Skillnader och likheter

5.2.1 Känslomässig involvering

Den största skillnaden vi såg var däremot de intervjuades mått av känslomässig involvering till barnen och den fysiska miljön som barnen vistades i. Dagbarnvårdarna beskrev inte bara barngruppen som sina bar, utan gav också uttryck för vikten av att ta hand om miljön.

Och sen som jag säger att..dagbarn, dom får lära sig att ta hänsyn också att, man kan inte sätta sig o banka i bordet (gestikulerar som om hon bankar i bordet) o slår på saker,

35

alltså sånt. Dom får lära sig att man får va lite rädd om..det förekommer inte riktigt på dagis. Det e ju ingens, det e ju bara dagiset, det e ju ingens saker direkt så. (Mona 2010-09-15)

Detta har sin naturliga förklaring i det faktum att dagbarnvårdaren bedriver sin verksamhet i sitt egna hem. De har därför en större känslomässig anknytning till de saker som finns däri. Om både förskolans och den pedagogiska omsorgens lokaler brinner upp så mister båda sin arbetsplats men dagbarnvårdarna mister även sitt hem. Man skulle kunna dra slutsatsen att de endast var rädda om sina egna saker och inte de saker som köpts in till barnen. Tanken om omsorg var dock så genomträngande att alla saker var lika viktiga. Denna tanke fanns även hos förskollärarna som naturligtvis också var rädda om det material som barnen tog del av. Dock inte alls i samma utsträckning.

Detta mått av känslomässig involvering kan utgå ifrån hur man ser på sig själv i sin yrkesroll. Vi talade tidigare i arbetet om förlängning eller komplement till hemmet. Inom dessa ramar kan man dock verka som antingen förälder eller förebild. Dagbarnvårdarna såg sig tydligt som en andra förälder och fick på så sätt en större känslomässig involvering i barnen. Förskollärarna beskrev däremot sig själva som förebilder för barnen och höll sig därför förhållandevis neutrala mot barnen och sakerna. Nordin Hultman (2004:120-122) menar att alla pedagoger lägger olika stor vikt vid tanken på omsorg. Omsorg på så sätt att den vuxne måste finnas där och ta hand om barnet. Författaren menar också att utifrån hur befäst denna tanke om omsorg är hos pedagogen, befästs även tanken om omsorg i miljön i olika mängd inom verksamheten

Det som visades tydligast genom vår undersökning var skillnaden av känslomässig involvering mellan de intervjuade. Samtidigt som förskollärarna var mycket engagerade i de barn de arbetade med förhöll de sig mindre känslomässigt än dagbarnvårdarna till dem. Samma sak gällde avdelningens material. Förskollärarna hade som ambition att verka som lärare och inte som extramamma. Dagbarnvårdaren däremot tog fasta på den omsorg de kände för sina barn och material och benämnde sig själva som extraföräldrar. Dessa olika utgångspunkter var tydligt befästa i miljön.

36

5.2.2 Hemmiljö både i förskola och pedagogisk omsorg

Som nämnts tidigare i arbetet utgick den största likheten ifrån mängden av hemliknande miljö som fanns inom de olika verksamheterna. Alla fyra miljöerna föll främst under hemliknandemiljö. De intervjuade hade olika förklaringar på detta. Dagbarnvårdarna beskrev detta som något positivt och väldigt viktigt för barnen. De poängterade ofta trygghetens lugnande påverkan på barnen och beskrev hur deras vision var att inreda så hemtrevligt som möjligt. Förskollärarna däremot hade ett lite mer komplicerat förhållande till begreppet hemmiljö. De beskrev dels att de delar av inredningen som påminde om hemmet förhöjde mysfaktorn och på så sätt var bra för barnen. Samtidigt beskrevs också hur de inte ville vara som ett hem utan istället ville få in mer av verkstadsliknandemiljö i sin verksamhet.

Nordin Hultman (2004:111-118) stödjer detta genom att mena att den form av miljö som förskollärarna strävar efter är den miljön som är vanligast inom förskolan idag. Hon menar att mycket av de traditioner som funnits genom åren lever kvar än idag. Hon menar dock också att många av dessa traditioner fått konkurrens av nya teorier om verkstadsmiljö vilket gjort att de idag består av en blandning mellan dessa två. Att både förskolan och den pedagogiska omsorgens miljöer främst bestod av hemliknandemiljö var det som vi såg som den största likheten mellan de två. Detta är dock enligt författaren helt naturligt när man ser till barnomsorgens traditioner. Barnomsorgen utgick ursprungligen helt ifrån tanken om omsorg vilket gjorde att miljön skulle utgå från hemmet. Och även om denna tanke till viss del lever kvar hos de pedagoger som ser detta som viktigt är den idag ofta uppblandad med verkstadsliknandemiljö.

5.2.3 Förskollärare argumenterar mer

Genom alla våra intervjuer märkte vi en klar skillnad i de intervjuades sätt att uttrycka sig. Förskollärarna kunde argumentera, inte nödvändigtvis bättre, men mycket mer än dagbarnvårdarna. Vid samma frågeställning svarade alltså förskollärarna med en större mängd svar än dagbarnvårdarna. Vid varje fråga som ställdes tog förskollärarna sakligt upp många olika argument. Många av svaren utgick även ifrån läroplanens krav på likabehandling:

37

vi ser ju på alla barn likadant, i stort sett. Sen finns det ju vissa barn..med vissa behov man bör ta hänsyn till, att alla barn klarar inte av vissa grejor och då får man liksom acceptera det.(…) alltså alla har samma förutsättningar här, absolut. (Edith 2010-09-15)

På samma sätt besvarade förskollärarna alla frågor med många exempel på varför det skulle vara på ett visst sätt. Dagbarnvårdarna däremot svarade ofta kort med endast grundargumentet trygghet som bas. De förhöll sig inte sakligt till frågorna på så satt att de hänvisade till läroplanen. De förklarade istället allt utifrån begreppen trygghet, lugn och hemtrevlighet.

Denna kunskap om argumentation anser vi kan bero på skillnad i yrkesutbildning. På skolverkets hemsida kan man läsa att pedagogisk omsorg styrs av skollagen. Ett av de mål som de därför måste följa är att ”det ska finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses” Skolverket (2010). Det finns alltså inget direkt krav på att dagbarnvårdare måste vara utbildade. Personen ifråga kan istället hävda att de har den erfarenhet som krävs och fortsätta bedriva sin verksamhet. För att kunna säga att man är förskollärare däremot måste man ha genomgått en högskoleutbildning. Utifrån egen erfarenhet av denna utbildning vet vi att man inom den tränas till att argumentera för sitt yrke. De styrdokument som styr förskoleverksamheten beskrivs och analyseras. Förskollärare är alltså alltid mer utbildade inom sitt yrke vilket gör att de även kan argumentera mer om det. Även Carlgren och Marton (2007:180-182) stödjer tanken om att pedagogens utbildning spelar roll. Hon menar att pedagoger inom barnomsorgen måste börja tänka mer kring sitt yrke för att på så vis få fram vad som definierar dem. Hon menar emellertid också att många pedagoger inom förskolan redan gjort detta vilket visas genom sättet att argumentera. Enligt hennes teorier har alltså förskollärarna börjat fundera mer på sitt yrke och kan därför argumentera mera.

Utifrån överstående argument kan man dra slutsatsen att förskollärare argumenterade inte bara mer utan även bättre än dagbarnvårdare. Knutsdotter Olofsson (1993:14-20) menar att man som undersökare borde sträva efter att undersöka något förutsättningslöst. Vi har därför medvetet valt att inte ta ställning i frågan om bra eller dåligt utan endast beskrivit hur förskollärare kan argumentera mer.

Utifrån mängden av de svar som gavs vid intervjuerna kunde vi se att förskollärarna argumenterade mer än dagbarnvårdarna. Utifrån Skolverket (2010) kan vi se en stor skillnad mellan dagbarnvårdares och förskollärares grad av utbildning. Förskollärare är ålagda att ha högskoleutbildning medans dagbarnvårdare inte behöver någon som helst utbildning för att få bedriva sin verksamhet. Vi ser ett klart samband mellan de olika graderna av utbildning och

38

förmågan att kunna argumentera. Förskolläraren har tack vare sin utbildning tränat på att argumentera för sitt yrke.