En av våra femton informanter, en tjänsteman, anser att vi har en skola för alla idag. Han menar att målet, en skola för alla, är uppfyllt och det beror på att kommunen har satsat på resursskolorna. Han uttrycker det så här:
Eftersom den här tolkningen ofta görs av vad en skola för alla innebär skulle det kunna betyda att varje barn har rätt att gå hemma, i sin hemskola i en vanlig klass och det är inte så jag ser det. Då är det inte en skola för alla, för det barnet mår inte bra i den skolan. Då ser jag det tvärtom, att har man specialklasser och resursskolor där barnen under en tid får gå, alltid med målet att komma tillbaka till sin klass, då tycker jag vi har en skola för alla. Så jag tycker x kommun lever upp till uppdraget en skola för alla tack vare att dom satsat rätt mycket på resursskolor (T7).
Vad har då de övriga fjorton informanterna för vision om en skola för alla i den aktuella kommunen?
6.1.1 Vision
Informanternas bild av en skola för alla skiljer sig åt i många avseenden. Något som dock alla både politiker och tjänstemän är överens om är att elever är olika, har olika bakgrund och olika förutsättningar, därför är det viktigt att undervisningen är individanpassad. Informanterna har uttryckt detta på olika sätt till exempel:
För mig är det ju att alla barn oberoende av bakgrund, kön, handikapp ska få så bra utbildning som möjligt och få allt, lika rättigheter så att säga, utifrån sina förutsättningar, lika möjligheter (T5).
Så att för hela samhället så måste vi försöka få med alla efter var och ens förmåga och möjligheter och intressen och därför är det viktigt att vi individualiserar så mycket det går (P5H).
Alltså ha så långt som möjligt en individanpassad utbildning och där finns mycket, mycket mer att göra, jättemycket mer att göra (P7V).
Variationerna i svaren ligger bland annat i hur skolan ska organiseras för att tillmötesgå elevernas individuella behov. Det handlar om huruvida eleverna ska delas upp i olika skolformer, såsom grund- respektive särskola, om resursgrupper och skoldaghem ska finnas, om nivågruppering ska förekomma samt om fristående skolors berättigande. En av politikerna poängterar att hur skolan är organiserad är inte viktigt, när man talar om en skola för alla. Det viktiga är att alla känner sig trygga och kan få det de behöver för att växa som människor. Medan en annan politiker anser att det finns oerhört mycket att göra när det gäller organisation. Han menar att det är synd att rektorerna inte utnyttjar sin utökade frihet på detta område och att organisationen på många håll ser likadan ut idag som för tio till femton år sedan. En tjänsteman framhåller att organisation inte får vara så statisk som den är idag, vi måste våga pröva olika sätt för att nå framgång i att skapa en skola för alla.
6.1.2 Särskola
Flertalet av informanterna anser att särskolan ska finnas kvar som egen skolform och att särskolan ska vara lokalintegrerad med grundskolan. Hälften framhåller också att särskoleeleverna i den mån det är möjligt ska delta i grundskolans aktiviteter och att man ska se till vad varje enskild individ klarar av att delta i. En tjänsteman önskar att gränserna mellan särskola och grundskola suddades ut så att även elever i behov av särskilt stöd som går i grundskolan skulle kunna gå in i särskolans grupper i de fall där det passar för eleven. ”… alltså att man kunde gå emellan skolformerna i dom ämnena där man behöver, det skulle vara drömmen” (T1).
Av de informanter som anser att särskolan ska finnas kvar, motiverar tre personer det med att de är rädda för att de resurser som idag finns inom särskolan, i form av ekonomi och kompetens, kommer att gå förlorade om särskola och grundskola går ihop till en gemensam skolform. En av dessa tre säger: ”… det är ju också ett massivt stöd som garanteras om man är inskriven i särskolan” (P7V). En tjänsteman anger som motiv att så länge
grundskolan glömmer bort värdegrunden och bara fokuserar på ren kunskapsinhämtning och betyg så måste särskolan finnas kvar. Hon menar att dagens grundskola slår ut de svaga elever som inte klarar kraven och hon efterlyser en större samsyn när det gäller hur man ser på värdegrund kontra betyg och prestation.
Tre politiker och två tjänstemän påtalar att det är en vinst för grundskoleeleverna om de får möjlighet att träffa och umgås med särskoleelever i skolan. Någon anser att verksamheterna har mycket att tillföra varandra. En annan uttrycker det så här: ”… vi ska sätta särskolan i mitten för det här är faktiskt en rikedom att se att vi är olika som människor” (T8).
En politiker är tveksam till om särskolan måste finnas kvar som egen skolform. Hennes vision är att särskoleelever och grundskoleelever ska kunna gå i samma klass.
Jag är ju inte professionell där som kan avgöra det egentligen. /…/… man måste ju ändå tänka på hur dom får det inne i skolan också, men det måste ju vara mycket resurser, ni måste ju följa med mycket personal och kanske till och med bygga om och sånt /…/… men det skulle ju vara det mest fantastiska tycker jag (P2V).
En av informanterna, en tjänsteman anser att särskolan inte behöver finnas kvar. Hon hänvisar till förskolekulturen, där hon har sin bakgrund, och menar att i förskolan har man en annan tradition än i skolan när det gäller att ta emot alla barn. I förskolan har det alltid varit självklart att ta emot alla barn, oberoende av om barnet har vissa svårigheter eller inte är så duktig. I skolan däremot har det aldrig varit en självklarhet, att alla elever ska gå i samma klass eller samma skola.
Jag kan ju inte heller förstå varför barn som har en utvecklingsstörning eller den typen utav skada inte kan vara i en vanlig grupp. Utan varför dom ska behöva vara i särskilda klasser och särskilda skolor. Jag kan tänka mig att det kan vara en ekonomisk aspekt på detta (T2).
Även politikern (P2V), som är tveksam till om särskolan ska finnas kvar, hänvisar till förskolans arbetssätt och menar att skolan borde ta efter det mer för att kunna ta emot alla elever. Hon hävdar att det finns ett större utrymme i förskolan för varje individ att utvecklas efter sina förutsättningar.
6.1.3 Hemskola eller val av annan skola
Eleverna ska gå i sin hemskola, anser tre informanter. En tjänsteman säger: ”Jag tror att det farligaste man kan göra är att beröva ett litet barn sin naturliga miljö, av kamrater och i sin hemmiljö” (T5). Två andra informanter menar att det finns elever som kanske inte kan gå i sin hemskola av olika anledningar, men så långt det är möjligt ska det vara hemskolan som gäller för eleven. De poängterar att det är viktigt att eleven får vara i sitt sociala sammanhang. En annan av dessa informanter framhåller, att för en särskoleelev, som inte har några sociala kontakter i sin hemskola och därför blir ensam, kan det sociala sammanhanget vara i en annan skola, som ligger en bit bort.
För andra informanter är det inte viktigt att eleven får vara i sitt sociala sammanhang, i sin hemskola. Tre informanter anser istället att innebörden av begreppet en skola för alla ligger i att eleven tillsammans med vårdnadshavare har möjlighet att välja skola. Därför måste det finnas en mångfald av skolor och klasser, som har olika inriktningar, för eleverna att välja bland.
6.1.4 Nivågruppering, resursskolor, skoldaghem
När det gäller nivågruppering anser tre politiker från högerblocket att det är ett bra sätt att organisera undervisningen på. De menar att om man inte nivågrupperar hålls de bästa tillbaka och de svagaste hänger inte med. En av dessa tre hävdar att det är ett sätt att möjliggöra för elever att komma ifatt och kanske till och med hinna före andra. Det kan vara så att en elev har problem att hänga med en viss period av skoltiden. Han jämför det med en idrottare: ”… det kan man ju se med dom som tränar idrott, va, det går ju också upp och ner” (P3H). Samliga tre informanter framhåller att nivågrupperingen kan organiseras på ett naturligt sätt så eleven inget märker. Två politiker från vänsterblocket och två tjänstemän anser tvärtom, att det aldrig går att gruppera eleverna efter kunskapsnivå utan att de märker det. Eleverna förstår precis vad det handlar om, även om skolan försöker kamouflera det genom att sätta fina namn på grupperna. De menar att det är ett förnekande av eleven att nivågruppera. Två av dessa informanter hävdar att det är viktigt att det finns en kunskapsspridning i elevgrupperingarna eftersom barn lär av varandra.
Skolverket har ju varit väldigt tydliga i det att man inte ska nivågruppera barn. Alltså det kan ju på en skola finnas väldigt goda pedagogiska skäl till att man gör olika grupperingar men om det innebär att ett antal barn på en nivå alltid har matte ihop då har man ju egentligen gått förbi, tror jag, det som är tanken med en skola för alla, då har man ju gjort någonting annat av det. Forskning
visar också på att barn lär sig mycket av varandra och du har ju väldigt svårt att lära dig av någon annan om inte nivån är ganska spretig (T8).
De allra flesta informanterna anser att särskiljande lösningar, som placering av elever i resursskolor och skoldaghem, endast bör förekomma i undantagsfall och då man har prövat allt annat. Grundtanken ska vara att man ska behålla eleverna så långt det är möjligt på den egna skolan. En politiker menar att det dock inte får vara något självändamål att eleven ska gå kvar i sin klass eller skola, det måste vara bra för den enskilde eleven.
6.1.5 Exkludering av elever
Samtliga informanter är överens om att man i största möjliga mån ska undvika exkludering av elever. Exkludering bör förekomma endast i mycket speciella fall. Det som de flesta nämner som skäl till exkludering är när en elev är våldsam och aggressiv och när det föreligger fara för att eleven ska skada sig själv och andra. Ett par informanter nämner också gravt utvecklingsstörda och multihandikappade elever och menar, att i många fall kanske det inte på något sätt gagnar dem att vara bland andra elever. Ett par andra informanter anger att skäl till exkludering kan vara om en elev står under medicinsk behandling eller har någon sjukdom som gör att de inte kan vara i sin vanliga skola.
6.1.6 Fristående skolor
De tre politiker som förespråkar fristående skolor tillhör alla högerblocket. De menar att det ska finnas ett stort utbud av skolor med annan huvudman än kommunen. En av politikerna menar att fristående skolor borde kunna konkurrera ut de kommunala skolorna.
Är det så att någon grundskola är så dålig att dom inte kan ta hand om eleverna på rätt sätt och föräldrarna därmed väljer andra skolor så ska dom läggas ner. Vi ska inte ha skolor som inte klarar sin uppgift. För dom ska försöka ha så hög måluppfyllelse som möjligt. Det är eleverna dom är till för dom är inte till för att lärarna ska ta ut sin egen lön och bara för att finnas där år efter år, utan dom har en uppgift (P5H).
En annan av dessa tre politiker påtalar vikten av att fristående skolor vänder sig till alla och rekryterar från alla elevgrupper. Han menar att det ligger en fara i att vi får elitskolor, att fristående skolor endast rekryterar teoretiskt duktiga elever. Det bästa för elevernas mognad och socialisering är att det är ”en blandning av elever” (P3H).
De tre politiker vi intervjuat, som tillhör vänsterblocket, är emot fristående skolor. De menar att dessa skolor utgör en fara såtillvida att tanken på en skola för alla slås sönder. Alla tre trycker starkt på vikten av att man inte ska dela upp eleverna utan att alla elever får mötas i skolan oavsett bakgrund. De talar om att den svenska sammanhållna skolan har betytt mycket för det svenska samhället både när det gäller kunskap, förståelse och integration. "Skolan är ju en jätteviktig arena för att skapa den förståelsen, jag tror den är överlägset alla andra mötesplatser” (P7V). I och med att alla elever får möjlighet att mötas i skolan ökar förståelsen mellan olika grupper därmed minskar också riskerna för konflikter i samhället.
Jag ser det som en fara med friskolor, att man slår sönder det här med en skola för alla. Det är viktigt att alla får träffas och lära känna varandra, olika kulturer och religioner. Annars blir det den muslimska skolan, den kristna skolan, idrottsskolan liksom, man klumpar ihop. Man har ju visat, i undersökningar, att med den sammanhållna svenska skolan blir ju hela befolkningen rätt bra utbildad (P2V).
6.1.7 Ett annorlunda perspektiv
En politiker från högerblocket, har ett helt annat perspektiv på det här med en skola för alla än vad övriga informanter har. Hon hävdar att i socialdemokraternas definition av en skola för alla så menar man alla dom som faller utanför och det är inte samma sak som alla. Alla faller inte utanför. Hon menar att vi idag har en skola för alla om vi tänker på de svaga eleverna. Enligt henne är det de duktiga eleverna som kommer i kläm och inte får den stimulans de behöver. Hon säger:
… för vi har en skola för alla där vi menar alla dom som hamnar utanför, inte för alla som vill, som är duktiga. Om jag ska förklara det så här för dig. Barnen som kommer till skolan ligger på så många olika nivåer. En del kan inte ett ord, eller kan inte läsa eller kan inte räkna och en del läser flytande och har ett bra tal. För att det ska vara en skola för alla måste vi stimulera den där lilla Lisa som kan både räkna och läsa för att det ska bli meningsfullt också för den individen (P4H).
6.2 Inkludering
Under intervjutillfällena har vi frågat informanterna vad begreppet inkludering innebär samt vad skillnaden ligger i begreppen integrering och inkludering. Alla poängterar att inkludering måste vara för elevens bästa och efter elevens förutsättningar.
6.2.1 Olika perspektiv på inkludering
Begreppet inkludering betyder för de flesta informanter att eleven är med i något sammanhang. Fem informanter menar att det handlar om att eleven är i sitt sociala sammanhang och så långt det är möjligt får hjälp och stöd i sin ordinarie klass, på sin hemskola. En av de fem menar att elever som går i träningsskola kanske inte har någon omvärldsuppfattning och då är det inte viktigt att de går i skolan i sitt närområde för någonstans finns det en gräns.
En annan informant anser att inkludering är att man ska vara tillsammans med andra oavsett hurdan man är. Hon menar att detta skulle vara förödande för den eleven.
Tanken är fin, tanken är väldigt fin men du skulle inte sätta, skulle du sätta någon som aldrig eller som var rätt dålig i friidrott, att tävla mot Carolina Klüft. Skulle det vara fult mot den människan eller skulle det gagna den människan? För jag tycker vi ska tänka till. Jag skulle inte vilja tävla mot Carolina Klüft därför att jag vet att jag definitivt inte är lika duktig. Jag skulle, om jag ändå skulle behöva det, om det var min enda chans, då skulle jag bli totalt förtvivlad. För jag tycker det här med inkludering i all ära, så långt som möjligt, men går det inte så måsta vi hitta en annan lösning. Därför att vi får aldrig lämna en människa i sin förtvivlan (P4H).
För två informanter innebär inkludering inte att man är i sin ordinarie klass eller på sin hemskola. En av de två informanterna menar, att det aldrig kan vara tal om att eleverna ska gå i samma klass. Den andre av de två informanterna menar, att inkludering innebär att eleven känner sig hemma i sitt sammanhang, känner en samhörighet till klassen han/hon går i och sammanhanget kan mycket väl vara en resursskola.
Ett par informanter har aldrig hört ordet inkludering och ber om att få en definition. ”Det vet jag inte, vad menar ni med det? Om du har speciella ord så måste du förklara för mig” (P5H). ”Alltså jag använder aldrig ordet inkludering, du har kanske någon definition på ordet. Men när jag hör det så betyder det väl att alla ska vara med” (P6V).
6.2.2 Integrering-inkludering
Av de informanter som ger en definition av begreppet integrering så antar de flesta att det handlar om samhälls- och/eller gruppnivå. Två informanter talar om integration när det gäller bostadsintegration och invandrare. Tre informanter åsyftar att det har med lokalintegration att göra, att eleverna vistas i samma lokaler eller att olika klasser eller grupper samarbetar. Medan två andra informanter hänsyftar på både bostadsintegration och
lokalintegration. Hälften av informanterna härrör begreppet inkludering till att då är det något som sker på individnivå, att individen är en i gruppen, har en klasstillhörighet etcetera. Någon säger att: ”… då är det eleverna man talar om” (T1).
En informant menar att inkludering är när man placerar en elev i en klass och integrering innebär att eleven blir accepterad. Tre informanter menar att orden integrering och inkludering har samma betydelse. En av dessa tre menar att inkludering är ett modeord.
… ett modeord, ett heligt begrepp för många som alla tar i sin mun just nu, om några år så kommer begreppet att vara glömt och då har vi ett annat uttryck som vi kör med i alla sammanhang (T7).
De flesta informanterna ger en förklaring av begreppen integrering och inkludering, men alla uttrycker också sin osäkerhet. Nedan följer några av de kommentarer som vi fick när vi ställde frågan.
Jag har inte slagit upp dom, jag är inte svensklärare (P6V). Det är skillnad, men jag vet inte om det är rätt (T1).
Det har jag inte funderat på så jag vågar inte svara på den frågan (T8). Jag vet inte om jag tänkt fel i det här (T2).
Det är bara så här spontant som jag känner, eller är jag ute och cyklar (P2V). Jag vet vad det är, men det är en lek med ord, tycker inte om det (T7). Jag vet inte om jag var tillräckligt duktig (P7V).
Jag vet inte om det är rätt definierat men det är min tolkning (P4H).
Ja, jag vet inte om jag slagit upp dom och vad de står för men för mig… (T6). …så ser jag, så kan jag känna att jag uppfattar begreppen (P1H).
En av tjänstemännen slår fast att vi i skolans värld använder oss av en massa ord och tar för givet att alla menar samma sak. Hon anser att vi behöver en ordlista med förklaringar eftersom vi uppfattar saker och ting olika men också att vi måste ha en dialog om vi ska nå målet.
…vi har så mycket ord man skulle behöva en ordlista med förklaringar. /…/ …det är genom att kommunicera olika begrepp och företeelser som man kommer till någon slags gemensam bild. /…/… ju närmare man kommer då desto lättare blir samarbetet, och det är ju också viktigt att man lägger krafterna åt rätt håll, så man inte styr åt olika. En stor kraft (T4).
6.3 Utvecklingsbehov
När det gäller utvecklingen mot en skola för alla påtalar tre av informanterna att vi är på väg åt rätt håll. De anser att mycket har förändrats de senaste åren men framhåller samtidigt att det fortfarande är
lång väg att gå. En av dessa tre, en tjänsteman, säger: ”Mycket händer ju naturligtvis men ibland kan man känna att det är en stor koloss att vända på” (T2). En annan tjänsteman upplever det som ett problem att förväntningarna på skolan från politikerhåll är oklara.
… tidigare så har vi alltid varit överens om vad vi ska ha skolan till. Nu är man inte överens om det längre. Ideologierna spelar roll och man har lite olika syn på vad kunskap ska vara till. /…/ Vi professionella får liksom inga entydiga svar. Den ene politikern säger si, och den andre säger så. /…/ Och det här är ju en lite svår situation för oss som arbetar i skolan, att vi inte tydligt vet vad som förväntas av oss (T5).
Nedan redovisas informanternas synpunkter på vad som behövs utvecklas,