behov av teknisk utveckling
4.5 Skillnader lokalt och nationellt
På den workshop som genomfördes inom projektets ram diskuterades vilka olika typer av projekt och vilka roller som aktörerna bör ha på en nationell respektive lokal nivå. Representanterna från både kommuner och myndigheter var överens om vilken typ av projekt som hör hemma på respektive nivå. Uppdelningen kan göras i form av teknikmognad och storskalighet. Ett projekt vars syfte är att utveckla ny teknik och ta fram prototyper och pilotanläggningar passar bäst på en nationell nivå, medan mer konkreta marknadsbyggande projekt som passar in i
kommunernas verksamhet och åtaganden är lämpliga på lokal nivå. Biogas är således en form av projekt som passar bra på lokal nivå. Sannolikt kommer däremot inte investeringar i etanol/DME anläggningar bekostas på lokal nivå. Investeringen är så stor att nationella medel måste skjutas till.
En sammanfattning av deltagarnas beskrivning av olika typer av projekt på lokal respektive nationell nivå är:
Lokalt:
• Investeringar i, samt utprovning och funktionstester av ny teknik som är någorlunda storskaligt. Identifiering av kunskapsluckor och svagheter. Det gäller främst relativt mogna produkter och tekniker som behöver utvärderas i verklig användning.
• Öka marknadsandelar, hjälp till att skapa en ny marknad för miljöteknik. • Informationsspridning om projekt mm till befolkning, om erfarenheter,
framgångar och problemområden med nya projekt/produktidéer. Visa att det finns möjligheter att komma tillrätta med miljöproblemen. Generera positiva signaler till kommuninnevånarna. Opinionsbildning, visa att kommuner och myndigheter tar sitt ansvar för att lösa
miljöproblematiken.
Nationellt:
• Nationella myndigheter har en mycket viktig roll att spela när det gäller att visa på tydlighet i strategier, långsiktighet, policyfrågor samt vid harmonisering av standarder och lagstiftning.
• Stöd till pilotanläggningar, stöd till storskaliga anläggningar med höga investeringskostnader och långsiktig ”payback”.
• Forskning och Utveckling på grundläggande nivå.
• Informationsspridning om projekt. Kompetensöverföring och förmedla erfarenheter mellan olika aktörer i landet. Hålla samman aktiviteterna som pågår inom ett område så att det råder tydlighet och att aktörer känner att men följer en gemensam väg framåt. Myndigheter bör också säkerställa att erfarenheter mm samlas och att behov av nya projekt och kunskaper identifieras och initieras.
Sammanfattningsvis konstaterades att denna uppdelning av ansvar och projekt för det mesta redan sker. Några övriga kommentarer som kom fram under
diskussionen var bl.a. att det finns en poäng i att ha teknikutveckling (F&U) även i kommunala projekt eftersom det är där mycket av kompetensen och erfarenheterna finns. Man skulle där behöva mer flexibilitet för att kunna hantera avvikelser och nya idéer ekonomiskt. Myndigheter skulle kunna hjälpa till genom att ha beredskap för en snabb hantering av eventuella tilläggsansökningar.
IEH7 är exempelvis en myndighet som skall förvalta bra idéer och sprida
information8.
Det saknas i dagsläget samordning mellan kommunerna i projekten. Snarare råder det i praktiken konkurrens om pengarna. Myndigheterna hävdar dock att samordning regionalt underlättar möjligheterna till bidrag.
Frågan om politikerna påverkar vad som skall göras och vad som skall satsas på var också uppe till diskussion och det var en tydlig uppdelning mellan nationellt och lokalt även här. Kommunpolitiker påverkar sällan inriktning eller påverkar projekten. På nationell nivå har dock den politiska viljan stor inverkan på hur och vad man satsar pengar på.
Vid workshopen framfördes också att biogas lämpar sig framförallt för lokal/regional användning där det också finns avsättning för slammet. Biogasen kan användas antingen för energiändamål eller som fordonsbränslen efter uppgradering. Befintligt naturgasnät har i vissa fall varit en förutsättning för introduktionen av biogas som fordonsbränsle.
Mer storskaliga satsningar kräver också samarbete mellan kommunerna för att hitta lösningar. Detta stimuleras inte av utformningen av LIP/KLIMP där det är den enskilda kommunen som söker bidrag.
4.6 Diskussion och slutsatser
Den viktigaste framgångsfaktorn som kunnat identifieras för den aktuella typen av projekt att miljöarbetet är en högt prioriterad fråga i kommunen. Det är vidare mycket viktigt att det finns minst en, men helst flera, personer av typen ”eldsjälar” inom projektet såväl under initierings/uppbyggnadsfasen som under
genomförandefasen.
Två viktiga barriärer för den aktuella typen av projekt är:
• Orealistiska budgetar. • Brist på tilläggsfinansiering.
Det torde därför vara viktigt att beslutande tjänstemän och politiker inom kommunen inför ett beslut, är väl medvetna om vad kommunen måste bidra med vad gäller finansieringen av ett projekt. Detta kräver att den bidragssökande kommunen/projektägaren har tagit fram en välgrundad budget där det också klart
7
Institutet för Ekologisk Hållbarhet 8
framgår varifrån finansieringen av projektet skall komma och hur stor del som ligger på respektive finansiär.
Det torde även finnas ett behov av att tydliggöra för alla inblandade att en budget är en uppskattning/prognos av de beräknade kostnaderna och inte en fastlagd kostnad. För att möjliggöra en snabb administrativ hantering av en
förändrad budget kan det vara bra att det för varje projekt/åtgärd centralt avsätts en viss summa pengar för oförutsedda tillkommande kostnader som kan användas för utbetalning vid en justering av budgeten. Även i projektbudgeten bör den
bidragssökande medges att själv lägga in en post för oförutsedda utgifter för egen disposition vilken kan användas som en första buffert vid sådana händelser.
När en teknik uppnått en viss grad av mognad, vilket gör att den kan marknadsintroduceras, verkar inte den aktuella typen av projekt bidra till att generera slutsatser när det gäller behov av ytterligare teknikutveckling och behov av forskning och utveckling. Från den aktuella typen av projekt kan man dock få relativt mycket information om vilka praktiska svårigheter som finns och som skulle behöva lösas. Metanläckaget är ett tydligt exempel. Kommunerna var inte uppmanade att mäta eller redovisa detta. Därför har detta problem inte fått den uppmärksamhet som det förtjänar. Man har sett problemet i kommunerna, men har inte resurser att göra någonting år det i denna fas av projekten utan det tar man tag i nästa fas. Hade metanläckage mätts upp från början och hade olika
produktionstekniker testats inom LIP-medlens ram hade kanske redan nästa generation anläggningar kunnat innehålla effektiv läckagefri teknik.
Information och kunskap om och omkring projekten/åtgärderna har i första hand spridits inom den egna kommunen och inte främst avsett kunskaper/slutsatser och erfarenheter utan mer allmän information. Det bör dock vara angeläget att kunskaper och erfarenheter från projekten, sprids och då kanske främst till andra externa intressenter/kommuner med intresse av att genomföra liknande åtgärder. Genom informationsspridning av detta slag kan statliga medel generera
erfarenheter och kunskap som fler kan ta del av och som därmed på sikt minimerar behovet av fortsatt statligt stöd.
Då så oftast inte varit fallet i de aktuella projekten krävs det uppenbarligen, om den bidragsgivande myndigheten har synpunkter på detta, att det i bidragsbesluten eller på annat sätt villkoras om vilken information som skall spridas och till vem den skall spridas.
Det är förvånande att ”bara” två tredjedelar av de aktuella projekten genomfört någon form av informationsspridande åtgärder. Detta kan inte anses tillräckligt om man vill att satsade statliga medel skall generera en allmän kunskapshöjning och i det nu aktuella fallen även bidra till minskade utsläpp från transportsektorn.
Frågan om vilka olika typer av projekt som passar på lokal respektive nationell nivå diskuterades och identifierades av deltagarna på den workshop som hölls och sammanfattas nedan.
Lokalt:
• Investeringar i, samt utprovning och funktionstester av ny teknik som är någorlunda storskaligt. Identifiering av kunskapsluckor och svagheter.
Det gäller främst relativt mogna produkter och tekniker som behöver utvärderas i verklig användning.
• Öka marknadsandelar, hjälp till att skapa en ny marknad för miljöteknik. • Informationsspridning om projekt mm till befolkning, om erfarenheter,
framgångar och problemområden med nya projekt/produktidéer. Visa att det finns möjligheter att komma tillrätta med miljöproblemen. Generera positiva signaler till kommuninnevånarna. Opinionsbildning, visa att kommuner och myndigheter tar sitt ansvar för att lösa
miljöproblematiken.
Nationellt:
• Nationella myndigheter har en mycket viktig roll att spela när det gäller att visa på tydlighet i strategier, långsiktighet, policyfrågor samt vid harmonisering av standarder och lagstiftning.
• Stöd till pilotanläggningar, stöd till storskaliga anläggningar med höga investeringskostnader och långsiktig ”payback”.
• Forskning och Utveckling på grundläggande nivå.
• Informationsspridning om projekt. Kompetensöverföring och förmedla erfarenheter mellan olika aktörer i landet. Hålla samman aktiviteterna som pågår inom ett område så att det råder tydlighet och att aktörer känner att men följer en gemensam väg framåt. Myndigheter bör också säkerställa att erfarenheter mm samlas och att behov av nya projekt och kunskaper identifieras och initieras. Deltagarna konstaterade att denna uppdelning av ansvar och projekt för det mesta redan sker i Sverige.