1
Kristoffer Skill & Malin Wickström
Kandidatuppsats - Bachelor thesis
Huvudområde: Byggd miljö
Malmö universitet
BY212C (20 HP) Vårterminen 2020
VARDAGSLIVET I SKUGGAN AV DEN
MODERNISERADE STADEN:
En fallstudie av ett förflyttningsprojekt i
Colombo
Titel på svenska: Vardagslivet i skuggan av den moderniserade staden: En fallstudie av ett förflyttningsprojekt i Colombo
Title in English: Everyday life in the shadow of the modernized city: A case study of a relocation project in Colombo
Kandidatuppsats - Bachelor thesis
BY212C (20 HP) Vårterminen 2020
Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering & Arkitektur, visualisering och kommunikation
Huvudområde: Byggd miljö
Författare: Kristoffer Skill och Malin Wickström
Handledare: Karin Grundström
Institution: Urbana studier
Fakultet: Kultur och samhälle
TACK!
Detta arbete har kommit till genom ett samarbete mellan två
utbildningar inom ämnet Byggd miljö på Malmö universitet. Malin
studerar Arkitektur, visualisering och kommunikation. Kristoffer
läser Stadsbyggnad, stadsutveckling och planering. Vi har inspirerat
varandra med de olika kunskaper vi tagit med oss från våra
respektive program, och hittat ett gemensamt intresse i vårt projekt.
Vi vill tacka vår kontaktperson i Sri Lanka, Prof. Rangjaeewa, som
har fört oss samman med värdefulla kontakter. Vi vill även tacka
vår assistent Chatrika som har varit en viktig resurs under vårt
fältarbete. Utan dessa två hade arbetet inte varit möjligt.
4
Förord
Studien har genomförts inom ramen för Minor Field Studies
Scholarship Program [MFS] som finansieras av Swedish
International Development Cooperation Agency [Sida]. Minor
Field Study-stipendium erbjuder studenter vid svenska
universitet en möjlighet att genomföra en kortare fältstudie i
ett utvecklingsland. Ett huvudsakligt syfte med stipendiet är
att öka svenska studenters förståelse och intresse för problem
och möjligheter relaterade till utvecklingsländer. Vi ansökte
om att få skriva vårt examensarbete om ett projekt relaterat
till stadsutveckling och planering i Sri Lankas kommersiella
huvudstad Colombo. En stad som för närvarande är under tillväxt
med ekonomiska och sociala förändringar. Stadens aktuella
urbana utveckling gjorde Colombo till en lämplig plats för att
utföra vår fältstudie.
Studien är dels grundad i FN:s hållbarhetsmål Agenda 2030,
där Mål nr 11 syftar till att skapa hållbara städer och samhällen
som är inkluderande, säkra och motståndskraftiga. Vidare
ska delmål 11.1 säkerställa tillgång för alla till fullgoda, säkra
och ekonomiskt överkomliga bostäder och grundläggande
tjänster samt rusta upp slumområden senast 2030. Vår studie
täcker även delmål 11.3 som syftar till inkluderande och hållbar
urbanisering samt 11.7 som ska främja tillgång till säkra och
inkluderande gröna och offentliga utrymmen.
5
ABSTRACT
The study concerns a relocation project of residents in informal settlements,
commonly known as slums, in Sri Lanka's commercial capital Colombo
The UN's Sustainability Goal for Agenda 2030 highlights the development
of the informal housing sector as an issue in several developing countries,
including Sri Lanka. The development that is often a result of urbanization
processes tends to create increased pressure on land and can thus limit the
poor's ability to own land and housing.
Modernization of cities tends to change the spatial structure of the city and
align with market-driven land use and commercialization that are intended to
promote economic growth. The market and commercial development stand
great demand on central and attractive land in Colombo are largely occupied
by informal settlements.
The market, a state agenda for development and modernization can be
driving factors why groups of the population are being displaced and
forced to start new lives in a new living environment. In response to similar
circumstances, an extensive relocation project was initiated in Colombo in
2011. The project called the Urban Regeneration Project was founded with
the vision to move 68,000 families from informal housing to newly built
high-rise complexes, thereby upgrading the living standards of residents, and
maximizing land use benefits in the city.
Indeed, a project of this kind can in many respects be seen as something
positive, where several inhabitants get an improved housing situation. On
the other hand, when restructuring of the city takes place, not only the
physical environment tends to be modernized, but also the everyday lives of
the inhabitants. People and groups in all its constellations of networks and
relationships are essential for a living and functioning city. Residents invest
years of their lives to build relationships with their neighborhood and fellow
human beings that are not easily interchangeable. These relationships and
networks bring a sense of belonging but also trust in their surroundings that
promotes stability and security.
SAMMANFATTNING
Uppsatsen är en fallstudie som berör ett förflyttningsprojekt av invånare
i informella bosättningar, allmänt känt som slumområden, i Sri Lankas
kommersiella huvudstad Colombo. FN:s hållbarhetsmål för Agenda 2030
belyser utvecklingen av den informella bostadssektorn som ett problem i
flera utvecklingsländer, däribland Sri Lanka. Utvecklingen som ofta är ett
resultat av urbaniseringsprocesser tenderar att skapa ett ökat tryck på
mark och kan därmed begränsa de fattigas förmåga att äga mark och
bostäder.
Modernisering av städer tenderar att förändra stadens rumsliga
struktur och gå i linje med marknadsdriven markanvändning och
kommersialisering som är tänkt att främja den ekonomiska tillväxten.
Marknaden och kommersiell utveckling som ställer stor efterfrågan på
central och attraktiv mark i Colombo ockuperas till stor del av informella
bosättningar.
Marknaden, en statlig agenda för utveckling och modernisering kan vara
pådrivande faktorer till att grupper i befolkningen blir förflyttade och
tvingade till att påbörja nya liv i en ny livsmiljö. Som ett svar på liknande
omständigheter initierades ett omfattande förflyttningsprojekt i Colombo
år 2011. Projektet vid namn Urban Regeneration Project grundades
med visionen att förflytta 68.000 familjer från informella boendeformer
till nybyggda höghuskomplex, och därmed uppgradera invånares
levnadsstandard, samt nyttomaximera markanvändningen i staden.
Förvisso kan ett projekt av denna sort i flera avseenden ses som någonting
positivt, där många människor får en förbättrad boendesituation. Däremot,
när omstruktureringar av staden sker tenderar inte bara den fysiska miljön
att moderniseras, utan även invånarnas vardagsliv. Människor och grupper
i alla dess konstellationer av nätverk och relationer kan ses som väsentliga
för en levande och fungerande stad. Invånare investerar år av sina liv för
att bygga upp relationer till sitt grannskap och medmänniskor vilka inte
enkelt är utbytbara. Dessa relationer och nätverk bringar en känsla av
tillhörighet men också tillit till sin omgivning som främjar stabilitet och
trygghet.
Nyckelord:
Modernisering, Nyliberalism, Påtvingad förflyttning,
6
07
1. INLEDNING
09
1.1 Syfte och forskningsfrågor
10
1.2 Disposition
14
2. BAKGRUND
15
2.1 Marknadens inverkan på urban utveckling
16
2.2 Modernisering av vardagslivet och rätten till staden
20
3. teori
TEO
21
3.1 Skapandet av rum
22
3.2 Samhällets självorganisering
22
3.3 Värdeskapande genom bortdrivning
25
4
.
METOD
26
4.1 Forskningsstrategi
26
4.2 Kvalitativ fallstudie
26
4.3 Kvalitativ innehållsanalys
27
4.4 Validitet
27
4.5 Fotografi som metod
28
4.6 Intervju
28
4.7 Observation
29
4.8 Reflektion
30
5. resultat och analys
31
5.1 Informella bosättningar
31
5.1.1 Härkomsten av informella bosättningar
31
5.1.2 Nuvarande informella bosättningar
31
5.1.3
Markanvändning
32
5.2 Skapandet av den attraktiva staden
34
5.2.1 Urban Regeneration Project
34
5.2.2 Höghusutveckling i staden
36
5.2.3 Synen och föreställningen om de sociala förändringarna
37
6.
Resultat av intervju
39
6.1 Informella områden
39
6.1.1
Kompakt
levnadsyta
42
6.1.2
Olaglig
ockupation
42
6.1.3
Boendestandard
42
6.1.4
Samhörighet
45
6.1.5
Svårigheter
47
6.1.6 Social exkludering
48
6.2 Formella områden
48
6.2.1 Mark och boenderätt
48
6.2.2 Rutiner och dagliga sysslor
49
6.2.3
Förutsättningar för sociala utbyten
49
6.2.4 Positiva förändringar i samband med förflyttningen
52
6.2.5 Problem relaterade till den byggda miljön
55
6.2.6
Social
exkludering
55
6.2.7
Sociala
nätverk
58 7. slutsats och Diskussion
59
7.1 Föreställningen om framtiden
59
7.2 Åtgärder och argument för utveckling
60
7.3 Det informella vardagslivet
61
7.4 Moderniseringen av vardagslivet
63
7.5 Tillrättaläggandet
64
7.6 Avslutande reflektion
65
8. Källhänvisning
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
DEL 2:
DEL 1:
DEL 3:
8
För första gången i historien bor det idag fler människor i städer än på landsbygden. Världens befolkning närmar sig 7 miljarder vilket innebär att det sker en stor omsättning i den globala befolkningsfördelningen. Städer har i
dagsläget absorberat nästan två tredjedelar av den globala befolkningsökningen, antalet städer med en miljon invånare eller fler har stigit till upp emot 400 stycken (Davis, 2006). Urbaniseringen är dock ingen ny trend, och i utvecklade länder har urbanisering redan pågått länge (FN, 2016). I de snabbt urbaniserade utvecklingsländerna har urbaniseringen delvis lett till att sprida fattigdom, då städer inte har kunnat rymma och ge arbete till alla nya invånare, vilket expansion av slumområden är ett omedelbart svar på den växande fattigdomen i de urbana områdena (Davis, 2006).
Den snabba tillväxten av städer i främst utvecklingsländer har skapat en urban kris som präglas av uppdelningar som är etsade i ett landskap av borgerliga enklaver och slumområden. Urbanisering möjliggör nya möjligheter för utveckling men skapar också territoriell omöjlighet för styrning, rättvisa och utveckling (Roy, 2009).
Majoriteten av Sri Lankas urbana expansion visar sig i den västra provinsen där landets kommersiella huvudstad Colombo är belägen. Staten planerar att förvandla staden till Sydasiens finansiella och kommersiella hub där handel, internationella relationer, attraktiv affärsmiljö och turism står i fokus för att vidare kunna konkurrera med omvärlden (UDA, 2019 & UN-habitat, 2018). Inte endast Colombo utan Sri Lanka som land befinner sig i en utvecklingsfas. Ett ekonomiskt skifte som tidigare baserats på en landsbygdsekonomi har i allt större grad övergått till en urbaniserad ekonomi.
Övergången har resulterat i att landet under senare år gått från att vara ett utvecklingsland till att bli ett medelinkomstland (World Bank, 2020). Efter 30 år av inbördeskrig som slutade 2009 har landets ekonomi stadigt växt vilket kan återspegla en bestämd politisk drivkraft med fokus på återuppbyggnad och tillväxt av landet (ibid).
Återuppbyggnad och strävan efter tillväxt är en central och pågående aspekt hos den lankesiska regeringen. Den nationella planeringsmyndigheten Urban Development
Authority [UDA] har stora framtidsvisioner för den
kommersiella huvudstaden Colombo som menar att det ligger en enorm potential för stadsutveckling jämfört med andra huvudstäder i södra Asien (UDA, 2015). Det handlar således om att etablera sig för att kunna konkurrera i världsekonomin. En viktig del för den framtida utvecklingen av Colombo
baseras till stor del av att försköna staden och då göra den mer attraktiv för lokala och utländska investeringar.
Växande städer kan skapa nya möjligheter för ekonomisk tillväxt, men kan också bidra till ökade sociala klyftor (Globala målen, 2020). Utvecklingen av den informella bostadssektorn är ofta ett svar på urbanisering. Informella bosättningar är ofta synonymt med slum och kan omfatta alla former av bostäder eller skydd som är olagligt upprättade, faller utanför regeringens kontroll och reglering eller som inte ges skydd av staten. Formella bosättningar är istället boendeformer som är under statlig kontroll (Roy, 2009).
Urbanisering bidrar till ett ökat tryck på mark och begränsar därmed de fattigas förmåga att äga mark och bostäder. Samtidigt är ojämlikhet ett problem då många som bor i
storstäder tvingas bo i slumområden (UN-Habitat, 2018). Den planerade utvecklingen av Colombo stöter även på svårigheter då det finns det en stor utbredning av informella bosättningar i staden. Dessa bosättningar, som ofta är gamla och nedgångna bostadsprogram, slumområden, "kåkstäder” eller "shanties" omfattade närmare hälften av stadens befolkning 2011. Fördelat på ca 1500 bosättningar är en stor del av de informella bosättningarna lokaliserade i de centrala områdena i Colombo (UDA, 2019). Många invånare i bosättningarna representerar de socioekonomisk svaga i samhället, varav de flesta ockuperar privat eller statlig mark, och har gjort så sedan generationer tillbaka. Vanligt förekommande är att dessa bosättningar saknar grundläggande tillgång till samhällsservice och andra förnödenheter.
I och med situationen och utbredningen av informella
bosättningar startade UDA 2011, ett projekt vid namn Urban Regeneration Project [URP] som grundats utifrån syftet att förflytta 68.000 familjer från informella boendeformer till nybyggda höghuskomplex med visionen:
"To eliminate slums, shanties and other dilapidated housing from the city of Colombo by relocating dwellers in modern houses to upgrade the living standards of the Citizens" (UDA,
u.d.).
Förflyttningen ska inte enbart förse invånarna med
uppgraderad levnadsstandard utan också frigöra mark som möjliggör för en mer nyttomaximerand markanvändning som främjar stadsutveckling. Några av de planerade höghusområdena har etablerats och är bebodda idag. I en
9
undersökning som genomfördes 2014 såg Centre of Policy Alternatives [CPA] en försämring av invånarnas livskvalitet. Många av de som förflyttats har nu istället en önskan att flytta och koppla bort från den nya byggda miljön de lever i. Innan människorna blev förflyttade hade de frodats på sina sociala nätverk som bildats under decennier av vara bosatta i Colombo (CPA, 2017). För vissa, som tidigare bott under relativt bra boendeformer var förflyttningen något som kom plötsligt och som de blev påtvingade, utan samråd eller uppföljning (ibid). Dokumenterad försämring av de nybyggda höghuskomplexen informerar om förfall av områdena vilket kan indikera mer på en utveckling av ”vertikala slumområden” än en uppgradering av levnadsstandard (ibid).
Undanröjning av slumområden är ett exempel på hur många relationer och funktioner tillintetgörs genom högre offentlig makt (Jacbos, 1961). Människor förflyttas till nya bostadsprogram och tvingas till att starta om på nytt i ett främmande område, utan nätverk och relationer. När nya bostadsprogram planeras tenderar sociala nätverk att falla bort, speciellt inom de program som inte har förmågan att se bortom statistik eller ekonomisk vinning. Genom att reducera människor till statistiska nummer och siffror kan en eventuell föreställning skapas om att människor går att förändra i all oändlighet, och att deras sätt att vara enkelt går att ändra.
1.1 Syfte och forskningsfrågor
Studien hänvisar till att undersöka och skapa förståelse om de bakomliggande faktorerna och idealen till stadens utveckling, samt hur förflyttningen har kommit att påverka de informella invånarnas vardagliga liv. Studien kommer kretsa kring förflyttningsprojektet URP och synen som finns på
de informella områdena samt de ideal och intentioner som rättfärdigar de åtgärder som vidtas för framtida utveckling. I och med förflyttningen av invånare kan det tänkas finnas en föreställning om hur den lankesiska staten och UDA vill att förflyttade invånare ska anpassas till att leva ett liv de har planerat för.
Syftet med studien blir således att skapa förståelse för hur fattiga människor organiserar sin vardag sett till sociala interaktioner och nätverk i sina områden. Kunskapen och erfarenheterna invånarna besitter skulle kunna bidra till att utvärdera kontraster och förändringar i deras livsmiljö sett till förflyttningen. För en tillförlitlig utvärdering ska studien belysa positiva och negativa värden i respektive formella och informella områden, och sedan jämföras för att återspegla och dra slutsatser.
Antaganden baserade på problemformuleringen och tidigare forskning har lett till studiens ämne där vi tror att förflyttningen leder till att sociala och meningsfulla värden går förlorade. Med ansats i uppsatsens syfte har följande frågor författats:
• Vilka ideal är bakomliggande moderniseringen av staden och hur påverkas invånarnas sociala samhörighet och vardagsliv relaterat till förflyttningsprojektet?
Forskningsfrågan är formulerad att handla om
bakomliggande ideal och sociala strukturer med koppling till förflyttningsprojektet. Vi ser det också som relevant till studien att lyfta de åtgärder som vidtas för att främja framtida utveckling av staden samt hur den nya livsmiljön påverkar de förflyttade invånarna.
10
1.2 Disposition
Uppsatsen är uppdelad i tre delar, med 8 avsnitt, inom vilka varje avsnitt bidrar till en komplett studie.
Del 1:
Den första delen (avsnitt 2-3) ger en bakgrund till situationen för exploateringen av informella bosättningar i ett globalt perspektiv, samt Colombos strävan mot att bli en stad i världklass. Nästkommande avsnitt behandlar studiens teoretiska ramverk som förklarar hur vi senare förstår vårt insamlade material.Del 2:
Del nummer två (avsnitt 4-6) redovisar för metod och innehållsanalys av de dokument som har granskats, samt resultat och analys av vår insamlade empiriska data.Del 3:
Uppsatsens sista del (avsnitt 7-8) innefattar en diskussion kring den information vi fått genominnehållsanalysen samt resultat av intervju och observation och slutsats, där vi knyter an till det tidigare formulerade syftet. Därefter hittas källhänvisning och bilaga av intervjumall.
SRI LANKA
COLOMBO
Informell bosättning belägen i anslutning till ett av URP:s
DEL 1
Informell bosättning belägen i anslutning till ett av URP:s
15
2.1 Marknadens inverkan på urban utveckling
Harvey (2008) menar att urbanisering är en fråga om klass, då skapandet av värde, och inte minst ekonomisk avkastning genereras av någon, som sedan är underordnad någon annan. Det går att tolka detta som en hierarkisk uppdelning som gynnar vissa mer än andra. Städer har uppkommit genom geografiska och sociala koncentrationer som inom det kapitalistiska systemet bidrar till skapandet av värde (ibid). Med andra ord måste det kapitalistiska systemet skapa en “produkt”, vilken in sin tur skapar ett värde och avkastning. Till följes måste avkastningen investeras och genom
innovation skapa nya produkter vilka är tänkta att upprätthålla avkastningen och den ekonomiska tillväxten. Dessa produkter kan således tolkas som element i den byggda miljön, i vilka det även går att investera i, exempelvis det stadsutveckling medför med byggnader och dess funktioner för att skapa mervärde (ibid).
Stadsutveckling och inte minst stora byggnadsprojekt kan ses som ekonomiskt pådrivande metoder som både kan skapa värde i den byggda miljön men också generera arbeten (ibid). Med det kapitalistiska och värdeskapande synsättet kan omvandling och stadsutveckling leda till att det urbana livets kvalitet framställs som en råvara, likaså staden i sin helhet. Världen idag präglas av turism, konsumering, kulturella och kunskapsbaserade industrier vilka har stor inverkan på den urbanpolitiska ekonomin (ibid).
Denna typ av utveckling kan komma att få stor inverkan på det urbana livet i städer där förändringarna skapar, mer eller mindre, en ny livsstil och urban personlighet (ibid). Konsumtion, turism, nöjen och kommersiell handel står ofta
i fokus och är tänkt att främja den ekonomiska tillväxten och värdeskapandet inom kapitalismen, däremot förutsätter livsstilen att man har råd.
Beaten (2012) menar att individer som lever under liknande omständigheter kan följaktligen komma att ses som
självstyrande, automatiserade enheter med skyldighet att förverkliga sig själva genom att skapa sin egen framgång, att maximera vinningen av det generösa utbudet det nya urbana livet har att erbjuda. Dock, med sådana ideal kan det inte alltid förväntas att statliga interventioner ska eller kan garantera invånarnas välmående och framgång, utan det är istället upp till var och en (ibid). Beaten (2012, 207) beskriver det som följande;
”The city as right, as entitlement, is slowly being replaced with the city as possibility and opportunity."
Förstärkningen av individualistiska ideal inom nyliberalismen tenderar att jobba aktivt för att den politiska makten drar sig tillbaka från kollektiva handlingsformer vilket också kan forma ramen för mänsklig socialisering, med fördel till individualisering. Beaten (2012) beskriver tendenserna med nyliberal planering som att den reducerar statligt involverande till förmån för den ekonomiska marknaden att handla och agera, där exempelvis stadsutveckling kan komma att falla inom ramen för privata ekonomiska intressen, istället för att statliga intressen förbättrar staden för den stora massan (ibid).
Nyliberal planering går i riktning mot att omforma de
16
för att gynna och facilitera marknadsdriven markanvändning (ibid). Denna sortens planering kan reducera de ursprungliga intentionerna hos planeraraktörer att verka mer som ett verktyg för vinstsökande intressen istället för allmänhetens bästa. När länder eller städer utsätts för mindre gynnande omständigheter där ekonomiska-, sociala- eller miljöaspekter spelar in kan privata, nyliberala aktörer hitta en väg in.
Ingången baseras inte sällan på strategiskt tilltalande ramar i form av att främja marknadsbaserad planering där intentionerna och planeringen kan ses som nödvändig och ibland oundviklig, för att då, på sitt sätt, lösa de missgynnade omständigheterna (ibid).
I högre grad blir områden i städer allt mer delade och utsatta för konflikt. Anledningen till delningen kan delvis läggas på eventuella nyliberalistiska ideal som har
förskjutit maktdelningen till elitens fördel (Harvey, 2008). I utvecklingsländer tenderar stadens uppdelning och klyftor att vara påtagliga där de mer bemedlade grupperna har all nödvändig tillgång till samhällsservice och nöjen medans ”olagliga ockupanter” kämpar för daglig överlevnad (ibid). Det är under sådana omständigheter som ideal om urban identitet, medborgarskap och tillhörighet hotas genom den nyliberala etikens utvidgning, och blir allt svårare att upprätthålla. Idén om att staden ska verka som ett demokratisk kollektiv som är inkluderande, och där social sammanhållning kan uppstå, verkar enligt Harvey (2008) osannolikt givet liknande omständigheter.
I och med utveckling av städer finns ofta en efterfrågan på mark. Central mark i staden kan stiga i värde och där det möjligen redan finns befintlig bebyggelse. Bebyggelsen
som ofta inte lever upp till de funktioner och förväntningar marknaden har tenderar till att hålla markpriserna relativt låga, fram till att ny bebyggelse får ta plats (ibid). Beaten (2012) menar att stigande markvärden ofta förekommer i centralt belägna “arbetarklasskvarter” där oönskade grupper systematiskt förflyttas med hjälp av nya planeringsprojekt. Byggnader rivs och ersätts istället med bättre och mer
passande byggnader enligt planeraraktörers och marknadens mening (Beaten, 2012 & Harvey, 2008). Inte sällan
marknadsförs utvecklingen som renovering eller allmän förbättring vid genomförande för att rättfärdiga förflyttningen. Denna förflyttningsprocess kan tendera att bli konfliktfylld, inte minst då låginkomstgrupper kan ha bebott marken under lång tid och tvingas till att flytta. Förflyttningsprocesser i utvecklingsländer där centrala slumområden håller till, jobbar finanskrafter aktivt med att få dessa förflyttade, vilka inte sällan har medhåll från staten. Investeringen är ett faktum efter att ha fått invånare från liknande områden förflyttade, och marken införskaffas till ett relativt lågt värde, och nyutveckling på den frigjorda marken kan påbörjas (Harvey, 2008).
2.2 Modernisering av vardagslivet och rätten till staden
Urbaniseringens utveckling, som tidigare nämnt, kan skapa stora förändringar i stadens rumsliga struktur som vidare bidrar till omstrukturering i centrala delar av staden. Byggandet av bostäder för de mindre bemedlade grupper, som vanligen, i internationella sammanhang kallas för ”social housing”, brukar upprättas på mindre central och värdefull mark i staden, vilket resulterar i att grupper inte sällan förflyttas till stadens periferi. Omstruktureringar av denna sorten kan även ses som17
modernisering av städer, men när detta förekommer är det inte bara staden, utan också vardagslivet som moderniseras (Schmid, 2011).
Urbanfilosofen Henri Lefebvre ser omstruktureringen som en strategi att homogenisera stadsinvånares livsstil genom att infiltrera och ordna det vardagliga livet (ibid). Denna strategi av ordnande sker enligt Soja (1994) med hjälp av en vision och rationalitet vars effekter inte bara har inverkan på ekonomin, marknaden eller arbetsplatsen, utan också vardagslivet. Rationaliteten av ordning och strukturering infiltrerar med andra ord även den privata sfären, det vill säga livet utanför arbetet vilket innefattar familjelivet, hemmet, skolan och det lokala samhället.
Olsson (2008) tolkar Lefebvres syn av den moderna staden som att den anpassas i struktur, form och funktion för att uppnå en effektiv och rationaliserad produktion. Den moderna staden har med andra ord;
”...antagit karaktären av ett produktionssystem där invånarna lever sina liv som produktionsenheter snarare än människor”
(Olsson, 2008, 56).
Med termen Vardag menar Lefebvre, representerar ingången av det alldagliga livet till moderniteten, och som på ett sätt formar ”alldagligheten” till att bli homogen, repetitiv och fragmenterad (Elden, 2004). Detta, om man så kan kalla det ”omvandling”, innebär att likartade monotona förhållanden förekommer för många av stadens invånare, och främst arbetar medelklass där monoton arbetssituation råder och där städer blir funktionaliserade och byråkratiserade. Med andra
ord förstatligas och formaliseras vardagslivet som i sig sätter normerna för ett moderniserat urbant vardagsliv (Schmid, 2011). Lefebvre menar även att;
”workers do not only have a life in the workplace, they have a social life, family life, political life; they have experiences outside the domain of labour” (Elden, 2004, 110-111).
Analyser av vardagslivet bör därför försöka inkludera de aspekter som gör individer till sociala och mänskliga varelser. Modernisering kan vidare tendera att skapa alienation i
det vardagliga livet där motsättningarna kan ställas mot hur livet var före moderniseringen. Dåvarande eventuella kvaliteter elimineras och pådriver istället ett utanförskap då det inte finns utrymme för liknande kvaliteter i det nya moderniserade samhället och vardagslivet (Schmid, 2011). Det kan även vara svårt för invånare att stå upp emot den nya ordningen för att belysa civila rättigheter som sällan erkänns av makthavare utan istället reduceras. Hade rättigheterna erkänts av makthavare, skulle de vidare kunna främja
skapandet av en social praxis där rätten till arbete, utbildning, skola, vård, boende, nöjen och ”liv” kunde förbättras. En rätt till att leva ett urbant liv, en plats för möten och utbyten där tillgång och rätten till staden inte bara gynnar ett fåtal (Schmid, 2011). Utanförskap kan vara framträdande i många olika sammanhang, exempelvis ekonomisk, social, politisk, ideologisk och filosofisk. Vardagslivet blir således en grund till konflikt och ”kamp” som inte endast ska kopplas till ekonomisk kamp, utan begreppet är bredare och omfattar allt som utgör det sociala livet (Elden, 2004).
TEXTILINDUSTRI
KAFFE, TE & KRYDDOR
GUMMI
(World’s top exports, 2020)
45 %
10 %
8 %
EXPOR
TP
AR
TNERS:
SRI LANKA
Är idag en demokratisk socialistisk republik. Landet blev självständig år 1954 efter att tidigare har tillhört Storbritannien.
Invånare: 21,4 miljoner Administrativ huvudstad: Sri Jayewardenepura Kotte 103 000 invånare Kommersiell huvudstad: Colombo, 752 900 invånare (CIA, 2020)
BEFOLKNING
ETNISKA GRUPPER
Sinhala 74% Tamil 18% Annat 8%Sinhalese 74.9%
Other 0.5% Indian Tamil 4.2%Sri Lankan Moors 9.2%
Sri Lankan Tamil 11.2%
Sri Lanka har en genomsnittlig befolkningstäthet av 331 invånare per km2, men landet är mycket ojämnt befolkat; de norra och östra delarna är glest befolkade, medan folktätheten är mycket hög i den sydvästra delen, främst kring Colombo (NE, 2020).
RELIGION
Buddhism 70,2 %
Kristendom 1.3 % Katolicism 6.1% Islam 9.7% Hinduism 12.6%SPRÅK
USA
STORBRITANNIEN
9 %
INDIEN
6 %
SINGAPORE
5 %
TYSKLAND
4 %
EXPOR
T:
TEXTILINDUSTRI
KAFFE, TE & KRYDDOR
(World’s top exports, 2020)
SRI LANKA 65 610
KINA 9 562 910
KINA 1 439 323 776 1000
KINA 150
INDIEN 3 287 259
INDIEN 1 380 004 385 1000
INDIEN 450
SVERIGE 447 430
SVERIGE 10 099 265 1000
SVERIGE 24
USA 9 831 510
USA 331 002 651 1000
USA 36
SRI LANKA 21 413 249 1000
SRI LANKA 333
AREA I KM2
(Globalis, 2020)AV SRI LANKAS BEFOLKNING BOR I
URBA-NA OMRÅDEN
(Knoema, 2019 1a)AV DEN URBANA BEFOLKNINGEN HAR
TILLGÅNG TILL SANITÄRA FACILITETER
(Knoema, 2020)
AV ÅLDERSGRUPPEN 15-24 ÅR
ÄR ARBETSLÖSA
(World Bank, 2020)
AV BEFOLKNINGEN ÄR
UNDER 24 ÅR
(Knoema, 2016) (Knoema, 2018) (Knoema, 2019 1b)FÖRVÄNTAD LIVSLÄNGD
AV BEFOLKNINGEN
LEVER UNDER
FATTIGDOMSGRÄNSEN
Andelen av den urbana befolkningen
som lever under den nationella
fattigdomsgränsen.
(Knoema, 2020)BEFOLKNINGSANTAL
(Globalis, 2020)BEFOLKNINGSTÄTHET PER KVM
2(Globalis, 2020)BNP PER INVÅNARE
(Globalis, 2020)SVERIGE
SRI LANKA
18,6 %
88,1%
37 %
21 %
76,8 ÅR
4,1 %
528 159 KR
39 668 KR
5,3 % 6,7 % 7,9 % 2,1 % 2002 2006 2009 201521
3.1 skapandet av rum
Production of Space, eller skapandet av rum, är en teori
myntad av Henri Lefebvre. Teorin är grundad i vad Lefebvre benämner som social space vilken möjliggör för en kritisk analys av den urbana verkligheten och vardagslivet (Elden, 2004). Social space, enligt Lefebvre (1991) innebär, kort sagt, en stor diversitet av kunskap som produceras av samhällets alla invånare, och som Olsson (2008) också menar skildrar den urbana verkligheten. Lefebvre anser att rummet är politiskt, och av den anledningen måste staden och vardagslivet betraktas genom hans tankar om rummet som en politisk dimension (Olsson, 2008).
Skapandet av rum baseras således enligt Olsson (2008)
på Lefebvres vision om att skapa en urban verklighet där invånare av staden bidrar till utveckling och formande av staden, och på så vis inte förblir en marknadsstyrd och ordnad ”produkt” där toppstyrda institutioner dominerar invånarna. Teorin kan enligt Soja (1994) även ses som en kritik mot toppstyrda institutioner där vetenskapen och kunskapssynen präglar planeringsdiskursen. Olsson (2008) menar att olika vetenskapsområden producerar fakta, begrepp och teorier om staden som blir fragmenterade då de sällan klarar av att förmedla en helhetsbild. Teorierna om staden tenderar då att bli reduktionistiska då teoretiska tolkningar är abstraktioner som snarare återger ideal än den reella verkligheten.
Dessa abstraktioner förekommer i vad Lefebvre kallar för
conceived space, eller det föreställda rummet, i vilken idéer
om staden konceptualiseras och definierar vad stadsrummet ska vara, innebära och betyda. Detta är den abstrakta
föreställningens rum där bl.a. politiker, stadsplanerare,
arkitekter och ingenjörer uppehåller sig, vilka ofta identifierar eller bestämmer det levda vardagslivet och den fysiska miljön i staden genom föreställningarna som finns och skapas om dem (Lefebvre, 1991). Detta kan ses som det dominanta rummet där den formella kunskapen finns, och där uppfattningar om staden, dess invånare och fysiska miljö leder till beslut som kan ha stor åverkan på det levda vardagslivet och det fysiska rummet (ibid). Det föreställda rummet kan även ha benägenhet att skapa diskurser (bilder, text, visualiseringar) om rummet. Dessa diskurser som skildrar den formella,
rumsliga kunskapen kan främst tolkas som en producerad och presenterad rumslig föreställning. Den är på ett sätt helt idémässig, och en fiktiv projektion om hur verkligheten fungerar och ”är”, eller ska bli, och är inte sällan grundad i objektiva sanningar om rummet (Soja, 1994).Skapandet av ideal och kunskap i det föreställda rummet kan genom sin självsäkerhet utforma representationer och diskurser om rum som leder till ordnandet av människor och den sociala verkligheten. Genom detta kan det föreställda rummet anses som det dominanta rummet, eller maktrummet, som kontrollerar den rumsliga användningen och de levda rummen (ibid).
I motsättning till det föreställda rummet finns också det
levda rummet. Det levda rummet, som benämningen
antyder, är enligt Lefebvre (1991, 39) ”space as directly lived through”. Det är användarnas och invånarnas rum och där
meningsskapande av rummen förekommer. Elden (2004) ser
det levda rummet som att det skapas och utvecklas över tid,
då ”användarna” investerar tid till sina levda rum och på så sätt skapar en personlig mening och symbolism. Det levda rummet innehar mindre formella varianter av kunskap, men då istället
av en lokal kännedom.
Det levda rummet är det som människor upplever i sina
vardagliga liv. Den levda och praktiska upplevelsen som inte helt kan fångas och tas tillvara på genom teoretisk analys, utan det är alltid någonting som missas eller som bara kan uttryckas genom konstnärliga mått, då ord eller förklaringar inte alltid räcker till att förklara ett fenomen (Schmid, 2011).
Det levda rummet är subjektiv i den benämning att den
uppfattas olikt då det är individens egen erfarenhet och upplevelser som definierar olika tolkningar av rummet. Med andra ord tillskriver individer egenskaper i det levda rummet där bl.a. upplevelser, symbolism och mening är formade både ur individuell och kollektiv medvetenhet. Upplevelserna kan exemplifieras genom att de innefattar både positiva och negativa värderingar om rum, där exempelvis en plats anses och upplevs vara säker, osäker, inbjudande, tilltalande, rolig, tråkig osv. Det blir då viktigt att sätta dessa upplevelser i kontexten ”människors erfarenheter” (Ibid). Dessa exempel redogör för att det är svårt att definiera det levda rummet och att en objektiv sanning inte går att fastställa.
Schmid (2011) menar att kamper som förekommer om stadsrummen är grundade i sådana urbana upplevelser och erfarenheter som det levda rummet inrymmer. Det är approprieringen, användningen och tillskrivning av egenskaper som leder till processer om att urbana och levda rum kan användas på sätt som egentligen inte var intentionen i föreställningen om hur det levda rummet ska upplevas och användas, vilket kan leda till en motsättning och ”kamp” om stadsrummet. Enligt Elden (2004) är det den levda upplevelsen av vardagslivet som Lefebvre anmärker som extra viktig. Då
22
för att den bl.a. är kopplad till en plats att bo på, vilken i sig inte kan separeras från de urbana och sociala rum i vilken den uppehåller sig. ”Att bo” kan ses som en låda och fyller en funktion, eller en ”brutal materiell verklighet” som Lefebvre uttrycker det, medans ”att leva” är både en aktivitet och situation (ibid).
3.2 Samhällets självorganisering
Enligt Jacobs (1961) kan ett lyckat område eller stadsdel förklaras genom att vara medveten om möjliga problemen som infinner sig, och då inte förstörs av de. Ett område som ej lyckas är vars defekter och problem blir för överväldigande, och som inte åtgärdas (ibid). I vad som generellt kan anses vara ett ”dåligt” område förfaller både den fysiska- och sociala miljön medans ”bra” områden förbättrar sina genom att det aktivt arbetas för att upprätthålla dem (ibid). Däremot går det inte hävda att socioekonomiskt starka grupper skapar bra områden, och att socioekonomiskt svaga misslyckas och skapar dåliga, då det tenderar att vara invånares likgiltighet och passivitet som leder till förfall (ibid).
Att se områden som potentiellt lyckade eller misslyckade är huruvida områden lyckas leva upp till vad Jacobs (1961) benämner som self-government. Self-government syftar till samhället och dess invånare, vilka ska tolkas i bred benämning där både formella- (politiker, planerare) och informella aktörer (civilsamhället) organiserar och tillämpar en slags självhantering av sina områden genom kollektivt handlande (ibid). Nödvändig förutsättning för att uppnå
kollektivt handlande är att lämna eventuella föreställningar om att områden ska betraktas som självbevarande och introverta
enheter. Stadens alla områden bör enligt Jacobs (1961)
betraktas som organ, eller funktionella enheter om man så vill, vilka tillsammans utgör en helhet av vad som är en stad. Idén om att ha utåtriktade, eller extroverta områden är en aspekt som kan främja kopplingen mellan människor och där stadens flöden blir naturliga vilka bidrar till spontana möten med ens medmänniskor. Dessa naturliga möten är tänkta att i huvudsak kunna bidra till att skapa sammanhängande samhällen där möjligheter uppstår, vilket introverta områden tenderar att hämma (ibid). Även de mest urbana invånarna värnar om atmosfären i området de lever i, oavsett om
området denne bor i är självvalt eller ej. Invånare förlitar sig på sina områden för den typen av vardagsliv de lever (ibid). Dessa områden på lokal nivå kan tolkas som kvarter i liten skala sett till staden som helhet.
Livet på kvartersnivån fyller flera viktiga funktioner som bl.a. bidrar till ett ”aktivt säkerhetssystem” där både besökare, men också invånare tillhörande området känner sig säkra. Det är på kvartersnivån vardagslivet och nätverkande förekommer som mest, likaså skapandet av tillit till omgivningen och dess människor som främjar vad Jacobs (1961) kallar social
kontroll. Denna kontroll eller stabilitet är en del av vad self-government, eller självhantering, främjar, och bidrar bl.a. till
assimilering av barn till att bli toleranta och ansvarsfulla till stadslivet för framtiden. Det är med andra ord nätverken i den mindre skalan, d.v.s. kvartersnivån, som vardagslivet, tillit och social kontroll infinner sig. Samt, där offentligt ansvar för ens medmänniskor finns, även om människor inte har några direkta band till varandra (ibid).
3.3 Värdeskapande genom bortdrivning
Enligt Harvey (2005) bör den nyliberala staten förespråka starka individuella privata äganderätter (av bl.a. mark) och fungerande marknad med öppen handel, utan regleringar. Dessa tillsammans är essentiella för att skapa och
upprätthålla individuell frihet. Denna individuella frihet som baseras på rätten till handling, uttryck och valmöjlighet blir i förlängningen friheten för privata intressen och företag (som även de ska betraktas som individer) vilka anses som “nyckeln” till värdeskapande genom innovation på marknaden (ibid). Den frihet som öppna marknader erbjuder är tänkta att öka produktiviteten för de privata företagen som genererar större ekonomisk tillväxt, och som i sin tur ska förmedla högre boendestandard till alla invånare. Den ekonomiska tillväxten genom privatisering och kommersialisering är tänkta att eliminera fattigdom och genomförs på bästa sätt genom öppna marknader och handel. Den nyliberala processen tenderar att bringa stor framgång för den redan bemedlade överklassen. Den har på ett sätt bidragit till att återställa makten till överklassen eller skapat nödvändiga förutsättningar för att kapitalismen ska kunna frodas med hjälp av olika tillämpningar (ibid).
Harvey (2005) menar att den största bedriften inom
nyliberalismen är att fördela ekonomiska tillgångar men likaväl att generera dem, vilket kan kopplas till den grundläggande egenskapen hos kapitalismen att skapa en fortsättning och spridning av ekonomisk tillväxt (ibid). Denna bedrift förekommer bl.a. genom vad Harvey (2008) benämner som
accumulation by dispossession, eller värdeskapande genom bortdrivning, vilken kan ses som en strategisk process där
23
investeringar tillämpas och leder till ett värdeskapande i den byggda miljön genom att fördriva den befintliga (Harvey, 2008).
Tillämpningen av värdeskapande genom bortdrivning har vidare en stor efterfrågan på mark för att effektivt kunna verka. Mark som innehas av staten kan ses som kollektiv och eventuellt allmännyttig mark som tillhör alla stadens invånare. Stater kan i vissa fall anses ha monopol på mark och spelar därför en väsentlig roll i att tillåta nyliberala processer i form av värdeskapande genom bortdrivning att ske (Harvey, 2005). De nyliberala processerna jobbar aktivt för kommersialisering och privatisering av statligt ägd mark och kan då påtvinga förflyttning av eventuella grupper som uppehåller sig där för att sedan utesluta dessa grupper då användningen kanske inte faller dessa inom ramen, d.v.s. de är inte målgruppen (ibid). Privatisering och kommersialisering kan ses som normalitet inom nyliberalismen där allmänna tillgångar tillges privata aktörer. Omvandling av den kollektiva, allmännyttiga och statligt ägda marken kan då istället bli förmånlig för mer exklusiva grupper vilket i sig kan tolkas som förtryck och förskjutning av rättigheter. Vidare kan det leda till ökad polarisering och segregering av städer där klass och inkomstskillnader ökar (ibid).
DEL 2
26
För att besvara vår frågeställning utgörs undersökningen av en fallstudie av förflyttningsprojektet Urban Regeneration Project i Colombo. De metoder som används i undersökningen utgörs av en kvalitativ fallstudie bestående av kvalitativ
innehållsanalys, observation och intervju.
På grund av den rådande pandemin Covid-19 kunde vi inte utföra vår fältstudie som planerat. Vi hann arbeta en av nio tänkta veckor i fält vilket har begränsat oss och inneburit att vi har behövt göra stora korrigeringar i vår studie. Tanken var att utföra betydligt fler och mer utförliga observationer samt utveckla intervjuerna där vi hade ställt vidare frågor. Under de platsbesök vi hann med reflekterade vi över samband mellan sociala konstellationer och den byggda miljön, en intressant förbindelse som vi hade undersökt vidare om tid och möjlighet funnits. Istället fick vi fokusera mer på datainsamling utifrån dokument som vi kunde nå digitalt. Vi har arbetat utifrån det material vi hann samla ihop och funnit nya vägar för att kunna fortsätta vår arbetsprocess.
4.1 Forskningsstrategi
Vår studie är grundad i en kvalitativ forskningsmetod vilket har format strukturen för vår forskning. Det kvalitativa förhållningssättet kan tolkas som att verkligheten inte är mätbar eller statisk, och att mening och betydelse således är en social konstruktion av människor som interagerar med sin omvärld (Merriam & Grenier, 2019). Vår forskning bygger på att skapa en förståelse för hur andra människor upplever sin värld och tillvaro utifrån olika kontexter. Forskningsprocessen följer därmed ett induktivt förhållningssätt, och har således grundats på erfarenheter vi samlat på oss under vår arbetsprocess (Bryman, 2012). Den information och empiri som samlats in har formulerat de teorier samt generella tolkningar som vidare används i studien (ibid).
Studien följer även ett hermeneutiskt tolkningsperspektiv vilket är den samhällsvetenskapliga term som rör teori och metod i samband med tolkning av människors handlingar (ibid). I vår innehållsanalys har vi således försökt få fram textens mening utifrån de perspektiven som dess upphovsman haft (ibid). Vi ser de hermeneutiska förhållningssättet som en röd tråd både i vår ansats i att förstå, tolka och beskriva invånarnas livsvärld och dokumenten i innehållsanalysen.
4.2 Kvalitativ fallstudie
Valet av fallstudie föll naturligt då vi såg möjligheten att undersöka ett pågående stadsutvecklingsprojekt. Kvalitativ fallstudie som metod gör sig passande som strategisk tillämpning då den tenderar att undersöka och studera situationer där fokus är att studera skeenden i ett konkret socialt sammanhang. Vår undersökning utgörs av ett specifikt fall som granskats med hjälp av att tillämpa flera informationskällor, såsom innehållsanalys, intervju och
observation (Patel & Davidson, 2011 & Yin, 2007). En kvalitativ fallstudie möjliggör, i vårt fall, en mer djupgående analys av stadsplaneringsideal och intentioner samt hur ett omfattande förflyttningsprojekt tar sig till uttryck och påverkar berörda människors vardagliga liv.
4.3 Kvalitativ innehållsanalys
I enlighet med fallstudiens syfte och forskningsfrågor har vi valt att tolka och granska utvalda dokument i en kvalitativ innehållsanalys, vilken innefattar ett sökande efter bakomliggande teman i det material som analyseras (Bryman, 2012).
27
Innehållsanalysen har använts för att få en bättre helhetssyn om hur de involverade aktörerna handlar utifrån deras ideal och föreställning om staden. Med utgångspunkt i de dokument som planeringsmyndigheterna i Sri Lanka skapat kan dessa betraktas som representationer av deras verklighet samt intentioner, och kan således ses som en aktiv handling (ibid). Genom att studera vad som huvudsakligen beskrivs, samt underliggande teman och diskurser som förs i dokumenten, har vi tagit del av denna information.Vår granskning av
dokument ger oss således en central inblick i det vår forskning avser att besvara, vilka är de intentioner och ideal som ligger till grund för projektet, samt aspekter av invånarnas vardagliga och sociala liv.
Vår kvalitativa innehållsanalys behandlar officiella dokument från de statliga planeringsmyndigheterna Ministry of
Megapolis and Western Development och Urban Development Authority. Dokumenten i analysen omfattar den aktuella
översiktsplanen, rapporter och policydokument med syfte att lyfta de teman som berör Colombos vision och intentioner om framtiden för att identifiera eventuella agendor och ideal. Analysen är vidare tänkt att identifiera de diskurser som framgår om informella bosättningar och dess invånare för att skapa en bild av myndigheternas perspektiv av dessa, och vad de menar rättfärdigar förflyttningen av invånare.
De bakomliggande teman som redogörs i dokumentanalyser har selektivt granskats och valts i enlighet med studiens syfte. Atkinsons & Coffeys (Bryman, 2012) synpunkter kring
dokumentanalys lyfter dock aspekten om att dokument behöver betraktas som en formulering av texter vars specifika syfte inte helt enkelt avspeglar verkligheten. Då
vi vill använda dokument som datakälla kan dessa därför behöva kompletteras med andra källor för att mer trovärdigt förmedla aspekter av en organisation och dess handlingar. För att undvika skevheter har vi därför valt att delvis komplettera innehållsanalysen med en intervju med UDA.
4.4 Validitet
Vid granskning av de officiella dokumenten har validitet varit av stor betydelse för oss. Bryman (2012) menar att en upphovsmans intresse och värderingar kan leda till eventuella skevheter i det texten beskriver. I studien har vi medvetet tagit del av dokument som är positivt inställda till förflyttningsprojektet. Vi har därför åtagit viss försiktighet för att inte bli präglade av dokumenten, då för att opartiskt göra en rättvis tolkning av de perspektiv som skildrar synen på verkligheten (ibid).
Vi har fått dokument skickade till oss från UDA som de själva har upphovsrätt till och som inte är tillgängliga för allmänheten. Vi ser dokumenten som pålitliga och vi är även medvetna om att dokumenten kan utgöra subjektiva beskrivningar av situationen (ibid).
4.5 Fotografi som metod
I vår uppsats använder vi oss av fotografier vilka är ämnade för att beskriva viktiga aspekter som kan vara svåra att förmedla i endast text (Yin, 2007). Fotografierna har producerats i forskningssyfte av oss själva, och kan således betraktas som en del av vår egen insamlade empiriska data (Bryman, 2012). Fotografierna är tänkta att vara det Bryman beskriver som
28
naturliga bilder där verkligheten skildras, och vilka används i ett illustrativt syfte (ibid). Vi har noggrant valt ut vilka foton som presenteras med en medvetenhet om vad fotografiet förmedlar. Med fotografierna vill vi styrka det vi säger i text och ge läsaren en chans att skapa sig en bild av platsen inte enbart utifrån text. Det illustrativa är även menat att bidra till att uppsatsen ska få ett visuellt tilltalande helhetsintryck.
4.6 Intervjuer
Det centrala i vår forskningsstudie är att skildra verkligheten utifrån människors egna perspektiv och upplevelser. Den kvalitativa forskningsintervjun syftar till att erhålla nyanserade beskrivningar av aspekter om individens perspektiv och
erfarenhet av ett fenomen, och ansågs därför vara en rimlig metod för att hjälpa oss att besvara vår frågeställning (Kvale, 1997).
För alla intervjuer användes en ostrukturerad
intervjumetod. Metoden gör det möjligt för respondenten att förse information utanför ramen av specifika frågor, då grundläggande frågor är förberedda men kan ändras eller anpassas för att möta respondentens förståelse eller övertygelse (ibid). Genom en sådan intervjumetod gick det att få reda på hur respondenter resonerar kring den aktuella frågan samt flera tänkbara svar om respondentens åsikter och perspektiv.
Totalt utfördes 15 intervjuer varav sex stycken med invånare i informella bosättningar och nio stycken med förflyttade invånare i formella bosättningar. Mer information och kortare beskrivningar om intervjupersonerna finns på sida
38. Intervjuerna har fokuserat på invånarnas upplevelser av förflyttningen med koppling till det sociala livet, samhörighet och den byggda miljön. Intervjuerna syftar till att bilda en uppfattning om respondenternas tankar om sitt grannskap och om deras vardag, problem, vanor och bakgrund. Vi har formulerat våra intervjufrågor i en intervjumall som vi har utgått ifrån i vårt genomförande, vilken är utformad för intervjuer både med invånarna i informella- och i formella områden (se bilaga). Intervjufrågorna för de olika boendeformerna innehåller i stort sett samma frågor, där respondentens svar har styrt vilka följdfrågor som vidare har ställts. Alla intervjuer har skett i närheten, precis i anslutning till eller i de boendes hem och har pågått i cirka 20 minuter vardera. Medgivande om medverkan i studiens presentation har mottagits av alla respondenter. Alla intervjuer har spelats in med diktafon som sedan har transkriberats för att vidare kunna analyseras. Vi genomförde intervjuerna tillsammans, varav en av oss var huvudsakligen ansvarig för att ställa frågor och den andra personen att föra anteckningar.
Utöver intervjuer med invånarna besökte vi Urban
Developments Authority’s kontor i Colombo där vi fick tala med Gayani Abseysinghe, Assistant Director in Planning, Housing Division, UDA. I uppsatsen benämns hon som GA. Besöket kan mer liknas vid ett möte än en intervju, men som ändå spelades in och förhöll sig till utvalda, och för oss relevanta teman. Datan transkriberades sedan för att kunna bearbetas i analys och diskussion (Kvale, 1997). Vi diskuterade främst URP och intentionerna till projektet, vilket gav oss ett breddat perspektiv av deras värderingar samt vad de vill åstadkomma med
projektet. Mötet gav även nya perspektiv som eventuellt inte framgår i dokumenten vi tagit del av.
Eftersom alla respondenter, med undantag för respondenterna på UDA, talade otillräcklig engelska bistod vår assistent
Chatrika oss med att tolka. Chatrika är tidigare student inom fakulteten för urban planning and architecture på universitetet i Moratuwa, beläget strax utanför Colombo. Idag arbetar hon med olika uppdrag som forskningsassistent inom fältet för stadsutveckling och planering. I och med Chatrikas kompetens och kunskap om de områden vi besökt har hon varit en stor tillgång för oss i vårt fältarbete. Hennes bakgrund och förståelse för ämnet var viktigt för att undvika bristfällig kommunikation för de frågor vi ville ha svar på.
4.7 Observationer
För att få en alternativ syn på vårt studieobjekt samt erhålla kunskap och information som eventuellt inte framgår i det som skrivs eller sägs om projektet valde vi att tillämpa
observationer som metod (Patel & Davidsson, 2019). På grund av den rådande pandemin påverkades vår arbetsprocess och vi fick inte möjlighet att fullfölja våra observationer som då skulle varit strukturerade. Vi har ändå valt att ha kvar observation som en metod då vi har mycket bildmaterial som är användbart för studien. Vi anser det även rimligt att mer betrakta dessa som platsbesök än utförliga observationer. Likt intervjuerna var observationerna ostrukturerat planerade och utfördes under en tredagarsperiod i tre informella
områden och tre formella områden. Observationerna har använts i utforskande syfte ämnade till att förstå hur människor lever och verkar i områdena samt hur de förhåller sig till sin fysiska miljö. Vi anser att våra observationer har
utgjort en bra informationskälla som varit användbar som kompletteringsmaterial för information som har samlats in genom andra tekniker (Yin, 2007 & Patel och Davidsson, 2017).
4.8 Reflektion
Under vårt genomförande i fält har vår närvaro varit väl uppmärksammad på grund av det uppenbara faktum att vi själva inte härstammar från området. Mycket uppmärksamhet från lokalbefolkningen innebar bitvis distraktioner, men bidrog även till att ge vårt fältarbete mening och charm. Det faktum att vi som forskare kom från en helt annan kultur innebar ett intresse och nyfikenhet både från vår och invånarnas sida. Det innebar också att det fanns risk för kulturkrockar, vi har därför visat stor respekt för de boendes integritet och varit allmänt försiktiga i vårt utförande. Vi har varit omsorgsfulla i att värdera etiska aspekter högt och förhållit oss efter invånarna och deras kultur.
Vi har uppskattat människornas gästvänlighet och hur mottagliga de har varit för att tala med oss. Grannar,
förbipasserande eller släktingar har velat vara med och säga sitt och engagerat sig i de frågor vi ställt. Intervjupersonerna har ofta bjudit in oss i sina hem och ibland bjudit på något att dricka och fått oss att känna oss välkomna.
05
RESULTAT & ANALYS
31
5.1 INFORMELLA BOSÄTTNINGAR
Informella bosättningar, vilka UDA benämner som
Underserved settlements är en term som stadsplaneaktörer i Sri Lanka använder och är ett slags samlingsbegrepp som hänvisar till slumområden och shanties. Begreppet är tänkt att redogöra för ett specifikt geografiskt område där det finns avsaknad av en eller ett flertal egenskaper, där grundläggande tillgång till samhällsservice men också tillgång till rent vatten, sanitetsanläggningar, transport och kommunikationsanläggningar ej finns. Trygghet i form av laglig bostad saknas ofta och bristfällig strukturell kvalitet och hållbarhet av husen (UDA, 2019). Shanties enligt UDA (2019) innebär temporära huskonstruktioner som upprättats och improviseras med icke hållbara material. Dessa shanties upprättas där det finns utrymme och ockuperar privatägd eller statlig mark.
5.1.1 Härkomsten av INFORMELLA BOSÄTTNINGAR
I och med den ökade exportindustrin som växte fram i Colombo efter andra världskriget ökade även efterfrågan på arbetskraft. Den centrala delen av Colombo blev alltmer överbefolkad och de mer bemedlade grupperna flyttade från centrum till större hus i förorterna. Bostäder byggdes till arbetarna i de norra och centrala delarna av staden och hyrdes ut till väldigt låg eller ingen hyra till arbetarna i hamnen, lager eller andra relaterade industrier (UDA, 2019).
"Den främsta anledningen till att de informella bosättningarna uppstår är p.g.a. Colombos hamn som erbjuder
jobbmöjligheter till lågutbildade. Dessa har störst chans att få arbete inom hamnen och övriga hamnrelaterade
verksamheter i området. Även andra typer av ”enklare” jobb som städning, matlagning och tvätt av kläder är vanligt. Det centrala läget gjorde det lätt tillgängligt för invånarna till arbete, och där de fortfarande bor kvar i idag. Många människor
som immigrerade till staden hade inga pengar då de jobbade med ”enkla” typer av jobb och dessa behövde någonstans att bo. Valet av plats att bo på baserades på närhet till arbetsmöjligheter och därför ligger de flesta bosättningar relativt centralt och nära hamnen i de norra delarna." GA (11/3-20).
Så småningom ökade tillströmningen av arbetare som var i behov av bostäder vilket ledde till icke auktoriserade utbyggnader av befintliga hus vilket i sin tur skapade
nedgångna och icke omhändertagna slumområden. Vidare blev denna trend alltmer frekvent och utom kontroll, vilket resulterade i sociala, miljö och ekonomiska problem (UDA, 2019).
Befintliga bostäder kunde tillslut inte förse arbetare och låginkomstgrupper med bostäder vilket ledde vidare till expansionen av shanties. Dessa shanties uppkom inte sällan på obebyggd mark som exempelvis järnvägs- och kanalreservat där migrerande människor uppehöll sig som inte hade råd med bostad och i sökande av arbete (UDA, 2019). Den centrala delen av Colombo blev till stor del ett område för låginkomstgrupper med många slumområden, de norra och östra delarna ockuperas till stor del av shanties.
5.1.2 Nuvarande INFORMELLA BOSÄTTNINGAR
I en undersökning som UDA utförde 2011 konstaterade de
att det fanns 68,812 hushåll fördelat på 1499 bosättningar, motsvarande 53% av Colombos befolkning (UDA, 2019). Den största delen av de informella bosättningarna är belägna i de norra och centrala delarna av staden och invånarna i dessa områden är som regel tredje eller fjärde generationens invånare. De flesta av bostäderna är inte auktoriserat byggda och ockuperar statligt ägd mark. Oftast är de inte upprättade enligt lag och kategoriseras som olaglig boendeform som inte möter de regleringar som finns för byggnader, de har inte heller rätt till marken de ockuperar (ibid).
"Människorna vet att de inte har rätt till att bo och ockupera marken, dem vet att de bor olagligt. De känner också till
programmet (URP) och vet att de måste flytta förr eller senare."
GA (11/3-20).
5.1.3 Markanvändning
Cirka 9% av markanvändningen i centrala staden ockuperas av informella bosättningar vilket motsvarar ca 3.6km2 och 57% av invånarna har inte med rätt att ockupera marken sett till markägande. Bostäderna kategoriseras till stor del också i dubbel bemärkelse som olaglig boendeform då de inte möter de regleringar som finns för bostäder, samt att de inte har rätt till marken de ockuperar (UDA, 2019). Flera generationer av uppehåll i vissa bosättningar har resulterat i att flera har fått tillåtelse att bo där, om än inte lagligt sanktionerat. De flesta som anses bo olagligt är de som ockuperar reservat. 43% av invånarna har fri rätt till sina hem medans 57% inte har tryggheten av att hyra. Däremot har 23% blivit tilldelade tillåtelse som säkerställer deras temporära rätt att ockupera marken (ibid).
32
"De flesta av dessa ockuperar marken olagligt medans vissa har lagliga handlingar och fått godkännande att bebo marken av staten." GA (11/3-20).
UDA identifierar markanvändningen sett till antalet lagliga och icke lagliga ockupanter som i enlighet med Soja (1994) skildrar den formella kunskapen och presenteras som en objektiv sanning samt att den producerade diskursen lyfter faktumet om invånarnas olagliga status.
Det fysiska utseendet av informella bosättningar i
stadskontexten, och särskilt de som är byggda av temporära material reflekterar en negativ bild av staden. Denna
bild menar UDA (2019) har en tydlig negativ inverkan på bilden av staden som en internationell finans hubb. UDA (ibid) benämner områdena som “obehagliga” miljöer och bristfälliga visuella kvaliteter som informella bosättningar bidrar till sänker inte bara markvärdet, utan avskräcker också potentiella investeringar och modern utveckling. Som Lefebvre (1991) menar att det föreställda rummet identifierar den fysiska miljön framgår här en föreställning om informella bosättningar som obehagliga med bristfälliga visuella
kvaliteter hämmar potentiella investeringar. Hämmandet av investeringar ställer sig i motsättning till vad Harvey (2005) menar med att det kapitalistiska systemet behöver utrymme för att handla och generera ekonomisk tillväxt. De flesta informella bosättningarna är lokaliserade i vad UDA (2019) benämner som “prime locations” och har därmed potential i att skapa högt markvärde samt bebyggas och utvecklas vilket kan generera en stor ekonomisk avkastning. Det höga markvärdet och centrala läget går i linje med vad Harvey (2005) menar att nyliberala aktörer ställer stor efterfrågan på mark för att kunna verka. Problemet i det här fallet blir att
investeringar genom ny utveckling hämmas i närhet till dessa områden på grund av den negativa bilden de utger, och håller markvärdet lågt fram till att ny bebyggelse får ta plats (UDA, 2019).
5.2 Skapandet av den attraktiva staden
Colombo är den kommersiella huvudstaden i Sri Lanka och har som UDA (2015) uttrycker det, en enorm potential för stadsutveckling jämfört med andra huvudstäder i södra Asien. Potentialen ligger i den geografiska och strategiska lokaliseringen för bl.a. marina transportrutter och att verka som en kommersiell hubb i Asien. Regeringen i Sri Lanka har tagit ett flertal beslut med syfte att lyfta alla sektorer i landet efter att freden uppstod 2010, där bygg- och
stadsutvecklingssektorn ansågs vara en av de mest benägna att främja (ibid).
Ambitiösa satsningar i staden är i full gång och i den senaste översiktsplanen (UDA, 2019, 8, 10, 12) redogörs det för tre primära mål:
• The most sought Waterfront Business Environment Experience in the World
• The revived internationally renowned Green Garden City of South Asia
• The Smart, Smooth and Sensed Urban Space for all inhabitants
I SWOT-analysen som gjordes i samband med planen granskades olika aspekter som skulle kunna motverka genomförandet av de ovannämnda målen. I det första
målet anses informella bosättningar vara en ”svaghet” för genomförande medans de andra två är direkta ”hot” som bör åtgärdas (ibid). Det föreställda rummet identifierar informella bosättningar som “svaghet” och “hot” för modernisering, vilket målar upp en negativ bild av de. Planen att etablera administrativa och kommersiella aktiviteter ska bidra till att Colombo verkar som den kommersiella hubben i Sri Lanka för att därtill kunna utmana omvärlden, med vad de kallar en internationell stad (UDA, 2019). Handel, internationella relationer, turism, gränsöverskridande transport, branding och politiska affärer är några av fokuspunkterna som enligt UDA (ibid) förtjänar högre standard, bättre bostäder och utrymme för en konkurrenskraftig ekonomi. Främjandet av nämnda fokuspunkter går i linje med vad Harvey (2005) syftar till med en strävan mot kommersialisering vilket kan ses som norm inom nyliberalismen.
Redan tidigare har det genomförts planer för att göra Colombo till en ”modern stad”, vilken i Asien skulle ha en nyckelroll. Planer vars vision att ”transform the City of Colombo into a world-class city, globally recognized as a thriving, dynamic and attractive regional hub that is the centerpiece of 21st Century Sri Lanka” (UDA, 2019, 31). Sedan 2010 har flera projekt genomförts för att försköna staden, däribland vad UDA (2015) kallar ”city beautification program” som innefattar renovering av gamla byggnader med syfte att skapa ”high-end commercial activities” men också som UDA uttryckligen kallar ”face lifting” av staden som en strategi att locka både lokala och utländska investerare (UDA, 2019).
