Samverkan med andra aktörer

.

Utifrån intervjuerna har framkommit att intervjupersonerna upplever att

samverkan med andra aktörer utanför skolan är av stor vikt i arbetet med elever som uppvisar neuropsykiatriska svårigheter. Kring en elev med neuropsykiatriska svårigheter, oavsett om denne har en diagnos eller inte, kan flera aktörer vara involverade. Dessa aktörer kan bland annat vara yrkesverksamma inom psykiatrin, socialtjänst och vårdcentral. Varför det är viktigt med samverkan mellan dessa aktörer och skolan beror på att alla yrkesverksamma kring eleven kan bidra med olika insatser för att hjälpa eleven. Dessa insatser behöver inte endast vara riktade till att hjälpa eleven i sin skolmiljö, utan kan även hjälpa eleven utanför skolan. För att stöd och hjälp ska bli verksamt behöver

yrkesverksamma kring eleven samverka för att samordna insatserna och klargöra vem som gör vad. Intervjupersonerna uppger att samverkan med andra aktörer på deras gymnasieskola är bristfällig. Nedan följer två citat som talar för att

samverkan är bristfällig och vad detta kan bero på:

“(...) vi känner ju av att det är långa väntetider och köer på BUP och så. Ehm, jag tror inte det handlar om att dom inte vill samverka utan det finns inte tid till det” (Intervjuperson 1).

Intervjuperson 5 uttrycker följande:

“(...) sen har vi ju då BUP och vuxenpsyk och dom är ju svåra (...) för att dom fungerar (...) bra akut, men då pratar vi ju inte neuropsykiatri utan då

pratar vi psykisk ohälsa (...) men i övrigt händer det inte mycket.”

(Intervjuperson 5).

Utifrån ovanstående citat menar intervjupersonerna att samverkan med framförallt psykiatrin fungerar bristfälligt och att man önskar en förbättrad samverkan med aktörer från denna verksamhet. Intervjuperson 5 uttrycker att samverkan kan fungera bra i vissa sammanhang med elever på skolan, men att detta inte berör elever med neuropsykiatriska svårigheter. Intervjuperson 1 framhåller att

tidsaspekten kan vara en avgörande faktor till att samverkan inte fungerar. Andra faktorer som intervjupersonerna menar kan påverka samverkan är att

personalomsättningen på exempelvis BUP har varit omfattande. Samtidigt har belastningen varit hög då det funnits för få resurser i förhållande till antalet ärenden. Det som framkommer av samtliga intervjupersoner är att den bristfälliga samverkan påverkar intervjupersonernas arbete med elever som uppvisar

neuropsykiatriska svårigheter. För att påvisa hur viktig samverkan är och hur detta påverkar intervjupersonernas arbete, följer nedan två citat:

“Jag tror att det är jätteviktigt med samverkan… Ehh.. det blir så himla mycket (...) kontakter utanför skolan (...) så det skulle vara bra om man kunde ha alltså ett regelbundet sätt att sammanföra alla aktörer och få en ordentlig (...) en samordnad individuell plan som löper över tid och som man följer upp regelbundet (...) det sparar mycket dubbeljobb.”

(Intervjuperson 2).

Intervjuperson 2 uppger genom ovanstående citat att det är fördelaktigt med en fungerande samverkan. Det skulle bespara mycket tid och arbete för samtliga yrkesverksamma om samverkan med andra aktörer var mer verksam.

Intervjuperson 3 uttrycker i liknelse med intervjuperson 2:

“(...) samverkan är en förutsättning (...) vad behöver eleven i skolan.. vad behöver eleven för hjälp och stöd av vården (...) Alltså det är ju, det är ju en helhet vi pratar om! (...) Vi, jag vi på skolan.. ehh för att vi ska klara vårat uppdrag, är vi beroende av alla andra… liksom dom är beroende av oss tänker jag.” (Intervjuperson 3).

Av ovanstående citat framgår att samverkan med andra aktörer är en förutsättning i arbetet med en elev som uppvisar neuropsykiatriska svårigheter och detta oavsett om eleven har en ställd diagnos eller inte. Eftersom samverkan med andra aktörer inte upplevs fungera påverkar detta de yrkesverksamma inom elevhälsan och deras arbete med elever som uppvisar neuropsykiatriska svårigheter. När olika professioner arbetar inom olika organisationer och därmed under olika regelverk är det viktigt att professionerna identifierar och accepterar dessa för att en fungerande samverkan ska ske. Görs inte detta är det stor risk för att samverkan mellan de olika professionerna blir bristfällig (Danermark, 2007; Danermark & Kullberg, 1999). Intervjupersonerna framhåller att deras bristfälliga samverkan med BUP kan bero på organisatoriska förhållanden. Faktorer som nämndes ovan såsom hög arbetsbelastning, brist på tid och personalomsättning är något som de yrkesverksamma inte själva kan påverka. Yrkesverksamma inom exempelvis BUP arbetar inom en annan organisation och under ett annat regelverk än vad de

yrkesverksamma inom gymnasieskolans elevhälsa gör. Därför kan det tänkas att dessa aktörer på grund av de ovan nämnda faktorerna inte har haft möjlighet att

identifiera och acceptera varandras olika organisatoriska förhållanden och regelverk och att detta bidrar till att samverkan mellan dem är bristfällig. Intervjupersonerna ger en gemensam bild av att den bristfälliga samverkan med andra aktörer inte beror på ovilja utan på yttre faktorer. Nedan följer ett citat som påvisar detta:

“(...) det handlar ju inte om att dom inte vill, för viljan finns ju, det är bara tiden som inte finns.” (Intervjuperson 1).

Vad som framkommit i tidigare forskning är att samverkan kan ses som en förutsättning i arbetet kring en elev med neuropsykiatriska diagnoser. Fokus i Ekströms studie handlar om samverkan mellan skola och föräldrar (Ekström, 2000). Eftersom en förälder kan ses som en aktör utanför skolan, kan detta även kopplas till det som framkommit i intervjuerna till detta examensarbete vad gäller samverkan med andra aktörer. Framgångsfaktorer som underlättade samverkan i Ekströms studie handlade bland annat om tät kontakt, att man tog hänsyn till varandras olika kunskaper och kompetenser samt att alla aktörer visade vilja och engagemang till att hjälpa eleven (Ekström, 2000). Detta kan ses i liknelse med det som intervjuperson 1 uttrycker ovan. Framgångsfaktorerna som nämns i Ekströms studie finns hos aktörerna som intervjupersonerna pratar om, dock är det andra yttre faktorer som bidrar till att samverkan inte kan fortlöpa som önskat.