Samspelet mellan förvaltningar

Det insamlade materialet visar att skola, polis och socialtjänst har olika uppdrag, lagar och riktlinjer att förhålla sig till. Det krävs ett samarbete mellan yrkesgrupperna i arbetet mot sexuell exploatering. För att kunna arbeta preventivt och förebygga att barn ska bli utsatta för övergrepp visar analysen att det är viktigt att öka kunskapen på alla nivåer i samhället. Det innebär att kunskapen om barns sexuella utsatthet på nätet måste öka inom politiken, förvaltningen, professionsutövningens och den institutionellas domän som Blom och Morén (2015) skriver om. Informanterna ger uttryck för att när det kommer till sexuell exploatering mot barn på nätet har skolan ett stort ansvar i att ge ut information och sprida kunskap till barnen i ett tidigt stadie för att stärka skyddet och förebygga uppkomsten av övergrepp, både när det kommer till offer och förövare. Holt et al. (2020) nämner även att förutom lärare på skolan, har även sjukhuspersonal och socialarbetare en viktig roll i att kunna identifiera och upptäcka barn som kan ha blivit utsatta för sexuell exploatering. Informanterna lyfter vikten av skolan och lärarens roll att informera barnen samt att upptäcka de barn som kan ha utsatts för övergrepp. Skolan anses vara en viktig tillgång där de preventiva insatserna kan utföras för att förebygga sexuella övergrepp mot barn. Skolkuratorerna har inte som uppgift att arbeta behandlande utan att undanröja hinder, vilket innebär att det är viktigt att skolan samverkar med socialtjänst och polis när skolan får kännedom om att ett barn blivit utsatt för sexuell exploatering.

”Det här är ofta en fritidsfråga och då har inte skolan samma typ av mandat egentligen.

Men skulle någonting hända på nätet på skolan. Är det brott på skolan ja men då är det polisanmälan som gäller eller kontakt med socialtjänst direkt.” (P7, kurator)

Poliserna är de som arbetar med ren lagföring mot förövaren medan socialtjänsten utför det sociala stödet mot familjen och barnet som befinner sig i kris, för att se till att de får rätt stöd och skydd. Socialtjänst kan även arbeta med uppsökande arbete, där de tillsammans med polis arbetar för att hitta barn och unga som erbjuder sexuella tjänster mot ersättning på nätet. Det finns även flertal ideella organisationer som arbetar med att stötta barn och unga som blivit utsatta samt att arbeta preventivt för att förebygga att brotten begås. Analysen visar att samarbetet mellan ideella organisationer samt de olika förvaltningarna har en stor betydelse i arbetet mot barns utsatthet på nätet. Ideella organisationer kan komplettera med kompetens och andra riktlinjer och förhållningssätt, vilket kan vara ett bra komplement till polis, socialtjänst och skolans insatser. På ett liknande sätt beskriver Blom och Morén (2015) att ideella organisationer är ett viktigt komplement till arbetet som utförs inom förvaltningens och professionsutövningens domän.

Flera yrkesgrupper nämner vikten av att samverka samtidigt som det inte finns tydliga riktlinjer eller struktur för hur den samverka ska ske. Det kan tolkas som att det behövs en intensivare

samverkan och ett informationsbyte mellan förvaltningarna och professionerna. Det framkommer dock inte vilka som borde ha den huvudsakliga uppgiften för att samverkan ska fungera. Både regionskoordinatorn och länskoordinatorn lyfter framstegen som har gjorts på grund av ökad kunskap och samverkan mellan olika myndigheter. Det framkommer även att det är svårt att få till ett bra skydd och stöd om olika myndigheter och verksamheter inte arbetar tillsammans. Det är inte bara viktigt med samverkan mellan olika förvaltningar som Blom och Morén (2015) påpekar, utan det behövs även ett utbyte av kunskap mellan professionella som bemöter individen som är i behov av hjälp. I likhet med Blom och Morén (2015) kan analysen även visa på att det är viktigt att olika domän från politiken, förvaltningen, professionella och samhället i stort samverkar med varandra för att arbetet ska bli genomförbart och ge största möjliga effekt.

”Jag tror att många känner sig tryggare i att göra det här jobbet sen man började jobba ihop. Och man började förstå att du har den här verktygslådan, du har de här insatserna.

Okej du kan göra det här, du kan beslagta en mobil, det kan inte vi göra. // Stor hjälp utav varandra.” (P8, regionskoordinator)

Det insamlade materialet visar att samverkan leder till att fler personer kan bemöta individens behov, där professionella kan använda olika perspektiv och kunskap för att hjälpa varje individ.

Det framkommer även att olika myndighetsutövarna besitter olika kompetens, handlingsutrymme och har tillgång till olika verktyg och resurser som är av stor relevans för att kunna arbeta mot sexuell exploatering av barn.

6.4.1 Bristande struktur, riktlinjer och resursfördelning

Flera informanter ger uttryck för att en samverkan mellan yrkesgrupperna är viktig för att arbetet mot sexuell exploatering av barn via nätet ska fungera. Däremot nämns brister i struktur, riktlinjer och tydligare förhållningssätt både inom skola, polis och bland regionskoordinatorerna angående vad professionella inom varje myndighet ska göra samt vilka insatser som finns.

Bra ändå om det fanns ett tydligt dokument för kommunen och regionen, okej när vi upptäcker det här i skolan vilka vägar ska vi ta då? Vad är socialtjänstens roll, vad är polisens roll? Hur ska vi samverka så att det blir så bra som möjligt?” (P7, kurator) Det finns ingen tydlig struktur och ansvarsfördelning för hur de olika yrkesgrupperna ska gå tillväga för att kunna hjälpa barnen på bästa sätt. Informanterna nämner vikten av att samverka för att arbetet ska bli genomförbart. Samtidigt önskar flera informanter att fler yrkesgrupper skulle ha den kompetensen som krävs för att kunna möta och identifiera barn som blivit utsatta för övergrepp via nätet. För att inte vara beroende av polisens insatser att identifiera barn.

Broadhurst (2019) och Dushi (2018) beskriver att det blir problematiskt och skapar stora utmaningar för polis och andra myndigheter att identifiera och lagföra en gärningsman. Det blir problematiskt eftersom det är svårt att spåra bilder och identifiera både förövare och brottsoffer.

På ett liknande sätt visar analysen att det inte finns tillräckligt med kunskap eller resurser för att identifiera och hitta offer och förövare inom sexuell exploatering som sker via nätet. Det är

inte en prioriterad fråga. Regionskoordinatorerna och socialsekreteraren påpekade vikten av att fler yrkesgrupper än polisen behöver kompetensen att kunna identifiera och höra barn och unga för att arbetet ska kunna utföras mer effektivt. Det finns oklarheter kring hur processen ser ut och vilket ansvar de olika yrkesgrupperna besitter och vem de ska hänvisa vidare till för att arbetet ska bli gjort. Förutom en oklarhet i strukturen framkommer brister i resursfördelningen.

Även om kunskapen finns hos många som arbetar med frågan ligger bristen även i att det inte finns tillräckligt med resurser för att arbetet ska bli genomförbart.

“Det är inte heller en prioriterad fråga. som det är nu så fungerar det här arbetet bara tillfälligt. Det finns ingen struktur för arbetet. Det handlar mycket om att det finns personer som är särskilt engagerade i frågan, som driver det lite. Det finns liksom ingen, skulle de sluta eller göra annat så finns det ingen struktur på det, vilket är extremt dåligt.”

(P6, socialsekreterare)

Bristen på struktur och riktlinjer skapar en osäkerhet för hur arbetet ska utföras och för hur barnet ska kunna få hjälp på bästa sätt. Det kan leda till att professionella behöver gå en längre väg och ta fler steg i arbetet mot att kunna hjälpa barnet än vad som är nödvändigt. De kan inte arbeta lika effektivt som de hade kunnat om resurserna och kompetensen hade funnits där. Det är komplexa fenomen och ingen tydlig struktur eller prioriterad fråga. Bristande riktlinjer och struktur kan även leda till att det blir svårt för nya personer att ta vid. Precis som socialsekreteraren beskriver blir det problematiskt att arbetet hänger på eldsjälar som brinner för det de gör. Om de blir fråntagna sina resurser kommer det bli svårare att börja om och starta igång arbetet på nytt eller för nästa person att ta vid om det inte finns tydliga riktlinjer att följa.

“Det kan vara svårt också, det är väldigt paradoxalt att på ena sidan vill man ha ett facit men å andra sidan så går det kanske inte att ha ett facit, för det är ofta så komplext.” (P7, kurator)

Analysen visar att komplexiteten som sexuell exploatering innebär även för med sig ett komplext arbetssätt. Det kan bli svårt att använda samma bemötande, insatser och att följa samma riktlinjer i varje specifika fall där ett barn blivit utsatt för sexuella övergrepp. Det är ett arbete som kräver stor flexibilitet i mötet med de personer som blivit utsatta, vilket skapar ett beroende av att samverka mellan olika myndigheter och ideella organisationer. Samverkan är viktig eftersom olika yrkesgrupper och individer besitter olika kunskaper och handlingsutrymmen. På ett liknande sätt beskriver Svensson et al. (2008) att ett socialt problem kan förstås och bemötas på olika sätt. Varje individ är unik, vilket gör att samverkan mellan olika professioner deras kunskap, tidigare erfarenheter och personligheter kan vara av stor relevans för att kunna erbjuda rätt stöd och insats till varje individ som är i behov av hjälp.

”Det finns jättemycket man kan göra, mycket ideella föreningar, de är dem som jag kontaktade och hade det bästa samarbetet med. För de är inte lika fyrkantiga eller resurskrävande på samma sätt som alla andra myndigheter där de ska bestämmas och tyckas och tänkas på andra sätt.” (P2, Polis)

I det insamlade materialet framkommer att det finns skillnader mellan myndighetsutövare och ideella organisationer när det kommer till förståelse för problematiken samt friheten att arbeta och bemöta de utsatta. Skillnader som kan bero på handlingsutrymmet och de olika riktlinjerna som Svensson et al. (2008) skriver om. Det ökar också vikten av att olika yrkesgrupper, verksamheter och organisationer tar hjälp av varandras kunskaper och handlingsutrymme för att kunna hjälpa varje individ på bästa sätt.

6.4.2 Kunskap och resurser

Analysen visar att det fortfarande finns mycket som behöver göras när det kommer till att förebygga och arbeta mot sexuell exploatering av barn. För att kunna hjälpa den utsatta på bästa sätt krävs att professionella, personer i barnets närhet och samhället i stort har kunskap och en förståelse kring fenomenet sexuell exploatering av barn. Utifrån Blom och Moréns (2015) begrepp går det att tolka att kunskapen inte bara behöver finnas inom professionens domän utan att kunskapen även behöver öka i den institutionella villkorens domän. Det är viktigt eftersom alla personer i barnens närhet kan vara ett stort skydd för barnet om kunskapen om utsattheten på nätet ökar. Alla yrkesgrupper menar att det saknas kunskap om sexuell exploatering av barn på nätet, vilket påverkar vilka resurser och insatser som finns. Förståelsen angående hur, vart, på vilket sätt samt vilka konsekvenser ett övergrepp på nätet kan ge måste öka. I enlighet med Blom och Morén (2015) gäller det allt från politikens domän som formar lagarna till institutionellas domän, vilket inkluderar samhällets syn och kunskap kring sexuell exploatering på nätet. Det gäller även den professionella domänens kunskap, hur professionella tillämpar lagar och bemöter barn och unga som blivit utsatta. Kunskapen inom förvaltningens domän påverkar även hur det praktiska arbetet som aktörerna inom professionens domän utför och om det prioriteras eller inte. Fördelningen av resurser inom professionellas domän kan också påverkas av kunskapen som förvaltningens och politikens domän besitter. I analysen framkommer att sexuell exploatering av barn på nätet är ett problem som ökar. En ökning som även Holt, Cale, Leclerc & Drew (2020), Statens medieråd (2019), Broadhurst (2019) och en av Statens Offentliga utredningar (2016) beskriver. Informanterna ger uttryck för att tankarna och viljan till engagemang och förändring finns bland de olika yrkesgrupperna. Det blir däremot problematiskt när det inte finns tillräckligt med resurser för att kunna utföra arbetet.

“Vi har ju resurserna egentligen eller kunskapen om vi bara får jobba med det.”

(P2, polis)

“Vi skulle kunna träffa ungdomar och barn varje dag om vi fick jobba med det här bara.”

(P5, Länskoordinator)

Det behövs mer än engagerade personer som brinner för det de arbetar med. Det behövs även mer resurser och en större satsning för att kunna utföra de insatser som behövs, vilket kan innebära en intensivare samverkan mellan de olika domänerna (Blom & Morén, 2015). Det behövs även mer kunskap och specifik kompetens för att få arbeta med att identifiera barn och unga på nätet. Det krävs mer kunskap och specifik kompetens inom de olika förvaltningarna för att få ha samtal och höra barn, vilket flera informanter nämner som viktiga inslag i arbetet mot sexuell exploatering av barn på nätet. Förutom resurser och mer kunskap diskuteras även

att det är viktigt att förstå vad det är som gör att framförallt män har ett behov av att utnyttja barn.

“För det första så handlar det om en efterfrågan, så länge som vi har en efterfrågan så kommer vi ha det här.” (P5, Länskoordinator)

Regeringskansliet (2018) nämner vikten av att inte bara fokusera på barnen som kan bli utsatta för övergrepp utan att även utföra ett förebyggande arbete gentemot förövarna för att minska efterfrågan som finns. Analysen visar att det är viktigt att se på problematiken utifrån vilka normer och värderingar som finns i samhället. Frågor som jämställdhet, genus och barns rättigheter behöver diskuteras. På ett liknande sätt skriver Regeringskansliet (2018) att det är viktigt att fokusera på undervisning om jämställdhet, mänskliga rättigheter och att lära barnen vad som är rätt och fel. Det är ett viktigt steg för att kunna ändra på de stereotypiska könsnormerna som finns i samhället.

6.5 Professionellas förhållningssätt till lagstiftning i arbetet mot sexuell