Tidigare studier har fått en del varierande resultat när det gäller mängden intellektuellt kapital hos företag i Sverige. Sardo och Serrasquiero (2017) såg bland annat att Sverige hade ett av de lägsta värdena av intellektuellt kapital, ett värde som understiger det värde på intellektuellt kapital som denna studie kommit fram till. Vergauwen et al. (2007) har däremot i deras studie erhållit ett högt värde på intellektuellt kapital bland de svenska bolag som ingick i deras studie. Liksom dels Hutahayan (2020) och Vergauwen et al. (2007) finner denna studie att svenska bolag generellt har ett högt värde av intellektuellt kapital men trots det så är sambandet till finansiell prestation tämligen svagt. Att studera en annan kontext bestående av enbart svenska börsnoterade bolag har gett både liknande men också något avvikande resultat än tidigare studier. Ginesti et al. (2018) och Sardo och Serrasquiero (2017) menar i enlighet med detta att det därför är av vikt att undersöka fler länder på grund av att det erhålls skillnader mellan länderna.
Resultatet av denna studie tyder på att det inte finns så stora skillnader mellan värdet eller sambandet för intellektuellt kapital som helhet och humankapital. Hutahayan (2020) nämner bland annat att begreppet borde separeras då företags intellektuella kapital kan bestå av skilda värden på måttets tre beståndsdelar. Således kan någon av de skilda komponenterna inom intellektuellt kapital, d.v.s. humankapital, strukturkapital och relationskapital, dra ner helheten. Av denna anledning kan det vara av vikt att separera begreppen. Nya insikter kan skapas genom att skilja på beståndsdelarna inom intellektuellt kapital då dessa komponenter även kan ha olika effekt för företagen. Detta visade sig i studien av Sardo och Serrasquiero (2017) som uppmärksammade att Sverige är ett land som besitter mycket humankapital men däremot hade ett lågt värde av intellektuellt kapital. De menar att humankapital är en betydande del i det totala måttet av intellektuellt kapital vilket således betyder att de andra två delarna (strukturkapital och relationskapital) inte är lika värdeskapande. Då det knappt skiljer något på sambandet mellan intellektuellt kapital och finansiell prestation eller humankapital och finansiell
45
prestation indikerar denna studie att humankapital är den framstående komponenten inom intellektuellt kapital som företag därför med fördel kan investera i.
Anledningen till att värdet på intellektuellt kapital och humankapital är nästintill lika hos svenska bolag kan bero på att samhället och ekonomin blir allt mer kunskapsbaserad. Bontis et al. (2015) menade att det intellektuella kapitalet fick ett övertag när företagen gick från produktionsbaserade till mer serviceinriktade. Denna studie ger belägg på att företag i Sverige till stor del har ett större fokus på humankapital än de andra två komponenterna. Detta tyder på att svenska företag väljer att investera i sina anställda mer än exempelvis strukturella kapital så som rutiner eller patent.
En anledning till att många företag väljer att investera i främst humankapital mer än de andra komponenterna kan vara konkurrensen om arbetskraft. I och med att de anställda inte ägs av företagen kan de lämna när som helst och således finns det anledning att lämna företaget om ett annat företag erbjuder bättre förmåner (Vergauwen et al. (2007). Det finns därför anledning att investera i sina anställda för att behålla sin yrkesverksamma personal.
Studiens resultat kan kopplas till ett resursbaserat perspektiv då intellektuellt kapital kan anses vara en resurs som behöver användas strategiskt för att skapa konkurrensfördelar. Han och Li (2015) anser att bland annat de anställdas kunskaper är avgörande för företagens fortsatta framgång. Tillika menar Zhang et al. (2018) att i kontexten av ett resursbaserat perspektiv så bidrar ett företags intellektuella kapital till en högre finansiell prestation vilket denna studie stödjer. Studien påvisar att unika och sällsynta resurser såsom kunskap och kompetens är en del av företagens värdeskapande genom att det finns ett samband mellan dessa två variabler och finansiell prestation. Nerdrum och Erikson (2001) förklarar att humankapital är en viktig del för företagen då andra tillgångar ofta hanteras av denna komponent. Andra tillgångar kan vara otillräckliga för att skapa ekonomiska fördelar men med hjälp av humankapital kan dessa resurser kompletteras och på så sätt skapa värde.
Ett alternativ till att denna studie har fått ett mycket svagt samband för både intellektuellt kapital och humankapital kan vara att måttet på finansiell prestation inte är optimalt i den kontext som undersöks i studien. I avsnitt 2.2.2 framställdes olika mått på finansiell prestation och som känt har denna studie utgått från sambandet till den beroende variabeln finansiell prestation mätt som räntabilitet på totalt kapital. Valet av räntabilitet på totalt kapital grundade sig i tidigare
46
forskning där övervägande studier använt sig av måttet vilket nämndes i avsnitt 3.5.1. Ett starkare positivt samband hade eventuellt erhållits om sambandet mellan intellektuellt kapital och humankapital hade testats mot företagets förädlingsvärde. Eftersom räntabilitet på totalt kapital endast tar hänsyn till de bokförda tillgångarna, som känt inte intellektuellt kapital är en del av, så kan detta bli missvisande. Om istället förädlingsvärde per anställd hade undersökts kunde sambandet möjligtvis ha blivit starkare än det aktuella resultatet.
Då både intellektuellt kapital och humankapital består av sådana tillgångar som inte finns bokförda utan istället baseras på kunskap finns anledning att tro att sambandet hade blivit starkare om förädlingsvärde per anställd hade använts. Räntabilitet på totalt kapital tar som nämnt hänsyn till avkastningen som de bokförda tillgångarna ger medan förädlingsvärde per anställd tar hänsyn till avkastningen som varje enskild person i personalen bidrar med. Ett mått som tar hänsyn till de anställda hade eventuellt gett ett mer rättvist resultat för att svara på studiens syfte.
47