ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete, 15 högskolepoäng VT 2019
En kvalitativ studie om socialsekreterares reflektioner kring
och erfarenheter av den kommunala mottagningsprocessen av
ensamkommande flyktingbarn
Författare: Kristin Saga Anfinsen & Hanna Ljunggren Handledare: Jessica Jönsson
EN KVALITATIV STUDIE OM SOCIALSEKRETERARES REFLEKTIONER OCH ERFARENHETER AV MOTTAGNINGSPROCESSEN AV ENSAMKOMMANDE FLYKTINGBARN
Kristin Saga Anfinsen & Hanna Ljunggren Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2019
Sammanfattning
Denna studie undersöker socialsekreterares reflektioner kring och erfarenheter av
mottagningsprocessen av ensamkommande flyktingbarn (EKB). Syftet med studien är att söka djupare förståelse och kunskap om socialsekreterares möjligheter för ett bra mottagande av ensamkommande flyktingbarn där särskilt fokus har legat på utmaningar i
mottagningsprocessen, socialsekreterares handlingsutrymme och de organisatoriska förutsättningarna. Utgångspunkten för studien är av hermeneutisk ansats. En kvalitativ metodansats har använts med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Fyra intervjuer genomfördes med fem olika socialsekreterare som arbetar med ensamkommande flyktingbarn på socialtjänster i en mindre och en större kommun i Sverige. Tre av dem var socialsekreterare medan den fjärde var barnsekreterare och den femte var
familjehemssekreterare. En tematisk analysmetod tillämpades för att hitta samband mellan respondenternas svar. Resultatet visar en skillnad mellan de två kommunerna.
Socialsekreterare i mindre kommun har sämre förutsättningar för ett gott mottagande av EKB på grund av avsaknaden av en tydlig målsättning som begränsar handlingsutrymmet och det organisatoriska intresset som prioriteras framför individens. Medan socialsekreterare i den större kommunen har på grund av fler resurser, ett brett handlingsutrymme och ett förtroende från ledning och chefer bättre förutsättningar för ett bra mottagande. Slutligen diskuteras bland annat vad skillnaden mellan kommunerna kan bero på.
Sökord: Mottagningsprocess, ensamkommande flyktingbarn, socialt arbete, socialtjänsten,
A QUALITATIVE STUDY OF WORKERS REFLECTIONS AND EXPERIENCE OF THE RECEPTION OF UNACCOMPANIED REFUGEE CHILDREN
Kristin Saga Anfinsen & Hanna Ljunggren Örebro university,
School of law, Psychology and Social work Social work
Undergraduate Essay 15 credits, Spring 2019 Abstract
This study examines social workers reflections and experiences of the reception process of unaccompanied refugee minors (URM). The aim of the study is to seek a deeper
understanding and knowledge about social workers possibilities for an adequate reception of URM, where the focus has been on challenges in the reception process, social workers discretion, and the organizational requisites. The starting point of the study is a hermeneutic approach. A qualitative method was used, and the data was collected using semi-structured interviews. Five social workers participated in four interviews. They all work with URM minors at social service offices, some in a small and some in a large municipality in Sweden. Three of the respondents work as social workers, the fourth respondent works as a child secretary and the fifth respondent works as a family secretary. A thematic analysis method was used to find a conjunction between the respondents’ answers. The results indicated a difference between the two municipalities. Social workers working in the small municipality have poorer preconditions requisites for having an adequate reception process of URM, because of the distinct objective which limits the discretion and the organizational interest is given priority over the individual. The social workers in the large municipality, on the other hand, have a wider discretion, and in addition, a wider trust from their management, giving them better requisites for a good reception. Lastly, a discussion unfolds by the end of the study about the potential reasons for the differences between the two municipalities.
Keywords: Reception process, unaccompanied refugee minors, social work, social service,
Förord
Vi vill börja med att tacka er socialsekreterare som ställde upp på intervjuer och bidrog med era individuella upplevelser, utan er hade inte den här studien varit möjlig att genomföra.
Vi vill också rikta ett stort tack till vår handledare Jessica Jönsson som har varit till stor hjälp under denna lärorika men också tuffa period. Din kunskap om ämnet har bidragit till nya synsätt och tankeprocesser hos oss. Tack för all feedback.
Slutligen vill vi tacka varandra för att vi tog oss igenom denna period som präglades av hopplöshet, stress men också glädje. Vi gjorde det!
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 1
1.2 Frågeställningar: ... 2
1.3 Relevansen för socialt arbete ... 2
2. Bakgrund ... 2
2.1 Mottagningsprocessen ... 2
2.2 Definition av ensamkommande flyktingbarn ... 4
2.3 Asyl och asylsökande... 4
2.4 “Flyktingkris” ... 4
3. Tidigare forskning ... 5
3.1 Socialsekreterares erfarenheter av mottagningsprocessen och handlingsutrymme ... 5
3.2 Organisationsförändring i socialt arbete ... 6
3.3 Samverkan ... 7
3.4 Ensamkommande flyktingbarns psykiska ohälsa ... 7
3.5 Förslag till förbättring av mottagandet ... 8
3.6 Sammanfattning av tidigare forskning ... 9
4. Teoretiskt ramverk ... 10
4.1 Gräsrotsbyråkrat... 10
4.2 Människobehandlande organisationer och organisationsförändring ... 10
4.3 Handlingsutrymme... 11
4.4 Det institutionella och nyinstitutionella perspektivet ... 12
4.5 Integration ... 12
5. Metod ... 13
5.1 Urval ... 13
5.2 Databas och sökord ... 14
5.3 Datainsamlingsmetod och empiriskt material... 14
5.4 Respondenter och procedur ... 14
5.5 Databearbetning ... 15
5.6 Hermeneutik och förförståelse ... 16
5.7 Tillförlitlighet... 16
5.8 Etiska överväganden ... 17
6. Resultat och analys ... 18
6.1 Socialsekreterares resonemang om handlingsutrymme samt balansen mellan organisationen och klientens intresse ... 18
6.1.1 Balansen mellan klientens intresse och organisationens uppdrag ... 20
6.2 Utmaningar och möjligheter ... 21
6.2.1 Utmaningar ... 21
6.2.3 Psykisk ohälsa ... 24
6.3 Skillnaden mellan år 2015/2016 och dagsläget ... 25
6.3.1 Förbättringar i arbetet med EKB... 27
7. Slutsatser ... 28
8. Diskussion ... 29
8.1 Metoddiskussion ... 30
1
1. Inledning
Sverige är ett land som under många årtionden stått för ett generöst och solidariskt
flyktingmottagande från länder som präglats av krig, konflikter och fattigdom (Kamali, 2015; UNHCR, 2018). Krig är i många fall grunden till människors flykt men hot om våld,
förföljelse, konflikt, förtryck och rädslan för att tvingas arbeta för militären är ytterligare anledningar till varför människor flyr från sina hemländer (Brunnberg, Borg & Fridström, 2011). År 2015 pågick kriget i Syrien, vilket var starten på den så kallade “flyktingkrisen” som pågick under 2015 och 2016. Den globala flyktingkrisen resulterade i 68,5 miljoner människor på flykt under 2017, vilket är den högsta siffran någonsin (UNHCR, 2018). Migrationsverkets statistik visar att under 2015 inkom totalt 162 877 asylansökningar, varav 35 369 av dem var från ensamkommande flyktingbarn. År 2018 hade antalet sjunkit till 21 502 asylansökningar varav 944 av dem var från ensamkommande flyktingbarn
(Migrationsverket, 2016; Migrationsverket, 2019a).
Trots den generösa och solidariska flyktingpolitiken gick Sverige under ”flyktingkrisen” till att bli ett land med en långt mer restriktiv hållning (Stiernstedt & Svensson, 2015). I oktober 2015 kom Socialdemokraterna överens med samtliga partier, förutom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, om att migrationspolitiken skulle skärpas (Berger, 2016). Vilket resulterade i den skärpta asyllagstiftning med tillfälliga uppehållstillstånd, begränsad möjlighet till familjeåterförening samt en begränsning av rätten till anhöriginvandring (Migrationsverket, 2018; lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, SFS 2016:752 [Begränsningslagen]).
Socialtjänster runt om i landet stod inför en omorganisation där enheter för ensamkommande flyktingbarn öppnades. Dessa enheter har sedan varit under hård press vilket medförde att socialtjänster kritiserades för att de ensamkommande flyktingbarnens behov och rättigheter inte blev tillgodosedda (Holgersson, 2017). Denna kritik har även framförts från enheterna själva då de ansett att de inte hunnit med sitt arbete på ett korrekt sätt utifrån organisationens bestämmelser och riktlinjer (Regeringskansliet 2015). I och med den skärpta
asyllagstiftningen och det minskade antalet asylansökningar har ännu en omorganisering av socialtjänster ägt rum. Resultatet av den minskade invandringen har lett till att HVB-hem och enheter för ensamkommande på socialtjänster har fått stänga ner (Socialstyrelsen, 2016b). Det finns således flera samtida sociala-, politiska- och rättsliga utmaningar kopplat till socialt arbete med ensamkommande flyktingbarn. Det är utmaningar som också krävs kunskap om och kritisk reflektion i förhållande till olika arbetssätt, metoder och förhållningssätt som används i arbetet med ensamkommande barn och ungdomar. Det behövs kunskap om vad som främjar ett professionellt bemötande av dessa barn och ungdomar i förhållande till deras livsvillkor och rättsliga förutsättningar. Relevant att studera är därför mottagningsprocessen och yrkesverksamma socialsekreterares bemötande, kunskaper och handlingsutrymme i förhållande till organisationens förutsättningar och uppdrag. Genom att studera
mottagningsprocessen synliggör det betydelsen för ett bra mottagande, vilket är en förutsättning för en god integrering i samhället och för att dessa ungdomar ska få en bra framtid i Sverige.
1.1 Syfte
Studien syftar till att undersöka den kommunala mottagningsprocessen av ensamkommande flyktingban utifrån socialsekreterarnas erfarenheter och reflektioner. Fokus kommer att ligga på att identifiera och analysera aktuella utmaningar och dilemman i mottagningsprocessen kopplat till socialsekreterarnas handlingsutrymme.
2
1.2 Frågeställningar:
- Hur resonerar socialsekreterarna kring sitt handlingsutrymme med ensamkommande flyktingbarn relaterat till organisationens uppdrag och klientens intresse?
- Vilka utmaningar och dilemman kan socialsekreterarna identifiera i sitt dagliga arbete med ensamkommande flyktingbarn?
- Hur påverkar de organisatoriska förutsättningarna möjligheterna för ett bra mottagande av ensamkommande flyktingbarn?
1.3 Relevansen för socialt arbete
Socialt arbete syftar bland annat till att främja social förändring, frigöra människors resurser samt hjälpa och stärka svaga samhällskategorier för att göra dessa jämlika med övriga
samhället. De principer som socialt arbete utgår ifrån är social rättvisa, mänskliga rättigheter, kollektivt ansvar och respekt för mångfald (Akademikerförbundet SSR, 2015). Gällande ensamkommande flyktingbarn är det Migrationsverket som har det övergripande ansvaret men det är den tilldelade kommunen och dess socialtjänst som har ansvaret för själva mottagandet, utredning av boende, placering och omsorg av ensamkommande flyktingbarn. Socialtjänsten ska även upprätta en vårdplan för dessa barn och ungdomar där det ska framgå uppgifter om hälsa, boende, skolgång och hur planeringen av framtiden ser ut för att barnet ska få sina behov tillfredsställda på bästa sätt (Fälldin & Strand, 2010). Ensamkommande barn som lider av psykisk ohälsa och social problematik är i stort behov av trygghet och god omsorg. Något som bidrar till den psykiska ohälsan är ovisshet och långa väntetider på beslut gällande deras asylansökan (Socialstyrelsen, 2013). Ensamkommande flyktingbarn är en särskilt utsatt grupp i det svenska samhället framförallt i och med avsaknaden av ett vuxet sällskap vid ankomsten, de talar inte det svenska språket samt att de kan ha erfarit traumatiska händelser. De blir således särskilt aktuella för socialt arbete. Socialtjänsten bär huvudansvaret för barnens omsorg och är den myndighet som ska säkerställa att deras rättigheter och behov blir tillgodosedda med barnets bästa i beaktning. I och med den kritik socialtjänsten tagit emot gällande deras bristande möjligheter att utföra sitt arbete på ett korrekt sätt, är det därför av vikt att undersöka socialsekreterares reflektioner och erfarenheter av sitt arbete med
ensamkommande flyktingbarn. Genom att belysa socialsekreterares perspektiv kan det bidra till en ökad förståelse av vad de anser om sina möjligheter för ett bra mottagande av
ensamkommande flyktingbarn utifrån deras handlingsutrymme och organisationens förutsättningar.
2. Bakgrund
I följande avsnitt redogörs för hur processen av mottagningen går till i Sverige samt den kritik som har framförts av justitieombudsmannens undersökning. Vidare presenteras definitioner av utvalda begrepp som används i studien.
2.1 Mottagningsprocessen
Det övergripande ansvaret Migrationsverket har innebär att de ska se till att ett offentligt biträde utses, betala ut dagsersättning till barnet, efterforska barnets vårdnadshavare, utreda och fatta beslut om uppehållstillstånd, lämna uppgifter rörande barnet till landsting för att barnet ska kallas till hälsoundersökning samt anvisa barnet till en kommun (Socialstyrelsen, 2016a). När Migrationsverket beslutar om vilken kommun barnet ska anvisas till undersöker de först om barnet har en släkting eller nära anhörig i Sverige. Om en släkting eller nära
3
anhörig finns anvisar Migrationsverket barnet till personens hemkommun (Socialstyrelsen, 2016a). Den kommun som barnet anvisas till har sedan ansvar för det praktiska mottagandet, det vill säga, boende, daglig omsorg, eventuellt särskilt stöd och skolgång. Det kommunala mottagandet grundar sig i normaliseringsprincipen, som innebär att alla barn som vistas i Sverige omfattas av det sociala omvårdnadssystemet. Efter ansökan av Migrationsverket ska överförmyndaren utse en god man till barnet. Den gode mannens uppgifter är att ansvara för barnets försörjning, den dagliga omvårdnaden och tillsynen av barnet. God man ska även ansöka om uppehållstillstånd för barnet, eftersom barnet inte är behörig att ansöka om det själv, i enlighet med 18 kap. 4 § Utlänningslagen (SFS 2005:716) [UtlL]. När barnet har ankommit till sin anvisningskommun inleder socialtjänsten en utredning enligt 11 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) [SoL] och erbjuder en placering på ett HVB om barnet inte har en släkting som anses vara lämplig att bo hos. Den fortsatta utredningen av barnet syftar till vilka insatser barnet är i behov av samt bedömning av ett långsiktigt boende. Enligt 6 kap. 7 c § SoL ska barnet när hen blivit placerad i ett hem få en särskilt utsedd
socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet. Den utsedda socialsekreteraren ska träffa barnet regelbundet utifrån barnets behov och önskemål men bör besöka barnet minst fyra gånger per år.
I utredningen används Barns Behov I Centrum (BBIC) för att kartlägga vilka behov som behöver tillgodoses. Utredningen ska anpassas och ta hänsyn till barnets specifika situation, exempelvis behöver en tolk vara tillgänglig under hela utredningen för att barnet ska förstå vilken information som ges för att kunna göra sig själv förstådd. Utredningen ska ske i dialog med barnet och den gode mannen och hänsyn ska tas till barnets ålder och utveckling
(Socialstyrelsen, 2016a). Föräldrar till ensamkommande barn som inte finns i Sverige kan fortfarande involveras i utredningen då kontakt mellan barnet och föräldern kan ske genom mobil. I utredningen ska en vårdplan upprättas och den ska innehålla information om vilken vård barnet är i behov av och hur det ska utformas. Innan beslutet om vård tas och efter att vårdplanen upprättas ska vårdplanen kompletteras med en genomförandeplan.
Genomförandeplanen avser att beskriva hur insatserna ska genomföras samt tydliggöra roller och ansvar hos de aktörer som är involverade i ett barns placering (Socialstyrelsen, 2016a). Om barnets uppehållstillstånd beviljas av Migrationsverket upphör Migrationsverkets ansvar för barnet. Socialnämndens ansvar angående försörjning och barnets boende fortsätter och den gode mannen ersätts med en förordnad vårdnadshavare enligt 10 § lagen om god man för ensamkommande barn (SFS 2005:429) [Lgeb]. Om barnet får permanent uppehållstillstånd eller uppehållstillstånd för minst ett år ska hen folkbokföras och få ett personnummer
(Socialstyrelsen, 2016a). Om barnet däremot får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd beslutar Migrationsverket om avvisning eller utvisning från Sverige. Barnet och den gode mannen blir då kallad till ett möte med Migrationsverket i syfte att få information om varför asylansökan avslagits samt att de är möjligt att överklaga beslutet. Ett ordnat mottagande i hemlandet förbereds när beslutet vunnit laga kraft. Om det saknas ett ordnat mottagande i barnets hemland får inte Sverige utvisa eller avvisa barnet (Socialstyrelsen, 2016a).
År 2017 undersökte justitieombudsmannen åtta socialförvaltningar i Sverige för att undersöka hur frågor som rör ensamkommande flyktingbarn hanteras på socialtjänsten. I undersökningen framkom brister i mottagandet av ensamkommande flyktingbarn. De brister som
identifierades i vissa kommuner gällde dokumentation, journalföring, utredningar,
utnämnandet av god man och handläggare. Det framkom att vissa socialtjänster inte uppfyllde de krav och regler som fanns gällande dokumentationen (Holgersson, 2017). I en av
4
grund av att det exempelvis inte framgick om en insats hade tillämpats. Gällande utredningarna ledde resursbristen till att vissa ärenden inte kunde utredas i samma
utsträckning som andra utredningar samt att de inte avslutades inom den avsatta tiden. Vidare påpekar Holgersson (2017) att i några av kommunerna fick ensamkommande flyktingbarn invänta beslut om god man upp till flera månader då antal av gode män var bristfälligt vid tidpunkten. Handläggningstiden i några förvaltningar blev fördröjda då antalet handläggare var för få för att kunna matcha antalet ärenden som inkom vilket ledde till att åtgärder och insatser inte kunde inledas i tid (Holgersson, 2017).
2.2 Definition av ensamkommande flyktingbarn
Enligt 1 § femte stycket i lagen om mottagande av asylsökande m.fl (SFS 1994:137)
[LMA] avses med ensamkommande flyktingbarn personer under 18 år och som är skilda från båda sina föräldrar vid ankomsten till Sverige och barn som överges av ansvarig vuxen efter ankomst till Sverige. Ensamkommande flyktingbarn är ett begrepp som kan problematiseras. Genom att benämna ensamkommande flyktingbarn som “ensamkommande” menar Herz och Lalander (2017) att det stärker avståndet mellan “vi” och “dem” vilket ökar känslan av ensamhet hos de ensamkommande flyktingbarnen då begreppet bidrar till att de ses som barn som inte har en familj. För att ensamkommande barn ska ges möjligheten att skapa hållbara relationer krävs det av samhället att de ser på ensamkommande barn som oss själva.
Benämningen “ensamkommande” ger en motsatt effekt då man positionerar barnen genom att säga att de har särskilda behov på grund av avsaknaden av en bra familj, vilket hindrar dem från att ses som svenskar, beskriver Herz och Lalander (2017). Med beaktande av det kommer “ensamkommande” ändå användas i uppsatsen då begreppet är etablerat hos svenska
myndigheter och vi anser att det bidrar till en förenklad läsning. Vi anser dock att läsare bör vara medvetna om problematiseringen av begreppet och ha det i beaktning vid läsningen av studien. Begreppet ensamkommande flyktingbarn kommer vidare i studien att förkortas med EKB. Ytterligare begrepp som “ensamkommande” “ensamkommande barn och ungdomar” är i denna studie synonyma med ensamkommande flyktingbarn och kommer även att användas.
2.3 Asyl och asylsökande
Enligt Migrationsverket (2017) betyder asyl “skydd” eller “fristad”. En person som sökt asyl är en person som lämnat sitt hemland för att söka skydd i ett annat och som väntar på besked om uppehållstillstånd (Migrationsverket, 2017). Enligt 3 kap. 1 § UtlL avser asyl ett
uppehållstillstånd som beviljas en person som är född utanför Sverige och som är på flykt och som bedöms vara i behov av skydd.
2.4 “Flyktingkris”
I föreliggande studie kommer flyktingkrisen att skrivas med citationstecken (“flyktingkrisen”) detta för att användningen av begreppet kris kan, i detta avseende, problematiseras. Vad innebär egentligen “flyktingkrisen” och vem är det som blir drabbad? Vi har stor förståelse för att människor som tvingas fly från sina hem och skiljas från sina föräldrar befinner sig i en kris men användningen av ordet kan tolkas på olika sätt. Är det kris i Sverige för att många människor söker hjälp? Det går att föra en lång diskussion om hur begreppet bör användas och hur ordet “kris” påverkar sättet vi ser på de människor som flyr från sina hemländer för att söka skydd, men fokus för föreliggande studie är inte att föra en diskursanalys av detta begrepp. Vi vill med detta stycke belysa och ge en kortare förklaring av varför “flyktingkris” används inom citationstecken i denna studie.
5
3. Tidigare forskning
I följande avsnitt redovisas en översikt av tidigare forskning som är av relevans för studien. I detta avsnitt presenteras svensk, nordisk och internationell forskning. Dessa presenteras under sex olika teman. Dessa är mottagningsprocessen, socialsekreterares erfarenheter,
handlingsutrymme, samverkan, psykisk ohälsa och förslag till förbättring av mottagandet. Avsnittet avslutas med en sammanfattning av den forskning som presenterats.
3.1 Socialsekreterares erfarenheter av mottagningsprocessen och handlingsutrymme
I en intervjustudie med socialsekreterare i Sverige (Backlund, Eriksson, von Greiff &
Åkerlund, 2012) skrivs det om vilken syn socialsekreterare har på EKB:s specifika behov. Det framkom att socialsekreterare har gemensamma föreställningar om att barnen har samma utgångspunkt när de kommer till anvisningskommunen. Vikten av mottagandet är betydande för hur barnens start i livet i Sverige kommer att se ut. Ett av de behov som anses vara mest centrala för EKB enligt socialsekreterare är att få en kontaktperson. Om kontaktpersonen talar barnets språk och innehar liknande kulturella tillhörigheter kan det bidra till en trygghet för EKB samt att kulturella missförstånd undviks. Kontaktpersonen kan fungera som en medlare mellan barnet och samhället vilket kan främja integrationen av EKB. Däremot anses
socialsekreterares kulturkunskaper vara otillräckliga. Socialsekreterarna efterfrågar ökad kunskap inom kultur, för att främja arbetet med EKB. Ett större fokus läggs på att barnen ska integreras i det svenska samhället och lära sig det svenska språket än att socialsekreterare ska utbilda sig inom språk, kultur och religion (Backlund, et al., 2012). Socialsekreterarna
understryker att bemötandet av EKB:s speciella behov är viktigt att ta hänsyn till men att den tid och resurs som krävs för att skapa en djupgående och ömsesidig relation saknas.
Insatser för EKB styrs av normaliseringsprincipen, vilket innebär att insatser ska ske utifrån samma regler som för alla barn i Sverige. Däremot upplevdes svårigheter relaterade till att det inte finns en klar politisk målsättning, tydliga riktlinjer som är särskilt utarbetade för EKB samt en systematisk långsiktig uppföljning för hur det går för ungdomarna över tid (Eriksson, Ghazinour, Hanberger, Isaksson & Wimelius, 2014). EKB har samma rätt till vård som andra barn i Sverige, trots det finns det psykiska, fysiska och existentiella behov som inte
tillgodoses. När EKB söker psykiatrisk hjälp har socialtjänsten det yttersta ansvaret att hjälpa dem få rätt vård. Enligt socialsekreterarna kan EKB nekas behandlingsinsatser på grund av deras asylprocess av barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), vilket leder till att socialtjänsten, trots brist på expertkunskap, får ansvara för EKB:s psykiska behov. Socialsekreterare ansåg att arbetet med EKB börjar bakvänt eftersom insatser om placering i lämpligt boende beslutas innan en utredning av barnet startas. Möjligheten för socialsekreterarna att motivera syftet med utredningen för ungdomen försåras eftersom de får utreda lämpligheten av ett beslut som redan fattats istället för att utreda ett boende som är särskilt lämpat för barnets behov
(Eriksson, et al., 2014). Ytterligare svårigheter som uttrycktes av socialsekreterare var upprättandet av vårdplan. De ansåg att vård- och genomförandeplanerna tenderade att bli generella på grund av den brist på information de har om ungdomen, vilket i sin tur försvårade uppföljningen. Användning av BBIC sågs både som ett stöd i utredningar men också som ett hinder, då de ansåg att BBIC inte är utformad för de specifika behov som EKB har (Eriksson, et al., 2014).
En studie gjord i Australien (Nelson, Price & Zubrzycki, 2016) påpekar svårigheterna för socialarbetare att arbeta med EKB och asylsökande då den politiska och mediala diskursen målar upp negativa stereotyper om EKB. Bilder som målas upp av dem är i första hand bilden av dem som illegala invandrare och i andra hand bilden av dem som barn som behöver hjälp. Socialsekreterare tyngs av vetskapen om att EKB har varit med om traumatiska händelser,
6
saknar vuxet sällskap, och att de efter att de anlänt till Australien, befinner sig i osäkerhet kring deras situation och att de påverkas av en politik som marginaliserar dem. För
socialarbetare kan det vara demoraliserande att se politiska sammanhang och dominerande diskurser kring asylsökande som strider mot grundläggande sociala arbetsvärden omfördelas (Nelson, et al., 2016). Det kan därför bli svårt för socialarbetare och asylsökande att
upprätthålla en känsla av syfte och agenda. Studien framhäver att socialarbetaren måste engagera sig i att hjälpa EKB med att ta sig förbi de hinder som kommer i den unges väg. När socialsekreterare uppmärksammar andra möjligheter för att arbeta med dessa ungdomar och hjälpa dem, och när organisationen i sig stöttar sina socialsekreterare så kan nya idéer och resurser upptäckas och omfördelas (Nelson, et al., 2016). I en studie av Wade (2011) gjord i England framkom det att socialsekreterare stöter på svårigheter i sitt arbete med EKB då det inte finns lika mycket information om dem i jämförelse med de barn som är folkbokförda i landet. Lokala myndigheter som arbetar med EKB har till uppgift att förbereda dem för vuxenlivet men det framkom att socialsekreterare ansåg att det inte finns tillräckligt med information om vilken typ av vård som fungerar bäst för EKB och hur den ska utformas. Dock tenderar socialsekreterare att berätta att många ensamkommande barn och ungdomar är angelägna om att göra det bästa av sin situation, trots de utmaningar de står inför, och tar sig an utmaningarna med hjälp av egna resurser och motståndskraft (Wade, 2011).
I Backlund et al. (2014) studie framkom både utmaningar och möjligheter med
socialsekreterares handlingsutrymme. Olika former av boenden ansågs vara den huvudsakliga insatsen, då det ses som en möjlighet att kunna ge individanpassat stöd. Flertalet
socialsekreterare efterfrågar mer långsiktiga boendelösningar för de ensamkommande, men att det ekonomiska intresset prioriteras. De avtal som har gjorts med kommunen gällande de ensamkommandes boenden ansågs begränsa socialsekreterares handlingsutrymme då det förhindrar att ge dem ett individuellt anpassat boende. Det som styr arbetet mest med EKB är de ekonomiska resurserna. Så länge EKB inte kostar kommunen något, upplevdes
förutsättningarna vara bättre, menar socialsekreterare (Backlund, et al., 2014). Vidare ansågs tiden vara en begränsning inom handlingsutrymmet, att insatser som boende måste beslutas snabbt och det förhindrar socialsekreterare att erbjuda individuella anpassningar. Tidsbristen och begränsade möjligheter för att uppfylla barnens önskningar uppgavs försvåra möjligheten till att bygga en tillitsfull relation mellan socialsekreterare och EKB (Backlund, et al., 2014). Ökad kunskap hos socialsekreterare och hos andra aktörer som är aktuella i mottagandet efterfrågas, såsom gode män, boendepersonal och också ledning på olika nivåer.
Socialsekreterare upplever att de behöver ökad kunskap inom regelverk, landkunskap, trauman och olika omsorgslösningar. En möjlighet med handlingsutrymmet är att kunna vara transparent i mötet med EKB, detta för att låta ungdomarna bilda realistiska förväntningar på socialtjänsten och tydliggöra skillnaden mellan dem och andra organisationer som exempelvis Migrationsverket (Backlund, et al., 2014).
3.2 Organisationsförändring i socialt arbete
Då arbetet med EKB har stått inför olika organisatoriska utmaningar gällande exempelvis handlingsutrymmet, ansågs det även vara av vikt att hitta tidigare forskning gällande socialsekreterares åsikter gällande deras organisatoriska förutsättningar till ett bra socialt arbete. Jönsson (2019) skriver i sin studie om hur nyliberalismen har påverkat det sociala arbetets utformning där socialarbetarens solidariska roll har kommit att förändras. Det har lett till att det sociala arbetets organisering och utförande förändrats till att bli mer marknadsstyrt och standardiserat. För socialsekreterare uppstår dilemman i deras yrkesidentitet där de å ena sidan ser sig som hjälpare inom en, vad Sverige förut ansågs vara, välfärdsstat medan de, å andra sidan, måste förhålla sig till en arbetsplats som i dagsläget i större utsträckning
7
fokuserar på effektivitet och systematisering av det sociala arbetet (Jönsson, 2019).
Organisationsförändringen har uppgetts leda till att socialsekreterare finner sig själva fast i tidskonsumerande pappersarbete, där de istället vill kunna ha möjligheten att träffa sina klienter och ägna sig åt vad de kallar för själva kärnan i det sociala arbetet. Vidare uppger socialsekreterare att det nya sättet att arbeta på visar på att politiker och de som sitter i ledningen inte litar på socialsekreterares kompetenser och kunskap. De menar att politiker som inte är utbildade inom socialt arbete inte ska säga åt socialsekreterare vad de ska göra, då de främst fokuseras på ekonomin och inte människors individuella problem (Jönsson, 2019). En studie gjord i Estland (Mitendorf och van Ewijk, 2019) betonar vikten av effektivitet och resultat inom det sociala arbetet vilket försvårar arbetet på så sätt att det förhindrar formandet av en reflekterande, undersökande och praktisk socialsekreterare. Socialsekreterare vittnar om minskad kontakt med klienter och att mycket av arbetet handlar om byråkratiska
arbetsuppgifter. De uppger att systemet i vilket de arbetar inte ger utrymme för det faktiska sociala arbetet och nära kontakt med klienterna. Socialsekreterarna uppvisar en förmåga att kunna se kontextuella orsaker till olika problem, men att de tenderar mer till att se
individuella faktorer bakom människors problem (Mitendorf, et al., 2019).
3.3 Samverkan
I Wimelius, Eriksson, Isaksson & Ghazinours (2016) studie ämnar författarna att undersöka vilka aktörer som är involverade i ensamkommande flyktingbarns ärenden och vad dessa aktörer anser om sitt arbete. Författarna presenterar även tidigare studier som visar att ensamkommande flyktingbarn har en stor förmåga att etablera sig om de har tillgång till utbildning och ett tryggt nätverk omkring dem, trots att de löper hög risk att utveckla psykisk ohälsa. I studien kommer forskarna (Wimelius, et al., 2016) fram till att integrationsprocessen är fylld av utmaningar. En av dessa utmaningar är att aktörerna inom respektive område inte vet vad som händer inom de andra aktörernas områden. Dessa områden är i det fallet
socialtjänsten, Migrationsverket, skolan, stödfamiljer med flera. En möjlig orsak till denna utmaning, enligt respondenterna i studien, är bland annat bristfälliga politiska riktlinjer för hur integrationen ska gå till, vilket för socialsekreterare innebär att det inte finns en tydlig målbild med deras arbete (Wimelius, et al., 2016).
Hanberger et al. (2016) framför olika kriterier för ett bra samarbete med EKB. Vikten av att undersöka utvärderingen av arbetet i förhållande till huruvida aktörerna inom nätverken kan utföra det arbete som är föreskrivet är betydande. Författarna i studien (Hanberger, et al., 2016) framhäver att interaktionen mellan klient och aktör är en viktig aspekt i utvärderingen av en effektiv samverkan, vilket poängterar vikten av utvecklandet av ett klientcentrerat kriterium för utvärdering av samverkan och arbetet med EKB. Ett lyckat mottagande av EKB bygger till stor del på interorganisatorisk samverkan vilket bidrar till en god integrering. Socialsekreterare lyfts fram som viktiga aktörer i arbetet med EKB då de står för
omhändertagandet. Det framkom att socialsekreterarna ofta mötte de utsedda vårdnadshavare för barnen och ungdomarna men att de inte hade tydliga kommunikationsvägar med
rektorerna eller lärarna på de skolor som barnen börjat i (Hanberger, et al., 2016).
3.4 Ensamkommande flyktingbarns psykiska ohälsa
Av vad som framgått av forskningsöversikten går det att konstatera att EKB är en grupp som löper stor risk att drabbas av psykisk ohälsa, på grund av händelser före eller under flykt, eller efter ankomst till Sverige. Barn som flyr utan sina föräldrar uppvisar högre nivåer av
depressiva symtom i större utsträckning än barn som flytt med sina föräldrar. Stöd från föräldrar kan minska risken för att barn ska utveckla psykiska men efter traumatiska
8
utsträckning att drabbas av post-traumatisk stress (PTSD) (Eide & Hjern, 2013). De
flyktingbarn som uppvisar symtom på PTSD men inte uppfyller kriterierna för diagnosen kan ha internaliserande eller känslomässiga problem, såsom sömnstörningar, mardrömmar, olika typer av sorgereaktioner, socialt tillbakadragande och somatisering (Pacoine, Measham & Rousseau, 2013). Det är därför viktigt att ensamkommande får andra vuxna i sin närhet, exempelvis personal på HVB-hem, som kan ge ett emotionellt stöd och agera som ett substitut för deras föräldrar. Barn har uppgett att de känner frustration över asylprocessen då de i vissa fall inte förstår den och i andra fall önskar att den skulle gå snabbare. Det har även
framkommit att det uppstått problem i samband med den tolk som varit närvarande mellan Migrationsverket och barnen. Barnen har i efterhand när de lärt sig svenska insett att
nyanserna i språket saknas när det ska tolkas mellan dem och att det har uppstått missförstånd (Eide, et al., 2013 & Malmsten, 2014).
En norsk uppföljningsstudie (Jacobsen, Meyer DeMott, Wentzel-Larsen & Heir, 2016) visar att ensamkommande minderåriga som sökt asyl i Norge visar på höga nivåer av psykisk ohälsa när de anlände, och att deras mående inte förändrades nämnvärt över tid. De barn och ungdomar som bodde på boenden där de hade personal och mycket stöd runt sig uppvisade lägre nivåer av psykisk ohälsa än de ungdomar som blev placerade på boenden utan personal, stöd och tillgång till skola. Detta pekar på vikten av vuxna i dessa barns närhet som kan stötta dem i deras vardag. Studien konkluderar med att asylsökandes psykiska ohälsa påverkas negativt av minskat stöd under asylprocessen och av avslag på sin asylansökan (Jacobsen, et al., 2016).
3.5 Förslag till förbättring av mottagandet
Som i tidigare nämnd studie (Backlund, et al., 2014) ansågs att bristen på kulturkunskap innebar särskilda dilemman i arbetet med EKB. Att inte dela samma språk och kultur som barnen resulterade i tankar om hur dessa dilemman skulle hanteras. Ökad kunskap inom kultur och språk i syfte att få mer förståelse för EKB:s livssituation efterfrågas av
socialsekreterare, då de ansåg att det kan bidra till en fördjupad relation med EKB. Dock anser Kamali (2002) att en av de risker som finns med införandet av kulturkompetens i det sociala arbetet är att klienterna riskerar att reduceras till bärare av en viss kultur och att deras problem tolkas i kulturella termer. Dessa stereotypa avgränsningar och föreställningar om kulturer och olika grupper kan enligt Dominelli (2004) resultera i att socialsekreteraren inte ser det individuella och unika hos klienten. Vidare uppges det emotionella stödet vara ett stort behov hos EKB. Många aktörer är inkopplade i ensamkommande barns liv, där det finns en brist på en långvarande nära relation. En långvarande nära relation kan bidra till ett
emotionellt stöd för EKB, då det för dem är betydande att ha en person som även finns där under en längre tid. Ytterligare brister framhävs i det psykologiska stödet för EKB. Behovet av psykisk hjälp understryks då EKB är en riskgrupp för psykisk ohälsa och befinner sig i kris. Trots behovet avvaktar BUP med att sätta in en behandling tills dess att ungdomen har fått uppehållstillstånd. En önskan av att BUP skulle vara mer mottagliga till att behandla EKB går därför att antyda (Backlund, et al., 2014).
Eriksson et al. (2014) har som tidigare nämnt utfört en studie om utvärdering av insatser för ensamkommande barn- och ungdomar i Umeå. I studien påvisas brister som är i behov av förbättring. En av de brister som framställdes är att det inte finns tydliga utarbetade kommunala och politiska riktlinjer om hur arbetet med EKB ska utföras. Avsaknaden av dessa riktlinjer bidrar till att socialsekreterare saknar en tydlig målbild med sitt arbete vilket försvårar arbetet generellt med EKB. Vidare visar studien (Eriksson, et al., 2014) en avsaknad av systematisk långsiktig uppföljning av EKB, vilket ansågs vara ett stort behov för att kunna
9
se hur det går för dem över tid och på så sätt ha möjlighet till att följa upp deras arbete. En uppföljning av arbetet med EKB kan även redovisas för politiker i syfte att visa att deras arbete har god effekt.
Som ovan nämnt framställs brister i samverkan mellan de olika aktörer som är involverade i mottagandet. De brister som genomsyras i forskning är oklara ansvarsområden, bristande kunskap om olika aktörers ansvar och arbete, misskommunikation mellan instanser samt en bristande insyn i varandras arbete. Det kan härledas till otydliga politiska riktlinjer för hur integrationen ska gå till och att socialsekreterare därför saknar en tydlig vision om sitt arbete (Wimelius, et al., 2016; Eriksson, et al., 2014; Backlund, et al., 2014). Rekommendationer för förbättring i arbetet och integrationen av EKB är således att uppdragen behöver tydliggöras i fråga om politisk målsättning och vägledning för mottagandet. För att främja integrationen av EKB föreslås integrationsdagar där ungdomar, representanter för alla aktörer, lokala
föreningar och erfarna personer från andra kommuner kan tillsammans träffas kring ett specifikt tema (Eriksson, et al., 2014). Det etablerade mottagningssystemet för EKB är generellt och inte individanpassat, vilket innebär begränsade möjligheter för individuella lösningar i form av exempelvis boende. Socialsekreterare efterfrågar därför fler alternativa boendeformer för EKB i syfte att ha möjlighet till att placera ungdomen på ett individuellt anpassat boende. Samverkan med gode män har beskrivits som fungerande men det framkom av gode männen att de upplevde en obalans i synen på uppdraget då den gode mannen å ena sidan ska se sig som en ställföreträdande förälder till ungdomen, och å andra sidan se på uppdraget som en reglerad och strikt formell roll. De gode männen har belyst behovet av någon form av handledning, då arbetet som god man beskrivs vara, till viss del, otydligt (Eriksson, et al., 2014).
3.6 Sammanfattning av tidigare forskning
Vid insamling av tidigare forskning beslutades om att inkludera nio nationella, två nordiska och fyra internationella studier och artiklar. En internationell och en nationell bok användes även. Flera centrala delar i arbetet med EKB uppkom där samverkan, EKB:s psykisk ohälsa, socialsekreterares erfarenheter, handlingsutrymme och organisationsförändring särskilt belystes. Ensamkommande barn är en grupp som löper stor risk att drabbas av psykisk ohälsa på grund av händelser under flykten eller efter ankomst till Sverige där de väntar på beslut angående deras asylansökan där PTSD och depression är två vanliga diagnoser som ställs på EKB (Eide, et al., 2013). Att ha vuxna i sin närhet som kan stötta dem och agera som
förebilder är viktigt, då ungdomar med nära stöttning från vuxna omkring sig kan uppvisa lägre nivåer av psykisk ohälsa än de ungdomar som inte har det (Jacobsen, et al., 2016). Ett annat tema som går att utläsa av vår översikt är vikten av samverkan. En fungerande
samverkan mellan de aktörer som är aktuella för mottagandet av EKB är betydande. Däremot framgick det att samverkan är något som skulle behöva förbättras i arbetet med EKB, främst en ökad medvetenhet om vad alla aktörers uppgifter är vilket anses kan bero på bristande politiska riktlinjer om hur arbetet med EKB ska se ut. Avsaknaden av en klar politisk målsättning ansåg även socialsekreterare vara en bidragande faktor till att
mottagningsprocessen är bristfällig. Socialsekreterare ansåg att speciellt utformade riktlinjer för arbetet med EKB hade bidragit till ett bättre mottagande av dem då de är i behov av annat stöd än andra barn som är aktuella på socialtjänsten (Eriksson, et al., 2014). Vidare visar översikten på organisationsförändring inom socialt arbete där nyliberalismen har gjort ett särskilt avtryck. Nyliberalismens utveckling i det svenska samhället resulterade att socialt arbete blev mer marknadsorienterat, rationaliserat och standardiserat vilket bidrog till dilemman för socialarbetaren. Socialarbetare hade svårt att förhålla sig till den solidariska yrkesidentitet de ansåg sig ha men som samtidigt skulle beaktas i ett effektiviserat och
10
systematiserande arbete som präglades av nyliberala förändringar (Jönsson, 2019). Slutligen har förbättringar av mottagandet belysts där ett mer individanpassat arbete med tydliga politiska riktlinjer och en mer etablerad samverkan mellan de olika aktörerna efterfrågas.
4. Teoretiskt ramverk
I nedanstående avsnitt presenteras de valda begrepp och perspektiv som utgör uppsatsens teoretiska ramverk. De valda begrepp och perspektiv är gräsrotsbyråkrat,
människobehandlande organisationer och organisationsförändring, handlingsutrymme, det institutionella och nyinstitutionella perspektivet samt integration. Det teoretiska ramverket kommer sedan användas för analys av studiens resultat.
4.1 Gräsrotsbyråkrat
Att vara socialarbetare i socialt arbete innebär att vara en representant för en organisation. Oavsett om organisationen är privat, ideell eller offentlig innebär rollen som socialarbetare att stå i direktkontakt med klienten samtidigt som socialarbetaren är representant för en
myndighet. Positionen benämns som gräsrotsbyråkrat (Svensson, Johnsson &
Laanemets, 2008; Lipsky, 2010). Positionen som socialarbetaren ställs i som gräsrotsbyråkrat medför ett inbyggt dilemma. Dilemmat innefattar att socialarbetaren möter den hjälpsökande som människa till människa och ska utreda, bedöma och åtgärda deras behov i förhållande till det givna uppdraget utifrån organisationens ramar, regler och riktlinjer, och samtidigt ges utrymme för egna bedömningar (Johansson, Dellgran & Höjer 2015; Svensson, et al., 2008). De arbetar i konflikten mellan att tillämpa och framföra organisationens regler och riktlinjer och parallellt göra bedömningar baserat på den hjälpsökandes individuella behov. Den organisation som gräsrotsbyråkraten representerar benämns som en gräsrotsbyråkrati.
Gräsrotsbyråkrati är en verksamhet som erbjuder välfärdstjänster till hjälpsökande i samhället, såsom socialkontor och sjukhus (Lipsky, 2010). Med hjälpsökande menas en människa som har kommit i kontakt med och behöver hjälp av socialarbetaren. Utifrån den roll
socialarbetaren har blivit given av organisationens uppdrag formas den i mötet med klienten. Gräsrotsbyråkratens uppgift blir således att föra samman klientens behov med organisationens uppdrag utifrån dess lagar och regler så att båda parter uppfattar det som korrekt (Svensson, et al., 2008). Studien ämnar att belysa socialsekreterares perspektiv av deras handlingsutrymme. Genom begreppet gräsrotsbyråkrat kan den position socialsekreteraren har i förhållande till klient och organisation belysas samt på vilket sätt de organisatoriska förutsättningarna påverkar socialsekreterarens möjligheter att agera inom handlingsutrymmet.
4.2 Människobehandlande organisationer och organisationsförändring
Människobehandlande organisationer (Human Services Organisation, HSO) är ett begrepp utformat av Yeheskel Hasenfeld (1983). Begreppet är en produkt av välfärdssektorns kärnverksamheter, såsom vård, skola och omsorg. Det centrala i människobehandlande organisationer är att samtidigt som de har i uppgift att skydda och värna om människors välbefinnande ska de även tillgodose statens och samhällets intresse, som tidigare nämnts kallas för gräsrotsbyråkrat (Johansson, et al., 2015; Svensson, et al., 2008). De människor som socialarbetaren arbetar med inom den människobehandlande organisationen är människor som är hjälpsökande av någon anledning. Socialarbetarnas mål med arbetet är att få till en förändring i den hjälpsökandes beteende, mående och handlande, samtidigt som
socialarbetaren ska hjälpa människor ska de även kontrollera dem. På så vis måste de hjälpsökande uppfylla vissa krav för att vara behöriga hjälpen de vill ha, exempelvis måste ensamkommande flyktingbarn vara under 18 år och vara utan vårdnadshavare för att vara aktuella för socialtjänstens insatser (Johansson, et al., 2015; Svensson, et al., 2008).
11
Människobehandlande organisationer kräver även en tämligen omfattande juridisk och administrativ styrning eftersom dessa verksamheter ska präglas av demokratisk styrning och behöver på så sätt vara transparenta i sitt arbete. För att kunna utföra ett transparent arbetssätt är det viktigt att socialarbetarna arbetar under straffrättsligt ansvar så att de beslut som fattas av myndigheter är möjliga att överklaga till högre instanser. Denna byråkratiska hållning kan för många socialarbetare upplevas som onödig och tidskrävande då det innebär att stor del av arbetstiden går åt till administrativa uppgifter, vilket hindrar dem från arbetet med den hjälpsökande (Johansson, et al., 2015). Genom att beskriva karaktärsdragen i
människobehandlande organisationer får vi en förståelse för vad arbetet inom socialtjänsten innebär. Denna studie syftar till att undersöka socialsekreterares erfarenheter och reflektioner gällande mottagningsprocessen med fokus på utmaningar i arbetet och gott mottagande av EKB. Begreppet människobehandlande organisation ger således en möjlighet för förståelsen av komplexiteten av socialsekreterarnas arbete, i och med den organisationsförändring som ständigt pågår. Komplexiteten i socialsekreterarens roll utgör den konflikt som råder mellan politikens styrning och intresset av att utreda och bedöma den hjälpsökandes individuella behov.
Inom människobehandlande organisationer sker organisationsförändringar.
Organisationsförändring sker parallellt med att samhället förändras och behöver därför omorganiseras för att på bästa sätt hantera och åtgärda de problem och utmaningar som samhällets ställs inför. Organisationsförändring kan ses som anpassningar till förändrade krav från omgivningen där organisationens legitimitet bygger på att människor i samhället har förtroende för dem. Politiken i samhället är det som sätter ramarna för det sociala arbetet, men politiken kan komma att förändras på grund av externa faktorer som exempelvis
socioekonomiska- och demografiska förändringar, arbetsmarknadens utseende och nya klientgrupper. Vilket i sin tur även påverkar det sociala arbetets utformning. För att
organisationens ska upprätthålla sin legitimitet är det viktigt att organisationen och politiken är samstämmiga (Swärd, 2016; Johansson, 2015). Socialtjänsten, den typ av organisation som undersöks i studien, är en organisation som enligt 1 kap. 1§ SoL, arbetar särskilt för att främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och att människor ska aktivt delta i samhällslivet. Socialtjänsten som människobehandlande organisation är ständigt utsatt för politikens olika reformer och är en organisation som alltid strävar efter att förbättras som verksamhet. Socialtjänsten behöver rätta sig efter de lagar och reformer som förändras, som exempelvis en ny socialtjänstlag och ädelreform. Organisationsförändring kan därför belysa komplexiteten hos socialtjänsten då fler krav ställs i och med de samhälleliga förändringarna som ständigt pågår. Flyktingströmmen innebar en omorganisation av socialtjänsten som resulterade i att enheter för ensamkommande behövde utökas då
klientantalet hos socialtjänsten ökade drastiskt. Påföljden av det var att socialtjänster runtom i landet rapporterade om en allt mer pressad arbetssituation då de inte kunde bedriva arbetet i enlighet med arbetsplatsens riktlinjer (Socialstyrelsen, 2016a; Socialstyrelsen, 2016b). Efter olika politiska ställningstaganden som gjorts så har antalet asylsökande minskat då gränserna till Sverige och till EU har skärpts, vilket innebar ytterligare en omorganisering då antalet flyktingar minskade och den personal som tillsattes var inte längre lika aktuell
(Socialstyrelsen, 2016a).
4.3 Handlingsutrymme
För att socialarbetaren ska kunna tillgodose klientens behov utifrån organisationens uppdrag tilldelas socialarbetaren ett handlingsutrymme av organisationen, men som Lipsky (2010) menar har socialarbetare en stor handlingsfrihet i sitt arbete. Socialarbetare behöver således ständigt balansera det mänskliga mötet med klienten som innebär att erbjuda behandling och
12
stöd samt arbeta utifrån de ramar organisationen sätter. Handlingsutrymmet utgör även den kunskap och erfarenheter socialarbetaren har inom sin profession. Kunskapen för den enskilda socialarbetaren utgör basen för hur handlingsutrymmet kommer att utnyttjas. En stabil
kunskapsbas kan resultera i ett vidgat handlingsutrymme där nya lösningar prövas, medan en svag kunskapsbas riskerar socialarbetaren att endast göra det som hen blir tillsagd och inte våga hitta andra, mer effektiva lösningar (Svensson, et al., 2008). Arbetet som socialarbetare innebär inte endast mötet med klienter och att utreda dennes behov, socialarbetare sitter även på en maktposition där möjligheten och befogenheter ges genom att tolka och bedöma klientens behov utifrån organisationens ramar och regler. Det kan således skapas en inre konflikt hos socialarbetaren då hen kan tvingas ta beslut om något utifrån organisationens riktlinjer som enligt socialarbetaren inte är rätt. Organisationens uppdrag avgör till stor del hur stort handlingsutrymme socialarbetaren har, men socialarbetaren ska bedöma rimligheten i valen utifrån klientens intresse så att båda parter anser att det blir korrekt (Johansson, et al., 2015; Svensson, et al., 2008). Användningen av begreppet handlingsutrymme bidrar till en förståelse för socialsekreterarnas arbetssituation och deras möjligheter till egna bedömningar inom det handlingsutrymme de blir givna av organisationen. Vidare synliggör begreppet hur socialsekreterarna tolkar handlingsutrymmet för att möjliggöra ett gott mottagande av EKB.
4.4 Det institutionella och nyinstitutionella perspektivet
Institutionell teoribildning, där den tidiga institutionalismen brukar förknippas med en artikel skriven av Philip Selznicki (1949), har kommit att bli ett av de mest inflytelserika perspektiv att använda sig av vid analys av organisationer, i synnerhet människobehandlande
organisationer (Johansson, 2015). Det institutionella perspektivet betonar de behov som organisationer har av att vara i samklang med sina omgivningar. Johansson (2015) menar att nyinstitutionalismen är en senare version av institutionalismen och de skiljer sig åt på så sätt att nyinstitutionalismen fokuserar på hur samhällets organisatoriska fält i sig bidrar till att organisationer likformas och stabiliseras, där institutionalismen i sin tur fokuserar på enskilda organisationers agerande i förhållande till sin omgivning. Nyinstitutionalismen, som fick sitt genombrott via publiceringen av en artikel skriven av Meyer och Rowans (1977), menar att organisationers ansikte utåt återspeglar olika myter från dess omgivning på hur en
organisation bör se ut i större utsträckning än vad det återspeglar organisationens egna krav och förväntningar. De olika institutionella inriktningarna har en gemensam tanke gällande att de är skeptiska till idén om att organisationer enbart är rationella aktörer, och de betonar nödvändigheten att se till olika kulturella aspekter för att förstå hur en organisation fungerar och utvecklas (Johansson, 2015). Detta perspektiv kan belysa de samhälleliga faktorernas påverkan av det sociala arbetet och vilka förutsättningar det resulterar i för socialsekreterarna. Beroende på samhällets och politikens syn på målgruppen kommer det prägla
socialsekreterarnas möjligheter för ett bra arbete med EKB. Således kan institutionalismen bidra till en insikt av de samhälleliga attitydernas betydelse för mottagandet.
4.5 Integration
Integration är ett mångtydigt begrepp och kan utifrån människors olika uppfattningar ha olika innebörder. Enligt Poopola (2002) kan begreppet förklaras som en process på både samhälls- och individnivå där olika betydande ord, såsom sammanfogning, jämlikhet, rättvisa,
blandning, interaktion, inkludering och delaktighet är centrerande. Processen ska bland annat leda till att människor med annan etnicitet ska uppleva en gemenskap och jämlikhet i
samhället. Ur ett historiskt perspektiv har integrationen setts som närheten mellan olika samhällsgrupper men numera förklaras begreppet som interaktionen mellan invandrare och landets etniska befolkning (Diaz, 1993; Leisti, 2005). För att denna grupp ska ha en möjlighet till integration i det svenska samhället innehar socialtjänsten en viktig roll. För att
13
ensamkommande barn ska kunna leva ett självständigt liv efter att ha varit aktuella på socialtjänsten krävs det av socialsekreterarna att de ständigt arbetar för integreringen av dem (Backlund, et al., 2014). Begreppet integration kan därför belysa mottagandet av EKB, där mottagandet, om det sker på ett tillfredsställande sätt, bidrar till en god integrering av målgruppen i samhället. Arbetet med integreringen innebär bland annat information och vägledning i hur det svenska samhället är organiserat, motivera en god skolgång, följa upp och utreda. Likväl som de ensamkommande barnen ska få en förståelse för det svenska samhället och den svenska kulturen är det även viktigt att socialsekreterarna är medvetna om den kultur ensamkommande kommer ifrån, detta för att kunna anpassa arbetet efter dem (Backlund, et al., 2014). Socialsekreterarna ska ge individuell vägledning till de
ensamkommande barnen där särskild betoning läggs på utbildnings- och arbetsrelaterad vägledning. Utbildning och arbete bidrar till att ungdomarna blir en del av samhället samt att de själva kan bidra till samhället (Backlund, et al., 2014). Integrationspolitiken är däremot inte fri från utmaningar. Kamali (2002) resonerar kring det “vi och dem”-tänk som innebär att svenskhet och invandrarskap innehar olika maktpositioner, där svenskheten i princip blir omöjlig att nå för någon som står utanför den. Integrationspolitiken utgår ifrån att invandrare vill och ska bli som svenskar, vilket tyder, enligt Kamali (2002), på en narcissistisk hållning inom Sverige gällande dess “svenskhet”, där det ses som något eftersträvansvärt och
idealistiskt. Det innebär att “vi” i det fallet, svenskar, ser oss själva som överlägsna “dem” - invandrarna. Det medför att “dem” exkluderas från inflytande och maktpositioner i samhället (Kamali, 2002). Resonemanget om ”vi och dem” kan synliggöra strukturer och attityder inom socialtjänsten gällande EKB och på vilket sätt de bemöter målgruppen.
5. Metod
I följande avsnitt kommer den metodologiska processen att redogöras för. Avsnittet behandlar även val av urval, databas och sökord, datainsamlingsmetod och empirisk material,
respondenter och procedur, databearbetning, hermeneutik och förförståelse, tillförlitlighet samt etiska överväganden. I denna studie används en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod. Enligt Flick (2006) kan kvalitativ forskning syfta till att beskriva ett fenomen detaljerat, där fenomen avses vara subjektiva erfarenheter, delade föreställningar, interaktioner eller sociala praktiker. Denna studie syftar till att undersöka socialsekreterares erfarenheter och reflektioner gällande mottagningen av EKB samt om utmaningar går att identifiera i mottagningsprocessen kopplat till socialsekreterarnas
handlingsutrymme. För att uppnå syftet har intervjuer genomförts med fem socialsekreterare för att få fram deras upplevelser av arbetet med mottagningsprocessen av ensamkommande flyktingbarn. Den empiri som utvinns ur intervjuerna uppnås genom att analysera empirin med hjälp av en tematisk analysmetod.
5.1 Urval
Syftet med denna studie är att undersöka en specifik målgrupps erfarenheter och reflektioner kring ett visst ämne. Ett icke-slumpmässigt urval har därför använts då vi vet vilka
respondenter som efterfrågas i studien. Det urval som användes var strategiskt målinriktat urval. Denna typ av urval innebär att på ett strategiskt sätt välja ut respondenter som är relevanta för de forskningsfrågor och syfte som formulerats då de innehar den kunskap som efterfrågas i studien (Bryman, 2011). Vi valde därför att tillfråga fem socialsekreterare som har erfarenhet av att arbeta med ensamkommande flyktingbarn på en socialtjänst. De ansågs inneha den kunskap och erfarenhet som krävdes för att ge oss den empiri som behövdes för att kunna genomföra studien.
14
5.2 Databas och sökord
De databaserna som användes för att söka efter tidigare forskning var databaserna primo via Örebro universitets hemsida och google scholar. Databaserna primo och google scholar har tidigare visat sig ha ett stort urval av forskning, därför ansågs dessa databaser vara mest relevanta för denna studie och valdes därför ut. Utifrån studiens ämne valdes svenska sökord ut som sedan översattes till engelska för att få ett bredare urval av såväl nationell som
internationell forskning. De sökord som valdes var: Reception process, unaccompanied refugee children, social work, social service, social workers experience. Sökorden gav oss hundratals träffar därför kombinerade vi sökorden med varandra samt la till ord som “AND, OR” mellan sökorden i syfte att smalna av sökningen. För att säkerställa kvalitet och att artiklarna är vetenskapligt granskade fylldes även kriteriet “peer-review” i, vilket gjorde att antal träffar minskade. Av sökningen valdes 25 studier ut som relevanta att läsa igenom för att slutligen besluta om nio nationella, två nordiska och fyra internationella artiklar som ansågs vara relevanta för studiens syfte. Vidare inkluderas aktuella lagar för studien,
Socialtjänstlagen (SFS 2001:453), Utlänningslagen (SFS 2005:716), Lagen om mottagande av asylsökande m.fl (SFS 1994:137), Lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (SFS 2016:752) och Lagen om god man för ensamkommande barn (SFS 2005:429), där särskilda paragrafer användes. Forskningsrapporter om
socialtjänstens erfarenheter av arbetet med EKB gjorda i Stockholms län och i Umeå, funna i google scholar, användes för att få en bredare kunskap om socialsekreterares erfarenheter av mottagningsprocessen.
5.3 Datainsamlingsmetod och empiriskt material
Semistrukturerade intervjuer valdes som datainsamlingsmetod då de erbjuder både struktur och flexibilitet där forskaren tillåts att utforma intervjufrågorna, vilket är centralt när djupare kunskap eftersöks (Nilsson, 2014). Flexibiliteten i semistrukturerade intervjuer framkommer då respondenterna inte får fasta svarsalternativ, istället får de möjligheten till att svara fritt på de frågor som ställdes (Nilsson, 2014). När samma frågor ställs till alla respondenter så har intervjupersonen kontroll över samtalets riktning och studien blir mer enhetlig. Det
underlättar analysen om svaren är enhetliga och det styrker studiens validitet (Hjerm, Lindgren & Nilsson, 2014). Semistrukturerade intervjuer användes i syfte att få en djupare kunskap om studiens syfte samt låta respondenterna få tala fritt om de frågor som ställdes (Nilsson, 2014). Det material som användes i intervjuerna var en intervjuguide (se bilaga 1), som skapades i förhållande till studiens syfte och frågeställningar. För att skapa en överblick av hur en intervjuguide kan utformas lästes intervjuguider i tidigare studenters uppsatser. Intervjuguiden strukturerades i förhållande till frågeställningarna. De teman som skapades utifrån frågeställningarna i intervjuguiden var bakgrund, generella frågor, organisationens uppdrag, mottagningsprocess och handlingsutrymme. Intervjuguiden bestod av 26 frågor som hade förberetts med utgångspunkt av de teman som valts. Följdfrågor ställdes även utifrån respondenterna svar. I det fall där en fråga var överflödig och svar hade getts genom en annan fråga så togs frågan bort eller skrevs om.
5.4 Respondenter och procedur
Socialsekreterare som arbetar med EKB är de aktörer som har huvudansvaret för barnens mottagande. De ansågs vara mest relevanta som respondenter för studien då deras kompetens och kunskap kan ge den empiri som på bästa sätt kan besvara de frågeställningar som
formulerats i syftet. För att få tillräckligt med information att stödja studien emot beslutades det om att sex respondenter behövde intervjuas då antalet stod i rimlig proportion till
tidsutrymmet för uppsatsen. För att komma i kontakt med relevanta respondenter för studien kontaktades enhetschefer och socialsekreterare på socialtjänster i en mellanstor stad i Sverige
15
samt närliggande kommuner till den. I vissa fall har professionella kontakter använts som komplement. Vissa av respondenterna kontaktades via mejl och andra kontaktades via telefon, beroende på vad respondenterna ansåg fungerade bäst för dem. Flera av dem som kontaktades kunde inte lämna svar på om de var villiga att ställa upp på en intervju och vi fick således besluta oss för att fem respondenter var tillräckliga för studien då det inte var möjligt att finna ytterligare en respondent i förhållande till tidsaspekten. De fem respondenterna arbetade i en mindre kommun och i en större kommun och dessa kommer att benämnas som Liten kommun och Stor kommun i studien. De som kontaktades var utbildade socionomer som arbetade med EKB. Samtliga socialsekreterare hade olika erfarenheter av att arbeta med dessa barn och hade arbetat olika länge på socialtjänsten. De respondenter som deltog i studien var en familjehemssekreterare, en barnsekreterare och tre socialsekreterare. Detta för att få en så bred kunskap som möjligt av mottagandet av EKB. Inget krav ställdes på att
socialsekreterarna skulle ha arbetat en viss tid eller haft tidigare erfarenheter med
ensamkommande flyktingbarn då en socionom som inte haft en lång tidigare erfarenhet kan ha ett annat synsätt på arbetet än någon som har arbetat under en längre period. Det kan bidra till att respondenterna svarar utifrån olika perspektiv och med olika utgångspunkter, vilket ger oss en rikare empiri. Respondenterna informerades om att deras personuppgifter kommer att avidentifieras i studien i enlighet med konfidentialitetskravet, för att det inte ska gå att identifiera respondenternas arbetsplatser och vilka de är. Respondenterna kommer i denna studie benämnas som R1, R2, R3, R4 och R5. R står för respondent och siffran avskiljer dem från varandra.
Följaktligen informerades varje respondent via informations- och samtyckesblankett (se bilaga 2) som skickades ut till respondenternas mejladress om studiens syfte och varför vi ville intervjua dem. Informations- och samtyckesblanketten innehöll även information om att deltagandet i studien är frivilligt, att det inte kommer att påverka deras arbete på
socialtjänsten och att personuppgifter kommer att behandlas med deras samtycke i enlighet med europeiska dataskyddsförordningen. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes på respondenternas arbetsplatser, detta för att inte ta onödig resetid från socialsekreterarna som de istället kunde nyttja till arbetet. Intervjuerna tog mellan 60-70 minuter, beroende på hur utförliga respondenterna var i sina svar och hur många följdfrågor som ställdes. Vi ville intervjua varje respondent enskilt, för att varje respondent skulle få tala så fritt de ville utan att bli påverkade av någon annan. Två respondenterna föredrog dock att bli intervjuade tillsammans då de ansåg att deras svar kunde komplettera varandra. Beslut fattades att genomföra intervjun med dem båda samtidigt då det ansågs att en mer kompletterande och rikare empiri vägdes mot att ha ett enhetligt tillvägagångssätt genom studien. En medföljande risk i det avseendet var att tillvägagångssättet inte skulle överensstämma med det planerade utförandet av studien samt att respondenterna kunde påverka varandras svar, något som togs i beaktning vid utförandet av intervjun.
5.5 Databearbetning
Intervjuerna analyseras utifrån en tematisk analysmetod. Hjerm, Lindgren och Nilsson (2014) skriver att i en tematisk analys ordnas först materialet som utvunnits ur intervjuerna grovt, en så kallad kodning. Kodning görs för att datan ska bli mer hanterbar samt för att kunna
undersöka vad koderna har för relation till varandra. Datan/koderna kategoriseras sedan mer noggrant vilket kallas för tematisering. När datan tematiseras så kan forskaren hitta mönster och kopplingar som kan vara viktiga för studien. Den datan som tematiserats används senare som utgångspunkt för analyser och slutsatser vilket kallas summering, menar Hjerm et al. (2014). När datan kodas så bryts materialet ned i olika beståndsdelar vilket gör det lättare för forskaren att hitta de olika delarna. Det innebär att datan bryts ned till det som är centralt för
16
undersökningen. På så sätt skapas struktur i den inhämtade datan och bidrar till att en systematisk läsning ska kunna genomföras (Hjerm, et al., 2014). Varför tematisk analys valdes som analysmetod var för att den ansågs vara mest lämpad för vår studie då vi vill på ett enkelt men noggrant sätt jämföra respondenternas svar med varandra. Tematisk analys kan bidra till att få fram liknande teman av respondenternas svar och på så sätt hitta samband mellan dem.
Intervjuerna spelades in av en Zoom H1 audio recorder som tillhandahölls av Örebro Universitet som sedan överfördes på två hårddiskar, för att materialet inte skulle hamna på någon molntjänst och att respondenternas identiteter och utsagor skulle behandlas enligt konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Efter intervjuerna transkriberade vi materialet på varsitt Word-dokument som sedan också sparades ned på en hårddisk. När alla intervjuer var transkriberade gick vi tillsammans igenom och bröt ned materialet för att hitta mönster utifrån vårt syfte och frågeställningar (Hjerm, et al., 2014). Det möjliggjorde en överblick av
respondenternas svar och på så sätt kunde vi hitta samband mellan svaren som sedan utgjorde våra teman. De teman som utlästes av den insamlade empirin och som redovisas i resultatet var följande: “Socialsekreterares reflektioner och erfarenheter av deras handlingsutrymme”, “balansen mellan klientens intresse och organisationens uppdrag”, “utmaningar och
möjligheter”, “psykisk ohälsa, “skillnaden mellan år 2015/2016 och dagsläget” och “förbättringar i arbetet med EKB”.
5.6 Hermeneutik och förförståelse
Hermeneutik är en vetenskaplig inriktning vars förespråkare argumenterade för att kunskap om verkligheten ska baseras på tolkning och förståelse. Utifrån en hermeneutisk kunskapssyn strävar vi efter att få mer kunskap om socialsekreterares upplevelser av sitt arbete med
ensamkommande flyktingbarn och därför har studien genomförts med hjälp av en kvalitativ undersökningsmetod för att nå en djupare förståelse för fenomenet (Andersson, 2014). Enligt hermeneutiken möter människor aldrig sin omgivning förutsättningslöst, utan de förstår alltid något mot bakgrund av sin egen förförståelse. Människans förförståelse kan beskrivas som dennes tidigare erfarenheter och tankar som genererar förutfattade meningar eller fördomar mot sin omgivning och det den möter (Gilje & Grimen, 2007). Förförståelsen vi har grundar sig i den mediala diskursen om ensamkommande flyktingbarn och mottagandet i Sverige. Vi har inga praktiska erfarenheter eller förkunskaper av arbetet med ensamkommande
flyktingbarn bortsett från den utbildning vi båda går där ämnet har berörts i en liten
utsträckning. Studiens empiri inhämtades via intervjuer och därför var förförståelsen viktig att ta hänsyn till vid utförandet av intervjuguiden och i bemötandet av respondenterna. Att uppnå en fullständig objektivitet är inte möjligt då vi inte kan bortse från vår förförståelse då den alltid är närvarande. Den hermeneutiska kunskapen ansågs vara adekvat till denna studie då syftet med studien är att uppnå en djupare förståelse för socialsekreterarnas upplevelser och inte att generera en objektiv sanning. För att empirin ska vara möjlig att tolkas hermeneutiskt har intervjuguiden utformats utifrån att ge utrymme för respondenterna att utveckla egna erfarenheter utan vi som intervjuar inte styr dem i det (Westlund, 2015). I resultatavsnittet var det viktigt att vara medvetna om att vår förförståelse skulle komma att påverka
framställningen av empirin, men att på bästa möjliga sätt redogöra för empirin så att det inte skulle skilja sig nämnvärt från vad respondenterna uppgav i intervjun.
5.7 Tillförlitlighet
I kvalitativ metod är syftet i regel inte att ha en generaliserbar data då urvalen i kvalitativa studier oftast sker genom icke-sannolikhetsurval. För att visa att studien har genomförts på ett noggrant och systematiskt sätt är det viktigt att inom kvalitativ metod behandla
