Om du inte frågar, får du inget svar
En kvalitativ studie om professionellas arbete mot barns sexuella utsatthet på
nätet
Författare: Victoria Eriksson Handledare: Fredrik Snellman
UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Magisteruppsats, 15 hp HT 20
Författare: Victoria Eriksson Handledare: Fredrik Snellman
Titel: Om du inte frågar, får du inget svar
Sammanfattning
Studien undersöker yrkesverksammas olika roller i arbetet mot sexuell exploatering av barn via nätet, samt vilka preventiva insatser som kan behöva tillämpas för att skyddet mot barns utsatthet via nätet ska öka. Studiens målgrupp innefattar åtta professionella inom olika yrkesgrupper som på olika sätt arbetar mot barns sexuella utsatthet på nätet. Informanternas egen erfarenhet och upplevelse av att arbeta mot barns utsatthet har tillsammans med tidigare forskning och domänsteorin hjälpt att svara på studiens syfte. Barns sexuella utsatthet på nätet är ett komplext socialt problem, för att kunna arbeta mot utsattheten krävs olika yrkesgruppers kompetens och resurser. Analysen som presenteras i den aktuella studien visar att digitaliseringens utveckling bidragit till en ökning av barns utsatthet för sexuell exploatering via nätet. Bristande lagrum, riktlinjer, resurser och kunskap försvårar arbetet mot barns sexuella utsatthet på nätet. Analysen visar att kunskapen om barns sexuella utsatthet på nätet måste förbättras på flera nivåer i samhället, allt från politiken till olika förvaltningar, professionella och ner till individen. En ökad kunskap skulle även kunna leda till ändrade normer i samhället.
Barns utsatthet på nätet skulle få en högre prioritet, vilket i sin tur skulle kunna leda till att professionella blir tilldelade mer resurser för att arbeta mot problemet. Ett förebyggande arbete genom att öka kunskapen hos barn och unga i samhället i en tidig ålder skulle även kunna leda till att barn får en ökad förståelse för vad som är rätt och fel, vilket kan förebygga att barn blir offer eller förövare i framtiden.
Nyckelord: online, sexuell exploatering, barn, lagar, utmaningar
UMEÅ UNIVERSITY Institution of social work Magisteruppsats
HT 20
Author: Victoria Eriksson Supervisor: Fredrik Snellman
Title: If you don’t ask, you won’t get an answer
Abstract:
The study examines professionals’ different roles in the work against sexual exploitation of children that occurs online, as well as which preventive measures may need to be applied to increase protection against children’s vulnerability via the internet. The study’s target group includes eight professionals in different professional groups who work against children´s sexual exposure online. The informants’ own experience about how it is to work against children’s sexual exposure online, together with previous research and the domain theory, helped to answer the aim of the study. It turns out that children’s sexual exposure online is a complex social problem, and the skills and resources of different professional groups are required in order to better protect them against this vulnerability. The analysis presented in this study shows that the development of digitalisation has contributed to an increase in children’s exposure to sexual exploitation online. A lack of laws that cover how the abuses are carried out online, as well as a lack of guidelines, resources and knowledge, complicate the work against children’s vulnerability online. The analysis also shows that knowledge about children’s sexual exposure online must be improved at several levels in society, ranging from politics to different administrations, professionals and down to the individual in society. Increased knowledge could lead to changing norms, giving a higher priority to children’s safety online, leading to professionals being allocated more resources to work against the problem and fulfil the goals.
Preventive work by increasing the knowledge amongst children and young people in society at an early age could also lead to children gaining an increased understanding of what is right and wrong, which could prevent both children being victims and offenders in the future.
Keywords: online, sexual exploitation, children, law, challenges
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställningar ... 2
1.2 Centrala begrepp ... 3
2.Tidigare forskning om nationella och globala aktörers hantering av barns sexuella utsatthet ... 4
2.1 Sexuell exploatering och barns utsatthet på nätet ... 4
2.1.1 Barns användning av internet ... 4
2.1.2 Internets positiva och negativa effekter på barn ... 5
2.2 Grooming ... 6
2.3 Barnprostitution ... 7
2.4 Pornografi ... 7
2.5 Barnets ålder i förhållande till den sexuella självbestämmanderätten ... 7
2.6 Preventiva insatser ... 8
3.Lagstiftning om barns sexuella utsatthet ... 11
3.1 Barnkonventionen ... 11
3.2 Brottsbalken ... 12
3.3 Samtyckeslagen ... 13
3.4 Identifiering av förövare ... 13
4.Teori ... 15
5.Metod ... 18
5.1 Förförståelse ... 18
5.2 Urval och tillvägagångssätt ... 18
5.3 Analysmetod ... 20
5.4 Trovärdighet och överförbarhet ... 21
5.5 Etiska riktlinjer ... 22
6.Resultat och analys ... 24
6.1 Presentation av informanterna ... 24
6.2 Yrkesgruppernas praktiska arbete ... 24
6.2.1 Svårigheter som skapas på grund av mörkertal, skuld och skam ... 25
6.2.2 Informationsutbyte och samtal för att öka skyddet ... 26
6.2.3 Den praktiska politiken ... 27
6.3 Digitaliseringens utveckling och påverkan på professionellas insatser ... 28
6.3.1 Barns utsatthet på nätet ... 29
6.3.2 Information utifrån barnets förståelse och perspektiv ... 31
6.4 Samspelet mellan förvaltningar ... 32
6.4.1 Bristande struktur, riktlinjer och resursfördelning ... 33
6.4.2 Kunskap och resurser ... 35
6.5 Professionellas förhållningssätt till lagstiftning i arbetet mot sexuell exploatering på nätet ... 36
6.5.1 lagarnas tillämpning beroende på barnets ålder ... 37
6.5.2 Anpassad lagstiftning ... 38
7. Avslutning ... 41
7.1 Slutsats ... 41
7.2 Diskussion ... 42
Referenslista: ... 45
Bilaga 1 ... 49
Bilaga 2 ... 50
1. Inledning
Teknologins utveckling och digitaliseringens framfart har lett till att det blir lättare att kommunicera, dela med sig samt att få till sig information via nätet (Dushi, 2018). Med ett knapptryck på mobilen går det att dela med sig av bilder och videos. Teknologin har utvecklat möjligheten till kommunikation samt skapat ett stort beroende av konstant tillgänglighet och kontakt. Även om den tekniska utvecklingen anses vara positiv har den även lett till att olika typer av brott har ökat, vilket inkluderar sexuell exploatering av barn (Holt, Cale, Leclerc &
Drew, 2020). För varje nytt forum för barn och unga att dela med sig av sin vardag och kommunicera med sina vänner och familj skapas även nya forum för förövare att hitta sina potentiella offer (Holt et al., 2020; Statens medieråd, 2019). Även om de flesta barn som bor i Sverige inte blir utsatta för sexuella övergrepp (Landberg & Jonsson 2017) är ett barn ett för mycket. Landberg och Jonsson (2017) skriver att ett barn som blir utsatt för ett övergrepp inte fysiskt måste träffa sin förövare utan att många av övergreppen sker via nätet där bland annat bilder och videos kan spridas. Ett sexuellt övergrepp är enormt integritetskränkande och ger stora psykiska och fysiska konsekvenser på barnets hälsa oavsett om det sker i ett fysiskt eller icke fysiskt möte.
Den digitala världen tar över allt mer av vår vardag och barns användning av internet och sociala medier ökar kraftigt. Ökningen gör att gränsen mellan vad som är vår digitala och verkliga vardag ifrågasätts (Statens medieråd, 2019) och linjen mellan vad som sker på och utanför nätet suddas ut (Shannon, 2008). I takt med att nätanvändningen ökar, ökar även risken för att bli utsatt för sexuella övergrepp online (Statens medieråd, 2019). I en debattartikel lyfter Frankel, Hildingson-Boqvist och Persson (2020) att den pågående Corona pandemin lett till att samhället har digitaliserats i en snabb takt och internet har tagit en ännu större plats i barnens vardag.
Krisen som samhället befinner sig i på grund av pandemin har lett till en chockerande utveckling av övergrepp via nätet.
Teknologins utveckling kommer inte med en manual utan kräver konstant utveckling och nya förhållningssätt. Barn och vuxna i dagens samhälle har olika syn på internet och teknikens utveckling. Vuxna har relativt lite kunskap i förhållande till barn som fötts in i en värld som är uppbyggd runt lättillgängligheten som en smartphone och internet ger (Dunkel, 2010;
McAloney & Wilson 2010). Det är därför viktigt att inte vuxna står på avstånd för att försöka förstå vad det är som sker på nätet. Det krävs att vuxna försöker sätta sig in barnens perspektiv (Dunkel, 2010). Jonerin (2020) skriver i en artikel i tidningen Vision om digitaliseringens utveckling och hur socialtjänsten fått kritik riktade mot sig. Kritiken kom efter att socialtjänsten via sociala medier applikationen Snapschat haft kontakt med en flicka som varit frånvarande från ett HVB-hem där hon var placerad. JO (Justitieombudsmannen) kritiserar handlingen eftersom de rättsliga förutsättningarna till att använda forumet för att kommunicera med flickan inte var utrett och godkänt. I artikeln kritiseras utlåtandet från JO eftersom lagen socialtjänsten haft att rätta sig efter inte varit uppdaterad i förhållande till digitaliseringens utveckling och hur användningen av internet och sociala medier ser ut idag. Det här exemplet visar att det är viktigt att riktlinjerna och lagarna är uppdaterade efter hur professionellas insatser ser ut i förhållande
till digitaliseringens utveckling. En uppdatering som är viktig för att professionella ska kunna utföra sitt jobb och öka skyddet för barn och unga i samhället.
På grund av teknologins utveckling och internets tillgänglighet för att skapa nya kontakter, ökar också behovet av lagstiftning som skyddar barn mot de risker som internet kan bidra till. Det finns ett stort behov av att fördjupa sig mer inom barns utsatthet på nätet, då internet har blivit en viktig social tillgång (Shannon, 2008). Digitaliseringen och teknologins utveckling har inte bara påverkat barnens användning och tillgång till internet och sociala medier. Utvecklingen har även bidragit till nya sociala problem som olika myndigheter måste arbeta med (Hansen, Björktomta & Svalastog, 2017). Arbetet för att skydda barn från sexuell exploatering måste ske på många olika håll i samhället. Det innefattar allt från lagstiftning till olika myndighetsutövare som polis, socialtjänst, skolor och samhället i stort för att skydda barnets sexuella integritet (Shannon, 2008). Regeringen (2020) påpekar att det har skett förändringar med hjälp av samtyckeslagen som bygger på frivillighet. Det har skett en straffökning och skärpt lagstiftning i sexualbrottslagstiftningen som finns i brottsbalken när det kommer till kontakt med barn för sexuellt syfte, samt för köp av sexuell handling av barn. Barnkonventionen som blev svensk lag 1 januari 2020 lyfter också barnens rätt till skydd för sexuellt utnyttjande i olika former.
Trots de förändringar som redan skett, påpekar Regeringen (2020) att det krävs konstant utveckling och ytterligare förändringar för att lagstiftningen ska spegla allvaret och hur brotten ser ut idag.
1.1 Syfte och frågeställningar
Den här studien baserar sig på intervjuer av yrkesverksamma från olika myndigheter, föreningar och organisationer som på olika sätt arbetar med barn som blivit eller riskerar att bli utsatta för sexuell exploatering. Rädda barnen nämner att det endast är 10 procent av sexuella övergrepp mot barn som kommer till myndigheternas kännedom och att en betydande andel av initiativen till övergreppen sker digitalt (Wallby & Schillaci, 2016). McAloney och Wilson (2010) skriver att det finns en moralisk grund att skydda barn och unga från att bli utsatta för övergrepp på nätet genom lagar, insatser och att utgå från barnets rättigheter. För att kunna skydda barn och öka säkerheten på internet krävs att familj, skola och andra verksamheter som kommer i kontakt med barnet tar sitt ansvar. Det krävs att olika insatser och myndigheter samverkar med varandra för att öka skyddet. Även Shannon (2008) skriver att det är viktigt att flera yrkesgrupper är involverade i arbetet mot sexuell exploatering mot barn. För att få en förståelse för det komplexa sociala problemet barns utsatthet för sexuell exploatering via nätet, är det betydelsefullt att flera yrkesgrupper har inkluderats i studien. Syftet med studien är att öka förståelsen för olika yrkesverksammas roller i arbetet mot sexuell exploatering av barn via nätet, samt vilka preventiva insatser som behöver tillämpas för att öka skyddet mot barns utsatthet på nätet.
För att kunna besvara syftet har följande frågeställningar valts ut.
• Hur förhåller sig de olika yrkesgrupperna till att kunna skydda barn och unga som blivit utsatta för sexuell exploatering på nätet?
• Vad anser de olika yrkesgrupperna behöver göras för att skydda barn och unga från att bli utsatta för sexuell exploatering på nätet?
1.2 Centrala begrepp
Sexuell exploatering av barn är ett komplext fenomen och ett begrepp som enligt Statens Offentliga Utredning (SOU) (2004) innefattar barnprostitution, att ett barn blir utnyttjat sexuellt mot ersättning, handel med barn samt barnpornografi. Andra begrepp som kan användas för att beskriva sexuellt utnyttjande av barn mot ersättning är kommersiell sexuell exploatering.
Greenbaum (2018) beskriver att det är ett begrepp som innefattar situationer där barnet i olika typer av sexuella övergrepp får ersättning i utbyte mot den sexuella handling som genomförts.
Ersättningen kan vara allt från pengar till mat eller andra föremål. I begreppet kommersiell sexuell exploatering ingår även barnprostitution och barnpornografi eftersom det även kan ske ett utbyte och ges en ersättning när ett barn skickar en bild eller video på sig själv. När det kommer till att definiera och hitta ett begrepp som beskriver händelseförloppet där ett barn får ersättning i utbyte mot sexuella handlingar, finns det delade meningar om begreppet prostitution, sexuella övergrepp eller betalt sexuellt utnyttjande ska användas (Abelsson &
Huhusjö, 2008). Landberg och Jonsson (2017) samt SOU (2016) skriver om virtuella sexuella övergrepp, vilket är ett begrepp som kan användas för att beskriva när ett barn blir utsatt för ett övergrepp utan fysisk kontakt med förövaren. Det här slaget av virtuell icke-fysiskt övergrepp kan ske genom att förövaren kan ta kontakt med barnet via nätet och få barnet att exempelvis skicka bilder på sig själv. Det kan även innebära att förövaren skickar bilder på sig själv till barnet. Ett begrepp som kan användas för att beskriva de virtuella övergreppen är grooming.
McAlinden (2006) skriver att grooming är ett begrepp som beskriver den process som sker när förövaren tar kontakt med ett barn via nätet. I grooming processen manipulerar förövaren barnet och bygger upp ett förtroende och skapar en relation till barnet. Processen kan i sin tur leda till att förövaren får sin vilja igenom och får barnet till att utföra sexuella handlingar. I den aktuella studien har det gjorts en avgränsning. Huvudsakligt fokus är på sexuell exploatering av barn som blivit utsatta för olika typer av sexuella övergrepp via nätet där barnet inte fysiskt träffat förövaren. Jag har därför valt att inte fokusera på människohandel med barn utan på utnyttjande av ett barn sexuellt mot ersättning samt barnpornografiska bilder och videos som sker via nätet.
När det kommer till de barn som blivit utsatta eller som riskerar att bli utsatta för övergrepp, kommer jag använda mig av offer, barn och unga. Målgruppen definieras enligt barnkonventionen, att alla personer som är under 18 år definieras som barn. Vid beskrivning av en vuxen person som begår övergrepp på barn kan olika begrepp användas. Jag har valt att använda mig av förövare när jag hänvisar till de personer som på olika sätt sexuellt exploaterat barn på nätet.
2.Tidigare forskning om nationella och globala aktörers hantering av barns sexuella utsatthet
2.1 Sexuell exploatering och barns utsatthet på nätet
På grund av känslor som skam och rädsla för att bli stigmatiserade är det få av de offer som blivit utsatta för sexuell exploatering framförallt via nätet som vågar anmäla eller berätta om övergreppen. Barn som blivit utsatta blir oftast erbjudna hjälp först när bilder eller att övergreppen på annat sätt kommer till myndighetsutövares kännedom. Många av de barn som blir drabbade av sexuell exploatering via nätet blir aldrig uppmärksammade eller får upprättelse för vad de varit med om. Även om övergreppen lyfts upp kan barnen på grund av rädsla och skam förneka vad som hänt (Dushi, 2018; McAlinden, 2006; Svedin & Back, 2003). Även Jonsson och Svedin (2017) nämner att barn som blivit sexuellt exploaterade via nätet kan uppleva känslor som oändlighet, skuld, skam, svek, hot, rädsla och oro. På grund av att det är relativt få internetrelaterade sexualbrott som kommer till polisens kännedom är mörkertalet stort. Det som framkommer till polisen speglar troligtvis bara en liten del av de övergrepp som begås mot barn på nätet (Shannon, 2008). Även McAlinden (2006) skriver att de sexualbrott som kommer till polisens kännedom endast beräknas vara mellan 3 och 12 procent, vilket styrker att det är många övergrepp som inte kommer till polisens kännedom. Ett sexuellt övergrepp som sker via nätet ger negativa konsekvenser på barnets hälsa. Det kan visa sig i form av sämre självförtroende, depression eller att barnet får en sämre hälsa och relation till sina föräldrar (Jonsson et al., 2019). Det är enligt Shannon (2008) viktigt att inte förminska allvaret kring sexuell exploatering av barn via nätet då händelser och brott kan ge stora konsekvenser för de barn som blir utsatta. Framförallt om barnet skickat bilder på sig själv till förövaren. Bilder som kanske alltid kommer finnas tillgängliga på nätet, vilket gör att barnet alltid kommer bli påminda och behöva handskas med vad de blivit utsatta för (Shannon, 2008).
Det är en kriminell handling att utföra övergrepp på barn. Men på grund av svårigheterna att exempelvis spåra bilder eller videos ursprung är det svårt att identifiera både förövaren och de barn som fallit offer för övergreppen på nätet. Svårigheterna skapar en stor utmaning för polis att hitta samt sätta dit gärningsmännen som begår brotten (Broadhurst, 2019).
2.1.1 Barns användning av internet
I rapporten Ungar och medier som är utförd av Statens medieråd år 2019 framkommer att barn och ungas användning av internet och sociala medier har ökat kraftigt i alla åldrar de senaste åren. Från den första undersökningen som statens medieråd gjorde 2015 till undersökningen som gjordes 2019 har ökningen mer än fördubblats i åldrarna 13 till 16 och fyrdubblats i åldrarna 9 till 12. Den generella ökningen medför även en ökad risk för att barn och unga blir utsatta för olika typer av övergrepp online (Statens medieråd, 2019). Olika applikationer blir verktyg för förövarna att kontakta sina offer. Förövaren kan genom spel som Pokemon Go, Minecraft och Roblox ta kontakt med barnet via anonyma chattar. Spelen kan även ge förövaren information om var barnen befinner sig, vilket kan leda till eventuella fysiska möten (Broadhurst, 2019). Ju äldre barnen är desto större är benägenheten av att dela med sig av privat information om sig själv. På frågor om barnen ger ut personuppgifter som telefonnummer, adress etc. är svaret oftast nej. Samtidigt som majoriteten av barnen inte har några problem med
att lägga upp en bild på sig själv online. Många sociala medier applikationer bygger på att individen med hjälp av foton kan dela med sig av personlig information om sin vardag. Det kan vara bilder där barn och unga genom sina olika konton och applikationer uttrycker hur de mår, vart de befinner sig, hur de ser ut och vilka intressen de har (Statens medieråd, 2019). Även om barnen är noga med att inte delge telefonnummer och vart de bor, kan det ändå bli lätt att se vad barnet brukar göra eller befinna sig genom de bilder och delningar som görs på nätet.
Statens medieråd (2019) skriver att det inte fullt ut går att veta vilka långsiktiga positiva eller negativa konsekvenser som den stora ökningen av media kan leda till. Det är svårt att veta konsekvenserna eftersom det fortfarande är ett relativt nytt fenomen. Däremot står det klart att inom ramen för den generella ökande användningen av internet skapas fler tillfällen för förövaren att ta kontakt och begå sexuella övergrepp.
2.1.2 Internets positiva och negativa effekter på barn
På grund av teknologins utveckling och tillgängligheten som internet, mobil och ipad skapar är det svårt för barnet som blir utsatt att komma ifrån sin förövare. Förövaren har konstant åtkomst och kommunikation med barnet vilket skapar en ond spiral och det blir svårt för barnet att hitta en trygg miljö där de kan komma ifrån övergreppen. (Landberg & Jonsson, 2017; SOU 2016).
Tillgängligheten och marknaden för olika typer av material på barn som blivit utsatta för sexuell exploatering och sexuella övergrepp har ökat i takt med internets expansion (Broadhurst, 2019;
SOU 2016). Gränsen mellan vad som sker offline och online suddas ut mer och mer. Framförallt när det kommer till barn som i dagens samhälle blir allt mer beroende av sina telefoner och internets funktioner. Internet är en stor del av barnens vardag och sociala interaktion med andra människor, vilket även inkluderar personer de inte känner (Shannon, 2008). När det skrivs om barnens användning och tillgång till internet är det ofta i en negativ bemärkelse. Men internet kan även bidra till positiva effekter och tillgångar för barnen (Jonsson & Svedin, 2017;
Livingstone & Smith, 2014; Shannon, 2008). Det finns forum och tillgång till information om exempelvis relationer eller olika problem som kan vara svåra eller jobbiga att samtala med en vuxen om. Det kan även skapa stora risker då barnen kan få till sig fel information och komma i kontakt med personer som gör dem illa. Internet kan skapa risker och en utsatthet som ofta sker i det dolda (Shannon, 2008). Shannon (2008) beskriver även att det är svårt att säga i vilken utsträckning barn blir sexuellt exploaterade på nätet. Det går endast att spekulera kring hur många olika sätt, samt i vilket omfång som olika övergrepp kan ske, eftersom mycket av det som sker på nätet sker i det dolda.
Jonsson och Svedin (2017) trycker på att barn är i en beroendeställning både på och utanför nätet. Livingstone och Smith (2012) nämner att barn som är sårbara ökar risken för att bli utsatta både online och offline. En risk behöver däremot inte leda till någon skada (Livingstone &
Smith, 2014). Att barnet exempelvis använder sin telefon och har tillgång till internet behöver inte betyda att ett barn kommer bli utsatt. Men de barn som redan är i en utsatt situation utanför internet har större sannolikhet att även vara det online. Jonsson och Svedin (2017) beskriver att barn som blir utsatta för sexuell exploatering på nätet inte spenderar mer tid på nätet i förhållande till de barn som inte blivit utsatta. Skillnaden ligger istället i vad barnen gör när de väl är ute på nätet och det kan öka riskerna för att bli utsatt och komma i kontakt med en förövare. De flesta sexuella kontakter som sker över nätet ger en positiv erfarenhet och behöver
inte leda till ett sexuellt övergrepp. Men att inleda en sexuell relation med en okänd person via nätet är ett riskbeteende, eftersom det ökar risken för utpressning och sexuellt utnyttjande. Av de barn som blir utsatta för sexuella övergrepp på nätet beskriver Jonsson, Fredlund, Priebe, Wadsby och Svedin (2019) att det uppvisas ett mer riskfyllt beteende. Ett beteende där barn och unga delar med sig av personlig information och laddar upp avklädda eller nakenbilder. En annan risk kan även vara att barn och unga har ett uppsökande behov av att samtala om sex, vilket i sin tur kan öka risken för att bli utsatt för sexuella övergrepp.
2.2 Grooming
Grooming beskriver processen som förövaren utför vid förberedelsen av ett sexuellt övergrepp, vilket är ett skede då förövaren manipulerar för att få sin vilja igenom. Grooming behöver inte bara vara riktat mot barnet som blir eller blivit utsatt, utan kan även inkludera barnets familj samt andra personer i barnets närhet som kan fungera som ett skydd. Förövaren kan bygga upp ett förtroende gentemot familjen och olika institutioner för att få tillgång till barnet utan att väcka misstankar. Då ett huvuddrag i grooming processen är att bygga upp ett förtroende krävs det mer kunskap om fenomenet samt hur straffrätten ska kunna begränsa och motverka en sådan handling och beteende (McAlinden, 2006). Arthur och Down (2019) beskriver det som att förövarna bygger upp en relation med barnet och skapar då ett förtroende gentemot barnet. Det gör att barnet inte alltid förstår att de blir utsatta för ett övergrepp. Barnet kan sedan utnyttjas på olika sätt och inte bara av förövaren själv utan även ingå i större nätverk och bli utnyttjad av andra. Genom att endast utnyttja barnet under kortare perioder eller under vissa tider på dygnet blir det inte lika påtagligt för omgivningen att personen blir utnyttjad. Det förtroende och den relation som förövaren byggt upp skapar också en makt och en kontroll över barnet, ett förtroende som förövaren kan utnyttja. Förövaren kan även hota att sprida bilder eller information om barnet för att barnet inte ska våga anmäla eller berätta vad de blivit utsatta för (Arthur & Down, 2019).
Shannon (2008) skriver att den typiske förövaren ofta beskrivs som en man som tar kontakt och skapar en vänskaplig relation till barnet. Det blir en relation där förövaren visar intresse för barnet genom att lyssna på barnets problem, intressen, ger tröst och visar en förståelse inför det som barnet går igenom. Det kan även hända att förövaren ger olika typer av gåvor till barnet.
Efter att ett förtroende har skapats försöker förövaren ofta få barnet att ta avstånd från trygga personer eller miljöer som kan vara ett skyddsnät för barnet, vilket minskar riskerna för att barnet i ett senare skede skulle berätta om vad som hänt. Förövaren kan sedan försöka få barnet att utföra sexuella handlingar genom att exempelvis börja införa sexuella termer när de skriver med varandra. Förövaren kan även skicka pornografiska bilder och filmer för att normalisera det sexuella beteendet fram till att barnet själv börjar dela med sig av avklädda bilder, eller utför de sexuella handlingar som förövaren ber om (Shannon, 2008). Med andra ord kan sexuell grooming ses som en process där förövaren av olika anledningar manipulerar barnet till att utföra sexuella handlingar. Samtidigt som de bygger upp en relation och minskar riskerna för att barnet ska våga berätta om vad som hänt. Huruvida ett fall som involverar nätgrooming upptäcks i ett läge då ett möte är inplanerat men ännu inte genomfört är centralt. Chansen att en vuxen upptäcker konversationen mellan barnet och förövaren eller att ett barn berättar för en kompis som i sin tur larmar till en vuxen eller polis finns alltid. Däremot finns även en stor
sannolikhet att förövaren manipulerat och byggt upp en relation som barnet anser är normal, vilket i sin tur gör att ingen kommer att upptäcka att ett övergrepp pågår.
2.3 Barnprostitution
Det har skett en stor minskning från mitten på 90-talet bland unga som säljer sex på gatorna, vilket kan påverkas av tillgängligheten på internet som har skapat nya forum och arenor för prostitutionen (Abelsson & Huhusjö, 2008). Prostitutionen har genom åren ändrat form och har i större utsträckning gått ifrån gatuprostitution och sker i större utsträckning genom internet (Waltman, 2011). Personer som säljer sexuella tjänster har ofta gjort sin debut i prostitution när de var i de nedre tonåren (Waltman, 2011; Abelsson & Huhusjö, 2008) och majoriteten av de personer som hamnat i prostitution har blivit sexuellt utsatta som barn (mellan 55 och 99 procent). Ett barn som blivit sexuellt utnyttjat i ung ålder ökar även chanserna för att senare hamna i prostitution och sälja sexuella tjänster. Lagarna och skyddet för barns utsatthet kan därför behöva stärkas för att i sin tur kunna användas på ett mer effektfullt sätt och skydda barn från att sälja sexuella tjänster och hamna i prostitution (Waltman, 2011).
2.4 Pornografi
Pornografi är ett fenomen som har funnits under en lång tid. Det började med nakenmålningar som i sin tur utvecklades till foton, videos och har idag eskalerat genom lättillgängligheten som internet har bidragit till. Barn är en utsatt grupp och framkommer i pornografiskt material på olika sätt. Trots lagar och dagens resurser är det svårt att komma åt förövare inom pornografin.
Det kan bero på att förövare som har intresse av att komma åt barnpornografiskt material ofta hittar sätt att dölja sin identitet. Förövare utvecklar färdigheter och samlar på sig kunskap för att komma runt systemet. Det finns även forum där personer som laddar ner och vill komma åt barnpornografiskt material kan dela med sig av vad de är intresserade av till likasinnade. Det finns flera sätt för förövare att komma åt övergrepps material. Det kan exempelvis ske via olika webbplatser och forum där förövarna kan komma åt redan befintligt material men även beställa vad de är ute efter. Ett annat sätt är även att ta kontakt med barn genom olika chattforum och sociala medier för att utpressa barnet till att skicka avklädda bilder (McAloney & Wilson, 2010). I brottsförebyggande rådets rapport om IT-inslag i brottsligheten och rättsväsendets förmåga att hantera dem, framkommer det att olika typer av IT brott där bland annat barnpornografibrott ingick har ökat med 949 procent från år 2006 till år 2015. En av de fyra faktorer som nämns ligga bakom ökningen av IT relaterade brott är att sociala mediers utveckling speglar ökningen av olika hot och brott som sker och kommuniceras via olika forum på nätet (Andersson, Nelander-Hedqvist, Ring och Skarp, 2016).
2.5 Barnets ålder i förhållande till den sexuella självbestämmanderätten
18 år är oftast den gräns som dras för att definiera en person som barn eller vuxen.
Åldersgränsen är de flesta länder i världen eniga om. Ändå finns det en variation i vilken ålder som ett barn anses vara redo eller mogen nog att ge samtycke till att utföra sexuella aktiviteter.
Åldersgränsen för samtycke har genom tiderna behövt ändras på grund av sexuella övergrepp mot barn (Broadhurst, 2019). I barnkonventionens första artikel framkommer att alla människor som är under 18 år räknas som ett barn (Lag SFS 2018:1197 om Förenta nationernas konvention
om barnets rättigheter). I Sverige går gränsen för att själv kunna ge samtycke till att utföra sexuella aktiviteter vid 15 års ålder. När ett barn är under 15 år anses barnet själv inte kunna ge samtycke och på så sätt delta frivilligt. Det är först när barnet är över 15 år som samtycke och frivilligheten vägs in (SOU 2016). I en av Statens Offentliga Utredningar (2016) ifrågasattes 15 årsgränsen för samtycke och att åldern för att ha sexuell självbestämmanderätt skulle kunna höjas till 18 år. Det diskuterades även om en höjning till 18 år skulle vara till fördel och öka skyddet för den målgruppen. 18 årsgränsen hade i sådana fall gått hand i hand med andra åldersgränser där 18 exempelvis är gränsen för att rösta, köpa tobak och alkohol. Det framkommer även att barn inte anses ha ett fullt utvecklat konsekvenstänk och att det i sin tur ökar risken för att hamna i situationer som kan bli svåra att ta sig ur. På grund av den risken anses barn behöva ett ökat skydd för att inte bli utsatta för sexualbrott (Broadhurst, 2019; SOU 2016). I en av Statens Offentliga Utredningar (2016) diskuteras dock att det anses som en omöjlighet för unga att leva upp till en åldersgräns på 18 år för att ha ett sexuellt självbestämmande och lagligt få ingå en sexuell relation. Sexualitet borde vara kopplat till något positivt och tonåren är den ålder då den sexuella driften växer fram mer och mer. Det är varken önskvärt eller möjligt att ställa ett sådant krav.
2.6 Preventiva insatser
På grund av bristande kunskap om teknologin och hur offer och förövare ska identifieras på nätet minskar även chanserna för att brotten ska lösas. Förövarens tekniska kunskaper och nya tillvägagångssätt för att komma åt barnen gör att det blir svårare för olika myndigheter att upptäcka och komma åt förövaren (Dushi, 2018). För att öka chanserna att komma åt förövaren är det viktigt att ha en samverkan mellan olika myndigheter och kunskapsområden (Dushi, 2018). Det är även viktigt att sprida information angående problematiken på olika sätt ute i samhället (Arthur & Down, 2019). Lärare, sjukhuspersonal samt socialarbetare har en viktig roll när det kommer till att identifiera och se tecken på barn som kan ha blivit utsatta eller riskerar att bli utsatta för sexuell exploatering (Holt et al., 2020). Det är därför viktigt att professionella även ökar sin kunskap angående de risker som kan leda till att ett barn blir utsatt för sexuell exploatering via nätet. På samma sätt som professionella ser på olika risk och skyddsfaktorer som kan finnas kring ett barn offline borde de professionella se på riskerna som finns på nätet. Genom att öka kunskapen hos professionella kan också barnen få ett ökat skydd.
Ökad kunskap kan även innebära att de barn som redan blivit eller håller på att bli utsatta kan bli upptäckta i ett tidigare skede (Livingstone & Smith, 2014).
Barn och unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp ökar risken att senare även sälja sexuella tjänster (Jonsson & Svedin 2017; Landberg & Jonsson, 2017; Svedin, Prieb, Wadsby, Jonsson & Fredlund, 2015). Att ett barn blivit utsatt för sexuell exploatering via internet behöver inte betyda att barnet haft sociala problem eller blivit utsatt tidigare (SOU, 2004).
Jonsson och Svedin (2017) och Jonsson et al. (2019) beskriver däremot att det är en större andel av de barn som blivit kontaktade av en förövare via nätet där syftet varit att utsättas för sexuella övergrepp som tidigare blivit utsatta. Det framkommer även att de barn som blivit kontaktade i större utsträckning blivit sexuellt exploaterade genom att sälja sexuella tjänster (Jonsson och Svedin, 2017). Det behövs många olika preventiva insatser för att förebygga uppkomsten av barnprostitution. Unga ser oftast inte sina handlingar som prostitution utan snarare som sexuella
handlingar. Handlingar som kan ske i utbyte mot att bli accepterad, få ersättning i form av alkohol, droger eller andra saker. Det handlar mer om ett utbyte och att få en ersättning än sexuell njutning. Det kan därför vara svårt att nå ut till ungdomar om de själva inte anser att det de gör är problematiskt och ingår under begreppet prostitution (Abelsson & Huhusjö, 2008).
Eftersom prostituerad eller prostitution inte är begrepp som barn och unga kan relatera till eller identifiera sig med har tjejjourer ändrat begreppet prostitution. Tjejjouren benämner det istället som sex mot ersättning när de möter barn och unga, vilket har lett till fler inkomna samtal än tidigare (Dost, 2020). Abelsson och Huhusjö (2008) beskriver att det är viktigt att försöka nå ut till barn och unga med information om sex mot ersättning, deras sexuella integritet och vad en relation med en annan människa ska innebära. Abelsson och Huhsjö nämner att det är viktigt för att kunna arbeta preventivt och förebygga sexuell exploatering av barn och unga.
I Regeringskansliets handlingsplan mot prostitution och människohandel (2018) framkommer det att en viktig del i det preventiva arbetet mot sexhandeln inte bara är att upptäcka den målgrupp som kan komma att falla offer för människohandeln. De påpekar även att det är viktigt att komma åt förövarna samt minska den stora efterfrågan som finns i samhället. För att minska den stora efterfrågan som finns på olika sexuella tjänster behövs långsiktiga insatser. I de långsiktiga insatserna inkluderas förebyggande arbete mot pojkar och unga män som är en målgrupp som riskerar att bli förövare inom sexhandeln. Fokus behöver ligga på undervisning om jämställdhet, mänskliga rättigheter, integritet och frihet i skolan som framförallt är riktat till pojkar och unga män. Det krävs preventiva insatser för att ändra på de stereotypiska könsnormerna som finns i samhället, vilket även innebär att skolan måste ta ett större ansvar och utveckla sex- och samlevnadsundervisningen. Undervisningen ska ge barnen möjligheten att diskutera och beröra frågor som bland annat handlar om sexualitet, jämställdhet och normer.
I handlingsplanen nämns även vikten av att sprida information gällande hälsa, rättigheter, jämställdhet och frågor riktade mot den sexuella och reproduktiva hälsan för barn och unga.
För att sprida informationen har ungdomsmottagningen skapat en hemsida där informationen finns tillgänglig för barn och unga (Regeringskansliet, 2018). Arthur och Down (2019) rekommenderar även en del preventiva insatser för att bland annat förebygga sexuellt våld och exploatering mot barn. Skolan framställs ha en viktig roll i att motverka sexuellt våld, exploatering samt att förebygga att barn får ett ohälsosamt sexuellt beteende. Regeringskansliet (2018) beskriver att det inte bara är skolan som kan upptäcka barn och unga som blivit utsatta för exploatering. Utan att socialtjänst och hälso- och sjukvården även kan göra en stor insats för att identifiera barn och unga som blivit utsatta. Det behövs därför mer utbildning och kunskap för att professionella ska veta hur de ska samtala med barn. Mer kunskap kan stärka insatsen för att upptäcka de barn som kan ha blivit utsatta och professionella kan då erbjuda barnen det skydd och stöd som de behöver. Under år 2020 har regeringen gett ett uppdrag till Barnombudsmannen att utifrån barnkonventionen och barnets rättigheter kartlägga vad pornografin kan ha för inverkan på barn och ungas hälsa och intima relationer. Nya arbetssätt, metoder och vidare forskning ska identifieras för att skydda barn mot den negativa påverkan som pornografin kan ha på barnens välmående. Uppdraget ska verkställas genom samarbete med olika myndigheter som bedöms relevanta och kan ha kontakt med barn.
Jämställdhetsmyndigheten, Socialstyrelsen, Statens skolverk och olika organisationer i
civilsamhället är några förvaltningar och verksamheter som inkluderats (Lindhagen & Hansson, 2020).
En annan del i det preventiva arbetet som Arthur och Down (2019) tar upp är att inte endast fokusera på vilka risker som finns på individnivå, utan även se på problematiken utifrån ett bredare socialt sammanhang och perspektiv. McAlinden (2016) tar upp att det finns en stor variation på hur sexuell exploatering utförs på nätet. Det är ett komplext socialt problem som visar sig i de svagheter som finns inom rättsväsendet. Det behövs därför nya sätt att bemöta utsattheten som barn har på nätet. Det är viktigt att samhällsaktörer får information om vad exempelvis grooming innebär och hur förövare går tillväga. Minst lika viktigt är även att barn utbildas i de risker som finns på nätet samt vad de kan mötas av. Det skulle i sin tur kunna minska de fördomar och förutfattade meningar som finns kring de personer som utför gärningarna samt de barn som blir utsatta. Det visar att samhället och det sociala ansvaret spelar en stor roll för att kunna bemöta problematiken kring sexuell exploatering av barn på nätet (McAlinden, 2006).
3.Lagstiftning om barns sexuella utsatthet
De flesta personer i samhället skulle vara överens om att barn behöver skyddas från att bli utsatta för övergrepp. För att kunna skydda barnen är det också viktigt att beakta de lagar som finns för att skydda barn från exempelvis sexuella övergrepp och grooming processen. Det kan då vara viktigt att ställa sig frågor om vilka gränsdragningar som behöver göras när det exempelvis kommer till i vilken ålder som en individ räknas vara ett barn. Eller vart gränsen går mellan en romantisk relation och ett sexuellt övergrepp. Det är frågor som kan vara bra att ställa för att kunna bedöma om ett brott begåtts samt om de lagrum som finns går att tillämpas.
Många av de sexuella övergreppen som sker över nätet kan ha pågått under en längre tid där barn kan ha skickat avklädda bilder eller fått ersättning för att visa sig själv i webbkamera.
Förövaren behöver därför inte ha träffat barnet fysiskt för att ett övergrepp ska skett. Som lagen är skriven idag måste förövaren träffat offret eller att syftet med samtalet vid grooming är att de ska träffas för att lagen ska kunna tillämpas. Lagen som den är skriven nu skyddar därför inte barnet i tid eftersom ett fysiskt möte inte måste skett för att ett övergrepp ska utförts (Eneman et al., 2010).
Det har funnits delade meningar angående vad som ska gälla när det kommer till sexuella övergrepp via internet. Övergrepp där förövaren inte har haft någon fysisk kontakt med offret och hur nuvarande lagrum täcker det. Det har tidigare hänvisats till att förövare ska utfört gärningen genom fysisk kontakt för att handlingen ska kunna lagföras som ett sexualbrott (SOU, 2016). Efter rättsfallet NJA 2015 s.501 som nämns i en av Statens Offentliga Utredningar (2016) där den tilltalade utpressat och hotat en flicka i 12 årsåldern att posera och utföra sexuella handlingar på sig själv framför webbkamera inför förövaren. Blev det delade meningar mellan tingsrätten och hovrättens utlåtanden gällande att förövaren inte fysiskt utfört den sexuella handlingen på barnet. Det visade sig vara problematiskt eftersom övergreppet skett via en webbkamera och att det därför inte gick att likställas med en fysisk kontakt. En bedömning i Högsta domstolen fastställde sedan att ett sexuellt övergrepp mot barn även innefattar och ska vara straffbart när det sker över nätet. En bedömning som bland annat baserades på att förövaren utfört ett sexuellt övergrepp på barnet då det skett efter hot och utpressning. Rättsfallet NJA 2015 s.501 blev första gången som det väcktes åtal för ett sexualbrott och våldtäkt mot barn som skett på nätet i Sverige. Nedan presenteras lagrum som professionella måste förhålla sig till när det kommer till att skydda barn som riskerar eller som blivit utsatta för sexuell exploatering på olika sätt via nätet.
3.1 Barnkonventionen
Barnkonventionen var tidigare ett rättsligt bindande dokument om barnens mänskliga rättigheter och har sedan första januari 2020 blivit implementerad i svensk lag.
Barnkonventionen har bland annat ett preventivt syfte att skydda barn från att bli utsatta för sexuell exploatering (Lag SFS 2018:1197 om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter). Det framkommer bland annat i artikel 34 att ” barn ska skyddas från alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp” (2018:1197), vilket inkluderar de brott som framkommer i brottsbalken 6 Kap (1962:700).
3.2 Brottsbalken
De straffrättsliga åtgärderna för att kunna arbeta mot utnyttjande av barn och köp av sexuell handling av barn behöver stärkas. Brottet anses behöva benämnas som ”utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling” (Regeringskansliet, 2018, s. 22) istället för prostitution.
Regeringen har gett förslag på att stärka skyddet genom att svensk domstol inte ska behöva vara bunden till vilket straff som gäller i det land som brottet ska utförts i. Svensk domstol ska istället kunna tillämpa de straffrättsliga åtgärder som Sverige har. Genom att höja minimistraffet från att förövaren endast riskerar att få en bot till att kunna hamna i fängelse, samt att höja maxstraffet till fyra år i fängelse anses det straffrättsliga skyddet gentemot de barn som blivit utsatta stärkas (Regeringskansliet, 2018). I brottsbalkens 6 kap framgår de sexualbrott som en förövare kan bli straffad för i Sverige. Från den 4 § till den 15§ i brottsbalkens 6 kap framkommer de sexualbrott som kan begås mot barn. I paragraferna finns olika underlag för om barnet är under eller över 15 år. Sexuell posering, köp av sexuella handlingar och blottning är några av de brott som nämns. Enligt 6 kap. 4§ ska förövaren dömas till våldtäkt om barnet är under 15 år vid olika sexuella handlingar, vilket inkluderar köp av sexuell handling av barn.
Enligt Regeringens proposition (1997/98:55) angående kvinnofrid ska sexuellt utnyttjande av minderåriga, sexuellt tvång och våldtäkt klassas som våldtäkt mot barn om barnet är under 15 år. Om barnet är fyllda 15 år innebär det istället att förövaren endast kan dömas för köp av sexuell handling av barn. Våldtäkt för barn över 15 år regleras istället i våldtäktsbestämmelsen för vuxna, vilket innebär att samtycke vägs in. Det 4 Kap. 6c§ i brottsbalken handlar om integritetstrång, vilket innebär att det inte är lagligt att sprida avklädda eller nakna bilder på en annan persons kropp (1962:700).
I 16 kap. 10a§ framkommer barnpornografibrott, vilket bland annat inkluderar spridning av bilder eller innehav av bilder på barn under 18 år. I lagen nämns även att pubertetsutvecklingen hos barnet på bilden har en påverkan på om lagen kan tillämpas eller inte. Det innebär att i de fall där ett barn som har en fullbordad pubertetsutveckling och där det inte är fastställt eller framgår att barnet är under 18 år, går det ej att lägga ansvaret på förövaren (1962:700).
För att kunna tillämpa svensk lag och för möjlighet att lagföra en gärningsman för grooming krävs att förövaren fysiskt träffar barnet utanför deras chattkonversation (Jonsson & Svedin 2017), vilket framkommer i brottsbalken 6 kap. 10 a § (1962:700). Eneman, Gillespie och Bernd (2010) beskriver att Sverige efter att lag 2009:343 infördes i brottsbalken även ser till den kontakt som kan uppstå mellan ett barn och en vuxen. En kontakt där den vuxna har som syfte att utföra sexuella övergrepp genom att bland annat få barnet att utföra sexuella handlingar via nätet. Det innebär att övergreppet inte måste ha skett ännu utan att det räcker att förövaren tagit kontakt med barnet med syfte att utföra ett övergrepp. Ett övergrepp kan förebyggas om insatser sätts in för att hitta eventuella förövare som kontaktar barn för att utföra sexuella övergrepp. Polisen har då tillstånd att ingripa innan själva övergreppet har ägt rum och handlingen fortfarande är i kontaktfasen. Avsikten med 6 kap. 10§ i brottsbalken (1962:700) är att skydda barnet genom att minska risken för att ett barn i ett fysiskt möte ska bli utsatt för ett sexuellt övergrepp. Syftet med förövarens handling måste enligt lagen vara att förövaren har
som avsikt att träffa barnet i ett fysiskt möte för att utföra ett sexuellt övergrepp. Eneman et al.
(2010) beskriver även att det måste finnas bevis för att ett möte mellan barnet och förövaren ska ske. Ett bevis skulle exempelvis kunna vara ett bokat hotellrum eller bokad transport inför ett möte. Kritik har däremot riktats mot lagen då det anses vara svårt att hitta bevis som kan styrka att förövaren har tagit kontakt med barnet för att utföra ett övergrepp. Svårigheterna med att hitta bevis leder till att få misstänkta blir fällda för sin handling. Det riktas även kritik mot det låga straffet som är på ett år för att bli fälld för ett brott enligt 10§. Lagens syfte att införa preventiva insatser för att i ett tidigare stadie skydda barnet uppfylls därför inte (Eneman et al., 2010).
3.3 Samtyckeslagen
Det finns en del skillnader i hur olika länders lagrum ser ut när det kommer till hur sexuell exploatering av barn definieras. Samt vilken ålder som ett barn anses vara moget nog att ge eget samtycke till en sexuell interaktion med någon annan (Broadhurst, 2019). Även om alla barn ska skyddas är det svårare att skydda barn som är över 15 år mot sexuella övergrepp, eftersom samtycke och frivilligheten kan ställas mot varandra. Skyddet för barn som är över 15 kan därför behöva stärkas (SOU 2016). I Brottsförebyggande rådets rapport (2020) beskrivs den nya samtyckeslagen samt vilka ändringar som den inneburit i nuvarande lagstiftning gällande våldtäkt. Ändringen innebär att det inte längre krävs hot och våld i utsatta situationer utan att det räcker att det inte finns någon frivillighet.I fällande domar samt väckta åtal gällande våldtäkt har det skett en markant ökning på hela 75 procent från 2017 till 2019. Lagen har bidragit till att mer fokus och vikt har lagts på vilken förståelse och insikt den tilltalade har haft och hur det kunnat påverka personens handlande. Bedömningen utgår då ifrån två aspekter.
Bedömningen går först ut på att fastställa vilken insikt förövaren, alltså den tilltalade haft när det kommer till om den andra personen velat delta frivilligt eller inte. Sedan fastställs om den tilltalade haft överseende till frivilligheten och då varit likgiltig till det som skett.
3.4 Identifiering av förövare
Digitaliseringens utveckling skapar nya forum för brottsligheten att äga rum. Det innebär inte bara att risken ökar för att informationsteknologiska (IT) brott som exempelvis dataintrång ökar. Det innebär även att brott som exempelvis olaga hot eller sexuell exploatering av barn riskerar att öka via nätet. Vid IT brott kan digitala spår lämnas och bevis kan då hittas i exempelvis mobiltelefoner, hårddiskar eller via olika chattforum. Det är bevis som kan vara av betydelse då en brottsutredning ska äga rum. För att polisen ska kunna identifiera den personen som har begått ett IT relaterat brott behöver polisen spåra förövarens IP-adress. En IP-adress är ett specifikt nummer som identifierar vilken abonnent som är ansluten på det nät som förövaren har skrivit ifrån (Andersson et al., 2016). Den specifika IP-adressen ges ut av olika internetleverantörer som med stöd av 6 kap 22 § i lagen om elektronisk kommunikation (2003:389) kan begäras ut om det finns en misstanke om att ett brott har begåtts.
Att undersöka brott som sker över nätet kan vara komplext och kräver specifik kompetens. I BRÅ:s rapport framkommer att endast 22 procent av de poliser som ingick i undersökningen ansågs sig ha god kompetens och kunskap för att kunna spåra anonyma förövare via deras IP-
adresser. För att kunna spåra och säkra bevis från olika forum som exempelvis ett Instagramkonto krävs ofta en kontakt med aktörer som befinner sig utomlands. Att kontakta externa aktörer visar sig vara svårt då de regelverk som ska följas upplevs komplicerade. De upplevs komplicerade eftersom domstol och myndighet i det specifika landet som servern är placerad i måste godkänna och ge sitt tillstånd för att ge ut IP-adressen. Bristande kunskap och komplicerade regelverk leder till att IT relaterade brott ofta läggs ner eftersom det leder till att brotten anses omöjlig att lösa (Andersson et al., 2016).
Eneman et al. (2010) ifrågasätter den låga straffskalan som tillämpas vid sexuella övergrepp mot barn via nätet. Samt att den låga straffskalan eller i vissa fall boten som förövaren kan få inte är tillräckligt avskräckande för att inte begå brotten. De föreslår istället att en ökad straffskala skulle kunna förebygga att brotten begås. Det kan även vara svårt att få fram en IP- adress om straffet för brottet inte anses vara allvarligt nog. En straffökning skulle därför även kunna underlätta polisens arbete för att hitta och identifiera förövarna. Eneman et al. (2010) problematiserar dock att en förövare måste vara väl insatt i vilket brott personen begår för att ett högre straff skulle vara avskräckande. Det innebär att förövaren ska veta vilken rekvisit som behöver uppfyllas, hur stor sannolikheten är att förövaren skall lagföras för sitt brott. Men även vad straffet skulle kunna bli för ett sådant brott för att straffskalan skulle kunna vara avskräckande. Eneman et al. (2010) skriver även att lagen inte används i ett preventivt syfte utan när övergreppen redan skett och att det därför behövs andra insatser för att skydda barn från att bli utsatta. Genom att öka kunskapen i samhället skulle förståelsen kring fenomenet öka, vilket i sin tur skulle kunna ändra de normer som finns i samhället. En kriminalisering av ett visst beteende eller handling har tidigare visat sig fungera för att ändra samhällets inställning och förståelse kring ett visst fenomen. 1979 infördes förbud mot att bruka våld mot barn i form av kroppslig eller kränkande bestraffning i Sverige (prop. 1078/79:67), vilket har ändrat samhällets normer i att bruka våld mot barn.
4.Teori
I socialt arbete uppstår ofta komplexa situationer där socialarbetaren kan behöva olika teorier för att förstå de komplexa problemen som de stöter på i sitt arbete. Olika teorier och tillvägagångssätt kan även behövas för att kunna erbjuda rimliga insatser till de personer de möter (Blom & Morén, 2015). Sexuell exploatering är ett komplext socialt problem, därför behövs olika teorier och kompetens från olika myndigheter och organisationer för att arbeta mot problemet. Blom och Morén (2015) skriver om politikens, förvaltningens, professionsutövningens och de institutionella villkorens domän och hur domäner påverkas och är beroende av varandra för att satta mål ska gå att uppnå. Ett exempel utifrån sexuell exploatering av barn skulle kunna vara att Regeringen (politikens domän) kan sätta upp ett nytt mål att minska barns utsatthet för sexuell exploatering på nätet. I det uppsökande arbetet som utförs för att hitta barn och unga som blir utsatta för sexuella övergrepp via nätet sker en samverkan mellan regionskoordinatorer, polis, socialtjänst och frivilliga organisationer som alla har olika uppgifter och arbetar utifrån olika förvaltningar (förvaltningarnas domän).
Professionella inom olika förvaltningar får sedan direktiv hur de ska arbeta för att det nya målet ska kunna uppnås (professionsutövningens domän). Regeringens beslut och det praktiska arbetet kan i sin tur påverkas och formas av samhällets normer och åsikter angående fenomenet (institutionella villkorens domän).
Svensson, Johansson och Laanemets (2008) förklarar att de ideella organisationerna formas och skapas utifrån ett specifikt intresse eller tro, vilket skiljer den ideella organisationen från den offentliga. Den ideella organisationen kan grundas i ett ställningstagande inom en specifik fråga eller fenomen riktat mot en specifik grupp. Till skillnad från den offentliga som grundas utifrån politiska beslut och följer olika lagar och riktlinjer för att utföra arbetet. Inom de ideella organisationerna kan även ett samarbete med offentliga organisationer ske. Arbetet som utförs inom de ideella organisationerna kan vara ett komplement till arbetet som sker inom myndigheterna. Svensson et al. (2008) skriver även att det finns flera aktörer som arbetar med sociala problem, vilket bland annat inkluderar socialarbetare, skola och polis. Ett socialt problem kan förstås och bemötas på olika sätt och sätten att lösa dem ser därför olika ut. En samverkan mellan olika myndigheter och yrkesgrupper kan därför vara högst relevant för att kunna bemöta och lösa ett socialt problem på bästa sätt (Svensson et al., 2008). Av de informanter som deltog i den aktuella studien jobbade de flesta inom offentliga verksamheter och en person inom en ideell organisation.
I Sverige bedrivs socialt arbete i stor utsträckning inom offentliga organisationer som är politiskt styrda, vilket inkluderar det arbete som socialsekreteraren, kuratorn, poliserna, regions- och länskoordinatorerna utför. De offentliga organisationerna kan även kallas för förvaltning. Inom en förvaltning arbetar professionella som har olika roller, vars uppgift är att genomföra och följa de olika lagstadgade uppgifterna. Det sociala arbetet är en länk mellan staten och den enskilda individen (Blom & Morén, 2015). Ett exempel på en sådan länk är att socialtjänst och polis följer de lagar och riktlinjer som politiker har kommit fram till för att kunna uppnå de satta målen. Blom och Morén (2015) förklarar att politikernas beslut ska nå ut
till individerna i samhället genom det praktiska arbetet som de professionella inom exempelvis polis och socialtjänst utför. Det är sedan upp till de professionella att avgöra vilka individer som har rätt till att få hjälp samt vilka insatser som ska sättas in. Det finns därför inte bara ett samband mellan politiken och förvaltningen. Det finns även ett samband mellan politiken och det praktiska arbetet som den professionella utför, vilket kan kallas för den praktiska politiken (Blom & Morén, 2015). Den praktiska politiken kan med andra ord sägas vara det arbete som de yrkesverksamma informanterna i studien utför när de arbetar mot barns utsatthet för sexuell exploatering via nätet. Svensson et al. (2008) beskriver att professionaliseringen har ökat och att yrkesutövandet sker i samspel med vilka krav som samhället sätter på de olika yrkesgrupperna. Samhällets normer och uppfattning av ett specifikt socialt problem som barns utsatthet för sexuella övergrepp via nätet kan därför påverka vilka krav som ställs på professionellas praktiska arbete.
De tre domänerna politik, förvaltning och professionsutövningen är beroende av varandra för att målen skall kunna uppnås. Den professionellas praktiska arbete styrs av de beslut som politikens och förvaltningens domän har bestämt (Blom & Morén, 2015). Politikernas beslut, förvaltningarnas uppdrag och professionsutövningen påverkar insatserna samt det praktiska arbetet som utförs. På samma sätt påverkas även insatserna av allmänhetens åsikter och uppfattning av hur arbetet utförts eller bör utföras från de politiska besluten till det praktiska utförandet (Svensson et al., 2008). Det kan liknas med vad Blom och Morén (2015) nämner som den fjärde domänen, de institutionella villkorens domän. Den fjärde domänen innebär att det praktiska arbetet och de mål som sätts även påverkas av omvärlden och formas av normer och de institutionella förhållanden som finns i vårt samhälle. I den aktuella studien kan det innebära att politikernas beslut till att forma eller ändra lagstiftning som ska användas i det praktiska arbetet påverkas av kunskapen och normerna som finns angående sexuell exploatering av barn på nätet. Hur mycket samt på vilket sätt som media och samhället lyfter fenomenet kan i sin tur påverka beslut, resurser och hur olika domän arbetar med problematiken. Morén, Perlinski och Blom (2015) beskriver att politiken och de olika förvaltningarnas samspel påverkar det praktiska arbetet som professionella utför. Förvaltningarna är även en mellanhand och tolkar de politiska besluten för att se till att de fungerar i det praktiska arbetet. Det innebär att professionsutövarna som arbetar med individen ibland kan behöva anpassa sitt arbetssätt efter en icke professionell logik som politikerns och förvaltningens domän har kommit fram till. De olika domänerna har individuella uppdrag samtidigt som alla kan påverka varandra, vilket innebär att professionerna även kan påverka den politiska domänen.
Ett annat sätt att beskriva domänsteorin är genom Michael Lipskys (1980) begrepp gräsrotsbyråkrat. Svensson et al. (2008) förklarar att gräsrotsbyråkrat beskriver positionen som olika yrkesutövare inom bland annat den offentliga sektorn har i mötet med klienter då de representerar en myndighet. Den roll som exempelvis en socialsekreterare har i mötet med sin klient är formad utifrån uppdraget som verksamheten har givit, vilket även påverkar den professionellas handlingsutrymme. Det är en roll som också formas och påverkas beroende på vilken klient socialsekreteraren möter. Det är sedan gräsrotsbyråkraten (exempelvis socialsekreterarens) uppgift att lyssna på klientens behov och knyta samman det med verksamhetens uppdrag. För att kunna genomföra uppdraget använder sig socialsekreteraren av
verksamhetens resurser samt sin specifika kunskap och kompetens. Arbetet som en gräsrotsbyråkrat utför innebär även en del handlingsutrymme. Handlingsutrymmet påverkas av vilka rutiner som finns på en arbetsplats och hur den professionella tolkar de riktlinjer som finns. Handlingsutrymmet påverkas även av de situationer, problem och fenomen som den professionella stöter på i sitt arbete utifrån personlighet och kunskap. Samt vilka traditioner, lagar och regler som de olika förvaltningarna måste förhålla sig till (Svensson et al., 2008). I den aktuella studien arbetar de flesta av informanterna inom olika förvaltningar där handlingsutrymmet spelar en viktig roll för att arbetet ska gå att utföra.
Vilka erfarenheter som en professionell kan ha av en specifik händelse eller ett visst fenomen kan se olika ut från en professionell till en annan (Schütz, 2002). När materialet analyserats är målet som Gadamer (1997) beskriver att förstärka informanternas svar genom att tolka och förstå vad det är som ligger till grund för hur informanten svarar. För att tolka och förstå det insamlade materialet har jag använt mig av domänsteori. Som Blom och Morén (2015) beskriver har teori i det här sammanhanget använts för att lyfta ut betydelsefulla aspekter som kan hjälpa till att förstå det insamlade materialet och sortera bort de inslag som inte ansågs relevanta för studiens syfte. Domänsteorin har valts för att öka förståelsen för hur systemet är uppbyggt och hur det kan påverka det komplexa arbete som informanterna utför i sina olika roller mot sexuell exploatering av barn.
5.Metod
Den här studien baseras på ett kvalitativt material, vilket ger utrymme för en flexibilitet.
Huvudsakligt fokus ligger på intervjupersonernas tankar och funderingar kring ett visst fenomen (Bryman, 2018). För att öka förståelsen för hur barn kan skyddas från sexuell exploatering på nätet utifrån professionellas perspektiv, ansågs en kvalitativ ansats vara mest lämpad.
För att komma åt informanternas egna tankar och funderingar har semistrukturerade intervjuer utförts. En semistrukturerad intervju innebär att forskaren kan använda sig av en intervjuguide med öppna frågor. Öppna frågor kan i sin tur leda till följdfrågor. Semistrukturerade intervjuer ger intervjupersonerna utrymme att leda samtalet i olika riktningar, där intervjuguiden används som en mall som inte behöver följas till punkt och pricka (Bryman, 2018). Eftersom informanterna i studien kommer från olika myndigheter och verksamheter valdes en semistrukturerad intervju för att kunna forma intervjun efter den informant som deltog samt för att kunna spegla informantens egna erfarenheter.
5.1 Förförståelse
Efter utförda fältstudier i Filippinerna med barn som blivit utsatta för sexuell exploatering under 2018, samt lästa kurser inriktade på mänskliga rättigheter och internationellt socialt arbete väcktes ett intresse för att öka kunskapen om barns sexuella utsatthet i samhället. Sexuell exploatering, barns utsatthet på nätet och brister i Sveriges lagrum som en orsak av digitaliseringens utveckling har lyfts upp i nyhetskanaler det senaste året. Diskussionerna som skedde i media ledde till att forskningsområdet växte fram. Fejes och Thornberg (2019) förklarar att det som forskare är svårt att gå in helt blank och utan några förutfattade meningar samt egna åsikter i en vetenskaplig studie. Det är därför viktigt att ha forskarens förkunskap i åtanke vid olika studier då förförståelsen samt val av analysmetod kan komma att påverka resultatet (Fejes och Thornberg, 2019). Thornqvist (2019) påpekar även vikten av att vara medveten om gränsen mellan en persons yrkesroll och forskarroll. Det kan exempelvis vara som i den aktuella studien, att forskaren är socionom i sin yrkesroll och i sin forskarroll ska intervjua en person inom samma yrkesroll. Förförståelsen som forskaren har i en sådan situation kan påverka de frågor som ställs eller vilken respons som ges på det informanten berättar.
Thornqvist (2019) menar då att det är viktigt att vara medveten om att forskaren ska bidra till ny kunskap som förhoppningsvis ska kunna ge en långsiktig nytta, utan att påverkas för mycket av forskarens egen förförståelse av fenomenet. Det insamlade materialet från intervjuerna har analyserats med hjälp av tematisk analys och resultatet har formats av författarens val av metod, teori, förförståelse, tidigare forskning och litteratur som presenterats i studien.
5.2 Urval och tillvägagångssätt
Vid urvalet av informanter som skulle intervjuas i studien gjordes ett målstyrt urval. Ett målstyrt urval innebär att informanter som ansågs relevanta för studien valdes ut (Bryman, 2018). De kriterier som skulle uppfyllas var att informanterna på något sätt skulle ha erfarenhet av att arbeta med barn och unga som blivit eller riskerar att bli sexuellt exploaterade på nätet.
Olika förvaltningar och organisationer som på olika sätt arbetar med barn och unga som har blivit eller riskerar att bli utsatta för sexuell exploatering tillfrågades. Anledningen till att olika yrkesgrupper tillfrågades var för att få en förståelse och komma åt komplexiteten som kan finnas i arbetet med barn som blivit eller riskerar att bli sexuellt exploaterade på nätet. För att nå ut till yrkesverksamma inom olika förvaltningar och organisationer som skulle ha relevans för studien gjordes sökningar på nätet, i artiklar och tidigare skrivna arbeten om forskningsområdet. Det skickades även ut en förfrågning via en socionomgrupp på Facebook, vilket ledde till tips på organisationer och förvaltningar att vända sig till för att få in relevant information till studien. Av 11 förfrågningar som först mailades ut till myndigheter och andra verksamheter bokades sex intervjuer in.
För att försäkra att informanterna skulle kunna bidra till studien samt att de skulle ha möjlighet att förbereda sig inför intervjutillfället skickades ett informationsbrev (bilaga 1) samt intervjuguide (bilaga 2) ut innan intervjutillfället. Efter att intervjuguide skickats ut till samtliga informanter avböjde en av informanterna att delta i en intervju. Eftersom de inom den verksamheten inte ansågs besitta tillräckligt med kunskap om det forskningsområde studien skulle rikta sig till. Efter genomförda intervjuer inkom även information om fler informanter som kunde vara relevanta för studiens syfte och det bokades in ytterligare två intervjuer. Det målinriktade urvalet ledde därför även till ett snöbollsurval (Bryman, 2018), då det under processens gång inkom kontakter till nya informanter. Efter fem genomförda intervjuer ansågs det även behövas en intervju med en yrkesverksam socionom som arbetar som kurator i skola för att få svar på studiens syfte. Det skickades då ut ytterligare en förfrågan i socionom gruppen på Facebook, vilket ledde till att ytterligare en person gav respons och en åttonde intervjun bokades in.
På grund av tidsbegränsningen och storleken på magisteruppsatsen avgränsades antal informanter till max två personer inom varje yrkesgrupp som valdes ut. Det blev totalt åtta personer som deltog som informanter. De yrkesgrupper som intervjuades var två regionskoordinatorer, en länskoordinator, två poliser, en socialsekreterare, en skolkurator samt en person som arbetar i en ideell förening. Intervjuerna har utgått från tre huvudteman, vilket innefattar barns utsatthet på nätet, lagarnas betydelse och framtiden. Intervjuguiden utgick från varje tema, vilka i sin tur hade flera tillhörande frågor. Beroende på hur samtalet förlöpte samt vad som framkom under intervjun ställdes ibland inte alla frågor. Frågorna kunde även ställas i en annan ordning. Frågorna som ställdes fick ibland förtydligas eller omformuleras, vilket i sin tur kunde leda till ytterligare följdfrågor för att leda samtalet i studiens riktning. Under intervjuerna gick många av frågorna in i varandra och därför ställdes inte alla frågor under de intervjuer informanten svarade väldigt utförligt på de frågorna som ställdes.
Det som forskaren är intresserad av och vill få ut av en intervju är både vad intervjupersonen säger och på vilket sätt som det framkommer (Bryman, 2018). Det är därför viktigt att få fram en så tydlig bild som möjligt av vad som framkommer i intervjun. Bryman (2018) beskriver även vikten av att intervjuaren är fokuserad under intervjutillfället och fångar upp det som informanten säger för att kunna ställa relevanta följdfrågor. Under intervjuerna genomfördes
