De förnyade samtalen i början av 2007 innebar att Kontaktgruppen tillsatte en trojka som skulle medla, bestående av EU, Ryssland och USA. Förhandlingarna hölls i New York i EU
68 Vreme (3) 69 Vreme (3) 70 Le Monde 71 Silander 2008:113
delegationens kontor. Den serbiska sidan vägrade att förhandlingarna skulle hållas i FN lokaler, eftersom det skulle ge legitimitet åt kosovoalbanernas självständighetssträvanden och markera att de inte är en jämlik partner (självständig stat) under förhandlingarna.72
Under mötet lade kosovoalbanerna fram ett förslag om en union mellan Serbien och Kosovo som två självständiga stater, vilket Belgrad avvisade. Istället erbjöds kosovoalbanerna den mest utvidgade autonomin ett minoritetsfolk kunde få, exempelvis den statusen Åland och Hong Kong åtnjuter i Finland respektive Kina.73
Till skillnad från tidigare förhandlingar, diskuterade serbiska och kosovoalbanska politiker varandras förslag genom att göra anmärkningar. EU:s medlare var den mest aktive i medlargruppen den första förhandlingsrundan. EU medlaren undrade hur serberna ska integrera kosovoalbanerna i Serbien. Kosovoministern Slobodan Samardzic svarade att man kommer att ge kosovoalbanerna full självständighet vid administreringen av sina politiska områden utan inblandning av den serbiska staten.74
Även denna gång uteblev en kompromiss eftersom båda sidor fortsatte hävda sin rätt. Kosovoalbaner självständighet och serber vidsträckt autonomi för Kosovos invånare. Kontaktgruppens medlartrojka hade efter mötet olika uppfattningar varför samtalen
misslyckats. USA:s medlare anser att ett kompromissförslag bör sökas, men nås inget fram till 10 december kommer USA att erkänna Kosovo om man utropar självständighet. EU:s
medlare anser att en konstruktiv lösning på problemet måste hittas. Ryssland däremot anser att Kosovo inte kan bli självständigt eftersom det bryter mot internationell rätt. Det är uppenbart att det finns stora skillnader i kontaktgruppen vid lösningen av Kosovos status. Ryssland står på serbiska regeringens sida, medan kosovoalbanerna har stöd av de andra länderna i kontaktgruppen.75
Samtidigt har kosovoalbanerna tröttnat på förhandlingarna och utlovat att man ska utropa självständighet i mitten av december (2007). Efter hoten om självständighet talade president Tadic inför FN:s generalförsamling. Där anser han att en eventuell självständighetsförklaring
72 NIN 73 Vreme (6) 74 Vreme (4) 75 B92 (3)
kommer få långtgående negativa konsekvenser för det internationella rättsystemet, grunden i varje stats suveränitet och territoriella integritet.76
Premiärminister Kostunica talade inför Europarådet några dagar efter förhandlingarna i New York där han i starka ordalag ansåg att en viss stormakts agerande medför att Kosovofallet inte blir ett prejudikat utan snarare ett normalt fall runt om i världen. Kostunica tillade även att om ett land bryter mot FN:s säkerhetsråds resolution 1244, vad hindrar länder att bryta mot andra resolutioner. Avtal uteblev och nya förhandlingar flyttades till oktober 2007.77
I slutet av oktober 2007 hölls nya samtal mellan parterna. Denna gång hade kontaktgruppen förberett ett förslag med 14 punkter. De viktigaste punkterna slår fast följande:
• ingen återgång till perioden före 1999, Belgrad kan inte styra Kosovo; • serbiska institutioner nekas att verka i Kosovo;
• Kosovos institutioner kommer självständigt att kunna ingå ekonomiska avtal; • Kosovo ska kunna delta i regionala organisationer utan Belgrads inblandning; • EU-integration ska fortsätta utan Belgrads inblandning;
• gemensamma institutioner inom områdena energi, socialpolitik, minoritetsskydd och skydd av kulturellt arv.78
I förslaget nämns inte Serbiens jurisdiktion och inte heller resolution 1244. Varken en
framtida status eller självständighet nämns utan istället ska det internationella samfundet styra Kosovo fram till dess att områdets status kan avgöras.79
Serbiska regeringen ansåg att en del punkterna var förhandlingsbara. Myndigheter gick även med på mindre jurisdiktion över Kosovo, endast gränskontroll samt utrikespolitik skulle vara gemensamma samarbetsområden mellan serbiska och kosovoalbanska myndigheter. Serbiska myndigheter skulle inte blanda sig i ekonomiska och rättsliga frågor samt andra områden som skulle tillfalla Kosovos institutioner vid ett eventuellt avtal. Dock krävde serbiska regeringen att Kosovos status måste regleras enligt FN:s resolution 1244. Även Kosovoalbanerna anser att grunderna i kontaktgruppens förslag borde kunna förhandlas om. Pristina tolkar att förslaget innehåller en stor del av sitt tidigare förslag om en union mellan Kosovo och
76 Vreme (4) 77 Vreme (4) 78 Silander 2008:113 79 Vreme (5)
Serbien. Men i slutändan kommer endast villkoren för självständighet att förhandlas om, förklarade de kosovoalbanska representanterna.80
Tidsgränsen för att uppnå ett avtal om Kosovos framtid var satt till den 10 december 2007. Serberna ville att samtalen skulle fortsätta eftersom man ansåg att det fanns mer att förhandla om. Albanerna utropade ensidigt självständighet 17 februari 2008. Första stat att erkänna Kosovo var Afghanistan tätt följda av USA.81
4.6 Analys
I detta avsnitt har förhandlingarna om Kosovo presenterats. Frågan som ska förklaras lyder följande: Hur har serbiska regeringen agerat för att maximera sina intressen och uppnå
uppsatta utrikespolitiska prioriteringar under förhandlingarna om Kosovos framtida status?
Eftersom serbiska regeringens mål är kända sedan förra avsnittet kommer denna analys att undersöka alternativ, konsekvenser och val för att svara på frågan som ställdes i inledningen.
Alltså en återupprepning, regeringens mål är ett autonomt Kosovo inom Serbien som inte kränker landets suveränitet och territoriella integritet.
Under förhandlingarnas inledningsfas som jag valt att kalla för första förhandlingsrundan fanns ett flertal alternativ för serbiska regeringen att välja emellan. Serbiska regeringen, kosovoalbanska representanter och de internationella medlarna bidrog med totalt fyra alternativ som utifrån konsekvenserna bidrog till andra förhandlingsrundan.
Alternativen kommer att ordnas i kronologisk ordning. Det första alternativet kom från serbiska regeringen. Man anser att serberna i Kosovo bör ha samma form av autonomi som kosovoalbanerna har inom Serbien. Om fördelar och kostnader övervägs skulle ett sådant avtal har lett till stora fördelar för den serbiska regeringen. Konsekvensen blev att
kosovoalbanska representanter vägrade gå med på denna lösning. Det andra alternativet kom från de internationella medlarna, kontaktgruppen, vilket innebar att Kosovo skulle få en övervakad självständighet. Från serbiska regeringens synvinkel var detta oacceptabelt eftersom kostnaderna hade övervägt fördelarna. Kostnaderna i detta fall var att målet inte skulle uppfyllas samt ett brott mot internationell lag. Konsekvensen hade blivit ett
80
Vreme (5) 81 Silander 2008:115
självständigt Kosovo. Det tredje alternativet kom även det från internationella medlarna, nämligen Ahtisaari. Ahtisaariplanen fastställde att Kosovo skulle bli självständigt. I detta fall var kostnaderna alltför stora för den serbiska sidan. Konsekvensen att Kosovo skulle bli självständigt var inte godtagbart för den serbiska sidan.
Alla dessa alternativ hade på ett eller annat sätt blivit avvisade av antingen serbiska
regeringen eller de kosovoalbanska representanterna. Alternativ fyra uppstod i och med att Ahtisaariplanen skickades till FN:s säkerhetsråd. Genom att Ryssland hotade med veto i säkerhetsrådet, om Ahtisaariplanen gick till omröstning, lyckades serbiska regeringen uppnå förnyade samtal om Kosovo status. Fördelarna övervägde kostnaderna. Ifall Ahtisaariplanen gått till omröstning i säkerhetsrådet hade det funnits en chans till att den blivit antagen. Istället blev konsekvensen nu att alla inblandade parter var tillbaka på ruta ett. Serbiska regeringen hade gjort ett rationellt val utifrån förtjänstfunktionen. Vilket ledde till att förhandlingarna återupptogs.
Under andra förhandlingsrundan kom fem möjliga alternativ upp på dagordningen. Det första alternativet kom från kosovoalbanska representanter. Man ville ha en union mellan Serbien och Kosovo. Konsekvensen av detta är ett självständigt Kosovo. När kostnaderna överväger i detta fall fördelarna eftersom det hade brutit mot serbiska regeringens mål. Det andra
alternativet är serbiska regeringens som liknar Ålands och Hong Kongs politiska status. Konsekvensen blir i detta fall leder till autonomi. Fördelarna överväger kostnaderna. Dock vägrar de kosovoalbanska representanterna att gå med förslag vilket gör att det faller.
Det tredje alternativet är kosovoalbanernas och är självständighet, konsekvensen är självklar. För den serbiska sidan blir kostnaderna alltför stora, eftersom Kosovo blir självständigt och detta går emot uppsatta mål. Det fjärde alternativet är kontaktgruppens fjortonpunktersförslag. Konsekvensen blir i detta fall ett semisjälvständigt Kosovo. Vilket innebär att kostnaderna blir alltför stora för myndigheterna. Det femte alternativet är serbiska regeringens och förhåller sig till kontaktgruppens förslag. Serbiska regeringen vill att resolution 1244 ska tas in i förslaget. Konsekvensen blir ett autonomt Kosovo. Fördelarna överväger kostnaderna. Men alternativet antas inte eftersom kosovoalbanerna vägrar gå med på förslaget. Kosovoalbanerna valde efter att förhandlingarna kollapsat att utropa självständighet.
Utifrån denna analys kan man dra följande slutsats. Serbiska regeringen har maximerat sina intressen genom att utgå från sitt mål, nämligen ett autonomt Kosovo. Det tydligaste exemplet under första förhandlingsrundan var att serbiska regeringen med hjälp av Ryssland lyckades
förhindra Ahtisaariplanen samt åstadkomma fortsättning på förhandlingarna. Alltså man valde det fördelaktigaste alternativet när konsekvenserna bedömts. Under andra förhandlingsrundan uppnåddes inga konkreta resultat, resultatet blev istället att Kosovo utropade självständighet. Dock har serbiska regeringen genom parlamentets resolution räknat med att en
självständighetsförklaring kan bli en av utgångarna. Vilket inte kan räknas som ett misslyckande av serbiska regeringen att uppnå ett autonomt Kosovo inom Serbien.
Kosovofrågan förflyttades istället från förhandlingsbordet upp på den internationella arenan, serbiska regeringens mål består. Dock står man inför ett antal nya alternativ, konsekvenser och val eftersom situationen radikalt förändrats.