter & lek (barnet avgör vad som är rätt) Barnperspe ktiv, idrott åt alla Övningar , koncept och diskussio ner kring: -Respekt för alla. -Idrott & hälsa. -Olika villkor. Repetition Automatisering Felkorrigering Belöning/bestraf fning Selektion

Studiens resultat presenterade också två intervjuer som sedan analyserades för att synliggöra i vilken utsträckning lärarna använder sig av didaktisk reflektion i planeringen, genomförandet och utvärderingen av sitt arbete. Analysen visar att alla lärarna använder sig av vad Schenker (2011a) benämner som en fullständig didaktisk reflektion när de reflekterar om sin undervisning och det är ett socialrelativistiskt perspektiv som verkar prägla alla dessa lärares undervisning.

8. Diskussion

I detta avsnitt kommer studiens metod och resultat att diskuteras och problematiseras utifrån studiens syfte, bakgrund och tidigare forskning.

8.1 Metoddiskussion

Metoderna som användes för att svara på studiens forskningsfrågor var analys, deltagande observation och semistrukturerad intervju. Studien genomfördes under Coronapandemin vilket kan ha påverkat studiens resultat eftersom de lektioner som observerades var anpassade efter att eleverna inte fick byta om och duscha samt att alla lektioner var tvungna att genomföras utomhus. För att svara på första forskningsfrågan om vilka undervisningsmetoder som används i praktiken skapades ett observationsschema (se bilaga 3) som baserades på Schenkers (2011a) idrottsdidaktiska analysverktyg för undervisningsmodeller för att kunna synliggöra vilka undervisningsmodeller som användes under de observerade lektionerna. Genomförandet av den deltagande observationen kräver ett objektivt förhållningssätt av den som observerar och för att underlätta utgick observationen från förutbestämda observationskategorier. Den genomförda observationen utifrån observationsschemat var en fungerande metod för att synliggöra undervisningsmodellerna, men något som påverkar studiens resultat är att det endast var ett lektionstillfälle som observerades så det kan vara svårt att få en uppfattning om vilken undervisningsmodell som används.

För att kunna svara på den andra forskningsfrågan om hur lärarna använder sin didaktiska reflektionsförmåga och få en helhetsbild av undervisningsmodellen genomfördes en semistrukturerad intervju. Intervjufrågorna utgick från Schenkers (2011a) modell för hur reflektionen kring undervisningen kan ligga på olika nivåer. Den semistrukturerade intervjun utgick från dessa frågeområden, men frågorna som ställdes var mer specifikt kopplade till den observerade undervisningens planering och genomförande för att skapa en så tydlig bild av lärarens reflektionsförmåga som möjligt (Denscombe 2009). Den semistrukturerade intervjun synliggjorde respondenternas didaktiska reflektion, vilket tyder på att användningen av denna metod var lyckad. En aspekt som kan påverka studiens resultat är däremot att metoden intervju innebär att respondenterna muntligt svara men det är inte säkert att deras handlingar stämmer överens med dessa svar. Dock genomfördes även en observation i anslutning till intervjun som gör att respondenternas svar blir mer trovärdiga om observationen tyder på samma sak. De respondenter som deltog i studien utgjorde ett bra urval för studien, men samtidigt har denna

studie endast genomförts i en liten skala eftersom det endast är tre idrottslärare som har deltagit i studien, vilket innebär att resultatet inte kan generaliseras i någon större utsträckning.

8.2 Resultatdiskussion

8.2.1 Undervisningsmodeller

Utifrån Schenkers (2011a) modell för hur en undervisningsmodell är uppbyggd observerades två lektioner i ämnet idrott och hälsa för att analysera vilka undervisningsmodeller som kan förekomma i praktiken. Resultatet tyder på att de två undervisningsmodellerna som synliggjordes har flera likheter men också några skillnader. Den första undervisningsmodellen (fig 4) utgick mer från ett emancipationskoncept som Schenker (2011a) beskriver som en undervisningsmodell som får eleverna att bli medvetna om sina identiteter. Det innebär att eleverna inte behövde utföra aktiviteten på något speciellt sätt utan det viktiga var att alla eleverna deltog på sitt eget sätt. Undervisningen strävar inte heller mot att eleverna ska utföra aktiviteten så bra som möjligt eller lära sig att tycka om aktiviteten, utan eleverna ska skapa kunskaper om sin egen ståndpunkt och förhållningssätt till aktiviteten. Detta gör att eleverna i förlängningen utvecklar redskap för att kunna vara aktiva i samhället (ibid.). Den andra undervisningsmodellen som presenteras i studiens resultat (fig 5) utgick istället mer från ett nyttokoncept, vilket Schenker (2011a) beskriver som att motorik och elevernas hälsa är syftet med aktiviteten. Detta synliggjordes genom att syftet med lektionen var att eleverna skulle delta aktivt under lektionen för att få uppnå så mycket rörelseaktivitet som möjligt, och sedan även kunna reflektera över vilka hälsoeffekter en god kondition kan ge och hur konditionen kan förbättras. Det här innebär att undervisningen ger eleverna förutsättningar till att skapa kunskaper om vad ett hälsosamt liv innebär och verktyg för att kunna leva ett fysiskt aktivt och hälsosamt liv (ibid.).

Studiens resultat stämmer inte överens med Schenkers (2011a) forskningsresultat om att undervisningsmodellerna i litteraturen oftast handlar om att fostra eleverna i kroppskulturella riktningar och att det är aktiviteten som står i fokus istället för elevernas lärande. Utan de två undervisningsmodellerna som framkom i denna studie tyder på att undervisningen fokuserade på att låta eleverna utvecklas på sin egen nivå genom att erbjuda aktiviteter som gör att elever kan delta och utvecklas utifrån sina egna förkunskaper. Undervisningen planeras och genomförs även utifrån elevernas behov och fokus ligger på elevernas lärande. Schenker (2011a) uttrycker även att litteraturen beskriver att skolidrottens uppdrag är att hjälpa eleverna att kunna delta i tävlingsidrotten och att stereotypa roller kan befästas eftersom normer och värden som förespråkas ligger i linje med tävlingsidrottens kroppskultur och aktiviteter. Tvärtom visar denna studies resultat att dessa två undervisningsmodeller strävar mot att ge eleverna kunskap, motivation och fysiska förutsättningar till att kunna leva ett hälsosamt och fysiskt aktivt liv. De normer och värden som förmedlas i undervisningen är inte i linje med tävlingsidrottens, utan undervisningen genomsyras av de grundläggande värdena som står i läroplanen. Undervisningsmodellerna visar alltså inga likheter med tävlingsidrotten, vilket tidigare forskning av Karlefors (2010), Meckbach (2004) och Åström (2012) har visat.

Däremot visar studiens resultat att undervisningen syftar till att stärka elevernas rörelserikedom (physical literacy), vilket forskning har visat är något som främjar elevernas utveckling mot ett hälsosamt och fysiskt aktivt liv (Roetert mfl 2017; Roberts, Newcombe och Davids 2019). Båda undervisningsmodellerna använder sig av ett problemlösningsorienterat undervisningskoncept, vilket forskning nämner som ett undervisningskoncept som får eleverna att utveckla sin rörelserikedom. I undervisningsmodellerna förmedlas också ett lekbaserat lärande vilket Roberts, Newcombe och Davids (2019) utgår från i deras framtagna lekbaserade undervisningsmodell som fokuserar på att utveckla elevernas rörelserikedom. För att skapa undervisningsmiljöer som utvecklar elevernas rörelserikedom menar Roetert mfl (2017) att undervisningen bör anpassas efter elevernas behov, eftersträva kvalitet, blanda teori och praktik, blanda organiserad rörelseträning med mer fri rörelseträning och främja elevernas självförtroende genom att undvika tävlingsmoment. I båda undervisningsmodellerna synliggjordes det att undervisningen anpassades efter elevernas behov, att eleverna fick chansen till fri rörelseträning och att tävlingsmoment undveks för att stärka elevernas självförtroende. Undervisningsmodell 2 blandade även teori och praktik för att främja elevernas lärande. Detta tyder alltså på att båda undervisningsmodellerna innehöll flera aspekter som främjar utvecklingen av elevernas rörelserikedom.

Det kan dock tolkas som att de två respondenternas tankar om ämnets syfte skiljer sig lite åt, trots att undervisningsmodellerna är relativt lika så uttrycks olika tankar om ämnets syfte i den efterföljande intervjun. Den ena läraren betonar vikten av teori och praktik för att förmedla hälsa medan den andra mer fokuserar på elevernas individuella fysiska och psykiska deltagande och utveckling. Båda nämner vikten av rörelserikedom och fokuserar mer på eleverna än på själva aktiviteten. Båda uttrycker såväl i ord som i handling att undervisningen ska förmedla demokratiska och solidariska värden som ska hjälpa eleverna att leva och verka i samhället. Detta tyder då på en likhet med Meckbachs (2004) forskningsresultat som visade att de finns oklarheter om ämnets syfte, och även Åströms (2012) forskning om att det går att dela in idrottslärarnas uppfattning av ämnet i olika diskurser. Dock kan det vara svårt att få en helhetsbild av lärarens uppfattning av ämnet efter bara en observation och intervju, hade det genomförts fler observationer så skulle resultatet kanske ha sett annorlunda ut. Åströms (2012) slutsats om att bilden som karaktäriserar idrottsämnet är ett traditionellt synsätt som utgår från att ämnet bör domineras av idrottsliga aktiviteter och sociala normer och värden med rötterna i idrottslig kontext bekräftas däremot ej av denna studies resultat. Studien visar istället att lärarna har en pedagogisk idé och ett perspektiv på den kunskap som ska förmedlas och planerar och utvärderar undervisningen utifrån elevernas lärande och utveckling, vilket Meckbach (2004) efterlyste i sin forskning.

Studiens resultat visar att de framkomna undervisningsmodellerna är anpassade efter elevgruppernas heterogenitet och ämnets komplexa mål genom att erbjuda en undervisning som präglas av produktion av rörelseformer. Larsson (2016) nämner att en förekommande brist i undervisningen är att den endast bygger på reproduktion av kunskap och rörelser där läraren står mest i fokus. Men dessa undervisningsmodeller visar att eleverna får ta mer ansvar och använda

sig av problemlösning och produktion av rörelseformer för att lösa uppgiften, vilket stärker elevernas självförtroende och lärande. De framkomna undervisningsmodellerna innehar också vad Flintoff, Foster och Wystawnoha (2011) och Mardsten och Weston (2007) beskriver som en uppgiftsbaserad pedagogik. Detta innebär att framgångarna är beroende av att eleverna gör det bästa utifrån sin egen förmåga, jämfört med prestationsinriktad pedagogik som innebär att framgång är att vara bättre än de andra eleverna. En uppgiftsbaserad pedagogik stärker elevernas självförtroende och motoriska självkänsla och främjar därmed deras livslånga lust till fysisk aktivitet.

Säljö (2014) menar att den sociala praktiken som skapas på idrottslektionerna är avgörande för hur eleverna uppfattar ämnet och därmed deras förutsättningar till att uppnå kunskapsmålen för ämnet. SIH- studien visar att ämnets inriktning och innehåll inte står i relation till dess styrdokument och att en bristande förmåga att nå samtliga elever finns (Brun Sundblad, Lundvall & Engström 2013). Denna studies resultat tyder dock på att de använda undervisningsmodellerna har skapat en god undervisningsmiljö som ligger i linje med idrottsämnets syfte och de normer och värden som skolan ska förmedla. Redelius (2008) och Schenker (2011b) menar att många elever får fel uppfattning om ämnets syfte eftersom den sociala praktiken under lektionerna inte är utformad utefter de mål som står i kursplanen. Denna studie undersökte inte hur eleverna uppfattade undervisningen de fick, så det är något som hade varit intressant att forska vidare om, för om eleverna ändå inte uppfattar ämnet på det sättet som lärarna tror att de förmedlar så når ju inte undervisningen upp till de mål som ställs på den.

8.2.2 Didaktisk reflektion

Studiens resultat tyder på att båda respondenterna som deltog använder sig av vad Schenker (2011a) benämner som en didaktisk reflektion av undervisningen. Lärarna reflekterar och utvärderar sin undervisning på såväl metod, koncept och teoretisk nivå genom att använda egna erfarenheter men även styrdokument, pedagogiska teorier och forskning. Lindström och Pennlert (2013) menar att undervisningen ska ses som ett möte mellan läraren, eleverna och ett visst innehåll. Resultatet visar att lärarnas didaktiska kunskaper synliggörs i både planeringsfasen, genomförandet och utvärderingen genom att lärarna reflekterar över vad som ska undervisas, hur det ska undervisas och även varför. Lärarna använder också sin didaktiska kompetens för att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning med utgångspunkt i de mål som ämnet formulerar. Detta är något som Larsson (2016) belyser som en av de svårigheterna som uppstod i övergången från ett innehållsstyrt till ett målstyrt skolsystem eftersom det då ställdes högre krav på lärarnas didaktiska kompetens. Resultatet i denna studie visar dock att lärarna har bildat sig en uppfattning om vad undervisningen ska syfta till och vad eleverna ska lära sig av den med utgångspunkt i ämnets syfte och kunskapsmål istället för att bara utgå från att bara undervisa om ett visst innehåll.

Resultatet synliggör att det är ett socialrelativistiskt perspektiv som verkar prägla båda respondenternas undervisning. Schenkers (2011a) tidigare forskning om vilka didaktiska modeller som teoretiskt rekommenderas i undervisningen av ämnet idrott och hälsa visar

däremot att det är ett ensidigt socialteknologiskt perspektiv som dominerar i litteraturen. Det innebär att undervisningen och elevernas lärande tolkas utifrån generella termer om barn och ungas utveckling, vilket medför att individernas skilda villkor kommer i skymundan. Syftet med fostran diskuteras inte heller utifrån andra perspektiv än praktikens. Objektet i litteraturen är aktiviteten och inte individernas lärande. Undervisning endast utifrån ett sådant perspektiv kan innebära att alla elever ska lära sig samma saker, trots att de har olika förkunskaper, förmågor och intressen. Det kan då även bli än mer problematiskt ifall idrottsläraren och idrottsligt högpresterande elever utgör normen för prestationerna i undervisningen (ibid.). Denna studies resultat tyder istället på att de normer och värden som genomsyrar undervisningen ligger i linje med skolans styrdokument och inte med idrottens. Båda de intervjuade lärarna nämner att de normer och värden som präglar undervisningen ska vara demokratiska och beskriver det som problematiskt när eleverna tar med sig normer och värden från tävlingsidrotten in i skolundervisningen. I intervjun nämner en av lärarna att det är problematiskt att använda sig av tävlingsidrotter i ämnet eftersom många elever och lärare tror att det är de som ämnet handlar om, men det står faktiskt inte i kursplanen och det är inte heller något som förmedlar de normer och värden som undervisningen ska göra. Detta dilemma ligger i likhet med Karlefors (2010) upptäckt om att lärarstudenter ofta har en bild av att de utbildar sig till en coach istället för idrottslärare. Dagens kursplan i idrott och hälsa fokuserar inte på sport, men trots det finns det ett ständigt återkommande problem med att skolämnet förknippas för mycket med tävlingsidrotten. Det är inte heller meningen att alla sportaktiviteter ska tas bort ur undervisningen idrott och hälsa utan problemet måste lösas genom att ändra lärarnas undervisning. Resultatet av denna studie visar att de intervjuade lärarna inte använder sig av tävlingsidrotter i särskilt stor utsträckning och om de gör de poängterar de att planeringen och upplägget av undervisningen har stor betydelse för att resultatet av lektionen ska bli lyckat.

Resultatet visar också att det är individernas lärande i skolämnet som står i fokus i planeringen, genomförandet och utvärderingen av undervisningen och inte aktiviteten. Individualisering och demokrati förespråkas för att få alla elever inkluderade och känna sig trygga på lektionerna samt fånga alla elevers intresse och motivation till fysisk aktivitet och hälsa. Lärarna belyser vikten av att genomföra aktiviteter som alla elever kan delta i utan att deras prestationer blir bedömda utifrån normen för tävlingsidrott. Aktiviteterna som användes under de observerade lektionerna var av en problemlösande karaktär där eleverna inte var tvungna att göra på ett visst sätt utan kunde lösa uppgiften som de ville vilket tyder på att undervisningen respekterar elevens individuella utveckling och ger eleverna möjlighet till att utvecklas på sin egen nivå. När undervisningen baseras på elevernas förkunskaper och förutsättningar på det sättet kommer deras upplevelser av fysisk aktivitet bli positiv och motivera eleverna till mer fysisk aktivitet, vilket både Karlefors (2010) och Åström (2012) förespråkar.

9. Slutsats

Studiens slutsats tyder på att yrkespraktiken har utvecklats i likhet med den mer nutida forskningen om undervisningsmodeller i ämnet idrott och hälsa och att de undervisande

idrottslärarna som deltog i studien i stor utsträckning använder sig av sina didaktiska kunskaper för att planera, genomföra och utvärdera sin undervisning. Samtidigt verkar detta vara en outtalad och tyst kunskap som lärarna kanske inte får möjligheten till att diskutera tillsammans med andra lärare tillräckligt ofta, speciellt eftersom idrottslärare ofta kan vara ensamma om att undervisa i sitt ämne på skolan. Det kan tolkas utifrån Petries (2016) teori om att verksamhetens alla olika delar måste ingå i en förändring av verksamheten, som att både undervisningens praktik och teori har förändrats åt samma håll. Samtidigt måste det här betonas att denna studie är genomförd i en liten skala, vilket kan innebära att det finns en mycket större variation av undervisningsmodeller som inte framkom i detta resultat. Petrie (2016) nämner att utvärdering av undervisningen och professionellt lärande är två viktiga delar i verksamhetens utveckling, och detta beskrevs som viktigt men samtidigt problematiskt av respondenterna i denna studie. De lärarna som alltid var två undervisande lärare uttryckte det som en stor fördel eftersom de då naturligt fick tid till att muntligt utvärdera lektionerna med varandra och därmed utveckla sitt professionella lärande. Medan den andra läraren nämnde att det ibland är svårt att utvärdera och utveckla sin undervisning som ensam idrottslärare på hela skolan. Resultatet indikerar därför på att mer tid åt utvärdering och möjlighet till kontakt med andra idrottslärare i exempelvis lärgrupper skulle främja verksamhetens utveckling.