• No results found

Hur skulle skolan förändras om betygen togs bort? Nya arbetssätt

Frida, Dagny och Erika tror att de definitivt skulle kunna arbeta på ett annat sätt om de inte behövde sätta betyg. Även Bosse och Cecilia verkar se att arbetssätten på sikt skulle kunna förändras. Anna tror däremot inte att arbetssätten skulle förändras, eftersom målet fortfarande skulle vara att eleverna ska lära sig saker.

Fler skulle slappa

Anna tror att utan betyg skulle många elever slappa mer än vad de gör nu, speciellt de skoltrötta, och därmed skulle skolan tappa fler elever än vad den gör idag. Hon tror dock att de flesta eleverna ändå skulle fortsätta att läsa för sin egen skull.

Fortfarande någon slags kontrollfunktion

Bosse och Cecilia nämner att kravet på att ställa upp mål och kontrollera att eleverna når dem fortfarande måste finnas. Men att det går att nå kunskap utan betyg. De säger också att om man tog bort betygen idag, skulle kvaliteten sjunka drastiskt, och att det skulle kräva andra arbetsmetoder, helst ända från den dag eleverna börjar i skolan. På sikt skulle det nog fungera att ta bort betygen.

Annan motivation

Bosse talar om varifrån motivationen skulle komma om man inte hade betyg:

Den motivationen tror jag skulle komma utifrån, i så fall va, att man skulle ha en mycket tätare och bättre elevkontakt mellan lärare och elev. Att man har då ett förtroende… som gör att… mellan elever också va, att man kan få responsen. Det är precis om man jämför om man spelar i ett fotbollslag, du får aldrig ett betyg där, ändå så jobbar du och ger järnet för varandras bästa. Och skulle man då göra det i en situation… utan betyg, så skulle ju… det vara det ideala liksom att det, det skulle kunna vara att man jobbade för varandra, för att man vill lära ut till andra för att man själv vill lära sig, men för att man vill visa för sin lärare att man vill och att man kan. Men den grejen bygger lite på att man är där frivilligt, att alla moment är, gör man för att man vill bli bättre för att det här är jätte kul. Och där är inte skolan. […] Dit skulle man kunna eftersträva och dit skulle man kunna nå att man hittar den moroten istället att man som grupp, med läraren som ledare då, får nya mål som man kan eftersträva. Och därigenom lyfta gruppen och så. Men, dit är det långt… väldigt långt.

Dagny tror att det måste vara mycket mer eget ansvar för att det ska finnas en motivation och en drivkraft för eleverna att vilja lära sig. ”Och en sådan skola skulle jag, för elevernas skull vilja att det kom så småningom, och det tror jag att det gör”. Dessutom tror hon att det kräver att alla som vill får komma in på gymnasiet. ”Att det finns en plats för alla.”

Kunskapen och lusten i centrum

Frida tror att lärandet i skolan skulle bli mer lustfyllt utan betyg. Hon menar att som det är nu är allt så fixerat kring betygen, eleverna glömmer bort att det är kunskapen i sig som är det viktiga. Dessutom skulle kanske den enorma pressen försvinna som eleverna upplever av att de ständigt måste åstadkomma. ”Och det är därför jag tycker att det är roligare i sjuan för jag tycker att jag kan göra saker och ting lite roligare. Än att ständigt ha det här att det här ska bedömas utifrån det och det och det och det…” Hon tror att eleverna bättre skulle förstå att de lär för lärandets egen skull, om de inte fick betyg.

Mindre tidspress

Erika känner att hon skulle kunna arbeta mindre tidspressat utan betyg:

…i sjuan sätter man ju inga betyg och jag jobbar lite annorlunda där än jag jobbar i åttan och nian. […] samtidigt som man är lite rädd, så tror jag inte man ska vara så rädd för att ibland säga: ”Nej, det där struntar jag i och gör mer av det här” Så känner man, för det är så himla tätt vad man ska hinna med och vad det står att man ska få med och de ska ha betyg på det och det och det… De ska kunna det och det och det… Men om man har lite mer… fritt då går det att göra mycket mer av ämnena, om man inte har någon tidspress. Då skulle jag nog ändra lite mer, det skulle blir mer… lite fördjupningar […] om man inte har den här… tidspressen, som det faktiskt är, som betygen innebär, så gjorde man ju lite mer labbar och de kan få lite mer fria händer att hitta på egna experiment. Man kan stanna upp vid en sak ganska länge. Jag förstår

inte hur de har tänkt, de som trott att man ska hinna med alla de här områdena på ett år, det är ju helt sanslöst.

Inte heller Frida skulle ”driva saker och ting lika hårt, tidspressat så. Utan saker och ting ska ju få ta den tid det tar på något vis. Och den eleven kanske inte skulle behöva lämna in recensionen just den terminen, utan det kunde ju vänta till nästa. Men så är det ju inte idag, utan det måste bli klart till betygsättningen och så. […] Och det är ju för att det ska vara så rättvist som möjligt, för eleverna.”

Tror du att det finns någon risk med en betygsfri

12

skola?

Eleverna börjar slappa

Samtliga lärare tror att den största risken är att eleverna inte skulle bli motiverade till skolarbetet, att de skulle börja ”slappa”. Anna och Dagny uttrycker det som att eleverna behöver få en bekräftelse på vad de gör. Det skulle även kunna ges genom skriftliga omdömen eller beröm, men de tror att ett betyg tas på större allvar och är mer ”på riktigt”. Betygens betydelse för föräldrar

Erika menar att elever som får ett sänkt betyg, verkligen skärper sig eftersom det ”är inte roligt att gå hem med (betyget) till mamma och pappa”. Även Dagny nämner betygens betydelse för elevernas föräldrar. Hon menar att föräldrar är konservativa och att de värderar sådana saker som var aktuella för dem när de gick i skolan. Om eleverna bara skulle komma hem och säga att de ”fått beröm” skulle det inte värderas lika högt.

Det behövs ett rättvist mätinstrument

Cecilia ser risken att det utan betyg blir svårt att hålla löftet om en likvärdig skola och en skola för alla. Hon tycker att man måste ha någon typ av jämförande mätinstrument för att se att det är rättvist. Dessutom måste man fortfarande ha mål, annars finns det ingen mening med att gå i skolan. Eleverna måste lära sig och man måste specificera vad de ska lära sig. Däremot borde vägen och takten för att nå målen få variera.

Bosse ser en risk med att ett skolsystem utan några kontroller kan leda till att eleverna går igenom grundskolan utan att direkt få några kunskaper med sig.