Det skriftliga omdömets betydelse

Resultaten från mitt arbete visar tydligt att det råder en bristande överensstämmelse mellan de statliga styrdokumentens intentioner och lärarnas och elevernas upplevelser och uppfattningar om skolans utvecklingssamtal. Med utgångspunkt i Faircloughs arbete kring kritisk diskurs- analys konstaterar jag att resultaten i arbetet uppträder i skärningspunkten mellan de offentli- ga styrdokumentens texter (textdiskursen enligt Fairclough), hur parterna i utvecklingssamta- let talar om och i utvecklingssamtalet (den diskursiva praktiken enligt Fairclough) och de so- ciokulturella förhållandena som innesluter utvecklingssamtalen på skolan (den sociokulturella praktiken enligt Fairclough). Grundtanken hos Fairclough är att sättet att tala är ett uttryck för social praktik d v s. lärares, elevers och föräldrars sätt att tala om utvecklingssamtalet också definierar den praktiska tillämpningen. Av mitt arbete framgår det emellertid att lärarna talar om utvecklingssamtalet i överensstämmelse med styrdokumentens texter – textdiskursen – medan den praktiska tillämpningen d v s. genomförandet i huvudsak är inriktat på värderingar och bedömningar av elevernas prestationer och rangordning i klassen. Lika tydligt visar resul- taten från intervjuerna att eleverna förväntar sig att bli bedömda och rangordnade, men samti- digt uttrycker de önskan om att få personlig hjälp med sin skolsituation. Fairclough anser att det råder konkurrens mellan olika diskurser och att gränserna är flytande. Det kan möjligtvis förklara dissonansen mellan sättet att tala om utvecklingssamtalet och beskrivningen av hur det talas i utvecklingssamtalet eller att en diskurs i högre grad påverkar den sociala praktiken mer än en annan. Elevers, lärares och föräldrars sätt att tala om utvecklingssamtalen och kon- kurrensen mellan olika diskurser avslöjar egentligen att förutsättningarna för ett öppet, fritt och demokratiskt utvecklingssamtal knappast existerar.

Uppkomsten av olika taldiskurser måste naturligtvis också relateras till den sociokulturella praktiken, som enligt Fairclough omsluter dem. Det är uppenbart att den studerade skolans kultur påverkar utvecklingssamtalens inriktning och innehåll. Samtidigt är det enligt Fair c- lough av yttersta vikt att analysera distinktionen mellan vad som är explicit och implicit i en text. Lärarna uttrycker explicit att utvecklingssamtalet skall följa de offentliga styrdokume n- tens intentioner och uttrycker hur viktigt det är att elevens totala skolsituation tas upp. Lika viktigt är det för lärarna att samtalet blir jämlikt och demokratiskt. Implicit framgår det eme l- lertid tydligt att utvecklingssamtalet enligt deras uppfattning ändå handlar om bedömning och rangordning. Det framgår av formuleringar kring hur samtalet skall förberedas och strukture- ras. Det påpekas i t ex. intervjuerna att omdömena till eleverna är viktiga. ”…de känner sig

förberedda.”, ”…går vi igenom och ser ifall de tycker det stämmer med vad lärarna bedömer i de olika ämnena” och ”Vad gör vi nu för att du skall klara dig över gränsen?”. Det är också uppenbart att kollegernas omdömen som underlag för utvecklingssamtalet har en stor betydel- se och att de ytterligare understryker fokuseringen på bedömning och rangordning. Ytterligare en förklaring är att lärarna anser sig ha den legala och genom omdömenas karaktär också den formaliserade makten att bedöma elevernas prestationer. Habermas tes om ”systemets kolo- nisering av livsvärden” tycks bekräftas.

Ytligt betraktat med tanke på lärarnas retorik kring det demokratiska samtalet skulle skolans sociokulturella praktik kunna betraktas som demokratisk och inriktad på elevens hela skolsi- tuation. Den kritiska diskursanalysen tyder emellertid på att skolans kultur snarare måste be- traktas som instrumentell med tanke på inriktningen på elevernas prestationer. Lika tydligt är att det skett ett metalärande hos eleverna, som gör att de också förväntar sig att utvecklings- samtalen skall ha den ovan nämnda instrumentella inriktningen.

Fairclough påpekar att ” I find it helpful to distinguish two subfunctions of the interpersonal function: the ´identity´ func tion – text in the constitution of personal and social identities – and the ´relational ´ function – text in the constitution of relationships” (Fairclough, 1995, s. 133). Analysen av intervjuerna har genomförts som en slags form – och betydelse – analys d v s. analysen visar att lärarna i intervjuerna anstränger sig att ge sin personliga mening till känna om utvecklingssamtalet. Två av lärarna betonar att de egentligen anser att

utvecklingssamtalet skall vara demokratiskt och en lärare anser att hans professionalitet ger honom rätt att avgöra hur utvecklingssamtalet skall genomföras. Det är också uppenbart att elevernas inlärda föreställningar – eller genuina förväntningar på utvecklingssamtalet – påverkar både formen och innehållet. Ett exempel på detta är att eleverna ger uttryck för uppfattningen att ”…de skulle ha kunnat påverka utvecklingssamtalet…”, men avstod. Det är rimligt att anta att det kan uppfattas som en slags bekräftelse av läraren på att samtalet

förlöper väl.

Frågan är om det skriftliga omdömet kring elevernas skolprestationer, som har utgjort en av- görande förutsättning för utvecklingssamtalets genomförande, är i överensstämmelse med bestämmelserna kring utvecklingssamtalet. I Grundskoleförordningen (7 kap. 2 §) anges an- gående den skriftliga informationen om elevens skolgång att ”Sådan information får dock inte ha karaktären av betyg”. Analyserna visade tydligt att omdömena mycket frekvent antingen direkt uttrycktes i betygstermer eller i betygsliknande formuleringar. Utformningen av dessa

omdömen har i hög grad styrt utformningen, värdegrunden och innehållet i de utvecklings- samtal, som har ingått i arbetet. Omdömena är också uttryck för det företrädarna för kritisk teori – främst Habermas – kallar för en snäv, instrumentell form av rationalitetsuppfattning. De analyserade utvecklingssamtalen är ensidigt upphängda kring elevernas skolprestationer och ger föga eller inget utrymme för andra perspektiv, som kunde vara mer angelägna för eleverna eller föräldrarna.