Skapandet av den attraktiva staden

Colombo är den kommersiella huvudstaden i Sri Lanka och har som UDA (2015) uttrycker det, en enorm potential för stadsutveckling jämfört med andra huvudstäder i södra Asien. Potentialen ligger i den geografiska och strategiska lokaliseringen för bl.a. marina transportrutter och att verka som en kommersiell hubb i Asien. Regeringen i Sri Lanka har tagit ett flertal beslut med syfte att lyfta alla sektorer i landet efter att freden uppstod 2010, där bygg- och

stadsutvecklingssektorn ansågs vara en av de mest benägna att främja (ibid).

Ambitiösa satsningar i staden är i full gång och i den senaste översiktsplanen (UDA, 2019, 8, 10, 12) redogörs det för tre primära mål:

• The most sought Waterfront Business Environment Experience in the World

• The revived internationally renowned Green Garden City of South Asia

• The Smart, Smooth and Sensed Urban Space for all inhabitants

I SWOT-analysen som gjordes i samband med planen granskades olika aspekter som skulle kunna motverka genomförandet av de ovannämnda målen. I det första

målet anses informella bosättningar vara en ”svaghet” för genomförande medans de andra två är direkta ”hot” som bör åtgärdas (ibid). Det föreställda rummet identifierar informella bosättningar som “svaghet” och “hot” för modernisering, vilket målar upp en negativ bild av de. Planen att etablera administrativa och kommersiella aktiviteter ska bidra till att Colombo verkar som den kommersiella hubben i Sri Lanka för att därtill kunna utmana omvärlden, med vad de kallar en internationell stad (UDA, 2019). Handel, internationella relationer, turism, gränsöverskridande transport, branding och politiska affärer är några av fokuspunkterna som enligt UDA (ibid) förtjänar högre standard, bättre bostäder och utrymme för en konkurrenskraftig ekonomi. Främjandet av nämnda fokuspunkter går i linje med vad Harvey (2005) syftar till med en strävan mot kommersialisering vilket kan ses som norm inom nyliberalismen.

Redan tidigare har det genomförts planer för att göra Colombo till en ”modern stad”, vilken i Asien skulle ha en nyckelroll. Planer vars vision att ”transform the City of Colombo into a world-class city, globally recognized as a thriving, dynamic and attractive regional hub that is the centerpiece of 21st Century Sri Lanka” (UDA, 2019, 31). Sedan 2010 har flera projekt genomförts för att försköna staden, däribland vad UDA (2015) kallar ”city beautification program” som innefattar renovering av gamla byggnader med syfte att skapa ”high-end commercial activities” men också som UDA uttryckligen kallar ”face lifting” av staden som en strategi att locka både lokala och utländska investerare (UDA, 2019).

34

I planen ”Western Region Megapolis Master plan – 2030” (UDA, 2019, 34), uppges b.la. följande mål för den nationella planeringen:

• Development and transformation of physical and

institutional infrastructure and national economic structure to enable the nation to reach the status of ‘high-income developed country.

• Harness the benefits of knowledge-based innovation driven global economic environment.

Innovationsdriven ekonomisk miljö kan ses som essentiell enligt Harvey (2005) för värdeskapandet och ekonomisk tillväxt. Dock är tillvägagångssättet beroende av individuell frihet för privata aktörer vilket är tänkt öka produktiviteten och värdeskapandet, och som i förlängningen ska kunna förmedla bättre levnadsvillkor och boendestandard till alla invånare (ibid). Behovet av att upprätta en ny strategisk plan baseras delvis på nya sociala, miljömässiga och ekonomiska problem på grund av utbredningen av informella bosättningar (UDA, 2019).

5.2.1 Urban Regeneration Project

För att främja stadsutvecklingen startade UDA ett nu pågående projekt vid namn Urban Regeneration Project. Intentionerna med projektet är att förflytta alla invånare från informella bosättningar till moderna höghuskomplex med faciliteter som försäkrar utvecklingen och Colombos strävan mot att bli en ”.. world recognized city with a clean

and pleasing environment” (UDA, 2019, 103). Huvudkonceptet

består av att frigöra mark som ockuperas av närmare 1500 informella bosättningar, bestående av 68.000 hushåll. Frigjord mark ska fördelas till olika ändamål som bl.a. reservat, försköning av publika platser, öppna ytor och allmän förbättring av stadsmiljön. Mark för nybyggnation av bostäder till de som ska förflyttas och frigjord mark ska gå till investeringssyfte för annan utveckling av den urbana miljön. UDA (2015, 12) själva uttrycker sin vision som följande:

”To eliminate slums, shanties and other dilapidated housing from the city of Colombo by relocating dwellers in modern houses and liberated lands to be utilized for commercial and mix development.”

Den strategiska aspekten av URP innefattar den mark vilken anses som ”prime locations” i staden och projektet är tänkt att säkerställa hög nytta och ekonomisk avkastning av marken. UDAs uppfattning är därför att marken där de informella bosättningarna finns idag inte nyttjas till ”det bästa av sin förmåga”, utan istället hindrar marken från framtida utveckling. Förflyttning av människorna blir därför en lösning för att både ”frigöra” marken och då göra den och de informella invånarna ”rättvisa” (Ministry of Megapolis and Western Development [MWD], 2017). URP går helt i enlighet med vad Harvey (2005) benämner som accumulation by

dispossession, eller värdeskapande genom bortdrivning där

förflyttningen av invånare skapar möjligheter till utveckling och exploatering av den frigjorda marken, som således leder till värdeskapande. Den ekonomiska vinningen av att sälja eller hyra ut den frigjorda marken är tänkt att finansiera omflyttningen och byggandet av nödvändiga faciliteter och bekvämligheter inom URP. Totalt förväntas 225 hektar mark

att frigöras varav 115 hektar blir tillgängligt för marknaden och privata aktörer genom att förse 50,000 familjer med nya boenden (MWD, 2017). Privatiseringen av statligt ägd mark indikerar på ett nyliberalt tillvägagångssätt där statliga och allmännyttiga tillgångar tillges privata aktörer (Harvey, 2005). Vidare kan finansieringen av URP liknas vid Harveys (ibid) antydning på att det finns benägenhet att lyfta sociala aspekter i samband med förflyttningen, samt att förflyttning ska göra marken och invånarna “rättvisa” enligt nyliberala ideal.

"URP är självfinansierat då staten inte går in med några

pengar. UDA finansierar byggandet och omflyttningsprocessen själva. Genom värdet på marken som säljs finansieras både byggnaderna och förflyttningen." GA (11/3-20).

5.2.2 Höghusutveckling i staden

Höghusutvecklingen som äger rum i Colombo kan för närvarande identifieras under tre huvudändamål såsom kommersiell-, bostads- och hotellutveckling där URP innefattar andelslägenheter för boende i informella bosättningar. Höghusen byggda under URP åren 2010 - 2025 kommer huvudsakligen vara koncentrerade i norra Colombo medans majoriteten av privatinvesterade bostäder, kommersiella och allmänna höghus är koncentrerade i centrala och södra delar av Colombo (UDA, 2019). Detta går i linje med vad Beaten (2012) ser som att byggandet av bostäder för mindre bemedlade grupper oftast förekommer på mindre central och värdefull mark i städer och invånare förflyttas ut i periferin av staden.

35

De vertikala bostäderna i URP förutsätter ett helt annat sätt att leva på än vad majoriteten av de boende tidigare varit vana vid på markplan. Eftersom de förflyttade invånarna kommer från en helt annan boendemiljö menar UDA (2019) att det kan finnas en avsaknad av förståelse för hur man lever i ett höghuskomplex. De boende får rättigheter genom att bli ägare till en bostadsenhet men det tillkommer också ett gemensamt ägandeskap tillsammans med övriga boende där man måste förhålla sig till sina grannar och samverka med övriga boende på ett sätt inte behövts tidigare (MWD, 2018). När de delar gemensamma faciliteter har dessa invånare skyldigheter gentemot varandra för att säkerställa hjärtliga relationer. Viktiga sociala aspekter och effekter som är förknippade med förflyttningen i förhållande till i den byggda miljön är att hushåll kan förlora potentiella inkomstkällor, förflyttning av sociala och etniska grupper samt de möjliga problem som uppstår till följd av att de inte är bekanta med att leva i höghus (MWD, 2018)

5.2.3 synen och föreställningen om de sociala

förändringarna

MWD (2017) antar att invånarna i informella bosättningar inte nödvändigtvis bor där för att de är fattiga eller att de vill bo där. Istället önskar de att bo i ”bättre” områden men de har inte råd. Så snart som staten förser människorna med förutsättningar för bättre boende både hoppas och förväntas det att invånarna ska acceptera och godta de nya bostäderna, och inte flytta tillbaka till de förra.

"Vissa har p.g.a. av sitt missnöje, sålt eller hyrt ut lägenheten som blivit tilldelad och flyttat tillbaka till sin gamla bosättning."

GA (11/3-20).

Placeringen av de nybyggda höghusen spelar en viktig roll då den ska ge god tillgång i utbudet av service och faciliteter som bl.a. transport, vård, skola och tillgång till arbetsplatser. Dessa möjligheter sätter planerarna i kontrast mot de

informella bosättningar som har stor avsaknad av dessa och väldigt begränsat utrymme att bo och leva på som i sin tur leder till brist av rekreation, rörelse och sociala interaktioner (MWD, 2018).

Invånarna i de informella bosättningarna fyller även de en viktig funktion i form av tjänster som omfattar en ekonomisk aspekt och även en funktion för staden. Därför är det av vikt och det ”bästa” scenariot att förflytta människorna inom samma landområde eller med närhet till nuvarande ockuperade mark, där de har sina arbeten (ibid).

"När planeringen av URP påbörjades prioriterades därför mark som låg nära till både befintlig bosättning men även närhet till hamnen. Anledningen till detta var att arbetskraften för dessa typer av jobb behövs för att staden ska "fungera”, och utan dessa skulle verksamheter stanna upp, med andra ord fungerar deras arbetskraft som en ”katalysator”. Mark inom och med närhet till centrala stadsområdet identifierades till fördel för URP. Första steget var att identifiera land som ägdes av staten eller UDA själva för att kunna påbörja arbetet så fort som möjligt." GA (11/3-20).

Den mest utmärkande och positiva förändringen enligt MWD (2018) är att invånarna i de informella bosättningarna som tidigare ockuperat mark olagligt, blir genom förflyttningen berättigade ägande av bostadsrätter i höghus. Att bo lagligt förväntas leda till många positiva effekter på människorna

och deras livsstil, för att de inte längre kan behandlas och identifieras som olagliga invånare. Med de nya, trygga och stabila boendeformerna förväntas invånarna att bli motiverade till att bidra produktivt för att stärka ekonomin. En annan aspekt är att deras tidigare olagliga status bidrog till bl.a. ignorans från banker, men nu som lagliga ägare av bostad bör banker uppmuntra till att ge ut lån (ibid). Den lagliga status och effekterna den ska bringa indikerar på det Soja (1994) ser som ordnandet det föreställda rummet har på det levda rummet och är en diskurs samt fiktiv projektion om hur verkligheten för de förflyttade invånarna ska bli. De kommer uppskatta rätten att vara ägare till sina bostäder, men måste förhålla sig till alla de andra människorna i det nya området. Grannar kommer bli tvungna att dela vissa faciliteter med varandra och MWD (2018) menar att det är invånarnas skyldighet att säkerställa goda relationer sinsemellan.

Människorna har ursprungligen bott i informella bosättningar, mestadels på markplan, och det finns risk att de inte har någon uppfattning eller förståelse hur det är att bo i höghus (ibid). Förflyttningen innebär både risker och förändringar för invånarna. Förlorade källor till inkomst, av sociala och etniska grupper och eventuella problem som tillkommer genom att bo i höghus, p.g.a. ovana (ibid). Undanröjning av slumområden är ett exempel på hur många relationer och funktioner tillintetgörs genom högre offentlig makt (Jacbos, 1961). Om möjligt ska UDA försöka undvika att bryta upp tidigare samhällen och på så sätt upprätthålla de interna nätverken som finns i de informella bosättningarna (ibid).

"sociala problem uppstod då bosättningar de tidigare bott i har det funnits en känsla av gemenskap. Invånarna skapar band sinsemellan och dessa är svåra för människorna att behöva

36

bryta. De hade problem med faktumet att behöva flytta och separera från varandra och det var också en anledning till att människor avvisade förflyttningen." GA (11/3-20).

URP är tänkt att främja den sociala integrationen av olika inkomstgrupper och motverka samhällets ojämlikheter (MWD, 2017). Faktumet att det existerar utsatta och fattiga områden i samhället leder till skapandet av sociala klyftor mellan olika grupper och klasser. Enligt MWD (ibid) kommer förflyttningsprojektet utan tvekan leda till att rasera den sociala skillnaden och den sociala status som fattiga människor har och kommer därför accepteras av övriga samhället. De som klassificeras som fattiga, ska komma att integreras med andra delar av samhället. Att de fattiga socialt tillkännages kan få en tillfredsställande effekt hos människor som i sig kan leda till initiativ att engagera sig mer i produktivt arbete (ibid).