6 Innehållet i en F-skuldsanering
6.1 Skulder som får undantas från F-skuldsanering
Bedömning: Bestämmelserna i lagen om skuldsanering för
företagare om vilka skulder som får undantas från F-skuld-
sanering är förenliga med direktivet.
Skälen för bedömningen
Skulder som ingår i en skuldavskrivning enligt direktivet
Insolvensdirektivet innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse
om vilka skulder som ska ingå i en skuldavskrivning. Detta framgår
i stället indirekt genom tillämpningsområdet för direktivet och
genom att direktivet innehåller regler om att medlemsstaterna får
begränsa tillgången till skuldavskrivning för vissa skuldkategorier
eller utesluta dem helt från skuldavskrivning (artiklarna 1 och 23.4).
En sådan uteslutning eller begränsning av en viss skuldkategori är
tillåten om den är berättigad. I direktivet (artikel 23.4) anges
följande exempel på skuldkategorier för vilka undantag från
skuldavskrivning är tillåtna:
a) skulder med säkerhet,
b) skulder som härrör från eller har anknytning till straffrättsliga
påföljder,
c) skulder som härrör från utomobligatoriskt ansvar,
d) skulder rörande underhållsskyldighet som har sin grund i
familje-, släktskaps-, äktenskaps- eller svågerlagsförhållande,
e) skulder som uppkommit efter ansökan om eller inledande av det
förfarande som leder till skuldavskrivning, och
f) skulder som härrör från skyldigheten att betala kostnaderna för
det förfarande som leder till en skuldavskrivning.
Listan med exempel på skulder är inte uttömmande. Av skälen
framgår att medlemsstaterna bör kunna utesluta ytterligare skuld-
kategorier när det är berättigat (skäl 81). Vad gäller skulder med
säkerhet förtydligas vidare att det endast bör vara möjligt för
medlemsstaterna att undanta sådana skulder upp till säkerhetens
värde enligt nationell rätt och att resten av skulden bör behandlas
som en skuld utan säkerhet.
Föreningen av förfaranden
Det kan ibland vara så att en insolvent entreprenör har såväl
personliga skulder som företagsskulder och att dessa inte enkelt kan
skiljas åt. I direktivet regleras vad som ska gälla för en sådan situation
(artikel 24 och skäl 84). I den mån skulderna inte kan skiljas åt på ett
rimligt sätt så ska medlemsstaterna säkerställa att samtliga skulder
behandlas i ett och samma förfarande i syfte att entreprenören ska
erhålla en fullständig skuldavskrivning (artikel 24.1). I den mån
skulderna kan särskiljas får medlemsstaterna, i samma syfte,
föreskriva att skulderna behandlas antingen i separata men
samordnade förfaranden eller i ett och samma förfarande (artikel
24.2).
Skulder som ingår i en F-skuldsanering
Enligt lagen om skuldsanering för företagare omfattar en F-skuld-
sanering alla fordringar på pengar mot gäldenären som har upp-
kommit före den dag då inledandebeslutet meddelades (32 §). I lagen
listas dock ett antal undantag från denna huvudregel (33 §). Ford-
ringar på familjerättsligt underhåll samt fordringar förenade med
vissa förmånsrätter ingår inte i en F-skuldsanering (33 § 1–4). Vidare
undantas fordringar som inte är förfallna till betalning och som är
beroende av en motprestation samt tvistiga fordringar (33 § 5 och
6). Om en fordran är beroende av villkor, inte är till beloppet
fastställd eller inte är förfallen till betalning, får det bestämmas att
den inte ska omfattas av F-skuldsaneringen (34 § första stycket).
Om en fordran kan antas vara ogrundad ska den aldrig omfattas av
F-skuldsaneringen (34 § andra stycket).
Att fordringar som har uppkommit efter den dag då inledande-
beslutet meddelades, fordringar på familjerättsligt underhåll samt
fordringar förenade med vissa förmånsrätter får undantas från skuld-
avskrivning framgår direkt av direktivet (artikel 23.4 a, d och e).
Enligt lagen om skuldsanering för företagare gäller i likhet med
direktivet också att fordringar som är förenade med säkerheter är
undantagna enbart till den del säkerheten räcker till för betalning av
fordran. Undantaget för fordringar som inte är förfallna till betal-
ning och som är beroende av en motprestation tar sikte på sådana
fordringsförhållanden där prestationer ömsesidigt ska utväxlas. Av
förarbetena till bestämmelsen framgår att det är vanligt före-
kommande att företagare har leasingavtal och att det för de
företagare som inte har avvecklat sin verksamhet kan vara en
förutsättning för den fortsatta näringsverksamheten att ett sådant
avtalsförhållande kan fortsätta (prop. 2015/16:125 s. 135). Samma
sak kan tänkas gälla för t.ex. ett hyresförhållande. En F-skuld-
sanering bör inte motverka en företagares möjligheter att driva
vidare en näringsverksamhet. Undantaget för fordringar som inte är
förfallna till betalning och som är beroende av en motprestation får
därför anses berättigat och därmed godtagbart enligt direktivet.
Även undantaget för tvistiga fordringar får anses godtagbart
enligt direktivet. Utan ett sådant undantag skulle fordringar på mer
eller mindre lösa grunder kunna göras gällande i ett skuld-
saneringsförfarande och därmed ta i anspråk delar av gäldenärens
betalningsutrymme. Detta skulle kunna leda till att övriga borge-
närer motsätter sig F-skuldsanering vilket skulle äventyra hela syftet
med direktivet.
Vad gäller undantagen för fordringar som är beroende av villkor,
som inte är till beloppet fastställda eller inte är förfallna till betalning
är huvudregeln enligt lagen om skuldsanering för företagare att dessa
fordringar ingår i F-skuldsaneringen. Det är alltså endast om
Kronofogdemyndigheten beslutar att de inte ska ingå som det blir
aktuellt att undanta fordringarna. Av förarbetena framgår att
fordringar som kan tänkas omfattas av undantaget är exempelvis
skadeståndsfordringar, skattefordringar och borgensåtaganden
(prop. 2015/16:125 s. 257 f.). Gemensamt för flera av de fordringar
som kan bli föremål för undantag är att det inte alltid är klarlagt om
och i så fall när betalningsskyldighet kommer att inträda. Att Krono-
fogdemyndigheten ges flexibilitet att bestämma i det enskilda fallet
vad som ska gälla för dessa typer av fordringar är berättigat och
bedöms därför vara tillåtet enligt direktivets bestämmelser (artikel
23.4). Vad slutligen gäller undantaget för ogrundade fordringar så
innebär den bestämmelsen ett förtydligande av Kronofogdemyndig-
hetens utredningsskyldighet och tar sikte på bl.a. fakturabedrägerier
som innebär att det framställs grundlösa betalningskrav (prop.
2015/16:125 s. 259). Tanken är att bestämmelsen ska träffa sådana
fordringar som redan vid en översiktlig kontroll verkar ogrundade.
Att ogrundade fordringar inte ska kunna ingå i en F-skuldsanering
är självklart och undantaget får anses godtagbart enligt direktivet.
Sammantaget görs alltså bedömningen att lagen om skuld-
sanering för företagare är förenlig med direktivets krav vad gäller
vilka skulder som ska ingå i en skuldavskrivning. Om en F-skuld-
sanering beviljas, ingår som regel även sådana skulder som inte är
näringsrelaterade och det finns därför heller inte något behov av
någon särskild reglering med anledning av direktivets bestämmelser
om förening av olika skuldavskrivningsförfaranden.
In document
Insolvensdirektivet och reglerna om skuldsanering
(Page 48-51)