Yrkesgruppernas praktiska arbete

I det insamlade materialet framkommer att arbete mot sexuell exploatering utförs på olika sätt och genom olika verksamheter och organisationer, där både förebyggande och brottsbekämpande arbete pågår. Professionella inom olika yrkesgrupper kan bemöta problematiken utifrån olika perspektiv och med hjälp av olika verktyg och insatser. I det insamlade materialet framkommer flera olika insatser för att arbeta mot barns sexuella utsatthet

på nätet. Det framkommer att det sker identifiering av övergreppsmaterial, där övergreppsmaterial på nätet även tas ner. Det finns så kallade hotlines dit vem som helst kan vända sig för att anmäla sexuell exploatering av barn och uppsökande arbete på olika hemsidor där barn och unga säljer sexuella tjänster. Det finns även uppsökande arbete och utredningar för att förhindra och stoppa förövarna som begår övergrepp på nätet. En annan insats är utbildning och spridning av information för att minska den stora kunskapsbristen som finns i samhället. Det framkommer även att det sker ett rättsligt och politiskt påverkansarbete för att påverka de lagar som finns för att skydda barn och unga från sexuell exploatering. Det arbetas även med finanskoalitionen där företag behöver ta mer ansvar för att arbeta för en värld fri från sexuell exploatering, samt föreläsningar och spridning av information i samhället och på skolor.

“Det finns väldigt såklart en stor vilja att stoppa sexuell exploatering mot barn, men vi tycker dock att det finns stor skillnad på vilja och att faktiskt göra en stor förändring.”

(P3, professionell inom ideell organisation)

Trots de insatser som redan finns visar analysen att det finns brister i lagar, riktlinjer, preventiva insatser, resurser och kunskap. Bristerna kan leda till att det preventiva och brottsförebyggande arbetet mot sexuell exploatering av barn på nätet inte uppfylls. Det framkommer att viljan och drivkraften finns hos de yrkesverksamma som tillsammans arbetar mot sexuell exploatering av barn. Däremot har digitaliseringens utveckling lett till bristande lagar, riktlinjer och kunskap för att arbeta mot sexuell exploatering och hur brotten ser ut idag, vilket försvårar arbetet för professionella som arbetar mot sexuell exploatering på nätet.

6.2.1 Svårigheter som skapas på grund av mörkertal, skuld och skam

Regionskoordinatorerna, länskoordinatorn och skolkuratorn påpekar att de inte träffar många barn och unga som blivit utsatta för sexuell exploatering över nätet och att det borde vara fler.

Det framkommer även att mer resurser och en ökad kunskap och förståelse i samhället troligtvis hade lett till att fler barn och unga hade upptäckts. På liknande sätt beskriver Dushi (2018), Wallby och Schillaci (2016), Shannon (2008) McAlinden (2006) och Svedin och Back (2003) att mörkertalet bland utsatta barn och unga troligtvis är stort då få övergrepp kommer till polisens kännedom och många övergrepp sker i det dolda. I analysen framkommer att barnen som blir utsatta kan känna en stor skam och skuld efter ett övergrepp. På ett liknande sätt beskriver Dushi (2018), McAlinden (2006) och Svedin och Back (2003) att barnen inte vågar berätta vad de blivit utsatta för på grund av den skuld och skam de känner efter ett övergrepp.

Att barnen själva inte vågar berätta och be om hjälp, visar hur viktigt det uppsökande arbetet och identifieringen av offer och förövare som olika yrkesgrupper utför är. Det är viktigt eftersom det ökar chansen för att utsatta barn och unga ska upptäckas och få hjälp. I det insamlade materialet beskriver en av poliserna att det kan vara problematiskt att bemöta barn som blivit utsatta i den mån att barnet inte ska känna mer skuld och skam än vad de redan gör efter ett övergrepp. Analysen visar att det kan vara svårt att försöka förklara för barnet att de inte gjort något fel samtidigt som reaktioner från vuxna runt om barnet signalerar något annat.

Barnet kan behöva samtala med polis och andra professionella om det som hänt. Vuxna i barnets närhet kan bli upprörda, oroliga och ledsna när de får vetskap om vad som hänt. Att sexuella övergrepp är skuld och skambelagt är inget att tveka om. Det är ett känsligt ämne att tala om,

vilket även speglar de professionellas bemötande och styrka till att kunna samtala om det som är jobbigt.

“Många fall har andra aktörer Soc, BUP, Skola, många har anat men inte liksom, problemet är att ingen vågar fråga” // “Det här enkla våga fråga och våga ta det. Jag upplever att många vuxna inte vill fråga för de vill inte höra svaret.” (P2, Polis)

Skuld och skam som barnet känner, samt svårigheterna som de professionella stöter på i att samtala om övergreppen går att tolka med hjälp av Blom och Moréns (2015) beskrivning av de institutionellas domän. Att samhällets normer och syn på ett visst fenomen kan påverka och vara en förklaring till skammen som ett barn kan uppleva efter ett övergrepp. Yrkesutövandet går även att tolka med hjälp av Svensson et al. (2008) beskrivning av att samhällets normer och uppfattning av ett specifikt socialt problem kan påverka hur det praktiska arbetet utförs. Flera informanter ger uttryck för att varken professionella eller andra vuxna i barnets närhet talar tillräckligt mycket om sexuella övergrepp. Det framkommer även att professionella inte vågar fråga om barn blivit utsatta eftersom det kan vara jobbigt att lyssna på vad barnen kommer svara. Det framkommer även att det kan bero på att professionella inte alltid vet hur de ska bemöta barnen i det som de varit utsatta för, eller vilka insatser som finns att erbjuda. En ovisshet som kan grunda sig i att det inte finns en tydlig struktur eller tillräckligt med kunskap.

Ovissheten, bristande kunskap och bristande struktur går även att förklara med hjälp av den påverkan som samhällets normer har på fenomenet som Blom och Morén (2015) samt Svensson et al. (2008) skriver om.

6.2.2 Informationsutbyte och samtal för att öka skyddet

I det empiriska materialet framkommer att skolkuratorn tillsammans med skolsköterskan utför ett förebyggande arbete mot att barn ska bli utsatta för övergrepp på nätet när de håller i sexualundervisningen på skolan. I undervisningen tar de upp utsattheten som finns på nätet, vad det innebär, vad barnen kan göra om de skulle bli utsatta samt vart de kan vända sig för att få hjälp. De talar även om vilka rättigheter barnen har och att det oavsett ålder är viktigt att informationen kommer ut.

“Men jag tänker att alla har rätt till kunskap på något sätt. Att även om man sitter och gömmer sig och inte vill visa sig i bänken och blir jätte generad så har man ändå fått informationen.” (P7, kurator)

Flera informanter lyfter att det är viktigt att implementera information om rättigheter, normer och jämställdhet i den vanliga undervisningen i skolan och att lärare behöver fördjupar sig i problematiken. Informanterna påpekar att lärare spenderar mycket tid med barnen och blir därför ett viktigt skydd för barnen. Om de lär sig om risktecken, hur ett barn kan bli påverkad samt hur vuxna ska bemöta problemet och ställa frågan kan det bli en viktig preventiv insats och bygga upp ett skydd för barnet. Förutom lärare lyfter Holt et al. (2020) och Regeringskansliet (2018) att även sjukhuspersonal och socialarbetare har en viktig roll för att upptäcka barn som blivit utsatta. Analysen visar att det i framtiden behövs mer kunskap om hur olika yrkesgrupper och vuxna ska bemöta barn som blivit utsatta. Det behövs fler preventiva

insatser där professionella kan åka ut och tala med barnen om jämställdhet, normer, samtycke och vad som är rätt och fel. Skolan behöver arbeta mer med sexualundervisning, problematisera porren och lyfta upp problematiken i yngre åldrar. Flera informanter uttrycker att det inte handlar om att förbjuda eller ta bort internet utan att ge barnen verktyg att hantera det som kan ske. Ha en öppen dialog och tala med barnen om vad som kan ske och vart de ska vända sig om det skulle hända något på nätet. Normalisera och minska stigmat, ändra normen i samhället för att visa att det som sker inte är okej och att barn har rätt till hjälp. Det här är möjligt att tolka som att normerna och den institutionella villkorens domän (Blom och Morén, 2015) kan ha en förebyggande påverkan för barns sexuella utsatthet på nätet. Om allvaret angående utsattheten lyfts upp i media och i samhället i stort kan samhällets normer angående fenomenet förändras, vilket påverkar förståelsen och kunskapen. Det kan i sin tur leda till att aktörer inom politikens domän anser att det är en prioriterad fråga och förvaltningens och professionens domän kan då bli tilldelade mer resurser för att arbeta mot barns sexuella utsatthet på nätet.

6.2.3 Den praktiska politiken

Blom och Morén (2015) beskriver att professionella är de som driver den praktiska politiken.

Professionella utför sitt arbete med hjälp av sina personliga resurser, tidigare erfarenheter och kunskap tillsammans med resurser som politikens och förvaltningens domän har tilldelat dem.

Flera informanter ger uttryck för att det är med hjälp av resurserna och samverkan mellan olika yrkesgrupper som den praktiska politiken kan utföras i arbetet mot sexuell exploatering av barn.

När kunskapen och resurserna brister, blir det svårt för yrkesgrupperna att kunna utföra sitt arbete.

”Jag kan bara prata för min region och jag kan säga att just nu gör vi inte ett skit, vilket vi tycker är helt beklagligt. Jag är anställd för att jobba uppsökande från början men vi har inga resurser och sedan har man massa andra ärenden som kommer in som gör att cheferna har sagt att nej så länge vi har den här balansen så får ni inte jobba med det här. // Men det vi ska göra är precis det jag berättade i början. Vi ska göra allt det där men vi gör ingenting.” (P2, Polis)

Analysen visar att det varken finns tillräckligt med personliga eller ekonomiska resurser för att professionella ska kunna utföra arbetet i den utsträckning som de hade önskat, eller som hade behövts för att hjälpa och skydda barn från sexuell exploatering på nätet. I det praktiska arbetet är professionella beroende av lagar, riktlinjer och resurser som politikens och förvaltningens domän (Blom och Morén, 2015) har satt. När det brister försvåras det praktiska arbetet i mötet med individen. I analysen framkommer även att bristande lagrum gör att professionella får anpassa sitt arbete och använda sitt handlingsutrymme som ett komplement till de riktlinjer och lagar som finns. Det kan bli problematiskt och svårare att utföra arbetet när de professionella inte har rätt resurser att tillgå. På ett liknande sätt skriver Morén et al. (2015) att professionella ibland måste utföra och anpassa sina insatser efter en icke professionell logik som exempelvis politikens eller förvaltningens domän har satt. De olika yrkesgrupperna kan behöva ta hjälp av sitt handlingsutrymme av andra förvaltningar eller frivilliga organisationer för att målen som politikens domän har satt ska bli genomförbara.