Miljöpartiet föreslår Tillväxt- och regionplaneringsnämnden besluta:
Att vid sidan av direkta utsläpp även tydligt peka ut
konsumtions-perspektivet som utgångspunkt för arbetet med att uppnå klimatneutralitet samt pröva de uppsatta kvantifierade målen för att utreda om de är
tillräckliga.
Att volymen nya bostäder ska vara tydligt kvantifierat mål i RUFS 2050.
Att RUFS 2050 pekar ut områden med villabebyggelse som är lämpliga för förtätning.
Att tydligare lyfta in kopplingen mellan geografiskt vårdutbud, regional utveckling och folkhälsa i RUFS 2050.
Att förvaltningen i RUFS 2050 behöver peka ut ytterligare en reserwattentäkt likt Bornsjön idag.
Att med ovanstående tillägg godkänna inriktning för utställningsförslaget i enlighet med bilaga 1.
Att godkänna samrådsredogörelsen i enlighet med bilaga 2.
Att därutöver anföra:
Från Miljöpartiets sida vill vi börja med att framföra att vi anser att
förvaltningen har gjort ett bra arbete med att behandla och sammanfatta de olika remissvaren till en fungerande helhet. Vi anser dock att det finns behov av att utifrån vårt perspektiv peka på ett antal områden där vi ser att skrivningarna ger en otydlig bild av vilken väg arbetet kommer att ta framåt samt hur inkomna remissvar ska tas om hand.
Vision
Miljöpartiet uppfattar precis som förvaltningen att den övergripande visionen och dess olika delar om en region som är hållbar, resilient, som sätter människan i centrum och som är utan klimatpåverkande utsläpp har starkt stöd bland regionens aktörer. Däremot anser vi precis som vissa andra remissinstanser att perspektiven kring den sociala hållbarheten
Stockholms läns landsting 2(3)
kopplat till segregation, integration, människors hälsa kunde utvecklas mer.
Inte minst kopplingen mellan utbudet och den geografiska spridningen av vård, regional utveckling samt folkhälsa kan utvecklas mer.
Vi anser även likt region Östergötland att begreppet resiliens och vad det innebär för en region av Stockholms storlek är dåligt utvecklad. Från MP sida anser vi att det är av stor vikt att konsumtionsperspektivet är kvar som en dimension när vi pratar om en region utan klimatpåverkande utsläpp.
Framförallt kopplat till den stora utbyggnad av bostäder som just nu pågår vars klimatpåverkan annars i stor grad inte räknas in.
Mål och Målstruktur
Målstrukturen är av naturliga skäl avgörande i möjlighet att skapa förutsättningar för genomförande. Att delmålen konkretiseras och får funktionen som preciseringar är positivt, tror vi precis som förvaltningen skapar bättre förutsättningar för regionens aktörer och samlas. Vi är också positiva till att de tre strategier som är tänkta att ingå i RUFS blir en del i genomförande. Det är dock av stor vikt att färre mål inte innebära mindre ambitiösa mål. Framförallt gäller det senare på klimatområdet där det är viktigt att vi snabbt kommer fram med konkreta åtgärder. Därför bör åtgärder och strategier som föreslås i RUFS ha funktionen av att vara ett kontrakt mellan regionens olika aktörer där varje part förbinder sig att göra sin del. Det är även av stor betydelse för genomförandet att
förvaltningen analyserar betydelsen av att landstinget omvandlas till en region.
Rumslig och bebyggelse struktur
Förvaltningen tar i sitt förslag inte tydlig ställning mellan de två olika förslagen till rumslig struktur som fanns med i remissversionen. Detta gör att det är lite svårt att bedöma i vilken utsträckning formuleringen om att ny sammanhållen bebyggelse uteslutande lokaliseras i goda
koUektivtrafildägen stödjer någon av de utskickade modellerna. Utifrån MP perspektiv ser vi att den utskickade modellen B med större expansion i den centrala stadskärnan var det alternativ som hade störst möjlighet att nå målet om en ldimatneutral region. Vi anser dock att den ovan nämnda formuleringen är bra och att den ger en bra grund för hur
bebyggelseutvecklingen i Stockholmsregionen bör ske. Om vi ska kunna vända den prognostiserade trenden med ökad biltrafik fram till 2026 så är det en förutsättning. I det arbetet är det även av stor vikt att landstinget agerar konsekvent och som en samlad aktör, dvs målet om klimatneutral region måste då följas upp i hur landstinget skriver i andra styrande dokument ex kollektivtrafikstrategin men även hur vi agerar som aktör i förhandlingar med andra externa aktörer.
Vi vill även påpeka att förtätning i syfte att uppnå en klimatneutral region inte heller bara kan bli aktuellt i områden med sociala utmaningar. Vi vet idag att småhusbebyggelse är mindre yteffektivt och ger upphov till större klimatpåverkan än områden med flerbostadshus. RUFS 2050 måste därför våga peka ut områden även med villabebyggelse där förtätning bör ske.
I Dessa områden finns även stor potential för byggande av nya bostäder genom skapandet av tätare bebyggelsestruktur. Vi delar även uppfattningen med remissinstanserna som anser att flera av regionens lokalbanor är
Stockholms läns landsting
underutnyttjade i detta sammanhang. Förtätning i befintliga bebyggda områden stödjer även målet om att bevara gröna kilar samt åker och jordbruksmark.
Klimatpåverkan
Det är tydligt att många av regionens aktörer ännu inte riktigt insett att en omställning mot en klimatneutral region faktiskt kräver aktiva vägval och att målkonflikter löses och att nya lösningar behöver tas fram.
Förvaltningen behöver därför i sitt vidare arbete framförallt med
klimatfärdplanen vara tydlig med vilka åtgärder som faktiskt krävs för att uppnå målet om en klimatneutral region. Vi vet av erfarenhet att
trafikstyrande avgifter och åtgärder för ökad framkomlighet för kollektivtrafiken har stora effekter när det gäller framförallt trafikens klimatpåverkan.
Transporter
Vi delar förvaltningens bedömning kring att utvecklingen av
transportsystemet inte ska fastna i enskilda tekniker utan fokusera på system och funktion. Förvaltningen behöver dock vara tydlig med att utifrån beslutade infrastruktursatsningar kommer biltrafiken öka fram till 2026 och de åtgärder som föreslås behöver därför kompensera för den ökade klimatpåverkan kopplat till detta. Vi delar helt förvaltningens bild av att mer behöver göras för att knyta samman regionen på tvären.
Grön och blåstruktur
MP är positiva till de åtgärder som pekas ut efter remissvaren kring grön och blåstruktur men anser att förvaltningen behöver komma vidare i frågan om att peka ut ytterligare en reserwattentäkt i Stockholmsregionen. Yngern kan vara en sådan lösning. Kanske finns det andra, denna fråga som
diskuterats under flera år behöver få sin lösning.
Stockholms läns landsting FÖRSLAG TILL BESLUT Tillväxt- och regionplanenämnden
VÄNSTERPARTIET
2017-02-02
TRN 2015-0015 Ärende 11 Bilaga 7
Inriktning för utställningsförslaget R U F S 2050 Förslag till beslut
Tillväxt- och regionplanenämnden föreslås besluta:
att delvis godkänna inriktning för utställningsförslaget i enlighet med bilaga 1.
att godkänna samrådsredogörelsen i enlighet med bilaga 2.
att därefter anföra följande:
Vänsterpartiet tackar tillväxt- och regionplaneförvaltningen för ett väl genomfört arbete med att formulera en remissversion av Regional
Utvecklingsplan - RUFS 2050, skicka ut den på samråd, informera om den, ta emot och sammanställa remissvaren och formulera ett förslag till
utställningsförslag för RUFS 2050. Vi har läst remissvaren med stort intresse och stödjer förvaltningens tolkning och sammanställning av inkomna
remissvar. Vi vill i likhet med flera remissinstanser lyfta några kommentarer, några medskick och några krav från vår sida.
Flera remissinstanser lyfter vikten av tydlig målstruktur och tydliga målbilder.
Vi stödjer Förvaltningens svar att dessa ska tydliggöras och att målet - En resurs effektiv och resilient region - även får tillägget utan klimatpåverkande utsläpp.
Vi stödjer även förslaget med regionala prioriteringar under varje delmål.
I likhet med de flesta remissinstanser anser vi att RUFS 2050 ska uttrycka att ny bebyggelse ska tillkomma i kollektivtrafiknära områden. Täthet ska
eftersträvas. Vi vill att hela länet ska leva och vi vill att det byggs nya bostäder i alla länets kommuner och att infrastrukturen anpassas därefter. Men, vi ser, i likhet med några remissinstanser, att det är strategiskt att bygga nya bostäder främst där god regional tillgänglighet kan skapas genom en kombination av gång, cykel och kollektivtrafik. Där sådan tillgång redan finns, eller åtminstone planeras. Vi vill bygga vidare på befintliga stationssamhällen som redan har spårtrafik. Ny bebyggelse ute i länet behöver inte vara villor utan kan vara flerbostadshus med god tillgänglighet till kollektivtrafik genom busslinjer som matar till pendeltågsstationer.
Vi anser även att det är viktigt att redovisa de mest strategiska stadsutvecklingsområdena i varje kommun. Det behövs storskaliga,
tätbebyggda områden för att på ett effektivt sätt kunna erbjuda fjärrvärme,
Stockholms läns landsting 2(3)
sophantering, kollektivtrafik, service, bredband, etc. Och även kunna titta på lösningar med värmeåtervinning i spillvatten, fjärrkyla etc.
Det är också viktigt att RUFS 2050 tydligt kopplar till kommunernas översiktsplaner och att RUFS 2050 i tillämpliga delar arbetas in i kommunernas översiktsplaner.
Det är viktigt att obalansen mellan arbetsplatser i norr och bostäder i söder fortsätter att jämnas ut. Den nya bebyggelsen måste ske genom förtätning, inte genom exploatering av de gröna kilarna. Nya och breddande
infrastrukturlösningar leder ofta till barriärer mellan grönområden och bostadsområden vilket försämrar tillgängligheten till naturupplevelser och rekreation. De gröna kilarnas betydelse för folkhälsa och rekreation får inte underskattas. Vi skulle gärna se att barnperspektiv och folkhälsoperspektiv lyfts fram tydligare i RUFS 2050.
Vi vill också ha ett tydligare socialt perspektiv i kommande RUFS. För social hållbarhet och tillgänglighet för alla i länet är det grundläggande med mål om tillgängliga bostäder för hushåll med låga inkomster. Detta efterfrågas
exempelvis av Länsstyrelsen i Stockholm. Landstingets eget ansvar för sociala snedfördelningar måste också belysas. Den fria etableringsrätten i sjukvården snedfördelar exempelvis sjukvården så de med minst behov får mest vård.
Vi vill även liksom flera remissinstanser att mobilitet, internationellt uttryckt Mobility as a service, ska vara en grundsten i planerandet, utbyggnaden och förbättrandet av regionens infrastruktur. Den tid är förbi då ett transportslag kunde lösa en kommuns eller regions utmaningar att ge invånarna tillgång till infrastruktur för arbets-, nytto- och fritidsresor. Ett dörr-till-dörr-perspektiv där fokus flyttas från val av fordon till information om möjliga resvägar, resesätt och resmöjligheter är det mest resurseffektiva sättet för
persontransporter. Genom öppna data och reseappar - där även lånecyklar, möjlighet till egen cykel, gång, lånebilar, bilpool, samåkning etc. ingår - och inte bara det linjenät som den regionala kollektivtrafikmyndigheten rår över skulle ge resenärerna en pallet av möjligheter att utforma sin resa och hitta effektiva resvägar.
Vi ser gärna fler resonemang om cirkulär ekonomi och resursutnyttjande.
Målkonflikter behöver generellt belysas bättre. Befolkningstillväxt och ekonomisk tillväxt kan stå i konflikt med miljöhänsyn och hållbarhet. En region utan klimatpåverkande utsläpp står i konflikt med målet om högre tillgänglighet/kapacitet till Arlanda. Bränslesystem kan inte tillräckligt fort lösa flygets höghöjdseffekt på klimatet. Vi vill inte ha positiva skrivningar om bilflottans omställning och att teknik kommer att lösa utsläppen. Det krävs enorma resurser att tillverka en bil och bygga vägar samt underhålla dem. Det är dessutom ett enormt slöseri för samhället när människor sitter i bilköer.
Det är inte andra bilar som ska rulla i städerna utan kollektiva transporter och cyklar. I länets glesbygd är bil nödvändig men inte för att ta sig in till stan utan till en infartsparkering och för inköps- och fritidsresor.
Stockholmsöverenskommelsen och Sverigeförhandlingen ser inte till var infrastrukturen ger mest resenärsnytta utan utgår från objekt där kommuner
Stockholms läns landsting 3 (3)
är villiga att medfinansiera infrastrukturutbyggnaden. Det är bra att bostäder och infrastruktur går hand i hand men byggs bostäderna och infrastrukturen på de mest prioriterade platserna? Trafikverkets fyrstegsprincip blir helt åsidosatt och det viktigaste nationella riktmärket för utbyggnad av
infrastruktur gäller plötsligt inte längre. Hur förhåller sig RUFS 2050 till dessa ändrade förutsättningar? Förvaltningen säger sig stödja fyrstegsprincipen, hur blir den mer synlig i utställningsförslaget?
Styrmedel är det mest effektiva sättet att styra trafik. Trängselskatten ska göras om till en regional avgift och intäkterna gå till regionen.
Trängselavgiften ska användas som styrmedel för att minska trängseln på vägarna i regionen.
Vi vill som de flesta remissinstanser att det byggs fler bostäder i regionen.
Men, de nya bostäderna innebär en målkonflikt mellan bevarande av gröna kilar och tätortsnära natur. Det behöver inte vara så, vi är övertygade om att det går att bygga nya bostäder genom förtätning på redan hårdgjord mark -men då måste trafiken generellt minska, bullret minska, utsläppen minska - så att det blir bra boendemiljöer för dem som bor i de nya bostäderna.
Vi förespråkar varken strukturbild A eller B. Vi tror att verkligheten kommer ligga någonstans mitt emellan men det krävs mer av regionen än vad som tidigare begärts för att förverkliga de regionala kärnorna. Vi vill inte ha den beslutade Förbifart Stockholm. Ej heller den ännu inte beslutade Östlig förbindelse. Vi vill avveckla Bromma flygplats snarast och bygga bostäder på det tidigare flygfältet.
Vi lever i en global värld och klimatförändringar är ett globalt ansvar. Vi vill ha ett konsumtionsperspektiv i RUFS 2050 där även regionens indirekta utsläpp redovisas. Vår uppfattning är att:
Det är otydligt hur RUFS 2050 bidrar till de globala målen med Parisavtalet.
Det är otydligt hur RUFS 2050 bidrar till våra egna nationella mål.
Det är otydligt hur RUFS 2050 bidrar till landstingets mål.
Avsaknad av ägarskap är något som många remissinstanser lyfter som en viktig knäckfråga. Vem genomför de prioriterade åtgärderna? Det känns igen i diskussionen om Mobility as a service eller i diskussionen kring ett regionalt lånecykelsystem. Landstinget vill inte ta ett ekonomiskt ansvar för något. Inget får kosta något. Det blir tandlöst utan ansvar eller avsatta ekonomiska medel.
Vi hoppas att en regionbildning kommer råda bot på en del av den
passiviteten, där den nya regionen kan få del av EUs strukturfondsmedel, men det kommer inte automatiskt att hjälpa i ägarskapsfrågan. Det är viktigt att landstingets eget ansvar lyfts fram.
Avslutningsvis vill vi återigen trycka på att den absolut största miljö- och klimatvinst landstinget kan bidra med är att planera och verka för en överflyttning från privatbilism till kollektiva resor. För att ta sig an denna utmaning på ett seriöst sätt krävs kraftfulla åtgärder. Regionen måste överträffa det föreslagna målet att kollektivtrafikandelen ska öka med 5 procentenheter fram till 2030.