Vilka skillnader ser yngre elever på fattigdom i Sverige och i världen och hur tror dem att de och andra kan påverka?

5.3.1 Skillnader på fattigdom i Sverige och i världen

Sju av åtta barn anser att det är skillnad på att vara fattig i Sverige och att vara fattig i andra länder. Muhammed från det mångkulturella området är dock osäker, han svarar att de i Irak har det sämre för de krigar mycket där. Vid det andra intervjutillfället säger han att det inte är

någon skillnad på att vara fattig i Sverige och ett annat land. Muhammed tror att de fattiga i Sverige arbetar med att städa.

Eleverna uppger olika platser i världen där de anser att det finns större fattigdom. Två av barnen från det svenska området nämner Kina och Louise från det svenska området nämner Bulgarien, Danmark och Italien. Jens från det svenska området tror att det finns många fattiga i Arabländerna, han menar att det är ett rikt land med mycket olja, trots detta finns det många fattiga människor där. Ifrån det mångkulturella området nämner två elever Irak och två elever Afrika som platser där det finns mycket fattigdom. Andra länder de nämner är Libanon, Bosnien och England.

Barnen nämner olika anledningar till varför de tror att det finns fattigdom på dessa platser. De två eleverna som nämnde Kina hade olika anledningar. Jens menar att han vet detta då han har sett det på tv, programmet heter Hipp hipp, vilket han berättar är ett humorprogram på svt. Andreas nämner Kina då han tror att det bor många människor där, han påpekar att det finns många fattiga där men också många rika. Detta har hans mamma berättat för honom. Han återkommer till detta under andra intervjun och tillägger då att:

Jo för det är så många människor i Kina så alla kan inte få plats i jobben.

Jens från det svenska området menar att en anledning att man blir fattig kan vara att USA släpper atombomber så att bostäder förstörs. Två av eleverna från det svenska området poängterar att de inte tror att det finns någon barnfattigdom i Sverige. Jens talar en del om fattiga barn då han säger att det finns barn som måste arbeta i andra länder. Han berättar också:

I Egypten är det bara pojkar som går i skolan, det har vi läst i en bok.

Detta är något Jens tar upp under båda intervjutillfällena. I det mångkulturella området nämner två av eleverna krig som anledning till fattigdom och då syftar båda eleverna på Irak. Ali från det mångkulturella området nämner att de fattiga bor i U-länder och Sara från det mångkulturella området menar att det finns fattiga människor överallt men bara rika människor i de rika länderna. Olivia från det mångkulturella området säger:

I Sverige då bor man ändå i en lägenhet men man kan inte köpa såna jätte dyra saker. Men om man bor i ett annat land så kanske man är fattig så liksom att man har bara lite pengar, 5 öre.

Olivia berättar även om fattigdomen i Sverige:

Kanske de som HAR råd och gå till skolan och så där, de kanske blir mobbade för att de är fattiga och så där.

Intervjuaren: Tror du alla går till skolan?

Olivia: Nä, men jag ville gärna att alla skulle gå till skolan och att det inte kostade något, massa utflykter.

5.3.1.1 Analys

Merparten av barnen anser att det är skillnad på att vara fattig i Sverige eller i andra länder. Muhammed från det mångkulturella området nämner att han tror att de fattiga i Sverige arbetar som lokalvårdare. Anledningen kan bero på att detta är ett typiskt lågavlönat arbete som oftare förekommer i det mångkulturella området än i det svenska området. Barnen i det mångkulturella området nämner platser som Irak, Libanon, Bosnien, Afrika, London och U- länder som platser där det finns mycket fattigdom. Vår tolkning är att dessa platser är betydelsefulla för dessa barn då de har sin bakgrund i dessa områden. Krig är en anledning till fattigdom enligt några av dessa elever, vilket också kan vara erfarenhetsbaserat. Afrika är ingen världsdel dessa barn har någon större anknytning till, men vi upplever att det är den världsdel som oftast förknippas med fattigdom. Eleverna från det svenska området nämner till största del andra platser än barnen i det mångkulturella området. Platserna dessa barn berör är Kina, Bulgarien, Danmark, Italien och Arabländerna. Alla dessa barn har svenskt ursprung och ingen bakgrund i de länder de talar om. Detta tolkar vi som att de har en annan bild av världen. Alla barnen är mellan sju och nio år, de har ingen större kännedom om världens länder och hur det ser ut där. Den kunskap de har om länder baseras på samtalsämne de hört i sin vardag. Jens från det svenska området skiljer sig från sina klasskamrater då han flera gånger under intervjuerna nämner olika platser och orsaker till fattigdom. Han är bland annat den enda från det svenska området som nämner Arabländerna, vilket flera av barnen från det mångkulturella området nämner. Vi tolkar det som att Jens har ett intresse för omvärlden då han känns väldigt kunnig i jämförelse med sina klasskamrater.

Hälften av eleverna från det svenska området påstår att det inte finns någon barnfattigdom i Sverige. Anledning till detta kan vara erfarenhetsbaserat då det svenska området är ett område med generellt bra ekonomi. Olivia från det mångkulturella området kommer in på fattigdom bland barn i Sverige. Hon talar om att inte kunna köpa dyra saker, bli utsatt för mobbing i skolan och att inte ha råd att följa med på utflykter med skolan. Vi ser det som att detta är något som förekommer i Olivias vardag och stadsdel.

5.3.2 Hur andra och de själva kan påverka de fattigas situation

Fem av åtta elever tror inte, eller kan inte komma på något de själva kan göra för att hjälpa de fattiga. Louise från det svenska området nämner att hon kan ge dem pengar vilket hon även säger att hon har gjort. Muhammed från det mångkulturella området säger:

Hjälpa dem att tigga. Eller så kan jag säga till min mamma att ge dem pengar.

Sara från det mångkulturella området säger:

Det jag får i veckopeng kan jag ge till dem i stället för att spara själv. Och mat.

Sex av åtta elever säger att deras föräldrar och andra vuxna kan hjälpa de fattiga genom att ge dem pengar, två elever nämner även att vuxna kan ge mat. Louise från det svenska området berättar att de fattiga brukar stå och sälja saker och då handlar hon och hennes föräldrar av dem. Malin från det svenska området säger:

Ett sätt är att ge lite pengar så att man har råd till några grejor i alla fall. Intervjuaren: Kan vi inte ge de mycket pengar?

Malin: Nej då blir ju ni fattiga

Andreas från det svenska området tror inte att de vuxna kan göra något för att hjälpa de fattiga. Olivia från det mångkulturella området tror först inte att det finns något de vuxna kan göra men säger sedan:

Men man kan ju hjälpa dem t.ex. det finns en affär och så finns det man kan, vad heter det, ge saker där, som är begagnade och sådär, som man inte använder mer. Och då kan det som blir över, det skickar man till länder som, det är barnhem till och då kanske.

Sex av åtta elever varav alla fyra från det mångkulturella området säger att Sverige kan hjälpa de fattiga genom att ge dem pengar. Olivia från det mångkulturella området säger först att hon inte vet, efter detta kommer en elev in i grupprummet. Efter att eleven har gått säger Olivia att hon tror Sverige kan ge pengar. Ali från det mångkulturella området och Louise från det svenska området nämner att Sverige kan ge de fattiga människor mat. Louise anser också att Sverige kan se till att de fattiga får sjukvård då det behövs. Andreas från det svenska området tror att Sverige kan göra något men vet inte vad. Malin från det svenska området säger:

De som kanske ska resa bort till ett annat land, så kanske statsministern kan ta deras telefonnummer så kan ju de ringa de som har flyttat från ett hus. Så kan ju han ringa de som är fattiga, så kan de bo den familjen i det huset.

Intervjuaren: Menar du att om någon ska åka iväg på semester så kan de fattiga låna deras hus så länge?

Malin: Alltså om de ska bo någon annanstans.

Två av eleverna från det mångkulturella området menar att Sverige kan bygga hus åt de fattiga, Sara säger:

När vi åkte där i Bosnien på vägarna har jag också sett att Sverige har hjälpt att bygga upp städerna och så. Sverige är faktiskt ett hjälpland som hjälper folk

Sara menar också att Sverige kan hjälpa de fattiga med att sätta dem i en skola. Andreas från det svenska områdets lösning på hur de fattiga kan hjälpa sig själva är:

Detta låter nog lite äckligt men man får nog leta ganska mycket pant och så får man ganska jättemycket pengar och så får man försöka tjäna ett jobb för dem, också kan man jobba.

5.3.2.1 Analys

Merparten anser att de som barn inte kan göra något för att hjälpa de fattiga. Vi ser detta som att de ser sig som maktlösa eftersom de är barn och inte har de resurser eller den förmåga som krävs för att en förändring ska ske. Ali från det mångkulturella området är den enda som ser hur man aktivt kan hjälpa de fattiga genom en handling istället för att skänka mat eller pengar. Det är flera som anser att vuxna kan hjälpa de fattiga. Detta kan bero på att barnen anser att vuxna har större resurser och förmåga att hjälpa. Flertalet elever tror att Sverige kan hjälpa de fattiga genom att ge pengar, vilket alla eleverna från det mångkulturella området tror. Vi tolkar detta som att eleverna från det mångkulturella området har mer erfarenhet om vad som behövs och görs för de fattiga. Sara nämner till och med att hon har sett hur Sverige hjälper de utsatta i Bosnien. Malin från det svenska områdets svar tolkar vi som ett fantasisvar som inte är verklighetsanknutet. Andreas från det svenska områdets idé om att de fattiga kan hjälpa sig själva genom att leta pant, är en upprepning på det han tidigare har sagt. Vi upplever att han förknippar pant med något som är nedvärderande.