Samverkan på skolan

Alla kuratorer och skolsköterskor som intervjuades upplevde att de samverkade mycket väl med varandra. Det visade sig vara viktigt med de små korta avstämningarna utanför elevhälsoteamet där man kunde utbyta information. Sandberg (2006) menar att upplevelsen av teamsamverkan är något unikt för varje enskild individ men smittar samtidigt av sig på de andra teammedlemmarna. Det kan innefatta både fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.

Vid samverkan kring en elev och dess vårdnadshavare har de olika professionerna tagit olika roller för att inte tappa kontakten med eleven eller vårdnadshavarna. Skolsköterskan Therese uppger:

Ibland har kuratorn eller skolsköterskan en haft lite närmare kontakt med eleven och då har den andra kunnat gå in för att tala om för eleven att det inte är okey och att det måste göras en anmälan.

God samverkan förebygger omhändertagandet av barn och leder till snabba insatser enligt Lundén (2010). Många av de aktuella eleverna har ju ganska låg tilltro till vuxna, vilket kan upplevas som jobbig. Flera av informanterna uppger

34

att det historiskt sett har funnits en mycket liten psykologresurs i kommunen och av den anledningen har de oftast arbetat med dem i teamet, där de bidragit med sitt perspektiv. Alla uppgav att de litar på att psykologerna gör en anmälan om det behövs. Psykologen Christina beskrev själv:

Jag är en pusselbit i det här varken bättre eller sämre än någon annan. Vi har alla våra ingångar i det här. Men det gäller att hantera människor varsamt. Men allra ytterst så är det ju barnens mående som är det viktigaste.

Med detta menar hon att alla i teamet är lika viktiga och att god samverkan krävs. Känsliga frågor kring barns mående måste tas om hand varligt. Inom skolans värld återfinns istället många olika frågor där de pedagogiska frågorna har getts stort utrymme. De handlar bland annat om måluppfyllelse och betygskriterier. I frågor kring anmälningsplikten vid omsorgssvikt får rektor ofta stöd av kuratorerna då det ligger inom deras kompetensområde. Denna fråga hamnar lätt i skymundan men bör komma på agendan och diskuteras lite mer regelbundet. Lotta uppger:

I vårt fall som kuratorer så är det ju vi som har det här uppdraget också. Att hålla oss kompetensutvecklade och hålla koll på sånt. Det upplever jag nog som ett förbättringsområde.

Alla informanterna beskriver kuratorn som en ”nyckelperson” som kan de här frågorna. Samtliga kuratorer är socionomer i grunden och har under utbildningstiden fått kunskap om förhållanden när barn misstänks fara illa. Likaså har alla erfarenhet av arbete både inom skolans värld och inom socialtjänsten.

Ju närmare elevhälsoteamet samarbetar med sin rektor desto lättare blir det att skapa tydlighet. Det kommer då fler tillfällen till anmälan vilket skapar en tydlighet och rutin när det inte finns nedskrivet hur skolan ska gå tillväga. På större enheter är det svårare för där kan samverkan ta många olika vägar. Samverkan på flera olika nivåer, på mikro-, meso- och makronivå, kräver en god styrning på alla tre nivåer (Axelsson & Bihari Axelsson, 2007). Större delen av informanterna menar att de flesta rektorer vet sitt ansvar och brukar skriva på. Det är sällan som ingående diskussioner kring om en anmälan ska göras eller inte tas med rektor. Som medarbetare i elevhälsoteamet ser professionerna inte eleverna varje dag vilket kan innebära viss osäkerhet. Sofia menar dock att skolsköterskan har en viktig roll då det är en person som alla elever träffar vid olika tillfällen under skolåren. Skolsköterskan Pia vid den skola där elevhälsoteamet inte fungerade uppgav:

Ibland kan jag känna mig väldigt utanför där det sker anmälningar vid sidan om elevhälsoteamet. Då tänker jag att här oroar jag mig för en elev. Ringer hem och så är en anmälan redan gjord. Det blir inte bra när vi inte kan samarbeta på det här sättet. Och jag kan känna mig lite utanför. Jag är inte en del i det arbete som sker.

Elevhälsoteamet kan, som tidigare nämnts, karaktäriseras som en organisation med hög grad av differentiering mellan de inblandade professionerna. Denna samverkan är horisontell till sin natur, det vill säga att professionerna utöver rektor med sitt övergripande ansvar, är sidoordnade varandra. Detta ställer krav på rektorn att åstadkomma samverkan. Det krävs även att de övriga i teamet arbetar

35

för att skapa ett effektivt elevhälsoteam. Axelsson och Bihari Axelsson (2007) menar att för att samverkan ska fungera tillfredställande krävs en stävan efter att vilja arbeta tillsammans, intensiva relationer och en god informationsöverföring mellan teammedlemmarna. När detta inte fungerar riskerar teamets funktion falla samman.

Då olika yrkesgrupper samarbetar kan lagen tolkas på olika sätt. Man har olika syn på anmälningsskyldigheten och olika kunskap om hur den ska tillämpas vilken kan ställa till svårigheter. Att ha tydliga rutiner för hur en anmälan ska gå till på en skola kan göra samverkan tydligare för samtliga yrkesgrupper. Rutinerna bör regelbundet utvärderas och revideras (Skolverket 2009). I den statliga rektorsutbildningen ingår inte utbildning kring anmälningsplikten. Lena, en av rektorerna menar: ”Vi har obligatoriska utbildningar i arbetsmiljö som vi är tvungna att gå på men inte på utbildningar om anmälningsplikten”. Alla de intervjuade kuratorerna uppgav att de kände att det här är en fråga som kuratorerna kan även om rektor har det övergripande ansvaret. Kuratorn beskrivs fungera som ett ”bollplank”, någon som man kan diskutera med om fallet föranleder en anmälan och även diskutera vem som ska göra vad. Det övergripande ansvaret har rektor. Från kuratorerna finns önskemål om att dela upp arbetet lite mer inom teamet och mellan pedagogerna.

En viktig faktor kan vara att skapa rutiner på skolan. Vem ansvarar för vad och hur ser det ut på den här skolan? När börjar personalen prata om sin oro? Vem pratar man med och vem kontaktar man i ett akut läge? Hur får man tag på någon så att man förstår att vissa saker behöver göras omgående? Om man inte får tag på sin rektor så ska man ringa till socialtjänsten. I vissa lägen kan personalen inte vänta och då är det viktigt att alla vet vad man gör. Vissa av informanterna uppger att de inte tror att all personal vet hur man ska gå tillväga. Ibland kan det framkomma information som borde kommit till kännedom långt tidigare. Varje skola behöver veta vad som gäller, ha information och veta hur man ska agera. Det är viktigt att vara uppdaterad samt att ha en tydlig bild av hur skolan går tillväga vid anmälningar. Danermarks (2000) teori om viktiga maktaspekter som inflytande, kontroll och delaktighet får stöd i mina resultat, flertalet informanter menar att det tar tid att åstadkomma en god samverkan. Med tiden kan professionerna få allt bättre kunskap om varandra och respektive profession. Med tiden växer också respekten för varandra vilket är avgörande för en bra samverkan Axelsson och Bihari Axelsson (2007).

Ingen av informanterna känner till att det finns några nedskrivna rutiner för hur ett anmälningsförfarande skall gå till och hade inte heller varit med om att det funnits ett sådant. Petra uppger: ”Jag tror inte det finns för då hade jag med all säkerhet känt till det, det här är ju mitt område”. Alla informanter var positiva till att ha nedskrivna rutiner kring anmälningsförfarandet. Markus förtydligade detta:

Här måste jag fundera kring detta för det är klart att om jag försvinner så vill jag ju inte att allt det bra vi byggt upp bara försvinner för att jag valt att byta arbetsplats.

Ett hinder som kan finnas är att det finns för lite tid att prata om de här frågorna. I skolans värld är det ofta de pedagogiska bitarna som tillåts ta stor plats. Det är många akuta frågor som behöver diskuteras och då förvinner de här bitarna lätt

36

eftersom anmälningar vid omsorgssvikt bara görs ibland. Lotta menar att: ”Det finns en risk att dessa frågor som traditionellt tillhör kurator drunknar i allt det andra”. Kuratorerna ser att de är viktigt att finnas till hands i dessa frågor. Att finnas på plats kan innebära en trygghet. Man kan rådfråga någon innan detta något blivit allt för stort.

En annan viktig aspekt är att kuratorer, skolsköterskor och psykologer är centralt anställda. Genom att vara centralt anställd så vågar personalen ifrågasätta rektor på ett annat sätt än om hon eller han skulle vara den chef som sätter lönen. Att kunna lita på professionerna är av stor betydelse. Myndigheten för skolutveckling m.fl. (2008) menar att olikheter kan orsaka spänningar som kan förebyggas genom att diskuteras. Chansen till det ökar om elevhälsopersonalen är centralt anställd och därmed inte står i beroendeställning till rektorn.

Sofia menar att det är viktigt att i efterhand kunna föra fram att ”det blev inte så bra för det här barnet”. Det kan vara bra att i efterhand följa upp och utvärdera ärendet. Skolan behöver fundera på vad som kunnat göras bättre och vad som faktiskt blev bra. ”Det är för lite på agendan hur det blev”, menar Lotta.

Danermark och Kullberg (1999) menar att det finns flera olika hinder för samverkan. Att kontinuerligt arbeta med teamet och de olika professionerna leder till att ansvarsfördelningen tydliggörs, målen för samverkan blir tydligare och samordningen bättre. En god samverkan kan förhindra att personalomsättningen blir alltför hög. Om personalen trivs och arbetsbelastningen inte blir alltför hög stannar personalen oftast kvar på sitt arbete. I den här delen av studien förs en avslutande diskussion kring detta och även ett resonemang om det framtida arbetet kring dess olika teman. Studien bekräftar i allt väsentligt tidigare studier på området.