Skillnaden mellan år 2015/2016 och dagsläget

tidigare nämnt beskrev R1 sitt handlingsutrymme som brett med möjligheter att forma sitt arbete med EKB. Däremot upplever R1 ett dilemma i hur hanteringen av ungdomarnas psykiska ohälsa bör gå till. Det kan antas att det breda handlingsutrymmet som upplevdes av R1 medför en osäkerhet kring hur hen ska agera i de situationer där det inte finns tydliga direktiv om hur arbetet ska bedrivas. Istället kan det breda handlingsutrymmet leda till att socialsekreterare träder in i andra professioners arbetsroller som är bortom deras

ansvarsområden. R2 å andra sidan betonade vikten av att koppla in rätt aktörer vid psykisk ohälsa och att socialsekreterarna inte ska alliera sig med de ungdomar som mår dåligt. Beaktning bör tas i att dessa respondenter har olika arbetsuppgifter då R2 är

familjehemssekreterare och därför inte träffar ungdomen i samma utsträckning som R1. Det kan därför tolkas som att familjehemssekreterarna upplever att det finns tydligare riktlinjer för hur de ska agera kring ungdomarnas psykiska ohälsa. Medan övriga socialsekreterares

riktlinjer kring hur de ska agera i fall som R1 beskrev, bör stärkas för att handlingsutrymmets ramar ska bli tydligare. Stärkta riktlinjer kring arbetet med ensamkommandes psykiska ohälsa hos socialsekreterare kan jämföras med vad som presenteras i Wade (2011) studie där det framkom att socialsekreterare i England efterfrågar mer information kring vilken typ av vård som fungerar bäst för EKB.

I Liten kommun belyste respondenterna en försiktighet i att ställa frågor om hur flykten till Sverige har varit. De frågar om de har varit med om något extra svårt under flykten för att veta om barnet är i behov av akut hjälp för att sedan ställa ytterligare frågor under

utredningens gång. De uppger att det är högst individuellt huruvida ungdomarna väljer att prata om sitt förflutna, vissa ungdomar vill inte prata om det medan andra börjar berätta saker efter exempelvis två år. Det kan utifrån detta tolkas som att respondenterna i Liten kommun använder sig utav sitt handlingsutrymme för att kunna bedriva en mer individanpassad vård av EKB då denna fråga bidrar till en mer individuell vårdplan och visar på att de tar

ungdomarnas psykiska mående i beaktning. Dock kan det tolkas som att Stor och Liten kommuns organisatoriska förutsättningar inte är tillräckliga för att hantera ungdomarnas psykiska ohälsa långsiktigt på ett adekvat sätt. Således kan ungdomarna komma att behöva professionell hjälp med att hantera de känslor och tankar som de väljer att prata om några år efter att de anlänt till Sverige. De kan då ha hunnit bli myndiga och har då inte rätt till socialtjänstens hjälp. Vikten av de vuxnas stöd omkring ungdomarna påpekas även i

Jacobsens et al. (2016) studie där stöd från vuxna är av stor vikt då det framkommer att den psykiska ohälsan hos ungdomarna inte förändras över tid. Det kan tolkas som att

socialsekreterarna inte tilldelas ett handlingsutrymme som tillåter dem att hantera EKB:s psykiska ohälsa i den utsträckning som krävs för att ungdomarnas mående ska tillgodoses på lång sikt.

6.3 Skillnaden mellan år 2015/2016 och dagsläget

Samtliga respondenter uppgav att skillnaden av mottagandet från 2015/2016 och dagsläget är stor. När flyktingströmmen var som störst stod inte Sverige redo vilket resulterade i en kraftig arbetsbelastning för samtliga socialtjänster. Stor och Liten kommun uppgav att situationen som uppstod under 2015/2016 kunde beskrivas som ohållbar. Under den perioden var arbetsbelastningen omöjlig. R1 beskrev att organisationen mellan 2015-2018 gick från att gå rakt upp, till att stabilisera sig något för att sedan sjunka under 2018. R3 berättar att

arbetsdagen ofta började kl. 04.00 och slutade sent in på natten. R5 berättar att det kunde komma 15 barn samma dag som skulle placeras, vilket beskrevs som en svår uppgift, framförallt då uppföljningarna av utredningarna var omöjliga då tiden inte räckte till.

26

[...] det var så helt enkelt och då var det väldigt tungt för dom flesta som jobbade med EKB, det vart ju som en chock för alla då, och då tog man ju inte bara med sig jobbet hem, man fick ju jobba lite natt, man kunde få öppna utredning, man kunde få abonnera hotell för dem hade ingenstans att ta vägen, alltså det hände ju så otroligt mycket, man fick ingen ro, det var ju bara jobb liksom. Och då tog man ju med jobbet hem [...]. (R.3)

Ja du hann ju inte med ditt jobb. Det var ju rättsvidrigt, man hann ju inte följa upp det, du fick släcka ner utredningar efter 4 månader på grund utav att det inte fanns någon

familjehemsutredning [...]. (R.5)

Dagsläget beskrevs som betydligt lugnare och att de har en arbetsbelastning som är

proportionell till arbetsuppgifterna. Respondenterna uppger att tiden är A och O för att kunna erbjuda ett gott mottagande av EKB, tid som de i dagsläget anses ha. Samtliga respondenter i båda kommunerna upplever dock en oro kring vad som ska hända med enheten för EKB på socialtjänsten, hur länge den kommer att finnas kvar och vad som kommer att hända om en ny flyktingström kommer.

[...] det är ju inte alls sånt tryck så nu är det nästan behagligt, du hinner med, du hinner tänka, du hinner träffa barnen. Såhär skulle ju alla få ha det inom socialtjänsten som vi har det nu. Du har beredskap om det händer något akut. (R.5)

Alltså ett bra mottagande är väl, det var ju inte lätt 2015 att göra bra mottaganden. Klockan ett skulle man vara på ett ställe och halv två skulle man vara någon annanstans förstår ni vad jag menar, ett bra mottagande är väl att man har tid, man har tid att förbereda sig inför mottagandet, man har tid att göra en genomförandeplan, man har tid att göra dom delar som åligger

socialtjänsten. (R.3)

Den politiska styrning som råder i samhället sätter prägeln på hur det sociala arbetet utformas. Politiken är ständigt i förändring vilket förklarar förändringen av det sociala arbetet som skett sedan uppkomsten. Den så kallade “flyktingkrisen” är ett tydligt exempel på hur Sverige fick anpassa sig efter samhällets förändringar. “Flyktingkrisen” innebar att socialtjänsten som människobehandlande organisation stod inför en organisationsförändring då Sverige skulle ta emot över 160 000 flyktingar (Migrationsverket, 2019). De dilemman respondenterna uppgav att de stod inför i arbetet med EKB under 2015-2016 fram till 2019 går att förstå utifrån begreppen människobehandlande organisationer och organisationsförändring.

Människobehandlande organisationer förutsätter att professionella verkande inom

organisationen ska förhålla sig gentemot staten och samhällets intresse samtidigt som de ska värna om klienters välbefinnande (Johansson, Dellgran & Höjer, 2015; Svensson, et al., 2008). Resultatet indikerar att socialsekreterarna inom människobehandlande organisationer har en komplex roll som med organisationsförändringen utvecklades till än mer komplex då fler arbetsuppgifter skulle upprättas. Från intervjuerna kan vi utläsa att det för

socialsekreterarna har varit svårt att förhålla sig till både samhällets intresse och människors välbefinnande under 2015-2016 då arbetet med EKB innebar en för stor arbetsbelastning med ett för stort tryck från politiker och ledning. Detta kom senare att ge konsekvenser för arbetet, konsekvenser som drabbade de ensamkommande barnen vilket stärks av Erikssons et al. (2014) resonemang om bristerna i mottagningsprocessen. Dessa brister var bland annat bristande riktlinjer från politiker som gav en otydlig målbild av hur arbetet skulle bedrivas, vilket i sin tur påverkade målgruppen då deras behov inte blev tillgodosedda i den

utsträckning som krävdes.

I dagsläget uppgavs arbetsbelastningen vara mer hållbar än tidigare år. Tiden uppgavs av Stor kommun vara en viktig del för ett bra mottagande då det ger utrymme för mer individuella lösningar. Det gör det möjligt för uppföljning av utredningar och att socialsekreterarna hinner

27

träffa barnen när de anser att det behövs, vilket tidigare inte var möjligt.

Organisationsförändring sker parallellt med samhällets förändrade behov där socialtjänsten är en organisation som i synnerhet måste ägna sig åt dessa anpassningar (Johansson, 2015; Socialstyrelsen, 2016b). Den organisationsförändring som ägde rum i och med

flyktingströmmen kan tolkas som en förändring som gick för fort i proportion till den förändring som behövde ske för att EKB skulle få ett gott mottagande. Socialtjänsten i Stor- och Liten kommun utmanades i arbetet och ansåg sig inte ha tillräckligt med tid och resurser för att arbetet med EKB skulle resultera i ett bra mottagande. Det kan tolkas som att en organisationsförändring i den grad som krävdes av flyktingströmmen hade behövt ske under en längre period så att socialtjänsterna skulle haft mer tid, resurser och planering för att kunna ta emot EKB på ett värdigt sätt. Vilket gör det tydligt då socialsekreterare i dagsläget beskrev att situationen är mer hållbar. Den mer hållbara situationen som beskrivs idag kan antas delvis bero på att flyktingantalet har minskat och socialtjänsten har således inte ett lika stort tryck på sig nu som då, men även att omorganisationen av socialtjänsten har för socialsekreterarna stabiliserats och att arbetet med EKB därför har utvecklats och förbättrats.

6.3.1 Förbättringar i arbetet med EKB

Frågan på hur arbetet med EKB kan utvecklas gav varierande svar av samtliga respondenter. R1 upplever en frustration gällande boendesituationen efter att en ungdom har fått avslag på sin asylansökan. Ett samarbete med Migrationsverket som genererar i att ungdomen får bo kvar tills dess att det definitiva beslutet har tagit efter överklagan istället för att behöva åka hem till sitt hemland. Vidare beskrev R1 att en utveckling av arbetet med EKB kan vara att socialtjänsten tillsammans med Migrationsverket hjälper ungdomen med en trygg hemkomst till sitt hemland så att socialsekreterarna har möjlighet till att följa upp ungdomen när hen har ankommit till sitt hemland. R2 anser att ett utvecklingsområde för EKB är tiden för att de ska få vård ska gå snabbare samt att ett mentorskap för ungdomarna ska utvecklas då en vuxen förebild som inte är i deras närhet är viktigt för ungdomarnas framtidstro. En snabbare asylprocess ansåg R5 är av relevans då det anses vara problematiskt och ovärdigt för ungdomen att skapa sig ett liv i Sverige med bra betyg i skolan för att senare efter fyra år få avslag på sin asylansökan. Respondenter i Liten kommun ansåg att ett utvecklingsområde i arbetet med EKB är att ledningen och politiker bör ha en större kunskap om målgruppen så att de kan tänka utifrån ett tydligare individperspektiv istället för det organisationsstyrda

synsättet som de ansåg präglar arbetet till störst del. Det skulle enligt R3 förbättra arbetet med EKB och bli mer ekonomiskt lönsamt i längden. R4 påpekar problematiken med att jämställa EKB med etniskt svenska barn och ungdomar som är aktuella hos socialtjänsten, med tanke på att EKB har helt andra förutsättningar än någon som bott i Sverige i hela sitt livet. Ett större fokus på deras individuella behov ansåg därför R4 skulle vara mer gynnsamt för EKB.

Att kanske inte bara vi som jobbar med det känner att vi har kanske en mer, ganska god kunskap, eller, vi har ju våra utbildningar som vi gör för att utbilda oss men kanske mer kunskap både från politiker och ledning för att kunna sätta sig in i inte på ett organisations – pengaperspektiv, att inte det styr målet, men att dem är mer, ja, kunskap på en individnivå, vad behöver den här gruppen och hur ska man tänka framåt för att det ska koppla ihop med försörjningsstöd. (R.3)

Då delade svar gällande förbättringar av arbetet med EKB framkom kommer dessa analyseras med handlingsutrymme och integration (Svensson, 2008; Diaz, 1993; Leisti, 2005). R1:s önskan om ett samarbete med Migrationsverket gällande ensamkommandes boendesituation och vara behjälpliga vid hemkomsten om ungdomen blir utvisad. R2 belyser vikten av mentorskap för ungdomarnas framtidstro. En analys av det kan vara att socialsekreterare vill använda sitt handlingsutrymme i en större utsträckning än vad som i dagsläget är möjligt då det finns vilja att ständigt kunna arbeta för de ensamkommandes välmående oavsett om de bor

28

i Sverige eller blir utvisade. Ett utökat handlingsutrymme i det avseende kan resultera i ett mer individualiserat arbete med barnets bästa i fokus istället för att som i dagsläget avsluta kontakten helt när ungdomen har fyllt 18 år eller om ungdomen blir utvisad. En samverkan med andra aktörer såsom Migrationsverket och ålderdomshem där äldre pensionärer kan funktionera som en mentor, kan möjligen bidra till ett mer sammanhållet och långsiktigt arbete för integration och förbättrade möjligheter för EKB. Vikten av en vuxen förebild styrks av Jacobsen et al. (2016) som framhäver betydelsen av vuxet stöd för EKB.

Liten kommuns uttalanden kring att politiker och ledningen bör ha mer kunskap om

målgruppen för att arbetet ska kunna bli mer individfokuserat kan förstås utifrån begreppet integration. Backlund et al. (2014) menar som tidigare nämnt, att socialsekreterare bör ha kunskap och vara medvetna om den kultur som ungdomarna kommer ifrån för att kunna bedriva ett anpassat arbete utifrån dem och för att kunna arbeta för en god integrering av EKB. Det är politiker och ledning som är med och utformar socialsekreterarnas arbete, och respondenter från Liten kommun har i tidigare avsnitt uppgett att de ofta stöter på motstånd från dem i sitt arbete med EKB och att de får kämpa mycket för målgruppens rättigheter. Det kan tyda på att integrationen med EKB skulle utvecklas och förbättras om politiker och ledning hade bredare kunskap om målgruppen vilket i sin tur kan leda att gruppen prioriteras i högre utsträckning på så sätt underlättar socialsekreterarnas arbete.