4 Etiska komplikationer
4.3 Självbestämmande och autonomi 1 Principens innebörd
”Min mans vänner kunde inte förstå hur han kunde låta mig göra det. Men det är min rätt att göra vad jag vill med min kropp.”107
Rätten till självbestämmande och autonomi är en av de mest grundläggande principerna inom den moderna medicinska etiken. Innebörden av denna princip är att var och en ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv i enlighet med sin egen uppfattning, samt kunna
106 Se för det anförda Smer-rapport 2013:1 s. 168.
leva i enlighet med sina egna värderingar och grundläggande önskemål.108 Alla har helt enkelt rätt att själva bestämma hur de vill leva sitt liv och vilka risker de vill utsätta sig för.
Autonomi har traditionellt inte bara betraktats som ett värde som ska främjas utan också som något som kan medföra negativa rättigheter eller restriktioner för hur man får behandlas av andra.109 Grundtanken är att om en individ är vuxen och beslutskompetent, ska inte andra få hindra den individen från att fatta och genomföra självständiga beslut.110 Det förutsätter dock att individen inte kränker någon annans rättigheter eller
skadar någon.
Principen om självbestämmande och autonomi är ett av de starkaste och mest använda argument till stöd för surrogatmoderskap. Kvinnans autonomi och den fria individen står här i centrum. Varför ska en kvinna inte kunna få föda barn åt någon annan om hon vill det? Varför ska en surrogatmoder inte kunna ta betalt för all den tid och möda hon lägger ned under graviditeten? Har inte kvinnor rätt att själva få bestämma över sina egna kroppar? Dessa är endast få exempel på de frågeställningar som dyker upp i diskussionen om självbestämmande.
4.3.2 Frivilligt samtycke
Som nämnts tidigare under avsnitt 4.2.2 i denna uppsats rör det sig inte om exploatering om bl.a. surrogatmodern lämnar ett alltigenom frivilligt samtycke. Ett samtycke till surrogatarrangemang anses vara frivilligt om det har lämnats utan någon som helst press och surrogatmodern har varit fullt införstådd med vad hon ger sig in på och vilka alternativ hon har.111 Den viktigaste frågan i detta sammanhang är enligt min mening den följande: Kan det på ett effektivt och rättssäkert sätt säkerställas att surrogatmodern i fråga ställer upp av ren fri vilja, utan någon som helst utomstående påverkan? Enligt Smer kan detta inte säkerställas i kommersiella surrogatarrangemang. Rådet menar att
108 Smer-rapport 2013:1 s. 114. 109 A.st.
110 A.st.
eftersom ekonomiska vinstsyften utgör en starkt drivande faktor i sådana arrangemang, kan det ifrågasättas om inte kvinnorna ställer upp endast för att de befinner sig i en ekonomiskt trängd situation och därmed inte autonomt.112 Rådet synes i sitt resonemang
utgå från dels att det är enbart kvinnor som lider ekonomisk nöd som ställer upp som surrogatmödrar, och dels att det aldrig går att säkerställa en fri vilja när det finns pengar inblandade.
I bedömningen av om surrogatmoderns samtycke har varit frivilligt tas alltså hänsyn till de privata levnadsförhållandena under vilka hon lever. Saker som fattigdom eller behov av större inkomst anses försätta surrogatmodern i en betydligt mer ofördelaktig position i förhållande till de tilltänkta föräldrarna.113 Frivilligheten ifrågasätts därmed varje gång pengar är inblandade.114 Det är just av det skälet som de flesta australienska delstaterna enbart tillåter altruistiska surrogatarrangemang.115 Det antas att samtycket ger uttryck för en fri och genuin vilja att ingå surrogatarrangemang när det inte finns ekonomiska motiv.116 Här förefaller man ha bortsett från icke-ekonomiska påtryckningar.
Graden av frivillighet kan dock enligt det medicinsk-etiska rådet också ifrågasättas i altruistiska surrogatarrangemang. I sådana arrangemang finns det nämligen risk för påtryckningar i form av press från närstående.117 Det intressanta är att rådet hävdar att risken för påtryckningar från närstående kan avhjälpas med en omsorgsfull lämplighetsprövning i varje enskilt fall.118 En sådan prövning borde enligt rådets mening också säkerställa att surrogatmodern har en stark önskan att bära ett barn åt någon annan, samt att hon är i stånd att både fysiskt och psykiskt genomgå processen.119
Hur kommer det sig att en lämplighetsprövning bedöms kunna avhjälpa riskerna för påtryckningar och säkerställa autonomt självbestämmande i altruistiska men inte kommersiella surrogatarrangemang? En sådan distinktion är enligt min mening inte påkallad.
112 Smer-rapport 2013:1 s. 171.
113 Gerber & O´Byrne, Surrogacy, Law and Human Rights, s. 18. 114 A.st. 115 A.st. 116 A.a. s. 19. 117 Smer-rapport 2013:1 s. 172. 118 A.st. 119 A.st.
Inledningsvis är det enligt min mening inte möjligt att avhjälpa påtryckningsriskerna i dess helhet, oaktat vilken form av surrogatmoderskap eller avhjälpningsmetod det är talan om. Påtryckningar som kan förekomma i surrogatarrangemang är starkt kopplade till den privata sfären och det går därför inte att fullt kontrollera på ett rättssäkert och effektivt sätt om sådana föreligger eller inte. Sedan finner jag inget som talar för att en lämplighetsprövning inte likväl skulle fungera i kommersiella surrogatarrangemang. Även om en lämplighetsprövning inte kan råda bot på påtryckningsriskerna, anser jag att en sådan prövning kan identifiera och reducera de grövsta riskerna i varje enskilt fall. På det sättet vore det möjligt att säkerställa en viss grad av frivillighet. En naturlig följdfråga i det sammanhanget blir vilken grad av frivillighet som kan godtas?
Förmågan att frivilligt ingå avtal synes alltså begränsas av surrogatmoderns objektivt konstaterbara ekonomiska ställning. Det sättet att resonera begränsar enligt min mening rätten till självbestämmande och autonomi. Enär surrogatmödrar är låginkomsttagare i de flesta fallen och graden av frivillighet ifrågasätts i princip varje gång det rör sig om ett kommersiellt surrogatarrangemang, får argumentet om självbestämmanderätt en obetydlig roll i debatten.
Anta exempelvis att en surrogatmoder genomgår en sådan lämplighetsprövning som anges ovan och slutsatsen blir att det klart övervägande skälet till varför hon ställer upp är ekonomiskt. Hur påverkar det rätten till självbestämmande och autonomi? Bortfaller ens förmåga att handla autonomt när ens levnadsförhållanden är sådana att det för omgivningen kan uppfattas begränsa graden av frivillighet?
Anta vidare att en surrogatmoder genomgår en lämplighetsprövning och slutsatsen blir även här att den drivande faktorn är pengar. Till skillnad från scenariot ovan befinner sig dock surrogatmodern inte i någon direkt ekonomiskt trängd situation, utan har det bra ställt ekonomiskt. Hur påverkar den sistnämnda faktorn rätten till självbestämmande och autonomi? Kan graden av frivillighet ifrågasättas även i ett sådant fall?
Argumenten som det medicinsk-etiska rådet anför för altruistiska surrogatarrangemang är enligt min mening inte övertygande. Det främsta skälet till det är att samma argument kan enligt min mening i princip också användas för att rättfärdiga den kommersiella formen. Ett undantag finns dock. Den aspekten diskuteras i det nästföljande avsnittet.