Examensarbete
Grundnivå
Trygg anknytning vid inskolning
En studie om förskollärares uppfattningar och erfarenheter
om trygg anknytning vid inskolning
Författare: Matilda Östlund & Sandy Yaqo Handledare: Maryam Bourbour
Examinator: Åsa Pettersson
Ämne/huvudområde: Pedagogiskt arbete Kurskod: GPG2DU
Högskolepoäng: 15
Examinationsdatum: 17-03-2021
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):
Ja ☒ Nej ☐
Abstract
Syftet med vår studie är att öka kunskapen om åtta förskollärares uppfattningar och
erfarenheter kring hur de skapar trygg anknytning till barn vid inskolning. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi intervjuat åtta förskollärare i olika förskolor i två olika
kommuner med syfte att se likheter och skillnader i deras beskrivna arbetssätt. I denna studie har vi använt oss av ankyntningsteori som teoretisk bakgrund och centrala begrepp som trygg bas, inre arbetsmodell och anknytningsmönster.
Analysen av det insamlade materialet genom intervjuer visade att anknytning har en stor betydelse för barns lärande och vidare utveckling i förskolans värld. Den visade också att trots att förskollärarna arbetar på olika förskolor och ibland även olika kommuner, så har de
liknande erfarenheter och uppfattningar. Exempelvis som att utgå från barns perspektiv, vara närvarande med barnen och att ha en nära samverkan med vårdnadshavare.
Nyckelord: Inskolning, trygghet, anknytning, förskollärare, barn, förskola, trygg bas,
Förord
Genom hela arbetet har vi samarbetat och varit lika mycket delaktiga. Vi har genomfört intervjuerna tillsammans, även om en ibland var på plats och den andra på zoom. Bearbetning av litteratur, tidigare forskning och resultatet av intervjuerna har vi genomfört tillsammans och diskuterat för att sedan skriva gemensamt.
Vi vill tacka vår engagerade handledare, Maryam Bourbour, för hennes feedback och stöd genom hela studiens process som har hjälpt oss oerhört mycket. Vi vill också tacka de förskollärare som ställde upp och deltog i vår studie, trots rådande omständigheter.
Avslutningsvis vill vi tacka varandra för stöttning och gott samarbete under studien och hela utbildningens gång.
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
2. SYFTE & FRÅGESTÄLLNING ... 2
3. BAKGRUND... 3
3.1ANKNYTNINGENS BETYDELSE FÖR BARN ... 3
3.2INSKOLNING ... 3
3.3FÖRSKOLLÄRARENS ROLL SOM ANKNYTNINGSPERSON VID INSKOLNING... 5
4. TIDIGARE FORSKNING ... 6
4.1FÖRSKOLLÄRARENS BETYDELSE SOM ANKNYTNINGSPERSON ... 7
4.2RELATIONSSKAPANDE VID INSKOLNING ... 8
4.3TRYGGHETENS BETYDELSE FÖR UTVECKLING OCH LÄRANDE ... 8
5. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 9 5.1ANKYNTNINGSTEORI ... 9 5.2TRYGG BAS ... 9 5.3ANKNYTNINGSMÖNSTER ... 10 5.4INRE ARBETSMODELL ... 11 6. METOD ... 12 6.1VAL AV METOD ... 12 6.2URVAL ... 12 6.3GENOMFÖRANDET AV INTERVJUN... 14 6.4TROVÄRDIGHET ... 15 6.5FORSKNINGSETIK ... 16 7. RESULTAT ... 17
7.1ATT VARA KÄNSLOMÄSSIGT NÄRVARANDE UNDER INSKOLNINGEN ... 17
7.2NÄRA SAMSPEL MELLAN FÖRSKOLLÄRARE OCH VÅRDNADSHAVARE KAN SKAPA TRYGG ANKNYTNING VID INSKOLNING ... 19
7.3ATT SKAPA EN TRYGG MILJÖ FÖR ATT UTGÅ FRÅN BARNS PERSPEKTIV ... 22
7.4SAMMANFATTNING ... 23 8. DISKUSSION ... 24 8.1METODDISKUSSION ... 24 8.2RESULTATDISKUSSION ... 26 8.3SLUTSATS ... 29 8.4DIDAKTISKA KONSEKVENSER ... 29 8.5VIDARE FORSKNING... 30 9. REFERENSLISTA ... 31 10.BILAGOR ... 1 10.1BILAGA 1 ... 1 10.2BILAGA 2 ... 3
1. Inledning
Vårt valda kunskapsområde är att ta del av förskollärares uppfattningar och erfarenheter kring hur de skapar en trygg anknytning till de nya barnen vid inskolning. Anknytning handlar om ett nära sampel och känslomässiga relationer mellan barn och vuxen, exempelvis barn och förskollärare (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.33). Vårt intresse för barns anknytning och ankyntningsteori väcktes under en tidigare kurs vid förskollärarprogrammet, då vi insåg hur viktigt det är med anknytning för att barnen ska kunna utvecklas på bästa sätt.
Förskolans utbildning ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som det står i förskolans läroplan (Skolverket 2018 s.7). Enligt Skollagen (2010:800. §2) ska förskolan stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda barnen en trygg omsorg. Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.13–25) skriver att människor är beroende av andra för sitt välmående samt att en välfungerande trygghet är grunden för att kunna våga och att ha viljan att utforska
omgivningen. Om barnet har sin trygga bas hos en förskollärare möjliggör detta för barnet att utforska omgivningen på förskolan (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.44–45). De första levnadsåren är betydelsefulla för barnets hela utvecklingsprocess, vilket innebär att barnets relation till förskollärarna är viktiga. En god omsorg ger barn i förskolan en känsla av
trygghet och därför har förskollärarna en viktig roll att uppfylla. Förskollärarna måste ha god tid för att stötta barnen i deras känslor under dagen på förskolan (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.13–25).
Barn som har vårdnadshavare med psykisk ohälsa är en eftersatt grupp (Hagström 2010 s.182–185). Många av dessa barn växer upp under känslomässigt komplicerade förhållanden, därför får en del barn inte den fysiska omsorg som de behöver. Det kan vara en utmaning för förskollärare att skapa en trygg anknytning till de barn som redan har en otrygg anknytning till sina vårdnadshavare (Hagström 2010 s.182–185). Under vår VFU har vi båda upplevt att förskollärare aktivt arbetar med att få barnen trygga i förskolan och hur detta kan främja barnens utveckling och lärande. Anknytning som begrepp lyfts inte upp i förskolans läroplan men däremot är vikten av att utbildningen ska vara trygg för alla barn belyst i läroplanen (Skolverket 2018 s.7).
Vi upplever att anknytning har stor betydelse för barns utveckling och lärande och det är därför ett viktigt och intressant ämne att studera. Det kan bli problematiskt om förskollärare
2
och andra pedagoger i förskolan inte har tillräckligt med kunskap om trygghetens betydelse för barns utveckling och lärande. Därför valde vi att fördjupa oss i hur förskollärare skapar en trygg anknytning till barnen vid inskolning. Vi vill att denna studie ska bidra med kunskap till förskollärare och andra pedagoger i förskolan som vill skapa trygg anknytning till barn under inskolningsprocessen.
2. Syfte & frågeställning
Studiens syfte är att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar och erfarenheter kring hur de skapar en trygg anknytning till barnen vid inskolning. För att uppnå studiens syfte har vi valt att utgå från frågeställningarna:
• Vad har förskollärarna för erfarenheter kring att skapa en trygg anknytning till barnen vid inskolning?
• Vilka arbetssätt beskriver förskollärarna för att skapa trygg anknytning till barnen vid inskolning?
3
3. Bakgrund
Detta avsnitt presenterar begrepp som rör studiens syfte. Bakgrunden kommer att belysa vad olika forskare har skrivit om anknytningens betydelse för barn, inskolning och förskollärarnas roll som anknytningsperson vid inskolning.
3.1 Anknytningens betydelse för barn
I skollagen står det att all utbildning inom det svenska skolväsendet ska främja utveckling och lärande för alla elever och barn som deltar i den, samt att utbildningen ska lägga grunden till ett livslångt lärande (Skollagen 2010: §4). Utbildningen ska också anpassas efter samtliga barn och elever, för att de ska ges bästa förutsättningar till utveckling och lärande.
Den ska främja alla barn och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. [...]. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att
de utvecklas så långt som möjligt (Skollagen 2010: §4).
Bowlby (2010 s.23–32) betonar att barn har behov att överleva, men de behöver vuxnas hjälp för att möta dem. Därför blir barn knutna till en eller flera personer i sin omgivning för att mer eller mindre säkra sin överlevnad (Bowlby 2010 s.23–32). Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.36–38) beskriver anknytning som nära känslomässiga relationer som är betydelsefulla för människan och som sker över lång tid. Dessa relationer kännetecknas av att individer söker varandras närhet och de upplever obehag ifall de separeras från varandra.
3.2 Inskolning
Inskolning förknippas ofta med separation (Broberg, Hagström & Broberg, 2012 s.148). Inskolningen är ett känslomässigt moment för både barn och deras vårdnadshavare. Det kännetecknas vanligtvis av protest, rädsla och gråtande hos små barn, men det beror även på olika faktorer i den miljö barnet är i. Separationstiden upplevs abstrakt och barn behöver upprepade handlingar för att kunna öka sina erfarenheter. Inskolning kan ske på olika sätt, bland annat som föräldraaktiv och traditionell inskolning (Arnesson Eriksson, 2010 s.28–29). Vid en traditionell inskolning sker introduktionen under en längre tid, ungefär 3 veckor. Barn och vårdnadshavare är till en början tillsammans på förskolan, men vårdnadshavaren är lite i bakgrunden och låter förskollärarna vara de drivande och “roliga” för att barnet ska tycka att förskolan är en rolig plats. Vårdnadshavaren ska finnas på förskolan så att barn som är mer
4
osäkra har tryggheten i att deras vårdnadshavare är där. Positivt med denna inskolningsmodell är att den sker under en längre tid och kan upplevas mindre stressig, medan det mindre
positiva är att vårdnadshavarna inte får samma inblick i förskolans vardagliga utbildning (Arnesson Eriksson 2010 s.42–43). Att upprepa att vårdnadshavarna går och kommer tillbaka för att barnet ska kunna förstå att de återkommer är en förutsättning för att barnet ska få en god inskolningsprocess (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.148–150). Separationen under inskolningen måste ske gradvis för att barnet ska vänja sig i den nya miljön, vilket är syftet med inskolningen. Inskolningen syftar också till att barnet ska kunna klara sig utan sin vårdnadshavare och kunna söka hjälp av förskollärarna (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.148–150).
En föräldraaktiv inskolning handlar, enligt Arnesson Eriksson (2010 s.30–31), om att vårdnadshavaren är aktiv med sitt barn och de två tillsammans är en del av den vardagliga utbildningen på förskolan. Vårdnadshavaren är den som har huvudansvaret över sitt barn på inskolningen, och tar hand om omsorgssituationer för sitt barn. Genom att vara en del av utbildningen under några dagar, ska vårdnadshavaren visa barnet att förskolan är en trygg och rolig plats att vistas på. Även Markström och Simonsson (2017 s.181–187) beskriver att en föräldraaktiv inskolning innebär att vårdnadshavarna är med under hela inskolningen och att de har en förförståelse för inskolningsprocessen. Vårdnadshavarnas närvaro under
inskolningsprocessen har stor betydelse för barns trygghet och för att skapa en relation till förskolläraren (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.157–159). Denna typ av inskolning kan ses som positiv i den bemärkelsen att vårdnadshavarna får en tydlig inblick i utbildningen, vilket kan leda till att de känner sig trygga med att lämna sina barn där. Trygga
vårdnadshavare ger trygga barn, menar Arnesson Eriksson (2010 s.30–31). Något som kan bli problematiskt med en föräldraaktiv inskolning är att när vårdnadshavare är med blir det fler vuxna för de barn som redan är inskolade på förskolan som de inte känner, vilket kan leda till en otrygghet för dem. Det är viktigt att ta hänsyn till samtliga barn på förskolan, menar Arnesson Eriksson (2010 s.30–31).
Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.20–21) skriver att trygghet utgör grunden för barns lärande och utveckling. Enligt förskolans läroplan (Skolverket 2018 s.7) ska utbildningen i förskolan utgå från en helhetssyn på barn och deras behov. Utbildningen ska präglas av respekt, omsorg, lärande och utveckling som tillsammans bildar ett helhetsperspektiv. Miljön i förskolan ska vara trygg och tillgänglig för alla barn och den ska inspirera dem att utforska
5
sin omvärld utifrån sina egna förutsättningar (Skolverket 2018 s.7). Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.156–157) lyfter fram en del utmaningar som kan uppstå vid inskolning som exempelvis att utgå från vårdnadshavarens önskemål när de inte överensstämmer med vad som anses bäst i situationen. Det krävs känslomässighet, tid och flexibilitet av förskollärare för att kunna nå fram till barnet. En annan utmaning som kan uppstå under inskolningen är om barnet inte blir lugn trots förskollärares försök att trösta eller när barnet inte deltar i förskolans olika aktiviteter genom att dra sig undan (Broberg, Hagström & Broberg s.166– 167).
3.3 Förskollärarens roll som anknytningsperson vid inskolning
I artikel 3 i barnkonventionen synliggörs det att barnets bästa kommer i första hand och att alla beslut som tas ska utgå från barnets bästa (UNICEF 2020). Konventionen understryker också barns rätt till en social trygghet samt rätt till lek, vila och fritid. Barnen ska känna sig trygga och omhändertagna och skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld och övergrepp (UNICEF 2020). Anknytningsmönstret som barnet i förskolan utvecklar beror på hur nära och regelbunden relationen mellan förskollärare och barn är (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.70–73). Ett enskilt barn kan skapa en trygg anknytning till enbart en
förskollärare, vilket är vanligt betonar Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.70–73). Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.70–73) menar vidare att lyhörda och närvarande förskollärare är viktigt för att möta barnets känslomässiga behov. Barnen utvecklar en inre arbetsmodell efter att de skapat ett anknytningsmönster till förskollärarna (Broberg, Hagström och Broberg 2012 s.70–73). Detta kan innebära att de vuxnas bemötande påverkar barnets förväntningar på hur det ska bli bemött när barnet exempelvis söker tröst.
Små barn i förskolan kräver vuxnas närvaro för att kunna reglera sina känslor för att sedan kunna ladda och kunna ge sig i kast med upptäckande och utforskande av sin omgivning (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s 157–159). Även barn som är trygga kan vara otrygga i början i förskolan, då det är en ny miljö och då kan förskolläraren finnas där som en
kompletterande anknytningsperson (Killén 2014 s.51–52). Barn som växer upp i svåra familjesituationer klarar sig bättre om de har en kompenserande anknytningsperson utanför familjen, exempelvis en förskollärare, menar Killén (2014 s.51–52). Även Hagström (2010 s.182–185) lyfter vikten av att otrygga barn får möjlighet att skapa en trygg anknytning till en förskollärare, för att tillgodose barns behov.
6
Förskollärarna bör, enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.73–80), ha kunskap om olika anknytningsmönster. Att ha kunskap kräver också att förskollärarna visar intresse, möjlighet och tid att se det enskilda barnets situation för att tillgodose dennes behov. Barn är olika och reagerar på olika sätt vid exempelvis inskolning beroende på dess situation. I början vid inskolning kan en del barn med trygg anknytning protestera högljutt mot att bli lämnade i en miljö där vuxna inte är bekanta (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.73–80). Efter att barnet har bekantat sig med förskollärarna börjar då barnets anknytningssystem aktiveras genom att visa intresse för att exempelvis bli tröstat (Broberg, Hagström och Broberg 2012 s.73–80). Trygghet i förskolan är en viktig aspekt som betonas i läroplanen och alla som arbetar inom förskolan ska sträva efter de mål och riktlinjer som anges i den.
Utbildningen ska erbjuda barnen en trygg omsorg som bidrar till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla. Förskolan ska erbjuda en trygg miljö som samtidigt utmanar, stimulerar och lockar till lek och aktivitet (Skolverket 2018 s.10–11).
Beroende på hur länge relationen mellan förskollärare och barn varar samt engagemanget, och relationens betydelse för förskolläraren och barnen, påverkar möjligheten till trygg
anknytning, menar Askland och Sataoen (2014 s.70). Förskollärarens roll för att skapa en trygg anknytning till barnen handlar om medvetenhet i samspelet och en ömsesidighet gentemot barnet. Killén (2014 s.127) lyfter vikten av att barn mår bra av att ha en trygg anknytning till fler vuxna än deras vårdnadshavare för att främja deras utveckling. Författaren menar att förskolan bör ha en central roll för att agera som kompletterande och
kompenserande anknytningsperson till barnen (Killén 2014 s.127). Att ha en trygg anknytning är viktigt för barnets utveckling, därav är det av betydelse att barnen redan vid inskolning får möjlighet att skapa en trygg anknytning till en eller flera förskollärare (Askland & Sataoen 2014 s.60).
4. Tidigare forskning
Detta avsnitt presenterar vad tidigare forskning visat om förskollärarens betydelse som anknytningsperson, relationsskapande vid inskolning samt trygghetens betydelse för barns utveckling och lärande.
7
Vid sökning efter tidigare forskning om anknytning, barns anknytningsmönster och
inskolning i förskolan har databaserna Summon, Libris, Google scholar och SwePub använts. Sökningen har avgränsats genom centrala nyckelord på svenska och engelska, såsom;
anknytning, förskola, trygg, barn, attachment, secure, och pre-school. Sökningarna
avgränsades för att endast få resultat från avhandlingar och vetenskapliga artiklar. För att få så relevant forskning som möjligt har även avgränsning med senast publicerade artiklar och avhandlingar gjorts.
4.1 Förskollärarens betydelse som anknytningsperson
Flera studier har undersökt förskollärarens roll som anknytningsperson i förskolan (se: Cugmas 2007; Hagström 2010; Quan- McGimpsey, Kuczynski & Brophy 2011). Cugmas (2007 s.349) har undersökt förskolebarns anknytningsmönster till sina vårdnadshavare och förskollärare. Denna studie visade att uppfattningen om barnets anknytningsmönster påvisar en variation beroende på om det var barnets vårdnadshavare eller förskollärare som svarade på studiens undersökning (Cugmas 2007 s.358–359). Vårdnadshavarna uppskattade i större utsträckning än förskollärarna att barnen hade en trygg anknytning till båda parter. I en annan studie har Hagström (2010 s.186–188) undersökt förskollärares betydelse som kompletterande anknytningsperson till barn vars vårdnadshavare har psykisk ohälsa. Studien visade att
pedagogerna är en viktig anknytningsperson för barnet vilket i sin tur ökade barnets trygghetskänsla.
Cugmas (2007 s.358) menar att det kan uppstå förväntningar på barnens agerande, exempelvis att ett otryggt undvikande barn inte skulle lita på förskolläraren. Dock visade resultatet av studien det motsatta: att barnen litade på förskollärarna trots en otrygg anknytning. Resultatet visade också att förskollärarna uppskattade att flickorna hade trygg anknytning i större utsträckning än pojkarna, medan det bland vårdnadshavarnas svar var det mer jämnt fördelat mellan könen (Cugmas 2007 s.358–359). På liknande sätt har Quan- McGimpsey, Kuczynski och Brophy (2011) studerat förskollärarnas uppfattning om nära relationer till barn i
förskolan. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar förhållandet mellan dem och barn som ett ”tvåvägsutbyte” vilket betyder att både förskollärare och barn behöver varandras
känslomässiga närvaro. Det visades att förhållandet mellan barn och förskollärare
karaktäriseras av positivitet, nära kommunikation, ömsesidighet och känslomässig anknytning (Quan-McGimpsey, Kuczynski & Brophy 2011 s. 232–236). Studien påvisar även att
8
barnen, vilket kan vara likt förhållandet mellan vårdnadshavaren och dess barn (Quan-McGimpsey, Kuczynski & Brophy 2011 s.239–242).
4.2 Relationsskapande vid inskolning
Betydelsen av relationsskapande vid inskolning är något som har uppmärksammats i tidigare studier (se: Hagström 2010; Markström & Simonsson 2017). Markström och Simonsson (2017) har genomfört en studie där de uppmärksammade förskollärares uppfattningar om samspelet mellan förskolan och hemmet vid inskolning i förskolan. Forskarna har utgått från kvalitativ intervju som metod samt diskussionsgrupper om sju förskollärare i varje grupp. Resultatet av studien visar att förskollärarnas attityd gentemot vilken sorts inskolning som är att föredra, föräldraaktiv eller ej, varierade och förändrades efter gruppdiskussionerna
(Markström & Simonsson 2017 s.181–187). Markström och Simonsson (2017) menar att en föräldraaktiv inskolning innebär att vårdnadshavarna är med under hela inskolningen och att de har en förförståelse inför inskolningsprocessen. Deras studie visar att förskollärarna tycker att den föräldraaktiva inskolningen ger bäst möjligheter till en god samverkan, då de upplever att det blir ett bättre och mer naturligt samarbete när förskollärare och vårdnadshavare lär känna varandra på ett djupare plan (Markström & Simonsson 2017 s.181–187).
Något som Markström och Simonsson (2017) inte lyfter upp är vårdnadshavares olika förutsättningar som Hagström (2010) har visat i sin studie. Hagström (2010 s.182–185) beskriver att barn som har föräldrar med psykisk ohälsa är en eftersatt grupp. Många av dessa barn växer upp under känslomässigt komplicerade förhållanden, därför får en del barn inte den fysiska omsorg som de behöver. Forskaren har undersökt hur pedagoger genom fortbildning kan utveckla sin roll som kompletterande anknytningsperson. Resultatet av Hagströms studie (2010) visar att pedagogernas syn på sin egen kunskap har utvecklats och att de fått en djupare förståelse av teorier. Pedagogerna betonade vikten av att utgå från barnets perspektiv, och att lärandet sker i ett samspel. Till exempel en förståelse för varför ett barn är argt eller ledset och inte bara tycka att hen är ”alltid så” (Hagström 2010 s.186–188).
4.3 Trygghetens betydelse för utveckling och lärande
I en studie om hur barn involveras och involverar sig i samspel med andra barn under inskolningen, har Simonsson och Thorell (2010 s.53–54) visat att inskolningsbarnet lär sig hantera flera nätverk som leksaker, andra barn och förskollärare vilket innebär att det utvecklar en social och relationell kompetens som ett förskolebarn behöver. Resultatet av
9
Cugmas (2011 s.1271–1289) studie visar att barn som har en trygg anknytning till förskollärarna också har ett mer rikt socialt liv på förskolan, då de skapar fler
kompisrelationer. Effekten av en trygg anknytning till förskollärare resulterade i att barnen hade en bättre samverkan i den fria leken (Cugmas 2011 s.1278–1289). Syftet med studien var att observera barns fria lek med koppling till anknytningen till förskollärarna (Cugmas 2011 s.1271). Det finns likheter i Simonsson och Thorells (2010) och Cugmas (2011) studier som visar att en trygg anknytning främjar barnens sociala och relationella kompetens.
5. Teoretisk utgångspunkt
I denna studie kommer vi att använda oss av ankyntningsteori utifrån John Bowlby som teoretisk utgångspunkt. Ankyntningsteori är relevant för denna studie eftersom teorin handlar om hur trygga relationer mellan barn och vuxna påverkar barns utveckling och lärande. I detta avsnitt kommer vi att lyfta fram några av ankyntningsteorins mest centrala begrepp. Vi
kommer att presentera en kort inblick i teorins bakgrund och sedan de centrala begreppen trygg bas, anknytningsmönster och inre arbetsmodeller. De centrala begreppen kommer att användas i analysen och diskussionen av förskollärarnas uppfattningar och erfarenheter.
5.1 Ankyntningsteori
Bowlby beskriver anknytningens betydelse för människans utveckling och hur separationer, vanvård och försummelse tidigt i livet kan få konsekvenser för den fortsatta utvecklingen. Teorin handlar om samspelet mellan barnet och en omsorgsperson, exempelvis barnets förskollärare (Bowlby 2010 s. 9,17,144). Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.31–38) skriver att anknytning utvecklas successivt under de första levnadsåren och att det är en relationsspecifik process mellan vuxna och barn. Författarna skriver vidare att anknytning handlar om nära känslomässiga relationer, där den som är anknuten söker skydd och trygghet hos sin anknytningsperson, exempelvis en förskollärare (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.31–38).
5.2 Trygg bas
En trygg bas är det mest centrala begreppet inom anknytningsteorin där omvårdnadspersoner, exempelvis en förskollärare, ska utgöra en trygg tillflykt. Det finns två syften med den trygga basen. Det första handlar framförallt om den vuxnas roll för barns utforskande, där den trygga
10
basen gör att barnet vågar utforska sin omgivning, exempelvis förskolans miljö. Det andra handlar om en säker hamn, dit barnet kan återvända när det söker tröst och skydd, vilket kan vara hos förskolläraren (Bowlby 2010 s.33–35; Broberg, Hagström & Broberg 2012 s. 44– 46). Den trygga basen kan beskrivas som ett osynligt gummiband mellan barnet och
omsorgspersonen (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.44–46). Askland och Sataoen (2014 s.61) förklarar att en trygg bas handlar om en balans mellan att utforska sin omvärld och samtidigt att ha sin omsorgsperson nära för att kunna ladda om. De förklarar också att det är balansen mellan att utforska och vara nära som är viktig. Om barn inte vågar släppa sin omsorgsperson kan det innebära att barnet har en otrygg anknytning och därmed inte vågar utforska omgivningen (Askland & Sataoen 2014 s.61–62).
5.3 Anknytningsmönster
Inom anknytningsteorin finns det olika anknytningsmönster: trygg och otrygg. En trygg
anknytning beskrivs enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.51–52) som när barnet
söker den vuxnas närhet och beskydd. Ett barn med trygg anknytning till en vuxen har en inre förväntan om att barnet kan återvända till den trygga hamnen för att få den närhet barnet söker. Tryggheten är grunden för att barn ska kunna utforska sin omgivning. Den vuxne utgör en trygg bas för barns utforskande och samtidigt är en säker hamn. Askland och Sataoen (2014 s. 61) betonar att den som har erfarit trygg anknytning i uppväxten har större möjlighet att utveckla goda intellektuella förmågor, samt att en trygg anknytning är viktigt för att fortsätta utvecklas och lära. En person med trygg anknytning kan både hjälpa sig själv och ta emot hjälp från andra vid behov (Askland & Sataoen 2014 s. 66).
En otrygg anknytning är då barnets sökande av närhet inte leder till ökad känsla av trygghet och skydd. Barn som utvecklar en otrygg anknytning upplevs ha oförutsägbara
omsorgspersoner, eller omsorgspersoner som inte är känslomässigt närvarande eller bekräftar barnet (Killén 2014 s.35). Barn med undvikande anknytning kännetecknas av att de inte visar något behov av att använda den vuxne som en trygg bas. Barns tidigare erfarenhet av den vuxne kännetecknas av brist på att tillgodose barnets känslomässiga behov. Eftersom barn med undvikande anknytning har lärt sig att inte söka tröst hos en vuxen väljer de att klara sig själva, vilket kan leda till att de blir känslomässigt självförsörjande (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.52–56; Killén 2014 s.35;41–42). Ambivalent anknytning utvecklas i en relation där vuxnas interaktion med barnet är oförutsägbar. Ibland får barnet det stöd som den
11
behöver och ibland bemöts barnet inte alls på det sättet det behöver, vilket betyder att hur barnet blir bemött sker på vuxnas villkor. Detta kan leda till att barnet blir osäker på hur den vuxna ska agera (Broberg, Hagström & Broberg s.52–56). Barn med ambivalent anknytning kan upplevas som känslomässigt krävande då de pendlar mellan att vara hotfulla eller små och hjälplösa, t.ex. när de är ledsna och söker tröst så blir de inte nöjda trots att de fått vad de önskade (Killén s.44–45). Desorganiserad anknytning kännetecknas av att interaktion mellan barn och vuxna bygger på rädsla, vilket gör det svårt för barnet att etablera ett
anknytningsmönster (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.54–56).
5.4 Inre arbetsmodell
Att ha en inre arbetsmodell innebär att barn under andra levnadsåret börjar utveckla sin kognitiva förmåga, då de börjar skapa föreställningar om sig själv och relationer till andra människor (Bowlby 2010 s.155). Barnets förmåga, med hjälp av sin inre arbetsmodell, är att förutsäga vad som kommer att ske utifrån olika handlingar, alltså hur ser barnet på sig själv och dess förväntningar av sin omvärld (Killén 2014 s.50). Den inre arbetsmodellen spelar stor betydelse för barnets förhållningssätt till sin omgivning (Hagström 2010 s.56–57). Barns reaktioner när de möter nya människor beror på deras inre arbetsmodeller som baseras på barnets anknytning till deras vårdnadshavare. Barns anknytningsmönster avgör hur de reagerar i sociala sammanhang (Broberg, Hagström & Broberg s.46–49). Trygga barn möter förskollärare i förskolan utifrån sin inre arbetsmodell, där de är medvetna att om de söker tröst och hjälp så finns det någon som de kan vända sig till. Detta ger en möjlighet för
12
6. Metod
I metodavsnittet kommer val av metod, urval och genomförande av studien att presenteras. Hur de etiska principerna samt hur studiens trovärdighet har beaktats kommer även att presenteras i detta kapitel.
6.1 Val av metod
Syftet med studien är att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar om och erfarenheter av att skapa trygg anknytning till barnen vid inskolning. För att uppnå detta syfte har en kvalitativ intervjustudie genomförts med förskollärare.
Halvstrukturerad intervju är en lämplig metod för denna studie för att få ta del av de intervjuade förskollärarnas uppfattningar och erfarenheter. Studiens val av att utföra en halvstrukturerad intervju har varit lämpligt för att kunna ställa följdfrågor och få mer
detaljerade svar som vi sedan länkade till studiens syfte. En halvstrukturerad intervju innebär att forskaren kan göra ändringar i de utvalda frågorna eller lägga till följdfrågor under
intervjun (Kvale & Brinkmann 2014 s. 43–45).
Intervjuerna har spelats in med ljud så att innehållet kan transkriberas i efterhand och för att inte missa eventuella detaljer som förskollärarna berättar. Ytterligare en fördel med att spela in ljud är att vi då kan vara närvarande och lyhörda under intervjun utan att behöva anteckna (Kihlström 2007 s.47–55). Kihlström (2007 s.51–52) nämner också vikten av att vara
praktiskt förberedd inför sin intervju. Det kan vara så som att se till att tekniken fungerar, bestämma en lämplig plats för intervjun och att se till att allt som behövs finns på plats vid start (Kihlström 2007 s.51–52).
6.2 Urval
I denna studie valdes att enbart intervjua förskollärare med syfte att ta del av deras
erfarenheter uppfattningar för att synliggöra deras syn på anknytning vid inskolning. Vi valde att intervjua enbart förskollärare eftersom de har ett övergripande ansvar för utbildningen enligt förskolans läroplan (Skolverket 2018 s.18–19). De förskollärare som vi valde att kontakta är förskollärare som vi är bekanta med sedan tidigare, vilket kallas
bekvämlighetsurval (Bryman 2016 s.824). En fördel med bekvämlighetsurval är att personer som är bekanta ofta svarar snabbare och med mer intresse, vilket är av fördel för oss som har begränsat med tid. Det är också positivt att känna personen som ska intervjuas då båda parter
13
känner sig bekväma och trygga, så att intervjun inte blir stel. Dock finns det nackdelar med bekvämlighetsurval, då det är lätt att ha förutfattade meningar om deltagaren. Detta hade vi i åtanke, vilket resulterade i att den av oss som inte var bekant med den intervjuade sedan innan fick leda intervjun och den andra spelade in och antecknade. Intervjuerna genomfördes med åtta förskollärare i fem förskolor och i två olika kommuner. Vi valde att intervjua åtta
förskollärare för att det gav oss möjlighet att fördjupa oss i förskollärarnas svar och samtidigt få en bra grund för studien. Vi valde två olika kommuner för att kunna se likheter och
skillnader mellan förskollärarnas synsätt. Förskollärarna är inte benämna med namn för att det inte ska gå att identifiera dem eller förskolan de arbetar på.
Namn Ålder på
barnen
Ungefär antal år verksam i förskolan
Antal Barn: Antal Pedagoger Förskollärare A 1–2 35–40 7:3 Förskollärare B 1–2 25–30 6:2 Förskollärare C 1–3 10–15 9:2 Förskollärare D 1–2 25–30 15:3 Förskollärare E 1–4 5–10 15:3 Förskollärare F 1–3 2–5 15:3
14 Förskollärare G 3–5 5–10 22:3 Förskollärare H 1–3 4–8 11:2
Tabell 1: namn, ålder på barn, antal år i förskolan, antal barn och pedagoger på avdelningen.
6.3 Genomförandet av intervjun
Vi började med att ta kontakt med rektorer via telefon eller mejl och i några fall förskollärarna direkt, för att informera om vår studie och en önskan om deras deltagande. När förskollärarna tackat ja till att vara med i studien, fick de ett informationsbrev (se bilaga 1) där de fick ta del all information om deltagandet i studien och de fick godkänna sin medverkan (Björkdahl Ordell 2007 s.26–27; Vetenskapsrådet 2017 s.12–18). Vid några av intervjuerna var en av oss på plats med förskolläraren och den andra var med på zoom, som är en digital videotjänst, och några intervjuer skedde endast över zoom. Intervjuerna spelades in med ljud samt att vi noterade några stödord från varje tillfälle med papper och penna. Frågorna har vi skickat till förskollärarna innan intervjutillfället (se bilaga 2), för att de skulle få tid att läsa igenom frågorna och förbereda sig. När vi spelade in ljud så var mobiltelefonerna på flygplansläge för att försäkra att ljudfilerna inte delas vidare i molntjänster.
På grund av de rådande omständigheterna med Covid-19 har vi valt att genomföra intervjuerna delvis digitalt. Detta för att minska antalet personer som träffas fysiskt i förhållande till Folkhälsomyndighetens riktlinjer för att minska smittspridning (Region Dalarna 2020-12-01). En fördel med att göra intervjuerna delvis digitalt är att vi sparar restid till och från förskolorna och därmed får mer tid till att bearbeta vårt insamlade material. Något som vi kan ha missat med att göra några intervjuer enbart digitalt är de intervjuades
kroppsspråk. Vid en väl förberedd och genomförd intervju bör båda parter vara placerade mot varandra så att ögonkontakt kan has vid behov samt att man kan läsa av varandras
kroppsspråk (Kihlström 2007 s.51–52). Vi förberedde oss så väl som möjligt utifrån omständigheterna, genom att exempelvis att testa tekniken innan så allting fungerade vid
15
intervjutillfället något som Kihlström (2007 s.51) lyfter. Exempelvis att kontrollera att zoom-länken fungerade och att ljudupptagningen fungerade väl även digitalt.
Samtalet introducerandes med frågor om förskollärarnas arbetserfarenhet och arbetsplats som uppvärmningsfrågor. Detta är något som Kihlström (2007 s.52) beskriver som en viktig strategi att börja med för att undvika stress vid tystnad. Under intervjuernas gång ställde vi också följdfrågor utifrån vad förskollärarna svarade och vad som var extra intressant, men vi försökte att undvika att ställa ledande frågor (Kihlström 2007 s.52–53; Kvale & Brinkmann 2014 s.48–50). Författarna menar att följdfrågor är ett sätt att hålla samtalet levande men att ett problem kan vara om frågorna blir ledande, vilket kan leda till att den intervjuade säger vad den förväntas svara (Kihlström 2007 s.52–53; Kvale & Brinkmann 2014 s.48–
50). Kihlström (2007 s.51) lyfter upp vikten av att avsätta tillräckligt med tid till intervjuerna, så att en intervju inte behöver avbrytas. Men författaren lyfter också att en intervju inte bör ta längre tid än 60 minuter (Kihlström 2007 s.51). Intervjuerna tog cirka 30 minuter att
genomföra, men vi planerade in 60 minuter för samtliga för att inte någon av parterna skulle känna sig stressade.
Efter varje tillfälle gick vi tillsammans igenom det inspelade materialet för att bearbeta svaren. Vi lyssnade igenom hela intervjun och skrev ner anteckningar på vad förskollärarna svarade. När samtliga intervjuer var genomförda och sammanställda, sammanfattade vi de mest relevanta svaren från förskollärarna i en gemensam text. Kihlström (2007 s.54–55) skriver att det insamlade materialet från intervjuerna måste bearbetas och sammanställas. Sedan lyssnade vi igenom intervjuerna flera gånger för att få med alla detaljer som deltagarna beskrivit. När vi sammanställt allt insamlat material, letade vi efter mönster i resultatet för att sedan koppla ihop med de centrala begreppen i vår studie; trygg anknytning, trygg bas och inre arbetsmodell, vilket är något som Kihlström (2007 s.54) lyfter.
6.4 Trovärdighet
Studiens trovärdighet innebär att resultatet är tillförlitligt, och att studiens resultat är något som man kan tro på. Studien genomfördes med hjälp av ljudupptagning vilket är en fördel för att förbättra studiens trovärdighet. Genom att spela in intervjun med ljud ökar trovärdigheten i vårt arbete (Kihlström 2007 s. 231–232). Enligt Kvale och Brinkmann (2014 s. 295) är
noggrannhet i valet av metod och tillvägagångssätt något som också stärker studiens trovärdighet. Trovärdigheten i denna studie stärks av valet av kvalitativa intervjuer som metod där deltagarnas egna åsikter och synsätt om studiens ämne lyfts fram. Detta stämmer
16
överens med vad Kvale & Brinkmann (2014 s. 296) skriver om trovärdighet. En nackdel med denna metod är att man som intervjuare kan tolka deltagarens svar och anteckna de
tolkningarna och inte vad deltagaren egentligen har sagt (Kihlström 2007 s.232; Kvale & Brinkmann 2014 s.295–296). Om vi hade spelat in intervjun även med video, skulle
kroppsspråk också kunna tolkas och analyseras, vilket skulle ha gjort så att vi som intervjuare inte missar detaljer (Kihlström 2007 s.232).
6.5 Forskningsetik
Vid intervjun har vi tagit hänsyn till forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning i enlighet med svenska regler och riktlinjer (Björkdahl Ordell 2007 s.26–27; Vetenskapsrådet 2017 s.12–18).
Informationskravet innebär att forskaren skall informera undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet. Forskaren skall informera deltagaren om de villkor som gäller, exempelvis att deltagaren har rätt att avbryta sin medverkan i undersökningen. Vi har informerat
förskollärarna om studien och dess innehåll och syfte. De har fått godkänna sin medverkan skriftligt innan intervjutillfället (se bilaga 1) (Björkdahl Ordell 2007 s.26–27;
Vetenskapsrådet 2017 s.13,15).
Samtyckeskravet innebär att deltagaren har rätt att bestämma över sin medverkan i undersökningen (Björkdahl Ordell 2007 s.26–27; Vetenskapsrådet 2017 s.15). Samtliga deltagares samtycke har inhämtats och deltagarna har fått information om deras rätt att bestämma hur länge och på vilka villkor de ska delta (se informationsbrev i bilaga 1). Vi har mejlat ut informationsbrev till samtliga deltagare (bilaga 1). Deltagarna har också fått ett dokument att skriva under för att godkänna sin medverkan. När deltagarnas samtycke har inhämtats planerade vi in en tid för intervjun. Deltagarna har också fått information om deras rätt att avbryta sin medverkan.
Konfidentialitetskravet som innebär att deltagarnas personliga uppgifter skall förvaras på ett sätt så att obehöriga personer inte kan ta del av informationen exempelvis så har det inspelade materialet förvaras på dator med lösenord som ingen utomstående har tillgång till (Björkdahl Ordell 2007 s.26–27; Vetenskapsrådet 2017 s.15). De som tagit del av det insamlade
materialet i vår studie är vår handledare och examinator. Vi har behandlat det insamlade materialet i enlighet med Dataskyddsförordningen (GDPR).
17
Nyttjandekravet innebär att det insamlade materialet inte ska användas för något annat än forskning. Datainsamling förvaras så att ingen kommer åt det, det samlade materialet kommer enbart att behandlas i studien och efter att arbetet blivit godkänt tas all insamlade material bort (Björkdahl Ordell 2007 s.26–27; Vetenskapsrådet 2017 s.13). Deltagarna har också blivit informerade om hur vi behandlar deras personliga uppgifter enligt Dataskyddsförordning (GDPR). Deltagarna kommer inte att nämnas med namn för att det inte ska gå att identifiera dem eller förskolan de arbetar på. Samtliga förskollärare som deltagit i studien kommer att få ta del av vårt arbete.
7. Resultat
I detta kapitel kommer det sammanställda resultatet som framkommit av analysen av det insamlade materialet att presenteras. Syftet med studien är att öka kunskapen om
förskollärarnas uppfattningar och erfarenheter kring hur de skapar en trygg anknytning till barnen vid inskolning. Förskollärarna lyfte viktiga aspekter för att skapa en trygg anknytning, så som att vara känslomässigt närvarande, ha en nära samverkan med vårdnadshavare och skapa en miljö utifrån barns perspektiv. Avslutningsvis kommer en sammanfattning av det analyserade materialet.
7.1 Att vara känslomässigt närvarande under inskolningen
Samtliga förskollärare är överens om att trygga barn är grunden för att de ska våga utforska och på så sätt kunna utvecklas och lära i förskolan. Flera förskollärare lyfter vikten av att vara närvarande genom exempelvis ögonkontakt eller kroppsspråk som visar att “jag är här, det är ok att fortsätta utforska”. Förskollärarna lyfter också att otrygga barn inte tar till sig eller är en del av det som sker på förskolan, och anser därför att tryggheten är A och O. De menar att i arbetet för att skapa en trygg anknytning till barnen vid inskolning handlar om att vara känslomässigt tillgänglig.
Jag anser att anknytningen är grunden till allt i förskolan, finns inte grunden där, så finns det heller ingenting att bygga vidare på. Pedagogerna måste ha skapat ett band till barnen för att barnen skall kunna släppa de personer som barnet spenderat mest tid, sina vårdnadshavare. Jag är säker på att barnen inte lämnar sina vårdnadshavare för en dag på förskolan, om inte barnet känner en
18
trygghet hos, och en anknytning till sina pedagoger, därför är det extra viktigt att skapa en god anknytning vid introduktionen av barnen, då de flesta är ledsna och fortfarande lite otrygga (Förskollärare G).
Förskollärare G menar att anknytning är grunden till allt i förskolan och för barns utveckling och lärande. Utifrån ankyntningsteori utforskar och leker barn som har en trygg bas lustfyllt och kreativt, de klarar sig under dagen på förskolan (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.44–46). Förskollärare G berättar att många barn kan uppleva sig otrygga i början eftersom de befinner sig i en ny miljö. Förskolläraren lyfter också upp vikten av att en väl planerad introduktion har stor betydelse för barns trygghet i förskolan. Att ge en god introduktion betyder att vara lyhörd och närvarande för att kunna ersätta vårdnadshavaren under tiden barnet är på förskolan (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s.148–150). För att kunna bli en kompletterande anknytningsperson till barnet, är det alltså av vikt att vara känslomässigt tillgänglig (Killén 2014 s.51–52). Det kan exempelvis vara att bekräfta barnets känslor, trösta och att erbjuda värme. Att lära känna barnet för att få möjlighet att forma en trygg och
tillitsfull relation till förskolläraren är av betydelse för att skapa en trygg anknytning.
Jag som förskollärare måste sträva mot att skapa en trygg anknytning till barnen. Alla barn ska känna att förskolan är en trygg och rolig plats att vara på. Att barnen har en trygg anknytning till mig är en förutsättning för att jag ska kunna trösta dem och för att barnen ska känna trygghet när de vistas på förskolan under alla olika moment som uppstår under dagen så som vilan, planerade aktiviteter, fria leken, blöjbyten och maten (Förskolläraren H).
Här visar förskollärare H kunskap om vikten att barnen känner sig trygga för att kunna söka och vilja ta emot tröst. Förskollärare H visar med sitt resonemang att hen har en förståelse för detta och att det är viktigt som förskollärare att alltid sträva efter att få en trygg anknytning till barnen. Detta resonemang liknar förskollärare D, som lyfter att det blir en annan kontakt mellan barn och pedagog om barnet är trygg på förskolan.
Jätteviktigt, trygga barn vågar utmana sig själv mer och våga gå vidare, medan de som är otrygga ser man att vågar inte. Att tillgodose barns behov, det är grunden till allt utforskande och lärande, det påverkar barngruppen. När man ser att det blir tryggt
19
blir det en annan kontakt mellan barn och pedagog (Förskollärare D).
Förskollärare D lyfter vikten att utgå från barns perspektiv och att tillgodose deras behov är en viktig aspekt för att barnet ska känna sig tryggt och våga utmana sig själv. Förskollärare D beskriver också att varje enskilt barns trygghet på förskolan kan ha betydelse för hela
barngruppen. Utifrån ankyntningsteori kan förskollärare Ds resonemang vara att erbjuda en
trygg bas för barnet att återvända till när den behöver känslomässig påfyllning (Broberg,
Hagström & Broberg 2012 s. 44–46).
7.2 Nära samspel mellan förskollärare och vårdnadshavare kan skapa trygg anknytning vid inskolning
Samtliga förskollärare berättar att en nära samverkan med vårdnadshavare kan ge barnen en känsla av trygghet. De menar också att ett nära samspel med vårdnadshavarna kan möjliggöra att de känner sig trygga och att det i sin tur kan främja förskollärarnas arbete med att skapa en trygg anknytning till barnen. Förskollärarna berättar vidare att få vårdnadshavarnas trygghet kan möjliggöra för förskollärarna att få en djupare förståelse för barnet.
Föräldrarnas trygghet är avgörande för barnens trygghet. Trygga föräldrar ger trygga barn (Förskollärare A).
Det handlar inte bara om barnet, det handlar också om föräldrarna. Man måste få föräldrarna trygga, de måste vara trygga för att kunna lämna sina barn där. Barnen märker av, trygga föräldrar ger trygga barn (Förskollärare B).
Här visar både förskollärare A och B att de har förståelse för att barnets primära
anknytningsperson och trygghet är vårdnadshavaren. De menar att för att få barnen trygga är det viktigt att även deras vårdnadshavare är trygga. Därför främjar förskollärarna ett nära samspel med vårdnadshavarna. För att få lära känna barnet mer skapas en trygg anknytning vid inskolning. Förskollärare A och B berättar att det är viktigt att barnen får en bra start in i förskolan värld och att detta sker i samspel med vårdnadshavarna. Vårdnadshavarna får information om förskolan, så att de ska veta vad som förväntas av dem och förskollärarna får i sin tur information om barnet. Detta leder till att förskollärarna, med hjälp av
20
vårdnadshavarna, kan skapa bättre förutsättningar för det aktuella barnet om de får lite kunskap om vad exempelvis barnet har för intressen och erfarenheter. Förskollärare A och B anser att en nära samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare under inskolningen kan förmedla en trygghet till barnet. Den inre arbetsmodell som barnet redan har utvecklat till sina vårdnadshavare kan utvecklas vidare till förskolläraren och relationer till andra på förskolan.
Under inskolningen vill vi att vårdnadshavaren finns med i bakgrunden för att pedagogen ska kunna bygga en relation till barnet samtidigt som barnet ska få möjlighet att gå till sin vårdnadshavare och ”tanka” (Förskollärare H).
Förskollärare H menar alltså här att en förutsättning för förskollärare att skapa en trygg
anknytning till barnen vid inskolning, är att ha en nära samverkan med barnets
vårdnadshavare. Barnens vårdnadshavare ska finnas nära till hands om barnet behöver komma tillbaka till sin trygga bas och “ladda” med lite trygghet, innan det sedan kan fortsätta
utforska den nya miljön. Vårdnadshavarens närvaro under inskolningen, kan vara en förutsättning för att förskollärare ska kunna skapa en trygg anknytning till barnet, menar förskollärare H.
Vi ordnar praktiska saker som hyllor och namnskyltar innan inskolning. Tydlighet är nödvändig för att vårdnadshavarna ska känna sig trygga (Förskollärare D).
Förskollärare D lyfter praktiska saker såsom att se till att barnet redan är inkluderad i barngruppen när barn och vårdnadshavare kommer till förskolan, exempelvis namnskylt, matplats osv. Tydlighet så att vårdnadshavaren och barnet vet vad som förväntas och att de känner sig välkomna, är något som förskollärare D menar är en förutsättning för att de ska vara trygga. Förskollärare D menar alltså att ett förhållningssätt de har i arbetslaget för att skapa trygg anknytning till barnen redan vid inskolning är att inkludera vårdnadshavare och barn praktiskt redan innan inskolningen.
21
Jag använder mig av en metod som är att barnen får vara där några timmar varje dag, under en hel vecka för att jobba på att skapa en relation till pedagogerna. Jag anser att om barnen bara får lära känna pedagogerna och bli trygg med dem så klarar de av att vara på förskolan så länge de behöver sedan. Den här metoden upplever jag fungerar bra och har använt den under många år (Förskollärare B).
Föräldrarna är en del av inskolningen, jag tycker om föräldraaktiv inskolning så föräldrarna får se mycket av den vardagliga
verksamheten. Oftast har en pedagog inskolningsbarnet lite extra, för det behövs för tryggheten. Det viktiga är att barnen hinner bli trygga med pedagogerna, först är barnet ensam första dagen med vuxna, sedan börjar man ta in några andra barn så inskolningen får chans att skapa relationer till de andra barnen också (Förskollärare C).
Förskollärare B och C har olika strategier och förhållningssätt för att uppnå ett nära samspel med vårdnadshavare. Bland annat så berättar förskollärare B att hen arbetar för att barnen ska bli trygga med pedagogerna på förskolan och att tiden som planerats till inskolningen ska användas till att skapa trygg anknytning till pedagogerna. Förskollärare C menar däremot att vårdnadshavarna bör vara med och hen hänvisar till en föräldraaktiv inskolning. Det
viktigaste är att utgå från barnets bästa och barnen ska vara i centrum. Förskollärare C:s förhållningssätt är att barnen ska få möjlighet att skapa en trygg anknytning till förskollärarna tillsammans med sin vårdnadshavare.
Utmaningar som uppstår kan vara när föräldrarna inte vill
lämna sitt barn. Att arbetskollegor har olika tankar en del vill det ska gå fort medan andra ser det ska ta tid för barnets bästa. Att utgå från barnens bästa är det viktigaste och att ha bra plan och samspel med arbetskollegor och föräldrar (Förskollärare C).
Förskollärare C beskriver en del utmaningar som kan uppstå under inskolning. Så som att vårdnadshavare inte vill lämna sitt barn på förskolan. Att ha en bra plan och en god
22
erbjuda barnet en social miljö för att kunna lära känna förskollärare och andra barn kan vara ett sätt att skapa en miljö för att utgå från barnets perspektiv och skapa en trygg anknytning.
7.3 Att skapa en trygg miljö för att utgå från barns perspektiv
Förskollärarna är överens om att erbjuda barnen en trygg miljö som att utgå från barns perspektiv kan ha betydelse för att skapa en trygg anknytning. De beskriver att det är viktigt att sätta barnet i centrum och att allt man gör i förskolan ska vara för barnets bästa. Att utgå från barns perspektiv kan innebära att lyssna på barnen, vara lyhörda för dem och att tillgodose deras känslomässiga behov. Några av förskollärarna uttrycker också vikten av att vara tydlig med hjälp av t.ex. kroppsspråk, ögonkontakt, bild som stöd osv för att stötta barnen i att uttrycka sina känslor. Förskollärarna anser alltså att det är viktigt att sätta barnet i centrum och utgå från barns perspektiv för att möjliggöra för barnet att skapa en god och trygg relation till förskollärarna. Förskollärarna anser att utgå från barns perspektiv är något viktig, men att det kan dyka upp en del utmaningar under inskolning så som att barn känner sig otrygga i den nya miljön.
Utgå från barns perspektiv, barns nivå, starta lek, sång ex. sång om djur som relateras till det djuret som barnet har i sin famn, att vara glad och le gentemot barnet för att skapa en trygghet och ge en god introduktion (Förskollärare G).
Här beskriver förskollärare G hur hen utgår från barns perspektiv för att skapa en trygg
anknytning till barnen. Genom att sjunga sånger om något som barnet kan relatera till för att
skapa ett sammanhang och meningsfullhet, samtidigt som att som förskollärare vara öppen, positiv och lyhörd gentemot barnet. Förskollärare G är medveten om att barnet har sitt gosedjur som en trygghet och att använda detta som ett redskap kan vara ett sätt att få barnen att känna sig trygg i förskolan.
Att vara tydliga genom att använda olika kommunikationssätt som ögonkontakt och kroppsspråk för att visa barnet att man är närvarande och vill lära känna dem (Förskollärare F).
Tydlighet är något som förskollärare F lyfter som en viktig grund för barns trygghet på förskolan. Genom olika kommunikationssätt kan förskolläraren möjliggöra att nå fler barn och skapa en trygg relation till dem. Att visa intresse för barnet är något som förskollärare F menar kan leda till att barnet får en känsla av att vara sedd och viktig. Att som förskollärare
23
signalera ut en värme för att visa barnet att den kan komma till förskolläraren för att söka tröst när vårdnadshavaren inte är där. Vissa barn uttrycker sig med kroppsspråk, tecken som stöd eller bild stöd istället för verbal kommunikation, därför är det viktigt att som förskollärare kommunicera på flera sätt. Att ge barnen redan vid inskolning alternativa kommunikationssätt ger dem en förutsättning att uttrycka sina känslor och att exempelvis söka tröst vid behov. Detta kan vara ett sätt som förskollärare att vara känslomässigt närvarande.
7.4 Sammanfattning
I resultatet framkom det att förskollärarna berättade att de upplever att tryggheten är basen för barnen vid inskolningen på förskolan. Genom att erbjuda barnen en miljö där förskollärarna utgår från barnens perspektiv är något som flera förskollärare lyfter som en viktig aspekt. Förskollärarna förklarar också att det är av vikt att vara närvarande under
inskolningsprocessen för att barnet ska känna sig tryggt med att exempelvis söka tröst hos sin förskollärare. Det framkom även i resultatet att förskollärarna anser att det är viktigt att ha ett nära samspel med vårdnadshavarna och några av förskollärarna menar att vårdnadshavarnas trygghet kan vara avgörande för barnens trygghet på förskolan.
24
8. Diskussion
I detta kapitel kommer studiens resultat att diskuteras. Först presenteras metoddiskussion där den valda metoden och dess för och nackdelar belyses. Därefter kommer resultatet med hänsyn till tidigare forskning och teori att diskuteras. Avslutningsvis kommer en slutsats och didaktiska implikationer för hur denna studie kan bidra till fortsatt forskning om anknytning i förskolan.
8.1 Metoddiskussion
Studien har utgått från en kvalitativ metod. Anledningen till vår valda metod var att ta del av förskollärarnas uppfattningar och erfarenheter kring hur de skapar en trygg anknytning till barnen vid inskolning. Fördelen med intervju som metod var att det har bidragit till att öka kunskapen om hur förskollärarna förhåller sig till att skapa en trygg anknytning till barnen på förskolan. Studiens val av att utföra en halvstrukturerad intervju har varit lämpligt för att kunna ställa följdfrågor och få mer detaljerade svar som vi sedan länkade till studiens syfte, som Kvale & Brinkmann (2014 s. 43–45) beskriver en halvstrukturerad intervju. Nackdelen med denna metod var att vi märkte att det inte var så lätt att hålla fokus på samtalet eftersom det har dykt upp andra moment som har tagit upp utrymme under intervjun.
Innan genomförandet av intervjun fick informanterna ta del av intervjufrågorna (se bilaga 2), anledningen till detta var att de skulle hinna förbereda sig inför intervjun, samt för att spara på tid. Nackdelen var att de kanske svarade på frågorna utifrån vad de trodde vi förväntade oss, och inte utifrån vad de tänkte kring frågorna spontant. En av deltagarna bad om att ta del av intervjufrågorna innan hen bestämde sig för att medverka. En nackdel var att en av frågorna,
Anser du att du har tillräcklig kunskap för att kunna skapa en trygg anknytning på din avdelning? upplevdes vara ledande vilket vi missade innan genomförandet. Vid en fråga där
den intervjuade kan svara ja eller nej, kan det vara svårt att ställa följdfrågor och fortsätta samtalet kring temat.
Vi har utgått från bekvämlighetsurval (Bryman 2016 s.824), vilket innebär att vi har valt att kontakta och intervjua förskollärare som vi är bekanta med sedan innan. Vi vet sedan tidigare vilka förskollärarna är, vilket är en fördel då personer som blir tillfrågade att delta i studier oftare svarar snabbare och med större intresse om de vet vilka som genomför studien är (Bryman 2016 s.824). De svårigheter som vi upplevde var att komma i kontakt med en del av deltagarna efter att de har tackat ja, på grund av rådande omständigheter och sjukdomar. Detta
25
orsakade att vi upplevde stress och oro att inte få tillräckligt med deltagare, men med hjälp av en studiekamrat så fick vi kontakt med förskollärare. Vi upplevde att vi fick snabbt svar både när vi kontaktade förskollärarna direkt eller gick via rektor. Dock blev det ett mindre moment då vi slapp en mellanhand när vi kontaktade förskollärarna direkt och därav sparade vi mer tid. Dock finns det en risk med bekvämlighetsurval, då det är lätt att ha förutfattade meningar om den deltagande, det vill säga att som intervjuare tro sig veta vad deltagaren kommer att svara och vad den har för uppfattningar kring det valda området. För att minska risken att ställa ledande frågor, valde vi att den av oss som inte var bekant med förskolläraren sedan innan, fick leda intervjun medan den andra spelade in ljud och antecknade. Risken med detta är att vi var två som intervjuade det var då en risk att den deltagande kände sig obekväm med att vara ensam mot två intervjuare.
För att öka trovärdigheten för vår kvalitativa intervjustudie, valde vi att spela in samtalet med ljudupptagning. Vi valde också att vara närvarande båda två, för att minska risken att missa detaljer som förskollärarna berättade, som Kihlström (2007 s.231–232) lyfter. Vi planerade att genomföra samtliga intervjuer på plats tillsammans med förskollärarna, men på grund av rådande omständigheter med Covid-19 har vi fått genomföra intervjuerna delvis digitalt. När en intervju sker digitalt, finns det en risk att man inte kan sitta på ett sätt som gör att man kan ha ögonkontakt eller se varandras kroppsspråk. Kihlström (2007 s.51–52) skriver att vid en intervju bör man sitta placerad på en avskild och lugn plats, samt att båda parter ska sitta så att man kan ha ögonkontakt vid behov. När intervjuerna skedde digitalt var detta något som var svårare att genomföra, då vi som intervjuare inte kunde bestämma en lämplig plats för deltagaren. Vi kunde heller inte garantera att deltagaren såg oss på ett sätt som gjorde att vi kunde ha ögonkontakt och observera varandras kroppsspråk. Det var därför fördelaktigt att en av oss kunde vara fysiskt på plats med förskolläraren vid några av intervjuerna. Kvale och Brinkmann (2014 s.295) menar att genomförandet av den valda metoden är något som kan påverka trovärdigheten.
26
8.2 Resultatdiskussion
Syftet med vår studie var att öka kunskapen om förskollärarnas uppfattningar och erfarenheter kring hur de skapar en trygg anknytning till barnen vid inskolning. Vi utgick ifrån
frågeställningarna: Vad har förskollärarna för erfarenheter kring att skapa en trygg
anknytning till barnen vid inskolning? Vilka arbetssätt beskriver förskollärarna för att skapa trygg anknytning till barnen vid inskolning?
Enligt förskolans läroplan ska förskolans utbildning vara grunden för ett livslångt lärande och att utbildningen ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn (Skolverket 2018 s.7). Resultatet visade att förskollärarna anser att tryggheten och att ha en trygg anknytning till barnen vid inskolning är basen för allt i förskolan. Barn behöver ha en trygg bas att återkomma till för att samla mod och trygghet, för att sedan våga sig ut och utforska sin omvärld (Broberg,
Hagström & Broberg 2012 s.44–46). Tidigare forskning visar betydelsen för barn att ha förskollärare som anknytningsperson (Hagström 2010; Killén 2014). Killén (2014 s.51–52) skriver att även trygga barn kan vara otrygga i förskolan till en början, då det är en ny miljö för dem. Då kan förskolläraren vara där som en kompletterande anknytningsperson under den tiden vårdnadshavarna inte är närvarande. Även Cugmas (2011 s.1271–1289) såg i sin studie att barn som har en trygg anknytning till sina förskollärare har ett rikare socialt liv på
förskolan och att de inte bara har en bra relation till sin förskollärare utan också fler goda relationer till andra barn.
Förskollärarna i denna studie anser att det är viktigt att utgå från barns perspektiv för att barnet ska känna sig trygg och lyssnat på. Att våga utgå från barns perspektiv är
utgångspunkten för att skapa en trygg anknytning till barnet, vilket även Hagström (2010 s.186–188) belyser i sin forskning. Lärandet sker i samspel med andra och förskollärarna har stor roll som anknytningspersoner för barn i förskolan. Resultatet visar också att
förskollärarna anser att det är av stor betydelse att erbjuda en trygg bas för barn att söka skydd i när den behöver. Att vara närvarande med barnen är viktigt samt att vara närvarande
känslomässigt då barnet söker skydd, vilket även är Broberg, Hagström och Brobergs (2012 s.36–38) syn på anknytning.
27
Utifrån förskollärarnas berättelser påvisar resultatet av denna studie att de anser att en nära samverkan med vårdnadshavarna kan vara av betydelse för att skapa en trygg anknytning till barnen vid inskolning. Det har även betonas i Cugmas (2007 s.358–359) studie att
vårdnadshavarnas uppfattning om deras barn är trygga eller inte, kan påverka barnen och på så sätt kan detta påverka relationsbyggandet mellan barn och förskolläraren. Som det visades i vår studie gav förskollärarna uttryck för att barnets primära anknytningsperson och trygghet är vårdnadshavaren och förskolläraren är den sekundära anknytningspersonen. Vi menar att om vårdnadshavaren känner sig trygg med att lämna sitt barn till förskolläraren kan den förmedla till barnet att det går bra att söka tröst hos förskolläraren. En vårdnadshavare som är trygg med förskollärarna är också mer trygg att dela information om sitt barn, vilket är en möjlighet för förskolläraren att skapa en trygg anknytning till barnet. Cugmas (2007 s.358– 359) studie visar att vårdnadshavarens uppfattning om deras barn har trygg anknytning eller inte kan påverka vilken anknytning förskolläraren skapar till barnet. Resultatet visar även att en del förskollärare anser att det är viktigt med föräldraaktiv inskolning med syfte att skapa en trygghet hos både barn och deras vårdnadshavare. Något som Broberg, Hagström och
Brobergs (2012 s.157–159) betonar är att vårdnadshavarens närvaro under
inskolningsprocessen har stor betydelse för barns trygghet. Även Markström och Simonsson (2017 s.181–187) beskriver att en föräldraaktiv inskolning möjliggör ett bättre samspel mellan vårdnadshavare och förskollärare då vårdnadshavarna får en tydlig inblick i förskolans
utbildning. Arnesson Eriksson (2010 s.42–43) beskriver denna inskolningsmodell som positiv då den sker under en längre tid och att den därmed kan upplevas mindre stressig.
I resultatet framkom också att förskollärarna ansåg att det var av vikt att ha tillräckligt med tid under inskolningsprocessen för att möjliggöra att skapa en trygg anknytning till barnen. Förskollärarna anser att inskolningen ska utgå från barns bästa och den ska anpassas efter deras villkor. Förskolan är en ny miljö för de flesta barn som skolas in, och därför är det viktig att inskolningen sker gradvis då barnen separeras från sina vårdnadshavare. Broberg, Hagström och Broberg (2012 s.148) anser att inskolning ofta förknippas med separation. Separationstiden upplevs abstrakt och barn behöver upprepade handlingar under inskolningen, så som att ta del av förskolans rutiner, för att kunna öka sina erfarenheter (Broberg, Hagström & Broberg 2012 s. 148). Som förskollärarna beskriver i denna studie skulle det kunna vara att exempelvis ge inskolningen tillräckligt med tid.
28
Det visades i resultatet att förskollärarna upplever att barn med en trygg anknytning vågar utforska sin omvärld, samt skapa relationer med andra i förskolan. De beskriver även att otrygga barn inte kan utforska sin omvärld och utvecklas, vilket kan skapa ett dilemma för förskollärarna när de eftersträvar att skapa en trygg anknytning till barnen. Killén (2014 s.35) belyser att barn som utvecklar en otrygg anknytning, upplevs ha oförutsägbara
omsorgspersoner eller omsorgspersoner som inte är känslomässigt tillgängliga eller bekräftar barnet. Detta kan ses som Broberg, Hagström och Brobergs (2012 s.52–56) beskrivning om barn med otrygg anknytning som kännetecknas av att de inte visar något behov av att använda den vuxne som en trygg bas eller är beroende av den vuxnes bekräftelse.
Förskollärarna berättar att det är viktigt att vara känslomässigt närvarande med barnen. Som att vara på barnens nivå och hitta alternativa kommunikationsmedel för att stötta barnen i att uttrycka känslor och tankar, exempelvis. Vi anser att detta är ett sätt att vara känslomässig tillgänglig med barnen vid inskolning. Killén (2014 s.51–52) skriver att förskollärare kan agera som en kompletterande anknytningsperson till barn vars vårdnadshavare inte är
närvarande. Detta stämmer överens med resultatet från denna studie då förskollärarna menar att det är en förutsättning att vara närvarande och vara på barnens nivå för att skapa en trygg anknytning till dem. Quan-McGimpsey, Kuczynski och Brophy (2011 s. 232–236) såg i sin studie att barn och förskollärare som hade en trygg anknytning till varandra, att deras relation karaktäriserades av positivitet, nära kommunikation, ömsesidighet och känslomässighet. Deras resultat liknar resultatet i denna studie där flera av förskollärarna lyfter just vikten av att utgå från barnens bästa och att vara närvarande känslomässigt i sitt arbete att skapa trygg anknytning till barnen. Det stämmer också överens med det som några förskollärare lyfte med att använda sig av alternativ kommunikation, såsom kroppsspråk, tecken som stöd och bild som stöd för att möjliggöra fler alternativa sätt att kommunicera och uttrycka sig på. Quan-McGimpsey, Kuczynski och Brophy (2011 s.232–236) såg också att relationer med trygg anknytning bland annat innehöll nära kommunikation, vilket kan vara att det erbjuds flera olika kommunikationssätt utöver det verbala.
Barnets förmåga, med hjälp av sin inre arbetsmodell, är att förutsäga vad som kommer att ske utifrån olika handlingar, alltså hur ser barnet på sig själv och dess förväntningar av sin
omvärld (Killén 2014 s.50). Den inre arbetsmodellen spelar stor roll för barnets
förhållningssätt till sin omgivning (Hagström 2010 s.56–57). Utifrån ankyntningsteori kan förskollärarnas erfarenheter i det insamlade materialet tolkas som att barn som har en trygg
