Kategorin skapa nya dimensioner i inomhusmiljön innebär att digitala verk-tyg i biologiundervisning används i inomhusmiljön på förskolan.
En av pedagogerna brukar projicera upp olika bakgrunder i ett av rummen på deras avdelning, de har ett speciellt tema-rum som används just när de arbetar med olika teman. Pedagogen (pedagog 3, 28 april, 2021) säger att ”digitala
24
verktyg gör att det blir större och mer dimension på vad man gör, det blir lite mer lustfyllt”. Vid ett tillfälle arbetade de med Alfons Åberg när han befann sig i djungeln, med hjälp av projektorn kunde de då skapa en miljö som såg ut som en djungel. Vid ett annat tillfälle arbetade de med Bamse och gjorde då samma sak, fast projicera upp skogen där bamse bor. Pedagogen berättar att det är dels för att barnen ska få känslan av att vara där genom att bygga upp scener från de olika böckerna.Rummet används sedan till att göra olika aktiviteter som pedagogen planerar utifrån det temat som de arbetar med just då. Barnen har tillgång till rummet när de vill och leker ofta där. Pedagogens plan är att utifrån begrepp och kunskap barnen fått till sig under temats gång ska kunna använda fantasin och leka ut den i rummet.
En annan pedagog säger att de använt projektorn för att projicera upp ett vat-tendjur på väggen vid en skapande-aktivitet med barnen. För att skapa större dimensioner. Pedagogen säger att i biologiundervisningen sker mycket skap-ande inomhus och undersökskap-ande utomhus. Sedan fick barnen använda bilden som inspiration när de målade. Pedagogen säger att det blir inte bara ”penna och papper”-känslan. Sedan kan djuret få ljudeffekter och röra på sig samti-digt som de försöker måla av den. Men pedagogen säger även att de digitala verktygen inte ska ersätta det analoga, det är minst lika viktigt att kunna hålla i en penna som att lära sig att använda digitala verktyg. Pedagogen säger att digitala verktyg verkligen kan vara ett verktyg om man vill, om man tillåter det att vara det. Det är inte större än papper och penna men tillsammans kan de göra jättemycket. En pedagog säger att det är viktigt att ta vara på barnens funderingar och använd de digitala verktygen på ett transparent sätt, med pro-jicering blir inte barnen låsta vid en lärplatta utan många barn kan interagera på olika sätt samtidigt.
Sammanfattningsvis används digitala verktyg mest i inomhusmiljön för att förstora upp bland annat bilder och videos på väggen. Anledningen till detta utifrån pedagogerna är för att fler barn kan se och uppleva materialet samti-digt. Barnen kan prata om det både med varandra och med pedagogerna.
25
5.4 Analys
I den här delen kommer meningsbärande meningar som pedagoger sagt i re-sultat att analyseras utifrån det sociokulturella perspektivet. Den här delen är också uppdelad i de kategorier som använts i studiens resultat för att göra det tydligt.
5.4.1 Utforska närmare
Tidigare nämndes en pedagogsom berättar att de brukar använda sig av en actionkamera för att titta närmre på vatten som finns i naturen. Här används actionkameran som ett medierande verktyg. Pedagogen beskriver hur de an-vänt actionkameran för att undersöka regn och snö. Pedagogen säger att ”ef-tersom actionkameran är vattentät går den utmärkt att använda utomhus och vid aktiviteter där vatten är inblandat” (Pedagog 7, 29 april, 2021).
Tidigare i studien beskrevs begreppet mediering. Sammanfattningsvis så be-tyder det att vi förmedlar kunskap via redskap och resurser till oss som finns i vår vardag (Säljö, 2011a). Enligt Säljö (2011a) finns det två olika redskap, de fysiska och de psykologiska redskapen. Vygotskij menade att vi använder oss av olika redskap för att förstå oss på den värld vi lever i, men det beror även på vilka resurser vi får till oss (Säljö, 2011a). Ovan beskriver pedagogen hur barnen har fått använda en actionkamera för att undersöka vatten. I det här fallet blir actionkameran det fysiska redskapet som barnet använder. Barnen får möjlighet att använda sig av ett redskap som har funnits tillgänglig på för-skolan för att barnen ska kunna titta närmare på vatten, vilket är actionkame-ran. Med hjälp av actionkameran kan de sedan titta på filmen eller fotografi-erna och undersöka vad som egentligen sker. Pedagogen säger att med hjälp av olika digitala verktyg får barnen utforska och lära sig på ett djupare plan. När barnet sedan tillsammans med pedagogen eller med andra barn talar och reflekterar över vad de ser används de psykologiska redskapen. Enligt Säljö (2011a) utvecklas tänkandet, kommunikationen och språket när barnen bru-kar de psykologiska redskapen.
26
5.4.2 Hämta och förmedla kunskap
En pedagog nämner även att de upplevt att barn med annat modersmål än svenska inte riktigt har hängt med i diskussioner som sker på förskolan. Då har pedagogen öppnat upp en bild på en lärplatta om det ämnet de talar om. Pedagogen (Pedagog 6, 28 april, 2021) säger att ”med hjälp av en bild som är framtagen i lärplattan får barnen åtminstone någonting att fästa blicken på och de kan kanske koppla ihop ordet med vad det faktiskt är när man har en bild att se på”. Om barnen får se en bild på det ämnet som diskuteras kan de få en förståelse av hur det ser ut utan att behöva veta exakt vad som sägs. Flera av pedagogerna beskriver digitala verktyg, speciellt lärplattan, som ett sätt att hämta information från. Bland annat genom att läsa faktaböcker som finns tillgängliga på olika inläsningstjänster, till exempel Polyglutt. En av pe-dagogerna nämner även att de har kontaktat en naturvetare för att få svar på något specifikt de undrat.
Enligt det sociokulturella perspektivet kan man hämta information från en mer kunnig person inom ämnet, i det här fallet både ur faktaböckeroch en na-turvetare. Vygotskij menade i sin teori att genom att titta på eller hämta kun-skap från en person som är mer insatt i ett visst ämne kan även barnet lära sig i större omfattning (Williams m.fl., 2000). I exempel två där pedagogen talar om att de brukar använda lärplattan för att visa upp en bildför de som inte har språket med sig ännu, finns det en liknelse. Här används digitala verktyg i stället för att förstärka samtalsämnet. Man kan säga att digitala verktyget är den mer kunniga personen i det här sammanhanget. I den här situationen an-vänds ett fysiskt redskap för att underlätta de psykologiska redskapen.
Dokumentation på förskolan sker både av pedagoger och barn. Pedagogerna berättar att många barn har skapat sig en vana vid lärplattan och kan själv-ständigt ta egna bilder för att fotografera sitt eget lärande. I många samman-hang projiceras dokumentationen upp på väggen och barnen tillsammans med pedagogerna diskuterar och reflekterar över vad de ser. I dokumentationen synliggörs den kunskap de hämtat och vad barnen lärt sig.
27
Enligt Williams m.fl. (2000) är sociala samspelet det som leder utvecklingen i vad barn lär sig inom det sociokulturella perspektivet. Barn lär när de kom-municerar och diskuterar med andra, det kan vara både med pedagoger och med andra barn. Inom sociokulturellt perspektiv kan man se att utvecklings-processen är i gång när de börjar imitera andra människor (Williams m.fl., 2000). Genom att pedagogen valde att projicera upp bilden på väggen ger det möjlighet att fler barn kan integrera samtidigt, det kan skapa ett samtal mel-lan barnen. Här ges barnen möjlighet att kommunicera med varandra och uti-från ett sociokulturellt perspektiv får barnen till sig nya tankesätt uti-från andra barn genom dessa samtal (Williams m.fl., 2000). Barnen kan få till sig in-formation eller tänka på något de kanske inte alls hade tänkt på om de hade tittat på dokumentationen själv. Digitala verktyg ur ett sociokulturellt per-spektiv anses vara ett verktyg som hjälper oss i våra ageranden och hur vi tänker (Jakobsson, 2012). Här ser man utifrån vad pedagogen berättar så tar barnen själv initiativ till att fotografera något som skett i biologiundervis-ningen. Enligt Williams m.fl. (2000) har barnen olika utvecklingszoner bero-ende på vart de befinner sig i sin utveckling. Inom utvecklingszonerna går barnen genom olika processer, i den första nivån beskrivs det att barnen har kommit så långt i sin utveckling att de självständigt kan göra saker utan att behöva stöttning från någon annan (Williams m.fl., 2000). I den här situat-ionen har barnet redan utvecklat sitt lärande kring användningen av lärplattan och smarttelefonen och tar eget initiativ till att använda verktygen. Digitala verktyg har blivit en del av barnens vardag och de har blivit vana att använda dem. Säljö (2011a) konstaterar också att de informationsmedel som finns i vårt samhälle påverkar oss människor om hur vi lär och lagrar information vi får till oss.
En pedagog berättar om hur barnen på deras avdelning har programmerat egna QR-koder för att själva kunna berätta om någonting som de lärt sig. En pedagog ger exempel på ett barn som har lärt sig om nyckelpigor och spelat in sig själv när hen berättar mer om hur en nyckelpiga ser ut och vad den äter. Därefter har de skapat en QR-kod för att andra barn lättare ska kunna höra om detta barns fakta kring nyckelpigor.
28
Här ger pedagogerna barnen möjlighet att interagera med varandra, genom att tillsammans titta och utforska det som syns på lärplattan. Vid en annan situat-ion får ett barn berätta om nyckelpigor och spela in sitt berättande, där de se-dan programmerar en QR-kod så att resterande barn kan ta del av den inform-ationen. Kommunikationen som sker mellan barnen i dessa exempel är helt avgörande för att ett lärande ska ske (Säljö, 2000). Säljö (2000) säger att människor delges kunskap och lärande genom kommunikation och i interakt-ion med andra individer. Jakobsson (2012) skriver att mediering är ett viktigt begrepp i det sociokulturella perspektivet. Alla de digitala verktygen som an-vänds är artefakter som människor skapat och genom dessa artefakter kan vi få till oss mer kunskap. Jakobsson (2012) säger att när en artefakt görs så transformerar man materialet från ett tillstånd till ett annat, genom tidigare kunskap och erfarenhet. Här programmerar barnet fram en QR-kod där hen sedan lägger in sin inspelade ljudfil. Därefter kan resterande barn ta del av detta barns kunskap om nyckelpigor. Med hjälp av dessa artefakter kan män-niskor utöka sin kunskap (Jakobsson, 2012).
En pedagog beskriver att hen använder digitala verktyg i undervisningen för att barnen ska kunna undersöka föremål på ett djupare plan. Barnen får möj-lighet att lättare kunna se och undersöka små ting och detaljer som annars skulle vara svåra att se med endast ögat. Pedagoger utifrån det sociokulturella perspektivet är viktiga för barns lärande (Säljö, 2011a). Det är vad läraren gör och planerar som står i fokus för barnets utveckling. Enligt ett sociokulturellt perspektiv behöver läraren anpassa den undervisning som sker efter individen (Säljö, 2011a). Säljö (2011a) säger att om aktiviteterna är utanför individens utveckling kommer inget lärande att ske, för att det är för svårt för barnet att processa. Pedagogen använder digitala verktyg för att barnen ska kunna un-dersöka på andra sätt än att bara titta på föremålet med blotta ögat. Pedago-gen erbjuder digitala verktyg och utan dem hade det varit svårt att se detaljer precis som hen säger.
29
5.4.3 Skapa nya dimensioner i inomhusmiljön
Projicera upp bakgrunder och bilder på väggen nämns ofta av pedagogerna. En av pedagogerna anser att digitala verktyg kan skapa större dimensioner för barnen. En pedagog (pedagog 3, 27 april, 2021) säger att digitala verktyg i biologiundervisningen i förskolan gör att ”det blir större och mer dimension på vad man gör och man får flera reaktioner från barnen”. En annan pedagog säger att det ger lite mer “wow-känsla” på det hela en annan säger att projice-ring används oftast för att inte barnen ska bli låsta vid en lärplatta och många barn kan integrera samtidigt på olika sätt. En av pedagogerna skapade en miljö med hjälp av digitala verktyg i stället för att hämta material från natu-ren. Något som används flitigt är att öppna djurparken Kolmårdens webbka-meror på storbild. Där följer de bland annat gorillornas vardag.
Bilden på föremålet och bakgrunden som barnen undersökt placeras på stor-bild vilket gör att alla barn kan delta i diskussionen. Diskussionerna grundas i vad barnen utforskade under det som sker på bilden. Genom att projicera upp det i ett rum kan barnen utforska tillsammans. Utifrån det sociokulturella per-spektivet säger Säljö (2011b) att kunskap är någonting som kommer utifrån och som vi därefter tar till oss. Här har pedagogen varit kreativ och tagit djungeln till barnen genom att använda digitala verktyg. Med hjälp av detta verktyg får barnen till sig kunskap både i samtalet med pedagogerna och de andra barnen (Jakobsson, 2012).
30
6 DISKUSSION
6.1 Resultatdiskussion
Den här delen av studien kommer delas upp i tre olika delar, först presenteras resultatdiskussionen, sedan slutsats och sist metoddiskussion.
En faktor som har varit central i resultaten är att pedagoger använder digitala verktyg i sin biologiundervisning på förskolan och att barnen får möjlighet att använda digitala verktyg i sitt lärande, vilket Skolverket (2018) kräver. För det mesta används digitala verktyg för att söka information, skapa inomhus-miljöer och utforska närmare. Enligt tidigare studier används ofta digitala verktyg för att undervisa inom matematik eller utveckla språket (Mertala, 2016). Tanken med studien var att intervjua pedagoger som använder digitala verktyg i sin biologiundervisning i förskolan. Resultatet visar att pedagogerna har kunskap och erfarenheter kring hur digitala verktyg kan användas i biolo-giundervisningen i förskolan. Resultatet visar också att det finns fördelar med att inkludera digitala verktyg i biologiundervisningen i förskolan. Till exem-pel kan förskolor som inte har tillgång till ett bibliotek använda en inläsnings-tjänst för att få tillgång till faktaböcker. Lättman-Masch m.fl. (2014) säger att faktaböcker kan ersättas med en lärplatta. Fördelen med att läsa faktaböcker via ett digitalt verktyg är att fler barn kan integrera samtidigt. Genom att pro-jicera upp boken på väggen kan barnen titta och samtala om boken tillsam-mans, även titta på bilderna i boken samtidigt som pedagogen läser. En del böcker går även att läsa på fler språk än svenska.
Lättman-Masch m.fl. (2014) nämner att det går snabbt att söka information om en specifik växt eller ett djur på lärplattan om Wifi finns tillgänglig. Det här är något som pedagogerna upplever att de inte har tillgång till Wifi när det väl behövs, vilket de anser vara ett problem. En pedagog berättar att de inte har några SIM-kort i sina telefoner och om de går en bit utanför försko-lan går det inte att använda sig av förskoförsko-lans Wifi. Lärplattan går att använda
31
utan Wifi, så möjligheten här är att om barnen ser något utomhus som de vill söka information om kan de fotografera föremålet och fortsätta utforskandet inomhus vid ett senare tillfälle. På så sätt blir även undervisningen utomhus sammankopplad med undervisningen inomhus, vilket även Lättman-Masch m.fl. (2014) bekräftar. När fotona sedan öppnas upp på storbild kan barnen reflektera tillsammans.
Resultatet visar att användningen av digitala verktyg i biologiundervisningen i förskolan sker både inomhus och utomhus. Fler av pedagogerna börjar sin biologiundervisning utomhus och sedan fortsätter den inomhus och tvärtom. Ett exempel är pedagogen som filmade regnvatten med en actionkamera, ge-nomförandet skedde utomhus och sedan skedde reflektion och diskussion om filmen inomhus. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) säger att utomhusvis-telserna på förskolan har blivit mer ämnesdidaktiska, speciellt inom naturve-tenskap. Lättman-Masch m.fl. (2014) säger att dokumentation kan vara en bi-dragande faktor till att utomhus och inomhus blir mer sammankopplade. Vil-ket synliggörs när barnen inomhus tillsammans samtalar om materialet som filmades utomhus. Pedagoger som medverkat i denna studie tar upp flera ex-empel på hur de utforskar bland annat djur och natur på olika sätt. Digitala mikroskop användas för att undersöka detaljer på exempelvis insekter och växter. Lättman-Masch m.fl. (2014) skriver att tema insekter är ett populärt tema bland förskolor, just för att det passar alla åldrar. Enligt Lättman-Masch m.fl. (2014) brukar även temat kroppen vara en del av biologiundervisningen, men det är inget som framkommer hos de pedagoger som deltagit i den här studien. Det kan bero på lite olika faktorer, dels så kanske inte pedagogerna förknippar det med ämnet biologi eller så används inga digitala verktyg när undervisning om kroppen sker.
I en studie gjord av Witt och Kimple (2008) beskrivs det hur barnen fysiskt fick skapa en regnskog och följa olika kretslopp. Barnen fick även plantera och följa en plantas utveckling. Här ses ett samband med hur pedagogerna
32
arbetar på liknande sätt i studien, skillnaden är hur digitala verktyg används. Istället för att skapa ett fysiskt naturområde ger en pedagog exempel på hur digitala verktyg kan komplettera det. Nilsen (2018) säger att digitala verktyg inte är mer effektiva än traditionella undervisningsmetoder. Men här är ett exempel på hur digitala verktyg kan bli en del i undervisningen för att skapa mer variation. Ett argument till varför digitala verktyg ska användas i biologi-undervisningen ger Nilsen (2018), hon menar att den digitala användningen kan öka barnens lust till att lära genom att motivationen till att lära sig ökar. Hon säger att det skapar ”lustmoment” hos barnen. Pedagogerna i studien sä-ger att barnen visar mer reaktioner när digitala verktyg används. Om barnen går in i ett rum där rummet omvandlats till en skog genom att projicera upp miljön på väggarna får pedagogen ”wow-reaktioner”. Det förstärker barnens fantasi och känslan av att verkligen befinna sig i skogen när de vistas i rum-met. Det här lyfter också Karakoyn och Yapici (2016), de säger att aktivite-terna blir mer underhållande och uppmärksamheten håller längre hos barnen när digitala verktyg är inblandat. Vilket kan kopplas till när pedagogen berät-tar att de använder en bild när diskussioner sker. Man skulle kunna koppla själv till situationer där personer talar om ett ämne du inte alls vet någonting om, genom att se en bild ger det möjlighet att iallafall skapa någon sorts upp-fattning om vad det är.
Enligt Forsling (2020) och Karakoyn och Yapici (2016) sker ett lärande när digitala verktyg är används i undervisningen i förskolan. Dock säger Forsling (2020) att lärandet sker om flera personer integrerar samtidigt. Resultatet vi-sar att pedagoger använder ofta digitala verktyg genom att projicera upp inne-håll på väggen. I stället för att titta på inneinne-hållet på en lärplatta blir bilden större på väggen och fler barn kan titta samtidigt. Här ses en liknelse då peda-gogerna försöker skapa förutsättningar för att så många barn som möjligt ska kunna delta samtidigt. Pedagogerna har utökat användandet och ett barn sitter inte endast framför en skärm, vilket Skolverket (2021) bekräftar att det är så användandet ska se ut i förskolan. Fördelen med att visa innehåll från en lär-platta på storbil på en vägg är att barnen kan samtala om det som syns på
33
innehållet. Barnen kan dela med sig om tankar och erfarenheter till andra, vil-ket kan bidra med lärdom om nya tankesätt.
6.2 Metoddiskussion
Semistrukturerade intervjuer har visat sig vara en bra metod att använda sig av i den här studien, utifrån syftet och frågeställningarna. De semistrukture-rade intervjuerna har tillfört mycket information från informanter och även varit en hjälpande hand till att hålla intervjufrågorna relevanta utifrån syfte och frågeställningar. Då semistrukturerade intervjuer är lite mer flexibla än andra intervjumetoder så har det bidragit med att följdfrågor har kunnat stäl-las om svaren inte har varit så innehållsrika eller om samtalet varit på väg ut-anför syftet och frågeställningarna. Christoffersen & Johannessen (2015) skriver att det är viktigt att informanterna är bekväma under intervjun, vilket det verkade som att informanterna var. Det är lättare att gå in på djupet och få öppnare svar om informanten är bekväm. I denna studie genomfördes