I och med skolstrejk för klimatet som samhällsaktualitet tvingas skolan ta ställning till frågan. Som frontlinjebyråkrater kan skolledare och lärare slitas mellan medborgarna och sitt myndighetsuppdrag, men de kan också ha rollkonflikter där frontlinjebyråkratin konkurrerar med deras individuella moral. Det är en del av skolans arena och bidrar till en komplexitet i yrket (jmf Lipsky 1980). Friutrymmet att verka professionellt genom ett mångtydigt uppdrag bidrar till denna komplexitet och gör att det inte finns ett entydigt svar på hur skolledare och lärare ska förhålla sig till detta. Problemrepresentationerna förekommer dock både tillsammans i materialet och ibland överlappande. I skärningspunkten mellan frontlinjebyråkraternas friutrymme och problemrepresentationerna om lag eller moral kan ställningstaganden för vilken roll politisk aktivism har i skolan förtydligas genom nedanstående modell [figur 3]. Utifrån skolans ledning, styrdokument och uppdrag som frontlinjebyråkrater kan lärare uppleva friutrymme i olika utsträckning, vilket den horisontella axeln visar. Den vertikala axeln visar om subjekten ansluter sig till problemrepresntationen om lag eller moral. Totalt visar figuren den mångfald av positioner som lärarna kan anta i diskursen om skolstrejk för klimatet.
[Figur 3.]. Möjliga positioneringar avseende politisk aktivism i skolan för skolans frontlinjebyråkrater utifrån problemrepresentationerna lag respektive moral.
Lag Hög grad av
friutrymme
--- Låg grad av friutrymme
7.
Diskussion
I denna avslutande del av uppsatsen diskuteras slutsatser mot bakgrund av studiens två frågeställningar. För att placera studien i ett forskningsmässigt sammanhang relateras detta till den tidigare forskning som togs upp i kapitel 2, Forskningsöversikt. Vidare följer en reflektion av hur uppsatsen kan ses som ett bidrag samt vad som vore intressant att undersöka vidare gällande politisk aktivism i skolan.
7.1
Hur motiveras deltagande i skolstrejk för klimatet?
Kopplat till den tidigare forskningen om ungas politiska deltagande finns en rad intressanta iakttagelser. Politisk aktivism genom skolstrejk, som en form av protest gentemot den förda politiken, rimmar väl med de tendenser som tidigare forskning sett angående ungas politiska deltagande. I materialet syns en lojalitet gentemot skolan som samhällsinstitution, vilket kan tolkas som förtroende. Det verkar vara politikens output (resultat) snarare än det politiska systemet som aktivismen vill uppmärksamma. Den grupp unga som deltar i skolstrejk för klimatet kan tänkas komma från den tredjedel av unga som är ganska eller mycket intresserade av politik (jmf Skolverket 2010; Arensmeier 2012). Dock kan det förutom kollektiva incitament om att påverka den förda politiken också finnas selektiva incitament utifrån att Greta ses som en idol eller förebild. Därför är det svårt att säga hur engagerande eller insatta de som deltar faktiskt är, liksom att unga i en pro- aktivistisk kontext deltar mer eller mindre oreflekterat för att inte gå emot gruppens normer.
Forskningens bild av att demonstrationer ökar över tid i gruppen unga förstärks genom exemplet skolstrejk för klimatet, som mobiliserat väldigt många (jmf Bäck et al 2014). Politisk aktivism är en del av det nya landskapet för politiskt deltagande som bör ses som en än mer aktiv handling än ett passivt partimedlemskap. Samtidigt kan denna form av deltagande ses som ett uttryck för samhällsandan genom snabba rörelser via sociala medier och det faktum att de unga har möjlighet att engagera sig för en specifik fråga. Greta visar tydligt hur hon själv formar sitt budskap utifrån hennes egna drivkrafter, en faktor som utifrån forskningen kan ses som ett aktiverande av den jourhavande medborgaren för en fråga (jmf Amnå 2008). Skolstrejk för klimatet är ett avgränsat sätt för unga som vill ansluta sig att kanalisera sitt engagemang i den utsträckning de själva vill (jmf Ekman & Linde (red.) 2010; Bengtsson 2011). Ett talande exempel från empirin är att Greta bara uppmanar till politisk aktivism på vardagar när det är skola, medan helgerna väljs som en slags frizon från politiskt engagemang. På så sätt preciseras budskapet för att bli så effektfullt som möjligt. Detta kan möjligen förstås utifrån deltagandeparadoxen – skolstrejk för klimatet nyttjar skolan som arena för uppmärksamhet, men det fungerar samtidigt legitimerande för att kunna vara ”ledig” från engagemang på helger när det inte är skola (jmf Bäck, Teorell & Westholm 2006).
Det är en mycket intressant fråga vad strejken skulle vara utan just skolan som ständig förhandlingspool. Det gör den politiska aktivismen mer uppmärksammad i diskursen och påtaglig som just något aktivistiskt. Liksom Gandhi, Mandela och Parks leder det till att Greta i större utsträckning blir både hyllad och kritiserad på ett sätt som är svårt att föreställa sig utan skolan som arena för den politiska aktivismen. Det är just uteblivandet från skolan som verkar skapa spänningen mellan problemrepresentationen om medborgarens plikt att följa lagar och regler kontra den om den moraliskt ansvariga medborgaren. Spänningen vad man väljer kan ses som en referenspunkt för vad som motiverar deltagande i skolstrejk för klimatet, jämte de andra former av incitament och möjligheter att precisera det egna budskapet som vi gått igenom.
7.2
Hur kan ställningstaganden till skolstrejk för klimatet förstås
i relation till skolans kunskaps- och fostransuppdrag?
Vi kan se att när skolstrejk för klimatet vuxit och blivit så omfattande som det är våren 2019 krävs skolan på att ta ställning till fenomenet. Det verkar generellt finnas i huvudsak tre olika typer av ställningstaganden i diskursen om skolstrejk för klimatet bland skolans aktörer. Det första, och kvantitetsmässigt mest vanliga förhållningssättet i studiens empiri, är att skolledare väljer att gå på den organisatoriska linjen och hänvisa till skolplikt som princip. Detta ställningstagande kan ses grunda sig i två problemrepresentationer, nämligen problemrepresentationen om att medborgaren ska följa lagar och regler samt problemrepresentationen om den resultatansvariga skolan. Båda dessa problemrepresentationer står för att bevara skolans ordning i form av att eleverna ska närvara i den ordinarie undervisningen. ”Problemet” (jmf Bacchi) med skolstrejk för klimatet är om eleverna inte fullföljer sin skolplikt, för då kan inte skolan fullfölja sitt uppdrag. Skolstrejk för klimatet förstås inte per se vara en resurs för detta uppdrag, utan framställs snarare som ett störande moment. Skolans aktörer som ansluter sig till detta ställningstagande anammar en snäv tolkning av läroplanen, vilket begränsar deras friutrymme som frontlinjebyråkrater till en låg grad. Detta kan liknas med Fjellströms (2004) organisationsetik på skolan, avseende att gemensamma regler för organisationen ska efterföljas.
Den andra typen av ställningstagande handlar om det rakt motsatta, nämligen att skolledare nyttjar sitt friutrymme till att tolka policyn (läroplanen) till förmån för att kunna använda skolstrejk för klimatet inom ramen för skolans uppdrag. Enligt Fjellströms forskning skulle detta kunna liknas med verksamhetsetik, det vill säga mål förenliga med verksamheten. Kanske används detta ställningstagande i kombination med en kollektiv eller personlig etik som motiverar ställningstagandet, vilket innebär att vi rör oss med hög grad av friutrymme och kan ta hänsyn till olika moraliska aspekter snarare än lagen allena. Att se på skolstrejk för klimatet som en resurs för skolans kunskaps- och fostransuppdrag är ett betydligt mer flexibelt förhållningssätt än som i ställningstagandet ovan endast hänvisa till skolplikten. Detta understryker att detta ställningstagande kännetecknas av en hög grad av friutrymme.
Ett tredje sätt för skolans aktörer att ta ställning i diskursen om skolstrejk för klimatet är också att delegera friutrymmet till lärarna. Kanske skulle det kunna vara så att lärarna uppfattas ha ett större friutrymme att forma undervisningen i mötet med elever/medborgare, än skolledarna som har press från sina huvudmän att sköta verksamheten smidigt. Delegeringen kan vara praktisk och också logisk i meningen att lärarna ska få forma undervisningen genom sitt friutrymme. Det signalerar en tilltro till lärarnas professionalism och kunnande avseende både lärarnas respektive ämnen samt fostransuppdraget som uttrycks i läroplanerna. De skilda sätt som skolledare och lärare de facto förhåller sig till skolstrejk för klimatet är dock ett tydligt uttryck för att uppdraget som frontlinjebyråkrater är öppet för tolkning eftersom det är svårt att skapa distinkta regleringar i skolans kontext (jmf Lipsky 1980). I gränslandet mellan tolkningsutrymme och handlingsutrymme (utifrån upplevda krav och ramfaktorer) finns det reella friutrymmet för skolans aktörer. Utifrån figur 3. (se s. 42) om hur skolans aktörer kan positionera sig i förhållande till lag och moral respektive sitt friutrymme, kan nedanstående figur (4.) illustrera en förenkling om hur de tre olika ställningstagandena kan förstås utifrån ovan givna beskrivningar.
[Figur 4.]. Positionering av skolans aktörers ställningstaganden till skolstrejk för klimatet, inspirerad av frontlinje- byråkratiteorin (Lipsky 1980) samt diskursens problemrepresentationer om lag respektive moral.
Lag Hög grad av friutrymme S1 ---S3--- S2 Låg grad av friutrymme Moral Teckenförklaring:
S1 – Ställningstagande att hävda skolplikt
S2 – Ställningstagande att anamma skolstrejk för klimatet i skolans verksamhet S3 – Ställningstagande att delegera frågan om skolstrejk för klimatet till lärarna
Det bör noteras att S3, ställningstagandet att delegera frågan om skolstrejk för klimatet till lärarna, befinner sig på sidan om en hög grad av friutrymme och mitt emellan lag och moral. Detta kommer sig av att lärarna ges friutrymme att tolka kunskaps- och fostransuppdraget inom ramen för skolans uppdrag (lag), vilket kan innefatta en flexibilitet sett till innehåll och former utifrån både skolans kunskaps- och fostransuppdrag, men också lärarnas personliga syn på sitt uppdrag (moral). Idén bland skolledare som ansluter sig till detta ställningstagande är att de ger lärarna friutrymme att avgöra vad som är lämpligt sett till skolans kunskaps- och fostransuppdrag. Men vad som gynnar respektive begränsar friutrymmet är värt att reflektera över, eftersom ställningstagandet S3 inte säger något om hur lärarna faktiskt upplever sitt friutrymme. Därför är
det viktigt att också fokusera på lärarnas reella friutrymme, det vill säga relationen mellan deras tolknings- och handlingsutrymme. Även om underlaget är begränsat för att denna studie ska kunna dra några slutsatser om detta på allvar, så framkommer tendenser i diskursen som är viktigt att lyfta. I praktiken verkar det te sig aningen diffust hur lärare konkret ska hantera pålagan om att ta in skolstrejk för klimatet i undervisningen. Detta eftersom lärare har olika förutsättningar att snabbt planera om sin undervisning liksom har olika behov av fortbildning. Det gör att även om tolkningsutrymmet är stort så är handlingsutrymmet desto mindre och således krymper det reella friutrymmet. På så sätt verkar lärarnas friutrymme ha liknande karaktär i denna diskurs om skolstrejk för klimatet, som det hade i Karlefjärds (2011) studie, men det går utifrån empirin inte att dra några djupare konklusioner än så. För exempelvis samhällskunskapsämnet som mångdisciplinärt ämne kan vi tänka oss att dess stoffträngsel möjligen begränsar handlingsutrymmet (jmf Kristiansson 2015; Sandahl 2014). Detta ställer höga krav på samhällskunskapslärarens anpassningsförmåga för att kunna snappa upp elevers engagemang, men det kan också vara en risk att ramfaktorerna begränsar möjligheterna att kunna använda samhällskunskapsämnet som aktualitetsämne, vilket skulle kunna leda till att ett fenomen som skolstrejk för klimatet förblir en underutnyttjad potential som undervisningsresurs. Avslutningsvis är det viktigt att påpeka att förståelsen av skolstrejk för klimatet i relation till skolans kunskaps- och fostransuppdrag har en viss slagsida åt kunskapsuppdraget. Politisk aktivism i skolan kan faktiskt ur ett perspektiv förstås som en icke-fråga i diskursen, eftersom i mångt och mycket är det klimatet som sakfråga som framhålls. Det är en innehållsfråga för skolan snarare än politiskt deltagande som en del av skolans demokratiuppdrag. Samtidigt är det genom läroplanens skrivning om exempelvis ”främja aktning för […] vår gemensamma miljö” (Skolverket 1 § 1 2011a; 2011b), svårt att separera kunskap om från kunskap i ett förhållningssätt. Men ur just samhällskunskapsämnets perspektiv verkar skolstrejk för klimatet ändock ha en underutnyttjad potential för ämnets innehåll och förmågor. Här finns det en intressant grund för att diskutera vidare i både skolan och samhället och höja blicken för vad politiskt deltagande är. Detta är ett viktigt steg för att erkänna våra unga medborgare deras politiska agens.
7.3
Avslutande reflektioner
Genom att reflektera över studien i efterhand slås jag av vad spännande resultatet är. I diskursanalys kan man inte rikligt säkert veta vad man kan vänta sig i materialets skiftningar. En fundering som fanns på förhand var om polisk aktivism skulle komma upp i början av Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet under hösten 2018, för att därpå debatteras och sedan ebba ut. Materialet visar på rakt det motsatta: både debatten om skolplikten och skolstrejk som politiskt deltagande förstärktes markant i den andra tidsperioden våren 2019. Den kritiske skulle kanske här framhålla att den andra tidsperioden i tid räknat för urvalet var längre, men jag har två argument emot att det skulle förklara skillnaden. För det första fanns det i urvalet för T1 en mättnad i materialet, det vill säga, fler artiklar som undersöktes efter den valda perioden gav inget nytt i materialet och förekomsten avtog. För T2 fick jag däremot bestämma mig för att dra ett streck efter en viss
de två tidsperioderna, som speglar den utveckling rörelsen haft. Dessa aspekter motsäger dock inte undran över vilka resultat som skulle kunna ha framkommit om urvalet hade varit annorlunda avseende tid eller typ av studieobjekt. Det finns flera aspekter som skulle kunna vara intressanta att undersöka vidare, vilket jag snart återkommer till.