Miljöns förutsättningar för barns lärande

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn unga samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Miljöns förutsättningar för barns lärande

En jämförande undersökning av förskolans och pedagogisk omsorgs

miljö

The environmental conditions for children’s learning

A comparative study of the environment in preschool and childminder

Marie Olsson

Josefin Olsson

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap

Datum för inlämning: 2010-11-08

Handledare: Johan Lundin Examinator: Fanny Jonsdottir

Abstract

Vi har valt att genomföra en undersökning vid namn: Miljöns förutsättningar för barns lärande. Vi såg ett intresse för att göra detta eftersom vi såg en stor brist på forskning kring ämnet. De få böcker som fanns beskrev ofta en av verksamheterna och inte en jämförelse mellan de två. I denna undersökning har vi därför med hjälp av kvalitativa intervjuer och observationer jämfört miljöerna hos två dagbarnvårdare och två förskolor. Resultatet av dessa intervjuer och observationer har sedan analyserats och diskuterats för att komma fram till ett resultat. Syftet med undersökningen var att undersöka vilka förutsättningar för barns lärande som ges inom den fysiska miljön hos pedagogisk omsorg samt förskolverksamhet. Och vi har därför valt frågeställningarna: Hur ser den fysiska miljö som barnen vistas i inom pedagogisk omsorg samt förskoleverksamheten ut? Hur samtalar dagbarnvårdare respektive förskollärare om den fysiska miljön? Vilka skillnader och likheter finns mellan dagbarnvårdares och förskollärares olika verksamheter?

Slutsatser: Pedagogen påverkar mycket, yrkesutbildning spelar roll samt individen och miljön påverkar varandra.

Förord

Genom hela arbetets gång har vi försökt att i stor grad skriva och arbeta tillsammans. Av praktiska skäl har vi dock delat upp de mindre uppgifterna mellan oss. Josefin som är bra på att dokumentera med kamera, hade huvudansvaret vid de tillfällen kameran användes. Samtidigt är Marie duktig på att formulera sig skriftligt och hade därför huvudansvaret när intervjufrågor m.m. skulle färdigställas. Även vid frågan om att ta kontakt med intervjupersonerna, delades arbetet upp. Josefin ansvarade för att ta kontakt med dagbarnvårdarna och Marie tog kontakt med förskollärarna. Alla frågor ställdes dock gemensamt. Vi analyserade även arbetet tillsammans och samtalade fram vad som skulle skrivas.

Vi vill framföra ett stort tack till alla de vi intervjuade för att de var tillmötesgående och svarade ärligt på våra frågor. I detta tack innefattar vi även rektorerna på de förskolor vi genomförde våra intervjuer, eftersom de avsatte tid åt sin personal för att hjälpa oss.

Även vår handledare ifrån Malmö högskola förtjänar ett tack. Eftersom han har hjälpt och väglett oss framåt, genom hela den process som arbetet inneburit.

Innehåll

1.Inledning

1.1 Syfte och frågeställningar…..….….……….... 8

1.2 Disposition……….. 9

2. Tidigare forskning

2.1 Inte rätt eller fel………...10

2.2 Olika former av miljö……….. 11

2.3 Miljöpsykologi……….………... 12

2.4 Respekten för barnen………... 13

2.5 Rummets påverkan……….. 13

2.6 Fantasi och kreativitet………..14

3. Metod

3.1 Metodval………... 15

3.2 Urval …….……….. 16

3.3 Genomförande………. 18

3.4 Bearbetning……….. 19

4. Miljöbeskrivning och kategoriindelning

5. Analys………..

5.1 Mönster som framstod i analysen………30

5.1.1 Förlängning eller komplement till hemmet………. 30

5.1.2 Miljöns påverkan på barnens kreativitet………. 32

5.1.3 Barnsynen i miljön……….. 33

5.2.1 Känslomässig involvering………... 34

5.2.2 Hemmiljö både i förskola och pedagogisk omsorg…………..…….. 36

5.2.3 Förskollärare argumenterar mer………..………..……….. 36

5.3 Sammanfattning………... 38

6. Diskussion och kritisk reflektion

6.1 Tolkningar………... 40

6.2 Vidare forskning ………. 40

Referenser………..……….………. 41

Bilagor………...………...43

Illustrationer

Miljö nr 2: Hemma hos dagbarnvårdaren Mona……… 23

Miljö nr 3: Förskolan där Edith arbetar……...……… 25

7

1. Inledning

”Den pedagogiska miljön ska inspirera barn till olika typer av verksamhet och handlingar, till utforskande och upptäckande” (Pramling Samuelsson & Sheridan 1999:38)

Som citatet ovan visar finns det en uppfattning om att den fysiska miljön skall spela en stor roll inom barnomsorgen. Denna tanke intresserade vi oss för och bestämde därför att undersöka det. Den miljö som barnen vistas i, vilka förutsättningar har den för barns lärande? I den här uppsatsen görs en jämförelse mellan olika fysiska miljöer inom barnomsorgen. Med begreppet fysisk miljö menar vi dels rummens utformning men också det material/möblemang som finns i dem. Vi undersökte den fysiska miljön som förskolan samt pedagogisk omsorg använder sig av i sin dagliga verksamhet. Pedagogisk omsorg är enligt Skolverket (2010) den verksamhet som fram till den 1 juli 2009 kallades familjedaghem. Personalen inom pedagogisk omsorg kallas dagbarnvårdare. Verksamheten består av en man eller kvinna som anordnar pedagogisk verksamhet i sitt hem, eller i olika flerfamiljslösningar. Verksamheten styrs av skollagen, samt använder förskolans läroplan (Lpfö 98) som vägledning.

Anledningen till att vi har valt just personalen i pedagogisk omsorg är att vi båda haft personliga relationer till verksamheten. Vi ser också hur denna form av verksamhet i stor utsträckning försvinner i ett modernt samhälle där endast förskoleverksamhet förespråkas. Vi vill därför ta chansen att undersöka den pedagogiska omsorgen när den fortfarande utgör ett alternativ till den traditionella förskolan. Under denna uppsats kommer vi dock inte att försöka svara på frågan om pedagogsikt omsorgs vara eller icke vara. Den frågan är för komplex för den avsatta tiden. Vi ville dock undersöka en del av den verksamheten för att på så sätt visa på andra former av pedagogisk verksamhet än traditionell förskola.

Vi inser att vår i grunden positiva inställning till pedagogisk omsorg kan bidra till en avsaknad av objektivitet i arbetets slutprodukt. Trost (1993:54) menar att man som undersökande aldrig kan vara helt objektiv i sitt arbete eftersom man alltid utgår ifrån sitt eget habitus. De situationer som kommer fram i undersökningen tolkas då utifrån detta habitus.

8

Det faktum att vi är uppmärksamma på detta menar vi är ett sätt att förhindra denna brist. Vi har även arbetat mycket med att försöka se på de intervjuades svar ifrån olika vinklar för att på så sätt vara så objektiva som möjligt.

Undersökningen är viktig att genomföra eftersom den fysiska miljön som finns i den pedagogiska omsorgen samt förskoleverksamheten utgör den omgivning förutom hemmet som barnen vistas mest i. Det är därför viktigt att se om och i så fall hur denna miljö påverkar dem. Undersökningen är också viktig på så sätt att den har en tydlig koppling till vårt framtida yrke. I förskolans läroplan kan man läsa

Barnen skall erbjudas en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden. Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus och utomhus (LpFö98:5)

Vi kommer alltså i vårt framtida yrke som förskollärare vara ålagda att erbjuda barn det som citatet visar. För att kunna göra detta måste vi ha en djupare förståelse för vilka förutsättningar vi skapar för barnen. För att till exempel kunna ge barnen utrymme till fantasi och kreativitet måste vi veta hur vi ska anordna miljön för att nå detta mål. Vi menar inte att vår undersökning svarar fullt på frågan hur man som pedagog skall anordna den fysiska miljön för att uppnå alla de krav som läroplanen ställer. Vi kan dock visa ett visst resultat över hur miljöns olika förutsättningar kan påverka barnen. Vi kan därför i vår framtida yrkesroll få en bättre förståelse och lägga mer vikt vid hur vi utformar miljön som barnen vistas i.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att undersöka vilka förutsättningar för barns lärande som ges inom den fysiska miljön hos pedagogisk omsorg samt förskoleverksamhet.

Våra frågeställningar är:

 Hur ser den fysiska miljö som barnen vistas i inom pedagogisk omsorg samt förskoleverksamheten ut?

9

 Vilka skillnader och likheter finns mellan dagbarnvårdares och förskollärares olika verksamheter?

1.2 Disposition

Arbetet är strukturerat i sex övergripande delar. I första delen som är Inledningen presenteras och motiveras det val av ämne uppsatsen handlar om och dess relevans för vår framtida yrkesroll. Här presenteras även det syfte och de frågeställningar som utgör grunden för detta arbete. I andra delen som är Tidigare forskning presenteras den forskning och de teorier som är relevanta för detta arbete. I del tre, som är Metod presenteras de metoder som användes samt det urval som gjordes till undersökningen. Därefter beskrivs hur genomförandet gick till och sist i denna del beskrivs hur bearbetningen av empirin har gått till. I arbetets fjärde del som är Miljöbeskrivning och kategoriindelning beskrivs de fyra miljöerna ingående. Dessa miljöer analyseras sedan utifrån de olika kategorierna; hemliknande, institutionsliknande- och verkstadsmiljö, som presenteras närmre i metoddelen. Den femte delen i arbetet som är Analys presenteras vad som framkom under analyseringen av empirin. Här presenteras de mönster som framkom i analysen av empirin, vilka var: Förlängning eller komplement, miljöns påverkan på barnens kreativitet och barnsynen i miljön. Efter detta presenteras de skillnader och likheter som framkom, vilka var: Känslomässig involvering, hemmiljö både i förskola och pedagogisk omsorg samt förskollärare argumenterar mer. Arbetet avslutas med den sjätte och sista delen som är Diskussion och kritisk reflektion. Här diskuteras vårt arbete utifrån ett kritiskt förhållningssätt när det gäller metodval, genomförande och presenterandet av det empiriska materialet.

10

2. Tidigare forskning

I denna del presenteras den litteratur och de teorier som är relevanta för arbetet på så sätt att de tar upp olika aspekter av miljöpåverkan. Detta är sedan underlag för analysen av vår empiri.

Det finns mycket forskning som behandlar förskolan respektive pedagogisk omsorg. Vi har dock inte kunnat hitta någon forskning som bygger på en jämförelse däremellan. Forskningen kring pedagogisk omsorg är även ofta föråldrad och visar därför inte mycket av dagens situation. I de böcker som finns om pedagogisk omsorg beskrivs främst personalens arbete i form av lite goda råd om hur man skulle kunna använda sig av hemmets olika rum i verksamheten. Vi har inte heller hittat någon litteratur där författaren uttryckligen betonar att lokalerna inte har någon betydelse alls för barnen. Vi anser dock att denna avsaknad på forskning vägs upp av den outtalade uppfattning som Björklid; som är professorn i pedagogik med inriktning på miljöpsykologi, talar om.

Lokaler kommer ofta i skymundan vid planering och utvärdering av pedagogisk verksamhet för barn. En outtalad uppfattning är att en bra pedagog kan göra ett bra arbete oavsett hur lokalerna ser ut. Man erkänner inte lokalernas stora betydelse för verksamheten, utan menar att problemen återfaller på brister i personalens arbete. (Björklid 2005:21)

2.1 Inte rätt eller fel

De Jong (1995:10) är universitetslektor i pedagogik samt fil. Doktor i stadsbyggnad inom området: människan och den fysiska miljön. Hon menar att den fysiska miljön kan beroende på många olika faktorer fungera sämre för vissa aktiviteter och bättre för andra. Hon menar därför att man inte kan benämna den i termer som bra eller dåligt. Istället borde syftet enligt de Jong vara att planera för att uppnå bästa möjliga användning av varje del.

11

Vad menas med byggnadens och lokalens ändamålsmässighet i barnomsorgen? Man skulle kunna beskriva det som att byggnaden/lokalerna ger barn och personal möjlighet att arbeta och utvecklas i enlighet med riktlinjerna i det pedagogiska program som finns för verksamheten. Problemet vid planeringen ligger i att det är omöjligt att veta i förväg vilka behov som finns hos de enskilda barnen (de Jong 1995:11).

Enligt oss talar de Jong här om den största utmaningen med vårt arbete som är olika tolkningar. Vi har så objektivt vi kunde undersökt två olika former av verksamheter. Under dessa undersökningar gjorde vi dock otaliga tolkningar av vad som egentligen skedde i rummet eller ej. Dessa tolkningar satte vi dock i relation till de intervjuer vi genomförde och fick på så vis fram ett resultat över om våra tolkningar stämde eller inte.

2.2 Olika former av miljö

Den legitimerade barnpsykologen och universitetslektorn Nordin Hultman (2004:111-118) beskriver hur en övervägande stor del av barnomsorgens fysiska miljöer består av saker som barnen är vana vid att se hemma. Möblemanget är i vuxenstorlek, större delen av rummen får inte bli smutsigt och möblernas utformning påminner ofta om de barnen ser varje dag i hemmet. Miljön utgår även ifrån omsorg. Det är den vuxne som måste finnas där och hjälpa barnet att ta ner saker och skydda det för vassa saker. Den vuxne kan även på detta sätt kontrollera verksamheten på ett helt annat sätt och se till att saker blir kvar på de ställen de en gång blivit satta. Detta menar hon är ett medvetet val som genomförs utifrån Fröbels tankar. Under hans tid skulle barnomsorgen endast fungera som en förlängning av hemmet. Fröbel menade då att för att barnet skulle känna sig tryggt skulle hemmet användas som en förebild. Omsorgen skulle likna hemmet så mycket som möjligt och därför även inredas som det. Nordin Hultman ser därför dagens inredning som traditionsbunden och menar att diskursen kring den ifrån pedagogernas sida ofta utgår ifrån hemdiskursen.

Nordin Hultman (2004:111 f.) beskriver dock också att den hemliknandemiljön inte får förväxlas med den institutionsliknandemiljön. På samma sätt som i den hemliknandemiljön är det den vuxne som måste finnas där för att hjälpa barnet. Inom den institutionsliknandemiljön dras dock detta till sin ytterlighet på så sätt att det är den vuxne som kontrollerar och styr hela verksamheten. Sakerna finns på hög höjd, möblemanget är i vuxenstorlek och barnen får inte smutsa ner. Det material som finns skall tillbaka till samma plats och miljön påvisar var varje

12

sak skall stå. Författaren menar att till skillnad ifrån den hemliknande miljön som utgår ifrån omsorg och trygghet utgår denna form av miljö av regler som skall följas.

Nordin Hultman (2004:111-118) beskriver även en tredje form av miljö. Denna miljö menar hon utgår ifrån verkstadspedagogikens diskurs. I dessa lokaler finns materialet på barnens nivå, materialet är inte begränsat till ett rum och rummen inbjuder till experiment. Hon betonar även hur denna form av inredning är vanligare i engelska förskolor och hur man där beskriver detta som en självklarhet för barnets utveckling. I denna form är det barnets egna kunskaper som står i centrum. De vuxna behöver t.ex. inte lyfta ner sakerna eftersom de redan finns på en höjd där barnen själva kan nå. Barnen får även möjlighet att själva blanda saker ifrån olika rum för olika aktiviteter. Dessa tre exempel på kategorisering av miljön anser vi har stor anknytning till vårt arbete. Nordin Hultman visar nämligen här upp tre olika former av fysisk miljö som vi har sett under vår undersökning. Hon beskriver även vad de olika formernas ståndpunkt är och varför de inreder som de gör. Detta anser vi öppnar upp för diskussion samtidigt som man får en bredare bild över varför personalen väljer att inreda som de gör.

2.3 Miljöpsykologi

Björklid (2005:33) menar att individens förhållande till den fysiska miljön den vistas i bildar en form av miljöpsykologi. Denna psykologi utgår ifrån ett interaktionistiskt synsätt där just individens interaktion med miljön runtomkring sig är av yttersta vikt. Hon menar att individen samspelar med miljön på så sätt att den påverkar honom/henne på samma gång som hon/han påverkar den. Utifrån en viss miljö agerar individen på ett visst sätt och påverkar då genom detta agerande miljön. I detta samspel utvecklas även människan. Hon utvecklas eftersom hon hela tiden testar gränser, utforskar, söker erfarenheter och förändrar sin miljö genom det. Miljön bidrar i sin tur till detta samspel på så sätt att den bestämmer gränser och anger förutsättningar. Björklid är dock även noga med att påpeka att den påverkan som den fysiska miljön har på individen främst utgår ifrån personens egenskaper. Miljön upplevs inte på samma sätt av alla individer och människan uppträder därför olika även om de befinner sig i samma miljö. Enligt Björklid påverkar miljön och människan varandra i ett slags samspel med varandra. Detta samspel har vi sett prov på i våra undersökningar och anser därför att Björklids forskning är relevant.

13

2.4 Respekten för barnen

Även Pramling Samuelsson och Sheridan (1999:38f.) som är professor respektive docent i pedagogik stödjer Björklids teori genom att diskutera hur den fysiska miljön sänder ut signaler om vad som förväntas ske just där. Författarna menar därför att den fysiska miljön bör vara utformad för att underlätta barnens lärande samtidigt som de utmanas och stimuleras. Detta menar de är en form av grundläggande respekt för barnen. Vidare betonar de även vikten av att miljön inte förblir statisk utan lätt kan förändras beroende på aktivitet. Här ser även författarna en stor vinst med att låta barnen själva vara med och utforma miljön. Pedagogen ser då tydligt hur barnen använder rummet och vad de skulle kunna behöva. Dessa författare tar upp en annan aspekt som vi har undersökt. Vad är tanken bakom miljöns utformning? Handlar det om just en respekt för barnen, eller är det endast praktisk funktion som räknas?

2.5 Rummets påverkan

De Jong (1995:15) beskriver hur det borde vara aktiviteten som styr rummets utformning och inte tvärtom. En stor lokal kan ge barnen möjlighet till att leka större lite mer komplexa lekar samtidigt som risken för buller ökar. Små trånga lokaler däremot gör att barnen måste ta hänsyn till varandra och ibland avbryta sin aktivitet till förmån för någon annan. Många små lokaler kan dock samtidigt öppna upp för många inlärningstillfällen. De kan också erbjuda ett utrymme för varje barn att vara ensamt och ostört. Om denna forskning stämmer borde de barn som är vana vid små rum inneha förmågan att avbryta sin aktivitet och återkomma till densamma utan problem. De Jong talar alltså här om en form av påverkan som vi var tvungna till att ta hänsyn till under arbetets gång. Hon beskriver här en tanke som utgår ifrån att rummet påverkar barnen. Och eftersom vi ville undersöka hur den fysiska miljöns i förskolan och i pedagogisk omsorg har för förutsättningar på barns lärande var det för oss intressant att undersökta denna påverkan från rummen.

14

2.6 Fantasi och kreativitet

Vygotskij (1995:19) menar att människans förmåga att fantisera utgörs helt av individens tidigare erfarenheter. De tidigare erfarenheter som varje människa har utgör nämligen det material som behövs för att kunna fantisera. Han beskriver också hur vuxen människas fantasi är rikare än ett barns eftersom den vuxne har fler erfarenheter att utgå ifrån. Vygotskij (1995:15.f) beskriver dock hur fantasi främst utgörs av kreativitet. Kreativitet innebär att skapa något nytt. Oavsett om detta nya är en känsla som endast finns långt inne i människan eller en sak så är det kreativitet. Den vanligaste formen av kreativitet är enligt honom reproduktion. Personen utgår då ifrån sina erfarenheter och skapar något nytt. Denna kreativitet uppstår alltid ifrån en strävan eller önskan som blandas med de tidigare erfarenheterna En flicka som föreställer sig att soffan är ett skepp som hon som pirat skall överta visar alltså enligt Vygotskij (1995:35) främst prov på kreativitet. Flickan önskar för en kort stund att hon var en sjörövare och eftersom hennes tidigare erfarenheter av densamma säger att hon behöver ett skepp uttrycker hon detta genom att skapa ett med sin kreativitet. Eftersom vi senare i arbetet tar upp en diskussion om barnens kreativitet är Vygotskijs forskning relevant. Men denna forskning kan man som läsare bättre förstå vad kreativitet innebär.

15

3. Metod

I metoddelen presenteras val av metoder vid undersökningen samt litteraturanknytningar som stärker dessa. Detta följs av urval där de fyra personer som har intervjuats presenteras. Sist beskrivs hur genomförandet och bearbetning av empirin gick till.

3.1 Metodval

För att syftet och frågeställningarna skulle kunna besvaras var kvalitativa intervjuer och observationer de metoder vi ansåg var lämpligast att använda i undersökningen. Kvalitativa intervjuer är enligt Patel och Davisson (2003:78) när man vid intervjuer försöker tillägna sig så mycket information som möjligt omkring ett visst problemområde.

Eftersom vårt mål var att genomföra en kvalitativ undersökning fokuserade vi därför mycket på att få fram ett samtal mellan oss och den intervjuade personen. Patel och Davidsson (2003:74-78) beskriver hur det kan vara svårt att genomföra en kvalitativ undersökning eftersom frågan är komplex. Det finns inget rakt svar på hur en kvalitativ intervju skall se ut. Frågorna bör dock vara öppna och intervjuaren kan underlätta genom att försöka ställa frågorna i en sådan ordning att det faller sig naturligt i samtalet. I enlighet med Patel och Davidssons forskning lade vi stor vikt på att arbeta fram frågor (Se bilaga A) och ordna en naturlig miljö att genomföra intervjun i.

Under de intervjuer som genomfördes användes videokamera; detta naturligtvis med de intervjuade personernas tillåtelse, eftersom vi ansåg att den är ett bra hjälpmedel. Detta stärks av Patel och Davidsson (2003:83) då de menar att med videokameran fångar man exakt vad de intervjuade personerna har sagt. Författarna skriver också om den nackdel som denna metod medför vilken är att det inspelade materialet tar lång tid att skriva ut. Vi ansåg dock att detta var en bra metod då vi var oroliga för att missa viktig information. Med videokamera kunde vi även se personernas reaktioner och kroppsspråk. Enligt filosofie doktorn i psykologi

16

och universitetslektorn i svenska Johansson och Svedner (2001:25) är en av fördelarna med att använda sig av både intervjuer och videofilm att resultaten blir mer tillförlitligare då materialet blir fylligare.

Vi använde oss också av observationer. De observationer som gjordes var främst till för att se hur miljön var utformad men också se barnens aktivitet i form av lek i miljön. Observationerna gjordes också för att stärka eller dementera de påståenden som fanns under intervjuerna. Bell (1995:120) som är professor vid Nottingham University i Storbritannien skriver att det finns olika observationer, deltagande- och icke deltagande observationer. Vi var icke deltagande observatörer vilket är enligt Bell (1995:120) när man endast observerar vad som sker utan att vara deltagande.

Enligt Patel och Davidsson (2003:88) är just en blandning mellan observationer och intervjuer till stor fördel vid en undersökning. Vid intervjuerna får intervjuaren svar på direkta frågor och får då ofta fram den bakomliggande tanke som inte alltid syns vid observationer. Vid intervjuer kan dock den intervjuade konstruera sina svar och på så vis endast föra fram de positiva aspekterna. Författarna ovan menar att observationen däremot är en metod som används för att studera beteenden och skeenden när de händer i en naturlig miljö. Observationsmetoden är till skillnad från intervjuerna ganska oberoende av vilken information personerna vill föra fram. Vidare menar Patel och Davisson (2003:88) att intervjuerna är bra när man som forskare vill bekräfta en uppfattning man fått under observationerna. Dessa två metoder är därför bäst att använda samtidigt eftersom de kompletterar och bekräftar varandra.

Vår undersökning är av en komparativ form eftersom två olika former av barnomsorg jämfördes. Enligt sociologen Repstad (1999:26) är det bra att undersöka två olika miljöer eftersom analyserna blir fler och får ett större djup. Vi tror även i enlighet med Repstad att genom att jämföra två olika former av miljöer vidgades vårt perspektiv och risken för personliga tolkningar minskade.

3.2 Urval

Undersökningen är gjord i en mindre kommun i sydöstra Skåne. Förskolorna som ingick i undersökningen var två större förskolor. Dagbarnvårdarna ifrån den pedagogiska omsorgen var två kvinnor. Vi valde att intervjua två personer ifrån respektive form av barnomsorg, för

17

att få ett större djup i undersökningen. På så sätt kunde deras svar jämföras och få fram ett mer tillförlitligt resultat än vid undersökning av endast två miljöer. Just dessa personer valdes ut eftersom vi kände till dem och deras verksamheter sedan tidigare och därför lätt kunde ta kontakt med dem. Nedan följer en presentation av dessa fyra individer. För att ta hänsyn till personernas rätt till anonymitet har vi valt att fingera deras namn. Alla namn som nämns i arbetet är därför påhittade.

Intervju nr.1: Lisa är en 56-årig förskollärare som har arbetat inom yrket i 35 år. Hon arbetar idag på en av avdelningarna på en större förskola i en kommun i södra Skåne. På denna avdelning arbetar hon och två andra förskollärare. Den grupp barn som hon arbetar med just nu består av 22 barn i åldrarna ett till fem år. Av dessa 22 är 13 flickor och nio pojkar. De lokaler som denna grupp har att tillgå har alla samma ljusa nästan vita färg och består sammanlagt av sex rum samt hall, kök och toalett.

Intervju nr.2: Dagbarnvårdaren Mona är 54 år gammal och har arbetat som dagbarnvårdare i 35 år. I dagsläget har hon hand om nio barn i åldrarna ett och ett halvt till fem år. Av dessa barn är fyra pojkar och fem flickor. Mona arbetar ensam men har ett tätt samarbete med andra dagbarnvårdare som tar hand om barnen när hon är ledig. Dessa pedagoger samtalar hon även ofta med när de träffas på olika samlingsplatser under veckan. Mona bedriver sin verksamhet i sitt färgrika hem men har avsatt tre rum till barnens lek. Utöver dessa rum får barnen även vistas i hennes kök, hall och toalett.

Intervju nr3: Edith är 36 år gammal. Hon har arbetat som förskollärare i 13 år och arbetar idag på en större förskola i Skåne. På den avdelningen som Edith arbetar på idag arbetar även två andra förskollärare. Dessa tre har tillsammans hand om 19 barn i åldrarna ett till fem år. Av dessa barn är tio flickor och nio pojkar. Avdelningen består av fyra färgstarka rum, en hall och en toalett. Barnen får vistas på alla dessa platser men det går även att avgränsa ytorna med hjälp av grindar.

Intervju nr.4: Katrin arbetar som dagbarnvårdare och har gjort det i 35 år. Hon är idag 62 år gammal och har i dagsläget hand om fyra barn. Dessa barn är i åldrarna ett och ett halvt till fem och består av två flickor och två pojkar. Precis som Mona, arbetar Katrin ensam. Även hon har dock nära samarbete med de andra dagbarnvårdare som tar hand om barnen när hon är ledig. Hon väljer dock inte att gå till samlingsplatserna lika ofta och samtalar därför inte så ofta med de andra dagbarnvårdarna. Katrin bedriver sin verksamhet i sitt hem. Hon har dock avsatt tre av rummen för barnen att leka i. Barnen får även vistas i hennes kök, hall, uterum och toalett.

18

3.3 Genomförande

Innan sommaren läste vi igenom de forskningsetiska principerna från Humanistiskt- samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR) (1991) för att vara väl insatta i de krav som måste uppfyllas vid en vetenskaplig undersökning. Därefter lämnades information ut till alla berörda. I denna information förklarades arbetets syfte och en förfrågan om de ville delta i undersökningen och ställa upp på en intervju efter sommaren. I informationen förklarades också vilka villkor som gällde, att det var frivilligt att delta, att deras anonymitet skulle bevaras genom fingering av deras namn och att de kunde avbryta sin medverkan när de ville. Alla deltagande samtyckte och arbetet upptogs igen efter sommaren när undersökningen skulle äga rum. Genom detta förarbete, uppfylldes de två krav från HSFR (1991) som är informationskravet och samtyckeskravet. Efter sommaren kontaktades även föräldrarna till de barn som var i respektive verksamhet för att förklara syftet med arbetet och även be om tillåtelse att observera deras barn. Vi förklarade då att vi endast skulle genomföra en mindre observation av barnen och kunde därför snabbt få föräldrarnas tillstånd till att observera dem.

Innan intervjuerna ägde rum läste vi även in oss på ämnet. Professorerna i forskningsmetodik Patel och Davidsson (2003:79) menar även att det är viktigt att den som skall utföra en undersökning är förberedd och inläst på ämnet som skall beröras. Denna förberedelse måste dock vara balanserad på så sätt att personen inte får komma till tillfället med för mycket kunskap. Risken finns då för att personen har en teoretiskt färgad bild och endast söker svar som bekräftar denna syn. Denna risk eliminerades dock eftersom vi i detta stadium i arbetet endast hade börjat läsa in oss på ämnet.

När intervjuerna genomfördes på de två förskolorna satt vi vid båda tillfällena i personalrummet. Här kunde intervjuerna genomföras utan störande moment. Trost (1993:42) som är professor i sociologi anser att när intervjuer ska genomföras är det bra om dessa utförs på en neutral mark. Hos de två dagbarnvårdarna satt vi i deras samlingsrum runt köksbordet. Här kunde dagbarnvårdarna ha översikt över barnen samtidigt som intervjun genomfördes. Ibland blev det mindre avbrott då något barn kom fram och frågade dagbarnvårdaren något. Trost (1993:42) skriver att vid intervjuer bör den intervjuades bostad undvikas då den intervjuade lättare kan distraheras av händelser där. Det föll sig dock naturligt att vi intervjuade dagbarnvårdarna i deras hem då hemmet utgör deras arbetsplats. Detta var också dagbarnvårdarnas önskemål De avbrott som gjordes under intervjuerna med dagbarnvårdarna var dock inte stora och vi kunde snabbt återgå till det samtal som pågick.

19

Varje intervju tog ca 40 minuter och alla fyra intervjuer resulterade i 23 transkriberade A4 sidor.

Efter var intervju ägt rum gick vi båda runt och observerade. Detta för att se miljöns utformning och material men också för att göra en mindre observation på barnens aktivitet i form av lek i miljön.

3.4 Bearbetning

I enlighet med Knutsdotter Olofssons (1993:14-20) utgick vi ifrån en hermeneutisk forskningsmetodik i analysen. Hon är forskare på lek samt lektor i pedagogik och psykologi. Hon menar att en hermeneutisk forskningsmetodik är att föredra vid kvalitativa undersökningar eftersom denna metod handlar om att söka mening och försöka förstå något. Utifrån undersökningen försöker man hitta mönster och tolkar resultatet i relation till teorierna. Detta stöds även av Patel och Davidsson (2003:121) som menar att man kan hitta dessa mönster genom att dela in texten som skrivs ner i kategorier för att på så sätt få en bättre överblick över vilka likheter och skillnader det fanns vid varje tillfälle. Vi valde att dela in de 23 transkriberade sidor som intervjuerna bestod av i tre olika kategorier inspirerade av Nordin Hultman (2004:111-118). Dessa kategorier är: Hemliknande miljö, Institutionsliknande miljö och Verkstads miljö. (Se bilaga B) Dessa miljöer innefattar då vissa kriterier. Den hemliknande miljön kännetecknas av: möbler i vuxenstorlek, barnen är till viss del beroende av de vuxna som måste hjälpa dem, olika rum är anpassade till olika aktiviteter, sakerna går att flytta men skall ställas tillbaka när leken är över, Barnen får ”kladda” men endast på vissa ytor och materialet består till stor del av möbler i mindre storlek. Den institutionsliknande miljön kännetecknas av: Möbler i vuxenstorlek, barnen är helt beroende av de vuxna, var sak har sin plats och får inte flyttas, barnen får inte ”kladda” och materialet består till stor del av skolrelaterade saker. Verkstads miljön kännetecknas däremot av: Möbler i barnstorlek, barnen klarar sig själva och är inte beroende av den vuxne, alla rum inbjuder till experimenterande, barnen får och uppmuntras till att kladda, material och möbler får flyttas runt överallt och materialet består till stor del av råmaterial som barnen sedan får utveckla själva.

20

4. Miljöbeskrivning och kategoriindelning

I denna del presenterar vi de olika miljöerna genom en ingående beskrivning. I denna beskrivning representerar miljö nr.1 intervju nr.1 osv. Vi har valt att endast beskriva de rum som dagbarnvårdaren använder i sin verksamhet. Huset kan alltså ha många fler rum än de vi beskriver. Men eftersom dessa inte används i verksamheten väljer vi att inte beskriva dem. Utifrån beskrivningar av de olika miljöerna analyseras de sedan utifrån de tre olika kategorierna; hemliknande, institutionsliknande- och verkstadsmiljö.

21

Miljö nr. 1: Förskolan där Lisa arbetar.

Det första man möts av är en lång smal hall där barnens kläder förvaras. Varje barn har sitt eget fack i barnets höjd. De når dock inte upp till de extra kläder som finns staplade ovanför. Här finns även information om förskolans verksamhet uppsatt på vuxenhöjd.

Nästa rum är ett mindre rum där pedagogernas kontorsdel är placerad. Där förvaras alla administrativa saker i hyllor och på skrivbord i vuxenhöjd. I detta rum finns även matbord och stolar i vuxenstorlek, samt hyllor med pysselmaterial i. Materialet består främst av saxar,

22

pennor och papper. Dessa saker är placerade i barnhöjd så att barnen själva når. De utsmyckningar som finns på väggarna i form av planscher är dock uppsatta i vuxennivå.

Rummet därefter är ett större öppet lekrum där alla leksaker är placerade i höga hyllor längst ena långsidan av rummet. Dessa leksaker består av olika former av färdigkonstruerat material som t.ex. dockor, båtar och bilar. De leksaker som barnen leker med mest och inte innehåller några mindre delar är placerade längst ner i hyllan så att barnen når själva. Längre upp är leksakerna för de större barnen placerade. Här finns ett litet möblemang i barnstorlek samt en bil i samma storlek. Väggarnas utsmyckning som här består av olika lekbilder där barnen själva kan sätta fast figurer är uppsatta i vuxenhöjd. I rummets ena kortsida finns en tavla för flanosagor som är uppsatt i barnens höjd.

Avgränsandes till detta rum finns även ett väldigt litet bil- och byggrum. Materialet i detta rum består främst av bilar och byggklossar och finns alla på barnens nivå. De krokar och låtsasfönster som är rummets utsmyckningar är alla uppsatta på barnhöjd.

Nästa rum är en stor toalett där toaletter och handfat är i barnhöjd. Skötbord och hygienartiklar är däremot uppsatta i vuxenhöjd. Inne på toaletten har de även valt att genom avskärmning göra ett till rum till de lite större barnen. Där finns en hög hylla med leksaker med mindre löstagbara delar i som t.ex. lego. Även här är de saker med flest löstagbara delar uppsatta högst upp. Väggarnas utsmyckning består av två tavlor som sitter precis under taket.

Avdelningens matsal är det rummet som sedan följer. På väggarna hänger saker som barnen har gjort under sin tid på förskolan både i vuxenhöjd och i barnhöjd. Materialet som främst består av böcker, pärlor och spel, förvaras i en hög hylla. Möblemanget består av två matbord med stolar i vuxenstorlek samt en fåtölj i barnstorlek.

Rummet intill är köket som består av en smal korridor med alla kökssaker i vuxenhöjd. Avdelningens sista rum är ett mindre rum som personalen själva kallar dockis. Väggarnas utsmyckning som här består av planscher med alfabetet och siffror på är uppsatta både i barnhöjd och i vuxenhöjd. Rummets möblemang består av några stolar, en säng, en spis och ett bord varav alla är i barnstorlek. Materialet i rummet är främst utklädningssaker som alla finns på barnens höjd.

Utifrån de kategorier som använts för att analysera de olika miljöerna, faller miljö nr 1 främst under kategorin: hemliknande miljö. Barnen klarar sig endast till viss del själva och materialet får flyttas men skall ställas tillbaka på sin plats efter användning. Det som utmärker miljön mest är den klara uppdelningen av rummen. Varje rum har sitt specifika syfte och är alla anpassade för olika aktiviteter. Även detta faller under kategorin hemliknandemiljö. Miljön har dock även vissa influenser av verkstadsmiljö. Möblemang finns i barnstorlek,

23

barnen får och uppmuntras till att kladda och materialet får flyttas runt över hela avdelningens yta.

Miljö nr.2: Hemma hos dagbarnvårdaren Mona.

Det första rummet som är husets hall består av en långsmal gång. Där förvaras barnens kläder på krokar i vuxenhöjd samt deras skor i ett skoställ i barnhöjd på motsatt sida.

Ifrån hallen kan man sedan gå vidare in i barnens lekrum. Detta rum är ett ganska litet och väldigt färgrikt rum fullt med leksaker. Dessa leksaker består av en blandning mellan färdigkonstruerade saker (som t.ex. båtar, dockor och plastdjur) och spel, pärlor och lego. Alla leksaker är uppsatta i de höga hyllor som står längst rummets ena långsida. Barnen kan därför nå vissa av leksakerna samtidigt som pedagogen måste lyfta ner vissa saker. Ju fler löstagbara smådelar leksaken innehåller desto högre upp på hyllan står den. Rummets möblemang består

24

av några stolar, två fåtöljer och ett bord i barnstorlek. Utsmyckningen som sitter på väggarna består främst av bilder på barnen och är alla uppsatta i vuxenhöjd.

Rummet intill är de rum som dagbarnvårdaren själv benämner som mysrummet. Det är ett litet rum där alla möblerna är i vuxenstorlek. Här inne finns inga leksaker om inte barnen själva tar dit dem. Möblemanget består av en säng, en fåtölj, en byrå, ett skrivbord och en dator. På väggarna hänger olika målade tavlor i vuxenhöjd.

Utanför dessa rum finns samlingsrummet. Det är ett stort rum där barnen sitter och äter samt ritar och pysslar. Inte heller här finns några leksaker om inte barnen tar fram dem. Mitt på golvet finns en stor matta som barnen ofta har som samlingsplats. Väggarnas utsmyckning består av olika målade tavlor som alla är uppsatta i vuxenhöjd. De möbler som finns i rummet är ett bord, sex stolar, och en kamin. Alla dessa möbler är i vuxenstorlek.

Precis bredvid samlingsrummet finns köket. Köket består av en smal korridor med alla kökssaker i vuxenhöjd placerade längst med rummets långsida. Väggarnas enda utsmyckning är hyllor med kryddor som alla sitter på vuxenhöjd.

På andra sidan samlingsrummet finns ett litet rum som är husets toalett. Där finns ett badkar, ett handfat och en toalett i vuxenstorlek. Det finns dock en pall som gör att barnen når upp till handfat och toalettstol. På väggarna finns många hyllor i vuxenhöjd med städmedel och hygienartiklar på. Gemensamt för alla de rum som beskrivits ovan är att de innehåller mycket färg och prydnadssaker.

Miljö nr 2 har även den flest influenser av den hemliknande miljön. De flesta möbler var i vuxenstorlek, barnen är till viss del är beroende av den vuxne då de behöver hjälp med att ta ner vissa leksaker och barnen fick kladda men endast vid avsedda ytor. Barnen klarade sig dock samtidigt i många av fallen själva vilket faller under kategorin verkstadsmiljö. Denna verkstadsmiljöinfluens befästes även på så sätt att flertalet rum var ”neutrala” där leksaker kunde tas dit. Dessa rum inbjöd då till att experimentera i på så sätt att barnens kreativitet fick utgöra grunden till de olika aktiviteterna i rummen.

25 Miljö nr.3: Förskolan där Edith arbetar.

Avdelningens hall är det rum man först kommer in i. Det är en lång gång där alla barnens fack finns uppsatta på väggarna i barnens höjd. De extrakläder som varje barn har är dock samlade i backar på hyllor i vuxenhöjd. Här finns också en stor tavla med information om avdelningen. Denna tavla täcker halva väggen vilket gör att informationen finns både i barnens och de vuxnas höjd.

Går man vidare in på avdelningen kommer man till deras toalett. Den består av ett lite större rum med en mindre avskild toalett inbyggd i det stora rummet. Alla handfat och toalettstolar är uppsatta i barnhöjd och har tillhörande pall för de allra minsta. Skötbordet är i vuxenhöjd och nås av barnen med hjälp av en trappa. Personalen byter dock oftast blöjor genom att sitta på mindre pallar i barnens höjd. Alla hygienartiklar samt barnens blöjor är

26

uppsatta i vuxenhöjd. Eftersom hela toaletten har ett undervattenstema finns här många utsmyckningar i både barn och vuxenhöjd.

Nästa rum är ett lite större rum där personalen delar sitt kontorsutrymme med barnens leksaker. Personalen har gjort om en hög hylla så att alla deras administrativa material får plats samt så att hyllans mitt fungerar som skrivbord. I detta rum finns även ett matbord och stolar i vuxenstorlek, hyllor i barnens höjd, en liten scen, krokar i barnnivå och en dockvrå. Dockvrån som ibland kallas ”hemvrån” av personalen består av ett litet möblemang i barnstorlek, en kökshörna i barnstorlek, två små barnvagnar och många olika former av plastmat. I detta rum finns förutom dockvråns material även många olika begagnade saker i vuxenstorlek t.ex. en mobiltelefon, en hårfön och en ratt. Rummets utsmyckning, som främst består av teckningar som barnen ritat sitter uppsatta i vuxenhöjd.

Intill detta rum ligger avdelningens största rum där alla barnen får plats samtidigt. Eftersom detta rum fungerar som matsal finns här tre stora matsalsbord med tillhörande stolar i vuxenstorlek. Där finns också köket längst med rummets högra långsida där alla saker finns i vuxenhöjd. I andra hälften av rummet finns en stor soffa i vuxenstorlek samt två stora hyllor. Dessa hyllor har personalen valt att lägga ner vilket gör att barnen själva når de saker som finns i dem. De fungerar även genom sin placering som rumsavdelare. Materialet i dessa hyllor består främst av färdigkonstruerade saker som t.ex. dockor och figurer av olika slag. Runt hyllorna står även olika korgar i barnens höjd med olika former av byggmaterial samt böcker i. Det finns emellertid en hylla i rummet som är uppsatt på vuxenhöjd. Den är full med ritsaker, saxar, pärlor och pärlplattor. Rummens utsmyckning består i detta rum av dels dagordningen över de aktiviteter som skall genomföras under dagen samt redovisning av vad avdelningens olika smågrupper arbetar med. All denna utsmyckning sitter i vuxenhöjd.

Gränsandes till detta rum finns ett mindre lekrum. Även här finns ett matbord med stolar i vuxenstorlek. Och även här sitter utsmyckningen som här består av olika abc planscher i vuxenhöjd. I hörnet av rummet finns ett litet bord med stolar i barnens storlek som fungerar som byggbord. I mitten av bordet finns ett nedsänkt kar fullt med lego och varje plats har sin egen legoplatta att bygga på. Bredvid detta bord finns en stor hylla i barnhöjd samt en lite mindre hylla i vuxenhöjd. Materialet som finns på den mindre hyllan är olika sorters pärlor. Och de material som finns i den stora hyllan är även här färdigkonstruerade saker såsom dinosaurier, dockor och båtar. I rummets andra hörna finns en liten myshörna med kuddar och filtar på en matta. Här finns även böcker uppsatta i barnens höjd.

I andra änden av avdelningens största rum finns barnens sovsal. Sovsalen är ett litet rum som används som bilrum när barnen inte sover där. Här är alla hyllor och krokar uppsatta i

27

vuxenhöjd och barnhöjd eftersom de alla fungerar som förvaringsutrymme för barnens sovsaker. Detta innebär också att det inte finns plats för någon övrig utsmyckning i rummet. Det finns även en bänk i rummet där alla bilar förvaras.

Miljö nr 3 hamnade främst under kategorin hemliknande miljö. De olika rummen är anpassade till olika aktiviteter, alla saker har sin egen speciella plats och barnen fick endast kladda på avsedda ytor. Barnen är till en viss del beroende av de vuxna då de behöver hjälp med att ta ner vissa saker. Det som dock utmärker avdelningen mest är mängden av saker på barnens nivå. Många hyllor var på barnens nivå och de fick gärna flytta runt materialet över hela avdelningen under dagens gång. Detta tyder på en stark önskan om verkstadsliknandemiljö. Avdelningen hade alltså en början till verkstadsliknandemiljö men hade dock fortfarande främst en hemliknandemiljö.

28 Miljö nr.4: Hemma hos dagbarnvårdaren Katrin.

Det första man möts av är en väldigt liten hall där barnens kläder hänger i barnhöjd. Här finns också information till föräldrarna i vuxenhöjd.

Avgränsandes till denna hall ligger en liten toalett där både handfat och toalettstol är i vuxenhöjd. Det finns dock en liten pall som barnen kan stå på för att nå bättre.

Ett annat rum som också gränsar till hallen är det stora samlingsrummet. Detta är ett stort rum där barnen får leka. Det finns dock inga leksaker där om inte barnen själva bär dit dem. I rummet finns ett matrumsbord med tillhörande stolar, en soffa, en byrå och en tv varav allt är i vuxenstorlek. De få målade tavlor som utgör rummets utsmyckning är alla uppsatta i vuxenhöjd.

Precis intill detta rum ligger husets kök. Köket är ett stort rum fullt med skåp och lådor i både vuxen- och barnhöjd. Barnen får lov att leka här men de får själva ta in leksakerna.

Till höger om köket ligger barnens lekrum. Lekrummet är ett litet rum där alla saker som barnen får ha förvaras. Längst med rummets långsida står tre höga hyllor där alla leksaker är uppradade. På de hyllor som finns i barnens höjd står färdigkonstruerade leksaker som t.ex. actionfigurer, nallar och grävmaskiner. Längre upp i hyllan finns spel, pärlor och böcker. På golvet står även en spis i barnstorlek och en soffa i vuxenstorlek. Rummets utsmyckning som här består av bilder på barnen är uppsatt i vuxenhöjd.

Mitt emot detta rum ligger husets stora uterum. Här får barnen vara under årets varma månader. Det finns dock inga leksaker här. Rummets möblemang består av två soffor och två fåtöljer, ett stort bord och en tv, allt i vuxenstorlek. Rummets utsmyckning består av ett fåtal tavlor och några få prydnadssaker.

Miljö nr 4 hamnade med tydlighet under hemliknandemiljö med endast få inslag av institutionsliknande- och verkstadsliknandemiljö. De möbler som fanns var endast i vuxenstorlek, barnen var till viss del beroende av den vuxne och de olika rummen är anpassade till olika aktiviteter. Detta var dock den enda miljö som hade fler influenser av institutionsliknandemiljö än verkstadsmiljö. Vi menar dock inte att denna miljö hade lika många influenser av institutions- som hemliknandemiljö. De institutionsliknandemiljöinfluenserna var få och otydliga i den bemärkelsen att t.ex. materialet skulle tillbaka på sin plats efter användning. Detta skulle även kunna falla under hemliknandemiljö. Men eftersom denna miljö skiljde sig ifrån de andra miljöerna valde vi att placera det under institutionsliknandemiljö. De skiljde sig på så sätt att på att det var mer noga inom denna miljö. I de andra miljöerna skulle sakerna tillbaka till rätt hylla efter avslutad lek.

29

I denna miljö skulle sakerna tillbaka till rätt låda i rätt hylla, vilket tyder på en mer strikt institutionsliknandemiljö.

Som visats ovan hade alla de fyra miljöerna flest influenser av hemliknandemiljö. Alla hade naturligtvis influenser av alla de tre olika kategorierna. Det fanns alltså ingen miljö som hörde till en viss kategori till 100 procent vilket kan ses i bilaga B där resultatet av vår kategoriindelning visas. De fanns inte heller någon miljö som inte tillhörde alla de tre olika kategorierna på något sett. Vi har dock valt att endast ta upp de kategorier det fanns flest influenser av.

30

5. Analys

I denna del presenteras de olika mönster som framkom vid analys av empirin. De mönster som framkom var: Förlängning eller komplement, miljöns påverkan på barnens kreativitet och barnsynen i miljön. Sist i denna del presenteras de skillnader och likheter som fanns mellan de olika verksamheterna. Dessa skillnader och likheter var; känslomässig involvering, hemmiljö både i förskola och pedagogisk omsorg samt förskollärare argumenterar mera.

5.1 Mönster som framstod i analysen

5.1.1 Förlängning eller komplement till hemmet

Det som främst visades genom våra intervjuer var personernas olika syn på sina respektive verksamheter. Förskollärarna såg sig själva och sin verksamhet som ett komplement till hemmet.

Men alltså det här med hemmiljö, ja det ska se trevligt ut men samtidigt är vi bara ett komplement till hemmet. Så att vi får lägga krut på det som är viktigt för oss och det är kanske inte att matcha gardinerna med golv och sånt men ok, vi är noga med att det ska se snyggt ut. Men att verksamheten är den som är viktig (Edith 2010-09-15)

För dem var det viktigt att se till varje barns olika behov på ett professionellt sett och försöka utmana barnen i största möjliga mån. Dagbarnvårdarna däremot såg sig själva som en förlängning av hemmet. För dem var det viktiga att barnet kände sig tryggt och lugnt. Och deras ambition var att uppfattas av barnen som något av en extramamma. Även här var det viktigt att se till varje barns olika behov men på ett känslomässigt plan. Dagbarnvårdarna som vi talade med diskuterade ofta om hur vissa barn behövde mer kärlek än andra och beskrev barnen i gruppen som ”mina barn”.

31

Det blir ju tydligen annat, för detta är mina barn. Jobbar du på en förskola är det ju allas barn. Då har du ju inte, just dom här fyra är mina. Detta är ju mina, jag har följt dom sen dom började här när dom va ett år. Det är det liksom, de är mina.

(Mona 2010-09-15)

Båda dessa sätt att se på verksamheten avbildades starkt i respektive miljö. Hos dagbarnvårdarna fanns hemmet och dess typiska möblemang som en stark bas. Inte bara genom den aspekten att de bedriver sin verksamhet hemifrån. Utan också i frågan om hur de använde rummen. Varje rums möblemang utgick ifrån tanken om hemtrevlighet och dagbarnvårdarna själva poängterade även detta i intervjuerna.

Det som dock överraskade oss i undersökningen var att denna tanke även speglades i förskolans miljö. Även där fanns många hemliknande möbler och material som hade för avsikt att höja mysfaktorn och påminna om hemma. Detta stödjer Nordin Hultmans (2004:111-118) forskning. Hon beskriver hur dagens barnomsorg ofta utgår ifrån en gammal tradition som härstammar ifrån Fröbels tankar. Då skulle barnomsorgen endast utgöra en förlängning av hemmet och därför bestå av en miljö som i första hand signalerade trygghet. Författaren menar dock att denna tradition har levt kvar genom århundradena och är anledningen till att även dagens verksamheter är inredda på detta sätt. Både den pedagogiska omsorgen och förskoleverksamheten följer alltså till viss del denna tradition av omsorgsmiljö. Omsorg på så vis att den vuxne måste finnas där för att hjälpa och skydda barnet.

Till skillnad från den pedagogiska omsorgen som följde traditionen som utgår från Fröbels tankar fullt ut, blandades förskolans miljö upp med till exempel fler saker på barnens höjd. Även detta stödjer Nordin Hultman (2004:111-118) som menar att dagens verksamhet ofta inreder utifrån verkstadspedagogikens diskurs. Det vi då såg genom våra observationer var att förskolans lokaler bestod av en blandning av verkstadsliknande- och hemliknandemiljö. De talade mycket om och hade börjat inreda enligt verkstadspedagogikens diskurs. Den äldre traditionen hade dock inte helt försvunnit utan fanns även den representerad. Inom verkstadspedagogikens diskurs står barnets egna kunskaper i centrum. De vuxna behöver t.ex. inte lyfta ner sakerna samtidigt som barnen får möjlighet att själva blanda saker ifrån olika rum. Detta talade förskollärarna mycket om och betonade som viktigt.

I enlighet med Nordin Hultmans forskning såg vi flest tecken på hemliknandemiljö inom både pedagogisk omsorg och förskolan. Förskollärarnas starka vilja om att vara ett komplement till hemmet gjorde dock att de hade börjat införa mer och mer av verkstadsliknandemiljö. Den pedagogiska omsorgens miljö bestod alltså mer av en renodlad hemliknandemiljö till skillnad från förskolans mer uppblandade miljö.

32

5.1.2 Miljöns påverkan på barnens kreativitet

De observationer som genomfördes visade en skillnad i barnens sätt att leka. Barnen som tillhörde den pedagogiska omsorgen utgick väldigt få gånger ifrån färdigkonstruerat material. Även om det fanns tillgång till en leksaksspis valde dessa barn att bygga upp en spis av soffkuddar och låtsas laga mat. Barnen på förskolorna däremot utgick främst från det färdigkonstruerade materialet. När de skulle laga mat gick de direkt fram till leksaksspisen och låtsades tillaga de matbitar i plast som fanns där. Dessa olika sätt att leka menar Vygotskij är två olika sätt att uttrycka sin kreativitet. Alla barnen har troligtvis erfarenheter av att laga mat men eftersom de har olika erfarenheter utrycker de det på olika sätt.

Vid intervjuerna uttrycktes dock dessa olika sätt att uttrycka sin kreativitet som en brist. Brist på så sätt att de barn som alltid använde färdigt material ansågs vara mindre kreativa än de som ofta använde sig av råmaterial. Förskolläraren Lisa beskrev hur hon ansåg att dagens barn i förskolan inte kunde leka eftersom de skulle ha allt serverat.

Jag har ju ändå varit ute i 35 år..att barn kan ju inte leka mer. Så är det tyvärr. Därför att du är, det är en envägskommunikation, du bara sitter och beundrar andra som gör nått, antingen är det på data, tv, du har aldrig..behövt själv att aktiverad det är inte du som behöver tänka.(…) Dom flesta barnen alltså om du sätter dom i dockrummet så blir det ju oftast att man bara springer runt. (Lisa 2010-09-14)

Denna skillnad i kreativitet kan som Vygotskij menar bero på barns olika erfarenheter. Pramling Samuelsson och Sheridan (1999:38f.) menar dock att den fysiska miljön spelar störst roll inom barnens mått av kreativitet. Miljön sänder ut signaler om vad som förväntas ske just där. Även om man som pedagog skulle ta in råmaterial i det rummet skulle barnen troligtvis börja leka samma lekar. Detta p.g.a. att rummets förväntningar är så djupt rotade hos barnen.

Björklid (2005:33) stärker detta påstående genom att beskriva att varje barn ingår i en form av miljöpsykologi. Hon menar att individen och miljön samspelar på så sätt att den påverkar honom/henne på samma gång som hon/han påverkar den. Utifrån en viss miljö agerar individen på ett visst sätt och påverkar då genom detta agerande miljön. Ett barn som går in i bilrummet blir alltså påverkad att leka med bilar. När barnet då leker med bilar påverkar den miljön så att rummets syfte befästs ännu mer. När nästa barn då kommer in blir han eller hon ännu mer påverkad än det första barnet till att leka med bilar. Eftersom det redan sitter någon och leker med bilar där. Björklid (2005:37-38) menar att detta samspel mellan individ och

33

miljö gäller alla individer. Hon menar alltså att även den vuxne påverkar sin omgivning. Dagbarnvårdaren eller förskolläraren påverkar miljön som barnen vistas i genom att utforma den på ett visst sätt. Barnen påverkar därefter sin miljö genom att agera på ett visst sätt utifrån den. Den vuxne blir dock även påverkad av barnens sätt att vara i miljön. Barnen, den vuxne och miljön ingår alltså enligt Björklid tillsammans i en form av miljöpsykologi och påverkar därför varandra hela tiden.

Under våra intervjuer och observationer såg vi alltså skillnad på hur barnen uttryckte sin kreativitet genom lek. Vi blev även informerade om hur förskollärarna såg detta som en brist. Utifrån Vygotskijs (1995), Björklid (2005:37-38) och Pramling Samuelsson och Sheridan (1999:38f.) är dock detta ett samspel mellan barnens erfarenheter samt miljöns utformning. Barnens tidigare erfarenheter påverkar barnens kreativitet. Men dessa erfarenheter kan aldrig skiljas från miljön eftersom den är en del av erfarenheterna. Ett barn som har erfarenheter av att vara hos en dagbarnvårdare har även erfarenheter av denna form av miljö. Anledningen till att barnet främst inte använder färdigkonstruerat material kan alltså bero på att den miljö som hon har erfarenheter av inte erbjuder det.

5.1.3 Barnsynen i miljön

Under intervjuernas gång framträdde även en tanke om de intervjuades barnsyn. Alla fyra talade om att de såg barnen som kompetenta individer som behövde utmanas på olika sätt eftersom de alla var olika individer. De hade alltså vid första anblicken samma barnsyn. När de senare i intervjun började diskutera denna barnsyn skilde sig dock förklaringarna åt. Förskollärarna beskrev hur de, genom att ofta möblera om och placera många av sakerna i barnens höjd, lärde barnen att klara sig själva. Detta ansåg de vara huvudpunkterna för hur man skulle bemöta ett kompetent barn.

man ska testa sig och på knähöjd, så att när man kommer till en avdelning, vad är det första barnet ser? Hur möts barnet av miljön? Och det gjorde jag här och det såg inte kul ut för det, jag, det jag såg var bordsben, stolsben. Så lite sånt tänk kan man ju försöka ha när man planerar och..viktigt är ju att..ja att det ska se inspirerande ut, det ska se tilltalande ut. (Edith 2010-09-15)

Dagbarnvårdarna däremot beskrev hur den tryggheten de hade som ambition att skapa samt den begränsade mängden material till barnen var viktigast. Att barnen inte får alla saker

34

serverade utan får hitta på olika lösningar själva såg dagbarnvårdarna som mest utvecklande. Barnet visade då sin kompetenta sida genom att själv lösa situationen. Både förskollärarna och dagbarnvårdarna uttryckte alltså en strävan om att kunna bemöta varje barn som en enskild individ. Trots denna ömsesidiga strävan utformade inte förskollärarna och dagbarnvårdarna den miljön barnen vistades i på samma sätt.

De Jong (1995:10-15) stödjer detta genom att beskriver hur ett rums utformning aldrig kan benämnas som rätt eller fel. Hon menar istället att det borde vara aktiviteten som styr rummets utformning, inte tvärtom. Hon beskriver också hur den som utformar miljön påverkas av sina egna tankar och uppfattningar. Enligt de Jongs teorier är det alltså fullt naturligt att förskolans verksamhet och den pedagogiska omsorgen är inredda på olika sätt trots sin gemensamma strävan om att bemöta barnen som enskilda individer. Förskollärarna och dagbarnvårdarna tänker på olika sätt och deras miljöer ser därför olika ut. Deras olika sätt att tänka påverkar alltså miljöns utformning mer än deras slutgiltiga mål.

Trots förskollärarnas och dagbarnvårdarnas olika utgångspunkter gav båda vid intervjuerna uttryck för ett ömsesidigt synsätt. Detta synsätt bestod av att både förskollärarna och dagbarnvårdarna ansåg att barn borde ses som kompetenta individer som med hjälp av den vuxne skulle utvecklas till kompetenta vuxna. Åsikterna om hur man genom miljön hjälpte barnet framåt i denna utveckling skildes dock åt. Dessa olika åsikter var det som påverkade miljöns utformning. Dagbarnvårdarnas fokus på trygghet gjorde att även miljön utformades kring detta. På samma sätt gjorde förskollärarnas fokus på att barnen skulle klara sig själva att deras miljö utformades kring det.

5.2 Skillnader och likheter

5.2.1 Känslomässig involvering

Den största skillnaden vi såg var däremot de intervjuades mått av känslomässig involvering till barnen och den fysiska miljön som barnen vistades i. Dagbarnvårdarna beskrev inte bara barngruppen som sina bar, utan gav också uttryck för vikten av att ta hand om miljön.

Och sen som jag säger att..dagbarn, dom får lära sig att ta hänsyn också att, man kan inte sätta sig o banka i bordet (gestikulerar som om hon bankar i bordet) o slår på saker,

35

alltså sånt. Dom får lära sig att man får va lite rädd om..det förekommer inte riktigt på dagis. Det e ju ingens, det e ju bara dagiset, det e ju ingens saker direkt så. (Mona 2010-09-15)

Detta har sin naturliga förklaring i det faktum att dagbarnvårdaren bedriver sin verksamhet i sitt egna hem. De har därför en större känslomässig anknytning till de saker som finns däri. Om både förskolans och den pedagogiska omsorgens lokaler brinner upp så mister båda sin arbetsplats men dagbarnvårdarna mister även sitt hem. Man skulle kunna dra slutsatsen att de endast var rädda om sina egna saker och inte de saker som köpts in till barnen. Tanken om omsorg var dock så genomträngande att alla saker var lika viktiga. Denna tanke fanns även hos förskollärarna som naturligtvis också var rädda om det material som barnen tog del av. Dock inte alls i samma utsträckning.

Detta mått av känslomässig involvering kan utgå ifrån hur man ser på sig själv i sin yrkesroll. Vi talade tidigare i arbetet om förlängning eller komplement till hemmet. Inom dessa ramar kan man dock verka som antingen förälder eller förebild. Dagbarnvårdarna såg sig tydligt som en andra förälder och fick på så sätt en större känslomässig involvering i barnen. Förskollärarna beskrev däremot sig själva som förebilder för barnen och höll sig därför förhållandevis neutrala mot barnen och sakerna. Nordin Hultman (2004:120-122) menar att alla pedagoger lägger olika stor vikt vid tanken på omsorg. Omsorg på så sätt att den vuxne måste finnas där och ta hand om barnet. Författaren menar också att utifrån hur befäst denna tanke om omsorg är hos pedagogen, befästs även tanken om omsorg i miljön i olika mängd inom verksamheten

Det som visades tydligast genom vår undersökning var skillnaden av känslomässig involvering mellan de intervjuade. Samtidigt som förskollärarna var mycket engagerade i de barn de arbetade med förhöll de sig mindre känslomässigt än dagbarnvårdarna till dem. Samma sak gällde avdelningens material. Förskollärarna hade som ambition att verka som lärare och inte som extramamma. Dagbarnvårdaren däremot tog fasta på den omsorg de kände för sina barn och material och benämnde sig själva som extraföräldrar. Dessa olika utgångspunkter var tydligt befästa i miljön.

36

5.2.2 Hemmiljö både i förskola och pedagogisk omsorg

Som nämnts tidigare i arbetet utgick den största likheten ifrån mängden av hemliknande miljö som fanns inom de olika verksamheterna. Alla fyra miljöerna föll främst under hemliknandemiljö. De intervjuade hade olika förklaringar på detta. Dagbarnvårdarna beskrev detta som något positivt och väldigt viktigt för barnen. De poängterade ofta trygghetens lugnande påverkan på barnen och beskrev hur deras vision var att inreda så hemtrevligt som möjligt. Förskollärarna däremot hade ett lite mer komplicerat förhållande till begreppet hemmiljö. De beskrev dels att de delar av inredningen som påminde om hemmet förhöjde mysfaktorn och på så sätt var bra för barnen. Samtidigt beskrevs också hur de inte ville vara som ett hem utan istället ville få in mer av verkstadsliknandemiljö i sin verksamhet.

Nordin Hultman (2004:111-118) stödjer detta genom att mena att den form av miljö som förskollärarna strävar efter är den miljön som är vanligast inom förskolan idag. Hon menar att mycket av de traditioner som funnits genom åren lever kvar än idag. Hon menar dock också att många av dessa traditioner fått konkurrens av nya teorier om verkstadsmiljö vilket gjort att de idag består av en blandning mellan dessa två. Att både förskolan och den pedagogiska omsorgens miljöer främst bestod av hemliknandemiljö var det som vi såg som den största likheten mellan de två. Detta är dock enligt författaren helt naturligt när man ser till barnomsorgens traditioner. Barnomsorgen utgick ursprungligen helt ifrån tanken om omsorg vilket gjorde att miljön skulle utgå från hemmet. Och även om denna tanke till viss del lever kvar hos de pedagoger som ser detta som viktigt är den idag ofta uppblandad med verkstadsliknandemiljö.

5.2.3 Förskollärare argumenterar mer

Genom alla våra intervjuer märkte vi en klar skillnad i de intervjuades sätt att uttrycka sig. Förskollärarna kunde argumentera, inte nödvändigtvis bättre, men mycket mer än dagbarnvårdarna. Vid samma frågeställning svarade alltså förskollärarna med en större mängd svar än dagbarnvårdarna. Vid varje fråga som ställdes tog förskollärarna sakligt upp många olika argument. Många av svaren utgick även ifrån läroplanens krav på likabehandling: