• No results found

6.6 Tillsyn, ingripanden och sanktioner

6.6.8 Sanktionsavgifternas storlek

Regeringens förslag: När sanktionsavgiftens storlek ska fastställas ska särskild hänsyn tas till överträdelsens art, varaktighet och omfattning samt om köparen tidigare har överträtt förbudet.

Sanktionsavgiften får inte överstiga en procent av omsättningen föregående räkenskapsår för den som beslutet riktas mot.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Fairtrade Sverige menar att en procent av omsättningen kan vara tillräckligt avskräckande, men att det beror på storleken av affärsuppgörelserna som varit otillbörliga. Det bör enligt Fairtrade Sverige göras en jämförelse med flera andra medlemsländers förslag på implementering av direktivet. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser att det kan ifrågasättas om det föreslagna taket leder till sanktioner som i vissa fall inte är tillräckligt avskräckande, och därför inte lever upp till ett av direktivets uttryckliga krav. Fakultetsnämnden påpekar att en skärpning i sanktionssystemet för marknadsföringslagen infördes relativt nyligen, dels i form av ett nytt takbelopp, dels ett tak om 10 procent av företagets omsättning, det senare i paritet med konkurrenslagen. Kammarrätten i Stockholm anser att det bör införas ett högsta och lägsta belopp som en sanktionsavgift kan bestämmas till. Sanktionsavgifter kan enligt förslaget uppgå till betydande belopp och det måste enligt domstolens mening vara förutsebart och på förhand tydligt i vilka fall, och med vilka belopp, en sanktionsavgift får tas ut. Ett

73 förfarande där tillsynsmyndigheten först bedömer om det finns grund för

att ta ut en avgift och därefter prövar om det finns skäl att helt eller delvis sätta ned avgiften lämpar sig bättre för en eventuell efterföljande prövning i domstol.

Livsmedelshandlarna och Svensk Dagligvaruhandel anför att livsmedelshandel är en bransch som lever med små marginaler men stora volymer. Därför är en sanktionsavgift på en procent av omsättningen som föreslås en drakonisk sanktion. Lagstiftning och praxis måste tydligt utgå ifrån att det är överträdelsens art, omfattning och varaktighet som ska utgöra grund för sanktionens storlek. Taket bör enligt dessa remissinstanser sättas till 0,5 procent av omsättningen. Svensk Handel menar att sanktionsavgiften bör stå i proportion till avtalets storlek och den skada felet orsakat leverantören. Det bör vidare finnas ett fastställt belopp som maximalt kan dömas ut. Offentliga tillkännagivanden till följd av överträdelser mot lagstiftningen kommer enligt Svensk Handel att ha en nog så avskräckande effekt för att uppnå god efterlevnad då det riskerar skada varumärket. En skyhög sanktionsavgift synes enligt organisationen oproportionerlig för att uppnå detta mål. Visita vill betona att en sanktionsavgift om en procent av omsättningen kan vara mycket ekonomiskt påfrestande för företagen och att det är av stor vikt att tillämpningen av en sådan regel sker med rimliga skälighetsbedömningar och beaktande av principer om proportionalitet.

Skälen för regeringens förslag: De otillbörliga handelsmetoder som förbjuds i lagen är av olika karaktär och art. Allvaret i en överträdelse kan därmed komma att variera i hög grad. Som ovan konstaterats ska ett beslut om sanktionsavgift inte kräva några ingående bedömningar. Samtidigt krävs det att systemet uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav. Sanktionerna ska enligt 6.1 andra stycket i direktivet vara effektiva, proportionella och avskräckande med beaktande av överträdelsens art, varaktighet, upprepning och omfattning. Att särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, varaktighet och omfattning samt om köparen tidigare har överträtt förbudet bör enligt regeringen anges i den nya lagen.

Liknande kriterier gäller för flera andra områden där sanktionsavgifter införts, t.ex. på livsmedels- och fiskeområdena (jfr prop. 2017/18:165 s. 63 f.). Med överträdelsens art avses den typiska risk som handelsmetoden kan medföra med hänsyn tagen till direktivets syften. Hänsyn ska också tas till hur handelsmetoden har tillämpats i den enskilda situationen med avseende på varaktighet, upprepning och omfattning. Uppräkningen är inte uttömmande. Sanktionsavgiften ska alltid fastställas så att den är effektiv, proportionerlig och avskräckande. Att sanktionsavgift inte ska utgå i ringa fall framgår av avsnitt 6.6.7.

Sanktionsavgifter kan vara utformade som på förhand bestämda belopp eller vara kopplade till årsomsättning i näringsverksamhet. Kammarrätten i Stockholm anser att det bör införas ett högsta och lägsta belopp som en sanktionsavgift kan bestämmas till kombinerat med en möjlighet att helt eller delvis sätta ned avgiften. Om ett högsta och lägsta belopp ska fastställas måste enligt regeringen det högsta beloppet sättas väldigt högt för att uppnå en tillräckligt avskräckande effekt för de största företagen. Frågan är om en sådan ordning blir mer förutsebar än ett system som förhåller sig till årsomsättningen. För att sanktionen ska framstå som tillräckligt effektiv, proportionerlig och avskräckande lämpar sig enligt

74

regeringen ett system som är relaterat till årsomsättning bättre. Detta för att sanktionsavgifterna ska ha en handlingsdirigerande verkan för såväl små som stora köpare. Den föreslagna bestämmelsen är utformad med bestämmelsen om konkurrensskadeavgift i 3 kap. 6 § första stycket konkurrenslagen (2008:579) som förebild, med den skillnaden att konkurrensskadeavgiftens tak är satt till tio procent av omsättningen. I de fall det är svårt att bestämma sanktionsavgiftens storlek, vilket skulle kunna vara fallet exempelvis i förhållande till offentliga aktörer, finns möjligheten för tillsynsmyndigheten att i stället besluta om ett föreläggande vid vite om att upphöra med den förbjudna handelsmetoden.

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet ifrågasätter om promemorians förslag om högst en procent av årsomsättningen är tillräckligt avskräckande, medan Livsmedelshandlarna, Svensk Dagligvaruhandel och Svensk Handel anför att den är oproportionerligt hög.

Enligt regeringen bör sanktionsavgiftens tak sättas betydligt lägre för överträdelser av förbuden i den nya lagen än de som kan utgå för överträdelser av konkurrenslagens förbud. I Storbritannien, vars lagstiftning mot otillbörliga handelsmetoder har bedömts vara framgångsrik, har ett tak om en procent av omsättningen bedömts vara tillräckligt. Som tidigare nämnts finns det i det finska förslaget till genomförande av direktivet en genomgång av de sanktionsavgifter som ett antal medlemsländer såvitt hittills framkommit planerar att införa (se avsnitt 6.6.5). I den finska propositionen benämns avgifterna påföljdsavgifter. Enligt denna kommer avgifterna att variera stort. Bl.a. anges följande exempel: I Spanien planeras en avgift på mellan 500 och en miljon euro, i Tyskland högst 500 000 euro, i Slovakien mellan 100 000 och 500 000 euro men i vissa fall 10–20 procent av inköpspriset. I Slovenien 0,25 procent av omsättningen och böter för den som är ansvarig för överträdelsen. I Frankrike högst två miljoner euro för vissa överträdelser medan för andra högst fem miljoner euro, tre gånger det belopp som erhållits utan fog eller högst fem procent av aktörens omsättning. I Nederländerna högst 900 000 euro eller 10 procent av företagets omsättning. I Polen högst 3 procent av företagets omsättning. I Litauen ska en överträdelse som gäller betalningstider kunna medföra högst 6 000 euro i avgift medan andra överträdelser ska kunna medföra en avgift på högst 1 procent av omsättningen.

Vid en samlad bedömning framstår enligt regeringen ett tak på en procent av köparens omsättning som väl avvägt. De närmare grunderna för sanktionsavgiftens fastställande får utarbetas i rättstillämpningen. Detta utesluter dock inte att tillsynsmyndigheten efter hand när förutsättningar för det finns kan komma att tydliggöra vilka bedömningsgrunder den tillämpar.