Samtal 5 – Den ideala lärarutbildningen

Fem av lärarna, Christian, Per, Malin, Monica och Sandra deltar vid detta tillfälle. Christian tar upp allt ifrån lämpligheten att bli lärare

till examinationen i lärarutbildningen. Han placerar ”Min (ideala) utbildning” i mitten och till den knyts olika kompetenser, insatser och värden (figur 20).

Det skulle bli lite hårdare att komma in på utbildningen, menar Chris­ tian. ”Inom ett år att man kanske sållar ut, alla människor passar inte

i alla yrken och så är det även i läraryrket.” När man väl är färdig

lärare har man kanske ett års provanställning där man får utvärderas. Har man luckor får man gå tillbaka till utbildningen på något sätt så att man fångar upp det man saknar så att kvaliteten höjs lite. Det behövs samarbete mellan skolan och campus ”att man planerar tillsammans

på nåt sätt”. Nu är det splittrat.

Christian tänker sig att studenten ska ha praktik hela sin utbildning, så att han/hon varvar det han/hon studerat inne på campus en månad med en veckas tillämpande praktik. Han vill se mycket mer undervisning på campus och där är ämneskunskaperna viktiga och förenade med förmågan att lära ut. ”Man kan ligga på en professorsnivå”, men om man inte kan lära ut sina kunskaper är det meningslöst. Utifrån sina egna erfarenheter talar Christian också om att han vill se en likvärdig campusutbildning så att alla utbildningar ska likna varandra och ha samma riktlinjer.”Det är ändå samma utbildning, så man var förvirrad

som student. Man har först lärt sig på ett sätt och sen ska man göra på ett annat sätt.”

Från campus ska man få med alla övriga saker t ex skollagen, betyg och bedömning, utvecklingssamtal, konflikthantering. Allt detta kan

minska utbildningstiden till tre och ett halvt år så det blir mer effek- tivt. På det sättet kan man höja kraven och ha högre tempo. Bättre det än att man ska dölja nån falsk arbetslöshet och försöka få in alla på utbildning så lång tid som möjligt.

Per har satt in områdena pedagogik, didaktik och metodik under

varandra i centrum av skissen (figur 21). Dessa tre storheter är förbundna med varandra och är placerade under området Campus. Han tar upp några förmågor och inslag; att fånga elevers intresse, lösningsinriktad pedagogik, övningslektioner, grupputvärdering, hantera en grupp, att utvärdera. Allt detta knyts till pedagogiken­didaktiken – metodiken, men också till praktiken ­vft:n. Ämneskunskaperna är kommenterade med vad/hur man borde jobba med dem och de finns placerade längst ner i skissen. Kanske de ska uppfattas som en bas för det övriga, eller en utgångspunkt? Och ovanför det hela finns det vidgade klassrummet. Den verksamhetsförlagda tiden (vft:n) är kopplad till Metodik och här anges ”krav på reflektion”.

Jag har läst för mycket ämneskunskap i NO och för lite ämnesdi- daktik och metodik. Har haft väldigt svåra kemikurser som jag till en viss del haft nytta av, man har en viss säkerhet. Men jag tror det var lite för mycket av. Jag tror man får mer ut av att få jobba runt nån sorts grundkurs mer praktiskt. Hur lägger man upp sånt här arbete, hur kan man jobba. Det ska vara mera metodik och didaktik som är direkt knutet till ämnet och mer ämnesövergripande sammanhang.

Per vill få mer av hur man jobbar i ett vidgat klassrum. Hur man jobbar med studiebesök och jobbar utåt med klassen? Hur knyter man kontakten med arbetsplatser som man kan gå på studiebesök till och följa upp. ”Det kommer ju och så står det ju ganska mycket i läro-

Storheterna Praktik och Teori är i centrum i Malins skiss, de hakar i

varandra lite lätt. Knutna till Teorin finns områden som Ämneskun­ skaper, Samtalsmetodik, Skolan, Psykologi, Didaktik/metodik och Pedagogik. Sedan hakas ytterligare perspektiv på. Forskning finns med som en egen storhet med en ömsesidig anknytning till både teori och praktik. Malin refererar till en av lärartidningarna som skrivit om en skola på vetenskaplig grund.

och då tänker man borde inte alla vara det? Det blir så märkligt att det blir något exotiskt att vara vetenskapligt förankrad och det känner jag att det är ju inte jag. Jag kan ju säga att jag har stenkoll på varför jag gör som jag gör. Jag kan ju inte koppla det till teorier, om jag letar en stund kanske. Inte bara teorier som varit, utan framåt syftande också.

Som lärare gör man många erfarenheter som man skulle kunna ta vara på. ”Ibland känner vi lite så att det praktiska, min verklighet, stämmer

inte alltid med det man har forskat.”

De teoretiska kunskaper man behöver är pedagogik, didaktik och metodik. Kunskaper både i utvecklings­ och gruppsykologi behövs, eftersom man ska jobba ihop en klass, men också för att man själv kommer arbeta i en grupp i ett lärarlag. Malin tar upp, skolans historia, hur organisationen ser ut, hur ansvarsfördelningen ser ut, hur man planerar. ”Man får ingen kunskap om hur man lägger upp ett arbete.

Det är väldigt ensamt man står ju där själv med allt det här man ska

göra.”, menar Malin.

Hon tycker att det har varit mycket svårt att avgränsa hur mycket tid man lägger på att planera och att rätta, hur man lägger upp arbetet i olika perioder. ”Det går inte att ha skriftliga arbeten i fem klasser

samtidigt, hur ska jag få det att fasa så att inte jag går under?”

Dokumentation som är en stor del av lärarnas arbete, menar Malin och påpekar att hon hade själv aldrig ”hört talas om IUP och sånt när jag kom ut till skolan så det är också jätteviktigt att man får prova på det”. Dessutom tar Malin upp lagar,

vad det är som styr vår verksamhet”, samtalsmetodik, konflikthan- tering, mentorssamtal, föräldrakontakt och utvecklingssamtal så man får kunskap och strategier för hur man ska lyckas med det.

När det gäller ämneskunskaperna menar Malin att det är viktigt att man läser ämneskurser kopplad till att man ska bli lärare. Hon märkte stor skillnad på engelskan, som ”jag läste utanför och svenskan som

jag läste innanför programmet. Svenskan fick mycket mer strategier, där var jag jätteförberedd när jag kom ut.” Malin vill se en tydlig

”Jag tror det är jättemånga studenter som inte riktigt har koll och det

beror ju säker på vilken skola man har gått på.”

Malin vill se ett tydligt samarbete mellan lärare på campus och handledare ute i skolorna så att det blir en tydlig koppling mellan vad studenten arbetar med på campus för tillfället och vad man sedan förväntas praktisera under vft:n. Framförhållningen för handledaren är också viktig så att han/hon kan förbereda studentens praktik. Det underlättar för studenten då hon förstår sammanhanget, menar Malin.

Det var så mycket jag läste på högskolan som jag där och då inte riktigt såg vitsen med. Men sen när man kommit ut tre år senare, nu kopplar jag nog varför vi läste den där boken.

Lärarens handledarskap ska kanske ingå som en del i tjänsten, menar Malin. Som handledare måste man vara insatt i vad man gör på campus.

Jag kan inte bara säga att nej det är campus och jag sköter det här att de ska hålla lite lektioner för det är så mycket annat än plane- ring av lektion i sitt ämne. Det handlar jättemycket om det här med konflikthantering och samtal med både elever och föräldrar, doku- mentation och allt det här.

En modell skulle vara att man jobbar halvtid ute på skolan, 25 procent forskar man och 25 procent är man handledare, menar Malin. Hon är intresserad av att lägga upp en vetenskapligt baserad undervisning.

Monica fokuserar helt på organiseringen av lärarutbildningen utifrån

elevgruppernas ålder. Hon menar att det är viktigt att man är inställd på om man ska undervisa i de lägre stadierna, i mellanstadiet, högsta­ diet eller på gymnasiet.

Figur 7. Monicas ideala lärarutbildning

Monica har skrivit in ålder, kunskap och stolthet i rutan för långstadie­ lärarutbildningen – L. Och sedan knyter hon två delar till varje separat inriktning; en gemensam del som rör skollag, värdegrund, mm och en särskild del som innehåller ämnen, praktik, lärarhögskola och peda­ gogik.

Det är den skräcken man har sett när lärarna inte kan åldern, när de inte vet var barnet är i utvecklingen eller vad de kan kräva av barnen. Det märkte jag på min förra skola att de som hade utbild- ning 1-7 ,ville de bromsa vid femman för det var nånting med sexan där de blev stökiga eller vad det var. De ville inte ha sexor, de blev hängande i luften. De hugger nån lärare i sista sekund, det är jätte- viktigt med årskurs 6.

barn och de vill leka, menar Monica. ”De är tävlingsinriktade och

så och det är det inte många lärare som kan. De missar så mycket för att lärarna inte kan åldern.” Där har Monica sett brister. När Monica

själv utbildade sig till mellanstadielärare var det en stolt lärarkår. ”Den klicken var väldigt duktig. Från min egen tid på mellanstadiet,

då tyckte jag att den tiden var det roligaste när jag gick i skolan.”

Antingen gillar du dem där nere eller dem där uppe, enligt Monica. Läraren måste behärska den gruppen han/hon undervisar. Frågan är om det ska finnas gemensamma föreläsningar till och med gemen­ samma arbetspass?

Man ska bryta ut gymnasiet. De ska kanske ha en helt fristående utbildning, menar Monica. För grundskolan kan man säkert hitta många gemensamma föreläsningar.

Det är skönt att ha ämnena färdiga när man börjar utbildningen, menar Monica. Sedan kan man ha en blandning av mycket praktik med tid inne på högskolan. Man kunde arbeta med sina egna ämnen, men även träffa andra ämneslärare, enligt Monica. Det kunde vara mer schema­ lagt efter vad man behöver. På ett sätt är det bra att se mer än en arbets­ plats, istället för att vara låst på samma skola hela tiden, Möjligtvis kunde man ha partnerskolor eller något annat system, menar Monica.

Sandra låter ämneskunskaper, praktik och utbildningen på campus

haka i varandra (figur 22). De täcker ett gemensamt område och i centrum har Sandra ritat in en liten figur – lärarstudenten. Runt varje område har Sandra skrivit innehållet och i anslutning till respektive område finns en text som beskriver vad man ska göra och hur man organiserar och rollfördelar arbetet. Sandra berättar att man har en hälsofrämjande profil på skolan med fysisk, psykisk och social hälsa.

sig att lärarutbildningen skickar med studenten olika uppdrag, olika moment som ska utföras.

T ex nu ska du vara med och hålla ett utvecklingssamtal eller nu ska du reda ut en konflikt och det beror ju då på var man är i utbild- ningen. Det första kan ju bara vara nåt enklare. Så att man tar det med sig tillbaka lärarutbildningen och kan sitta och reflektera, analysera vad som hände. Vad man gjorde och varför och utvärdera det. De delar som ingår där på campus är att man pratar om peda- gogik, didaktik, konflikthantering, barns utveckling, Lgr 11. Det ger visst stöd och uppföljning så man får en god personlig utveckling. Det ska på nåt sätt hänga ihop.

Ämneskunskaper är oerhört viktiga, men de bör genomsyras av peda­ gogiska diskussioner och vara starkt kopplade till Lgr 11 och den bedömning man ska göra, menar Sandra. De ska vara genomsyrade av didaktik och metodik.

Om vi håller på med barns utveckling, så har jag ju med mig ett uppdrag; Vad är lämpligt att ta upp i sjuan eller sexan? Vad är de mottagliga för till hur löser jag konflikter? Och att jag sen prövar det på min vft. De ska ju inte vara fristående enheter utan att man använder det man får i pedagogiken ska jag kunna tillämpa det när jag läser mitt ämne och ihop på min vft.

Det är lärarutbildningen plus det ämne man läser som blir vft. Det är där man prövar de praktiska momenten, man skaffar sig erfaren- heter och upplevelser som tas med till lärarutbildningen. Kanske att man har en lärare som arbetar som lärare som också kanske är deltid på högskolan. Oftast kändes det som att det var lärarna, ute i verkligheten och så var det vi studenter. Man pratade med sin hand- ledare och de jobbade kanske inte som lärare längre. Mycket av det man behövde bolla med dem eller få förslag eller tips på eller bara

Sammanfattande kommentar

Sandra har organiserat olika inslag kring områdena vft, campus och ämnen. Malins utgångspunkt är storheterna teori och praktik. Runt teorin identifierar hon områden som skola, psykologi och samtalsme­ todik t ex. Malin noterar framförallt mer preciserade förmågor, men noterar även några kunskapsområden. Monicas skiss avviker till sin struktur och innehåller några blandade storheter, varav känslan av stolthet utmärker sig. Per noterar metoder framförallt knutna till det vidgade klassrummet, men är också ensam om att ta upp utvärdering som en av flera förmågor att träna. Christian skissar på organisering av utbildningens inslag och omfattning. Men lyfter också fram principer och speciella inslag.