Sekulariseringsnormen i förskolan

Malin talar, liksom Carina, om hur bilden av den kristna upplevs av henne och påverkar henne. Den primära anledningen till att Malin inte är öppen med sin religion på sin arbetsplats uttrycker hon är det faktum att religiositet inte talas om och att ingen frågat om hon är religiös. Det har heller inte dykt upp ett tillfälle där hon känt att det varit läge att säga det. Malin säger därmed inte att hennes kristna tro nödvändigtvis är något hemligt, den har bara inte givits eller tagit sig någon plats på arbetsplatsen. Detta kan tolkas på två sätt, antingen som ett tecken på att tal om kristendom är något som går emot normen på Malins förskola och därför får det inte plats i samtalen. Att inte tala om saker kan också innebära att det är en så tydlig norm att det tas för givet och därmed inte behöver varken frågas om eller berättas (Kalonaityté 2014). Vidare resonerar Malin kring hur hon tänkte innan hon själv blev kristen och tror att en annan anledning till att hon inte är öppen med att hon är religiös på arbetsplatsen är för att hon är rädd för fördomar. Hon tror inte

32

att kollegorna skulle bli så förvånade eller tycka det var dåligt, men hon vill heller inte bli stämplad. Detta vidare resonemang bidrar till att det kan tolkas som en norm om att inte vara kristen på Malins förskola, snarare än det motsatta. På frågan om vad hon tror ingår i fördomen som hon talar om svarar hon utifrån hur hon tänkte innan hon blev kristen:

Ehm… jamen det har nog lite med rädsla… liten liten del. Att man inte vet hur känns det att vara kristen. Vad är det som händer. Varför kan man helt plötsligt bara känna att amen jag tror liksom… vad är det.. jaa.. att man är så himla vis och man är så himla perfekt och att man är så vad ska man säga bra och sitter där varje söndag och liksom vad heter det jag hittar inte ordet […] jamen jag tror delvis det och liksom kan man inte bli konstigt då liksom lite hjärntvättad. Av omgivningen i kyrkan och så. (Malin, intervju)

Enligt Malin är det detta som ingår i den fördom hon anser omger kristna personer. I slutet av intervjun pratar Malin om hur hennes kollegor ibland talar med henne.

Malin: De tycker ju att jag är på ett sätt liksom. Ehhh… jag kanske inte håller med dem i allt eller såhär men de liksom såhär jamen du ska alltid vara så positiv och glad och Marie: Aa

Malin: Nä men såhär skojar typ och såhär kallar mig Mary och såhär ängel liksom. Marie: Aa

Malin: Inte att jag själv tycker detta då Marie: Nä

Malin: Men… och det har ju bara hållits såhär alla ja de är ju liksom ingenting speciellt jag har gjort eller så ju.. jag har ju bara vart mig själv liksom. Men det tror jag… därför undrar jag ibland liksom om de tänker något mer med det.

Marie: aa

Malin: ehhh.. mmm.. och inte att jag känner mig obekväm eller så men de har ju inte heller liksom frågat.

Hon försäkrar mig om att hon inte blivit obekväm av dessa kommentarer och att de inte uppfattats som pikar. Hon berättar också om tillfällen under skoltiden då både ängel och Mary kunde användas för att beskriva henne. Malin vet inte varför eftersom hon inte var kristen då och hon kan ibland fundera över varför folk runtomkring henne tänkte att hon var kristen utan att hon själv visste det.

Sara beskriver hur hon jobbat inom kyrkan men sen prövade sina vingar utanför den världen. Det var som att hon hade visat hela sig i den kristna verksamheten men sedan fick stänga till en dörr, beskriver Sara. Hon beskriver det som att det var något som

33

knackade på och sa ”ska du inte öppna den där dörren snart?” Hon tror att det vore bra om den dörren kunde öppnas även i andra verksamheter men att det är en process som man måste göra själv. Ingen kan öppna den dörren för en. Hon poängterar sedan att det också beror till stor del på hur det tas emot av kollegor. Sara beskriver hur hon checkar av hur säker hon kan vara på sin omgivning innan hon berättar saker om sig själv. Hon kollar av om personer i hennes omgivning godkänt henne och kan sedan ta ett trappsteg till, som hon säger, och glänta lite mer på sin dörr. Kopplat till begreppen privat och professionellt finns det rädsla i Saras resonemang. Hon ger uttryck för att de delar av hennes privata liv som hon ännu inte berättat kan komma att påverka hur hon upplevs som professionell och därmed ser hon till att vara säker på sin omgivning innan hon säger det. Ser vi istället till normer kan det tolkas som att de saker som Sara avvaktar med att berätta är de delar av hennes liv som bryter mot normer. Detta kan tolkas utifrån att normföljande delar av livet är önskvärda och oftast inte ens behöver sägas för att de tas för givna (Kalonaityté 2014).

4.9 Sammanfattning

För att hålla ihop trådarna följer här en kort sammanfattning av resultat och analys. Informanterna såg olika på hur mycket det privata och professionella kunde kombineras. De talade framförallt om känslor såsom ilska och sorg, samt familj som det som var privat. Det visade sig också i analysen att informanterna kompenserade för en eventuell förlust av objektivitet då de berättade om sin tro för barnen, men de såg det som självklart att svara ärligt om barnen frågade om tro. Huruvida man berättade om sin kristna tro för vuxna hanterades däremot olika beroende på om det var föräldrar eller kollegor det talades om. Det uttrycktes dock att religiös tillhörighet inte var något som talades om på arbetsplatser utan kristen profil.

Det resoneras också av flera av informanterna kring begreppet kristen och innebörden i att kalla sig kristen. De nämner både fördomar, strikta ramar att förhålla sig till och svårigheten att kalla sig kristen i och med dessa fördomar. Detta, tillsammans med olika berättelser om att inte berätta om sin kristna tro på arbetsplatsen tyder på en sekulariseringsnorm inom förskolor utan kristen profil.

34