Förskollärarna är överens om att erbjuda barnen en trygg miljö som att utgå från barns perspektiv kan ha betydelse för att skapa en trygg anknytning. De beskriver att det är viktigt att sätta barnet i centrum och att allt man gör i förskolan ska vara för barnets bästa. Att utgå från barns perspektiv kan innebära att lyssna på barnen, vara lyhörda för dem och att tillgodose deras känslomässiga behov. Några av förskollärarna uttrycker också vikten av att vara tydlig med hjälp av t.ex. kroppsspråk, ögonkontakt, bild som stöd osv för att stötta barnen i att uttrycka sina känslor. Förskollärarna anser alltså att det är viktigt att sätta barnet i centrum och utgå från barns perspektiv för att möjliggöra för barnet att skapa en god och trygg relation till förskollärarna. Förskollärarna anser att utgå från barns perspektiv är något viktig, men att det kan dyka upp en del utmaningar under inskolning så som att barn känner sig otrygga i den nya miljön.
Utgå från barns perspektiv, barns nivå, starta lek, sång ex. sång om djur som relateras till det djuret som barnet har i sin famn, att vara glad och le gentemot barnet för att skapa en trygghet och ge en god introduktion (Förskollärare G).
Här beskriver förskollärare G hur hen utgår från barns perspektiv för att skapa en trygg
anknytning till barnen. Genom att sjunga sånger om något som barnet kan relatera till för att
skapa ett sammanhang och meningsfullhet, samtidigt som att som förskollärare vara öppen, positiv och lyhörd gentemot barnet. Förskollärare G är medveten om att barnet har sitt gosedjur som en trygghet och att använda detta som ett redskap kan vara ett sätt att få barnen att känna sig trygg i förskolan.
Att vara tydliga genom att använda olika kommunikationssätt som ögonkontakt och kroppsspråk för att visa barnet att man är närvarande och vill lära känna dem (Förskollärare F).
Tydlighet är något som förskollärare F lyfter som en viktig grund för barns trygghet på förskolan. Genom olika kommunikationssätt kan förskolläraren möjliggöra att nå fler barn och skapa en trygg relation till dem. Att visa intresse för barnet är något som förskollärare F menar kan leda till att barnet får en känsla av att vara sedd och viktig. Att som förskollärare
23
signalera ut en värme för att visa barnet att den kan komma till förskolläraren för att söka tröst när vårdnadshavaren inte är där. Vissa barn uttrycker sig med kroppsspråk, tecken som stöd eller bild stöd istället för verbal kommunikation, därför är det viktigt att som förskollärare kommunicera på flera sätt. Att ge barnen redan vid inskolning alternativa kommunikationssätt ger dem en förutsättning att uttrycka sina känslor och att exempelvis söka tröst vid behov. Detta kan vara ett sätt som förskollärare att vara känslomässigt närvarande.
7.4 Sammanfattning
I resultatet framkom det att förskollärarna berättade att de upplever att tryggheten är basen för barnen vid inskolningen på förskolan. Genom att erbjuda barnen en miljö där förskollärarna utgår från barnens perspektiv är något som flera förskollärare lyfter som en viktig aspekt. Förskollärarna förklarar också att det är av vikt att vara närvarande under
inskolningsprocessen för att barnet ska känna sig tryggt med att exempelvis söka tröst hos sin förskollärare. Det framkom även i resultatet att förskollärarna anser att det är viktigt att ha ett nära samspel med vårdnadshavarna och några av förskollärarna menar att vårdnadshavarnas trygghet kan vara avgörande för barnens trygghet på förskolan.
24
8. Diskussion
I detta kapitel kommer studiens resultat att diskuteras. Först presenteras metoddiskussion där den valda metoden och dess för och nackdelar belyses. Därefter kommer resultatet med hänsyn till tidigare forskning och teori att diskuteras. Avslutningsvis kommer en slutsats och didaktiska implikationer för hur denna studie kan bidra till fortsatt forskning om anknytning i förskolan.
8.1 Metoddiskussion
Studien har utgått från en kvalitativ metod. Anledningen till vår valda metod var att ta del av förskollärarnas uppfattningar och erfarenheter kring hur de skapar en trygg anknytning till barnen vid inskolning. Fördelen med intervju som metod var att det har bidragit till att öka kunskapen om hur förskollärarna förhåller sig till att skapa en trygg anknytning till barnen på förskolan. Studiens val av att utföra en halvstrukturerad intervju har varit lämpligt för att kunna ställa följdfrågor och få mer detaljerade svar som vi sedan länkade till studiens syfte, som Kvale & Brinkmann (2014 s. 43–45) beskriver en halvstrukturerad intervju. Nackdelen med denna metod var att vi märkte att det inte var så lätt att hålla fokus på samtalet eftersom det har dykt upp andra moment som har tagit upp utrymme under intervjun.
Innan genomförandet av intervjun fick informanterna ta del av intervjufrågorna (se bilaga 2), anledningen till detta var att de skulle hinna förbereda sig inför intervjun, samt för att spara på tid. Nackdelen var att de kanske svarade på frågorna utifrån vad de trodde vi förväntade oss, och inte utifrån vad de tänkte kring frågorna spontant. En av deltagarna bad om att ta del av intervjufrågorna innan hen bestämde sig för att medverka. En nackdel var att en av frågorna,
Anser du att du har tillräcklig kunskap för att kunna skapa en trygg anknytning på din avdelning? upplevdes vara ledande vilket vi missade innan genomförandet. Vid en fråga där
den intervjuade kan svara ja eller nej, kan det vara svårt att ställa följdfrågor och fortsätta samtalet kring temat.
Vi har utgått från bekvämlighetsurval (Bryman 2016 s.824), vilket innebär att vi har valt att kontakta och intervjua förskollärare som vi är bekanta med sedan innan. Vi vet sedan tidigare vilka förskollärarna är, vilket är en fördel då personer som blir tillfrågade att delta i studier oftare svarar snabbare och med större intresse om de vet vilka som genomför studien är (Bryman 2016 s.824). De svårigheter som vi upplevde var att komma i kontakt med en del av deltagarna efter att de har tackat ja, på grund av rådande omständigheter och sjukdomar. Detta
25
orsakade att vi upplevde stress och oro att inte få tillräckligt med deltagare, men med hjälp av en studiekamrat så fick vi kontakt med förskollärare. Vi upplevde att vi fick snabbt svar både när vi kontaktade förskollärarna direkt eller gick via rektor. Dock blev det ett mindre moment då vi slapp en mellanhand när vi kontaktade förskollärarna direkt och därav sparade vi mer tid. Dock finns det en risk med bekvämlighetsurval, då det är lätt att ha förutfattade meningar om den deltagande, det vill säga att som intervjuare tro sig veta vad deltagaren kommer att svara och vad den har för uppfattningar kring det valda området. För att minska risken att ställa ledande frågor, valde vi att den av oss som inte var bekant med förskolläraren sedan innan, fick leda intervjun medan den andra spelade in ljud och antecknade. Risken med detta är att vi var två som intervjuade det var då en risk att den deltagande kände sig obekväm med att vara ensam mot två intervjuare.
För att öka trovärdigheten för vår kvalitativa intervjustudie, valde vi att spela in samtalet med ljudupptagning. Vi valde också att vara närvarande båda två, för att minska risken att missa detaljer som förskollärarna berättade, som Kihlström (2007 s.231–232) lyfter. Vi planerade att genomföra samtliga intervjuer på plats tillsammans med förskollärarna, men på grund av rådande omständigheter med Covid-19 har vi fått genomföra intervjuerna delvis digitalt. När en intervju sker digitalt, finns det en risk att man inte kan sitta på ett sätt som gör att man kan ha ögonkontakt eller se varandras kroppsspråk. Kihlström (2007 s.51–52) skriver att vid en intervju bör man sitta placerad på en avskild och lugn plats, samt att båda parter ska sitta så att man kan ha ögonkontakt vid behov. När intervjuerna skedde digitalt var detta något som var svårare att genomföra, då vi som intervjuare inte kunde bestämma en lämplig plats för deltagaren. Vi kunde heller inte garantera att deltagaren såg oss på ett sätt som gjorde att vi kunde ha ögonkontakt och observera varandras kroppsspråk. Det var därför fördelaktigt att en av oss kunde vara fysiskt på plats med förskolläraren vid några av intervjuerna. Kvale och Brinkmann (2014 s.295) menar att genomförandet av den valda metoden är något som kan påverka trovärdigheten.
26
8.2 Resultatdiskussion
Syftet med vår studie var att öka kunskapen om förskollärarnas uppfattningar och erfarenheter kring hur de skapar en trygg anknytning till barnen vid inskolning. Vi utgick ifrån
frågeställningarna: Vad har förskollärarna för erfarenheter kring att skapa en trygg
anknytning till barnen vid inskolning? Vilka arbetssätt beskriver förskollärarna för att skapa trygg anknytning till barnen vid inskolning?
Enligt förskolans läroplan ska förskolans utbildning vara grunden för ett livslångt lärande och att utbildningen ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn (Skolverket 2018 s.7). Resultatet visade att förskollärarna anser att tryggheten och att ha en trygg anknytning till barnen vid inskolning är basen för allt i förskolan. Barn behöver ha en trygg bas att återkomma till för att samla mod och trygghet, för att sedan våga sig ut och utforska sin omvärld (Broberg,
Hagström & Broberg 2012 s.44–46). Tidigare forskning visar betydelsen för barn att ha förskollärare som anknytningsperson (Hagström 2010; Killén 2014). Killén (2014 s.51–52) skriver att även trygga barn kan vara otrygga i förskolan till en början, då det är en ny miljö för dem. Då kan förskolläraren vara där som en kompletterande anknytningsperson under den tiden vårdnadshavarna inte är närvarande. Även Cugmas (2011 s.1271–1289) såg i sin studie att barn som har en trygg anknytning till sina förskollärare har ett rikare socialt liv på
förskolan och att de inte bara har en bra relation till sin förskollärare utan också fler goda relationer till andra barn.
Förskollärarna i denna studie anser att det är viktigt att utgå från barns perspektiv för att barnet ska känna sig trygg och lyssnat på. Att våga utgå från barns perspektiv är
utgångspunkten för att skapa en trygg anknytning till barnet, vilket även Hagström (2010 s.186–188) belyser i sin forskning. Lärandet sker i samspel med andra och förskollärarna har stor roll som anknytningspersoner för barn i förskolan. Resultatet visar också att
förskollärarna anser att det är av stor betydelse att erbjuda en trygg bas för barn att söka skydd i när den behöver. Att vara närvarande med barnen är viktigt samt att vara närvarande
känslomässigt då barnet söker skydd, vilket även är Broberg, Hagström och Brobergs (2012 s.36–38) syn på anknytning.
27
Utifrån förskollärarnas berättelser påvisar resultatet av denna studie att de anser att en nära samverkan med vårdnadshavarna kan vara av betydelse för att skapa en trygg anknytning till barnen vid inskolning. Det har även betonas i Cugmas (2007 s.358–359) studie att
vårdnadshavarnas uppfattning om deras barn är trygga eller inte, kan påverka barnen och på så sätt kan detta påverka relationsbyggandet mellan barn och förskolläraren. Som det visades i vår studie gav förskollärarna uttryck för att barnets primära anknytningsperson och trygghet är vårdnadshavaren och förskolläraren är den sekundära anknytningspersonen. Vi menar att om vårdnadshavaren känner sig trygg med att lämna sitt barn till förskolläraren kan den förmedla till barnet att det går bra att söka tröst hos förskolläraren. En vårdnadshavare som är trygg med förskollärarna är också mer trygg att dela information om sitt barn, vilket är en möjlighet för förskolläraren att skapa en trygg anknytning till barnet. Cugmas (2007 s.358– 359) studie visar att vårdnadshavarens uppfattning om deras barn har trygg anknytning eller inte kan påverka vilken anknytning förskolläraren skapar till barnet. Resultatet visar även att en del förskollärare anser att det är viktigt med föräldraaktiv inskolning med syfte att skapa en trygghet hos både barn och deras vårdnadshavare. Något som Broberg, Hagström och
Brobergs (2012 s.157–159) betonar är att vårdnadshavarens närvaro under
inskolningsprocessen har stor betydelse för barns trygghet. Även Markström och Simonsson (2017 s.181–187) beskriver att en föräldraaktiv inskolning möjliggör ett bättre samspel mellan vårdnadshavare och förskollärare då vårdnadshavarna får en tydlig inblick i förskolans
utbildning. Arnesson Eriksson (2010 s.42–43) beskriver denna inskolningsmodell som positiv då den sker under en längre tid och att den därmed kan upplevas mindre stressig.
I resultatet framkom också att förskollärarna ansåg att det var av vikt att ha tillräckligt med tid under inskolningsprocessen för att möjliggöra att skapa en trygg anknytning till barnen. Förskollärarna anser att inskolningen ska utgå från barns bästa och den ska anpassas efter deras villkor. Förskolan är en ny miljö för de flesta barn som skolas in, och därför är det viktig att inskolningen sker gradvis då barnen separeras från sina vårdnadshavare. Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.148) anser att inskolning ofta förknippas med separation. Separationstiden upplevs abstrakt och barn behöver upprepade handlingar under inskolningen, så som att ta del av förskolans rutiner, för att kunna öka sina erfarenheter (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s. 148). Som förskollärarna beskriver i denna studie skulle det kunna vara att exempelvis ge inskolningen tillräckligt med tid.
28
Det visades i resultatet att förskollärarna upplever att barn med en trygg anknytning vågar utforska sin omvärld, samt skapa relationer med andra i förskolan. De beskriver även att otrygga barn inte kan utforska sin omvärld och utvecklas, vilket kan skapa ett dilemma för förskollärarna när de eftersträvar att skapa en trygg anknytning till barnen. Killén (2014 s.35) belyser att barn som utvecklar en otrygg anknytning, upplevs ha oförutsägbara
omsorgspersoner eller omsorgspersoner som inte är känslomässigt tillgängliga eller bekräftar barnet. Detta kan ses som Broberg, Hagström och Brobergs (2012 s.52–56) beskrivning om barn med otrygg anknytning som kännetecknas av att de inte visar något behov av att använda den vuxne som en trygg bas eller är beroende av den vuxnes bekräftelse.
Förskollärarna berättar att det är viktigt att vara känslomässigt närvarande med barnen. Som att vara på barnens nivå och hitta alternativa kommunikationsmedel för att stötta barnen i att uttrycka känslor och tankar, exempelvis. Vi anser att detta är ett sätt att vara känslomässig tillgänglig med barnen vid inskolning. Killén (2014 s.51–52) skriver att förskollärare kan agera som en kompletterande anknytningsperson till barn vars vårdnadshavare inte är
närvarande. Detta stämmer överens med resultatet från denna studie då förskollärarna menar att det är en förutsättning att vara närvarande och vara på barnens nivå för att skapa en trygg anknytning till dem. Quan-McGimpsey, Kuczynski och Brophy (2011 s. 232–236) såg i sin studie att barn och förskollärare som hade en trygg anknytning till varandra, att deras relation karaktäriserades av positivitet, nära kommunikation, ömsesidighet och känslomässighet. Deras resultat liknar resultatet i denna studie där flera av förskollärarna lyfter just vikten av att utgå från barnens bästa och att vara närvarande känslomässigt i sitt arbete att skapa trygg anknytning till barnen. Det stämmer också överens med det som några förskollärare lyfte med att använda sig av alternativ kommunikation, såsom kroppsspråk, tecken som stöd och bild som stöd för att möjliggöra fler alternativa sätt att kommunicera och uttrycka sig på. Quan-McGimpsey, Kuczynski och Brophy (2011 s.232–236) såg också att relationer med trygg anknytning bland annat innehöll nära kommunikation, vilket kan vara att det erbjuds flera olika kommunikationssätt utöver det verbala.
Barnets förmåga, med hjälp av sin inre arbetsmodell, är att förutsäga vad som kommer att ske utifrån olika handlingar, alltså hur ser barnet på sig själv och dess förväntningar av sin
omvärld (Killén 2014 s.50). Den inre arbetsmodellen spelar stor roll för barnets
förhållningssätt till sin omgivning (Hagström 2010 s.56–57). Utifrån ankyntningsteori kan förskollärarnas erfarenheter i det insamlade materialet tolkas som att barn som har en trygg
29
anknytning till sina förskollärare också kan använda sin förskollärare som en trygg bas. Genom att använda sin förskollärare som en trygg bas, innebär att barnet har skapat en inre arbetsmodell som gör att barnet förväntar sig att bli känslomässigt bemött av sin förskollärare.
8.3 Slutsats
Syftet med denna studie har varit att ta del av förskollärares uppfattningar och erfarenheter kring hur de skapar en trygg anknytning till barnen vid inskolning. Det visades trots att förskollärarna arbetar på olika förskolor och ibland även olika kommuner, så har de liknande erfarenheter. Studiens resultat har visat att förskollärarna anser att det är viktigt med att skapa en miljö för att utgå från barns perspektiv. Enligt förskollärarna kan det innebära att sätta namnskyltar, göra ordning hyllor och så vidare, samt att erbjuda barnen något som kan förknippas med trygghet exempelvis ett gosedjur. Vidare berättar förskollärarna att det är viktigt att vara närvarande med barnen under inskolningen. Det är viktigt enligt förskollärarna att kunna kommunicera med barnen vid inskolningen med hjälp av olika metoder så som kroppsspråk och ha ögonkontakt.
Även om förskollärarna var eniga om att ett nära samspel med vårdnadshavare är viktigt, hade de olika syn på vad ett nära samspel innebär. Några menade att en nära samverkan betyder att vårdnadshavarna var med under hela inskolningsprocessen, medan några andra ansåg att det innebär att ha ett nära samspel innan och under inskolningen men att barnet ska “träna” på att vara själv på förskolan.