Insolvensdirektivet och reglerna om skuldsanering

Insolvensdirektivet och

reglerna om skuldsanering

Insolvensdirektivet och

reglerna om skuldsanering

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Omslag: Regeringskansliets standard

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2021

ISBN 978-91-525-0030-9

Innehåll

Promemorians huvudsakliga innehåll ... 5

1

Författningsförslag ... 7

1.1 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen

(2016:675)... 7

1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (2016:676) om

skuldsanering för företagare ... 10

1.3 Förslag till lag om ändring i

skuldsaneringsförordningen (2016:689)... 13

2

Ärendet ... 15

3

Insolvensdirektivet och dess genomförande ... 17

3.1 Insolvensdirektivets syfte och innehåll ... 17

3.2 Genomförandet av insolvensdirektivet ... 19

4

En beskrivning av reglerna om skuldsanering för

företagare ... 23

4.1 Allmänt om skuldsanering ... 23

4.2 Särskilt om skuldsanering för företagare ... 24

5

Förutsättningar att beviljas F-skuldsanering ... 29

5.1 Insolvensdirektivets regler om skuldavskrivning ... 29

6

Innehållet i en F-skuldsanering ... 45

6.1 Skulder som får undantas från F-skuldsanering ... 45

6.2 Betalningsplanens längd ... 48

6.3 Rättsverkningarna av F-skuldsanering ... 51

7

Näringsförbud enbart på grund av insolvens ... 53

8

Skuldsanering för evighetsgäldenärer ... 57

9

Vissa bestämmelser om verktyg för tidig varning samt

om effektivitet och statistik ... 61

9.1 Inledning och avgränsning ... 61

9.2 Verktyg för tidig varning ... 62

9.3 Effektivare insolvensförfaranden ... 65

9.3.1

Rättsliga och administrativa myndigheter ... 65

9.3.2

Förvaltare i konkursförfaranden ... 69

9.3.3

Elektronisk kommunikation ... 73

9.4 Statistikinhämtning ... 75

10 Kronofogdemyndighetens betalningsförmedling ... 77

10.1 Säkerställande av att utbetalningar kan genomföras ... 77

10.2 Hantering av medel som inte kan betalas ut ... 82

11 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ... 87

12 Ekonomiska och andra konsekvenser ... 89

13 Författningskommentar ... 93

13.1 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen

(2016:675) ... 93

13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:676) om

skuldsanering för företagare ... 96

Promemorians huvudsakliga innehåll

Den 20 juni 2019 antogs i EU ett nytt direktiv på insolvensrättens

område. I promemorian behandlas genomförandet av

insolvens-direktivets regler om skuldavskrivning för entreprenörer och om

effektivare insolvensförfaranden. I promemorian lämnas förslag till

några förtydliganden i de svenska skuldsaneringsreglerna för att

säkerställa att svensk rätt lever upp till direktivets regler om

skuld-avskrivning för entreprenörer. I övrigt bedöms de svenska reglerna

stå i överensstämmelse med direktivet.

I promemorian behandlas även vissa frågor kopplade till

Krono-fogdemyndighetens roll som betalningsförmedlare i

skuldsanerings-verksamheten. Dessa frågor saknar samband med genomförandet av

det nya direktivet. Det föreslås att en borgenär som anmäler sin

fordran i ett skuldsaneringsärende samtidigt ska lämna uppgift om

borgenärens namn och person- eller organisationsnummer. Vidare

föreslås att inbetalda medel i ett skuldsaneringsärende som

huvud-regel ska betalas ut till borgenärerna genom insättning på bankkonto

och att Kronofogdemyndigheten ska ha möjlighet att hantera

inbetalda medel som när betalningsplanen i en skuldsanering har löpt

ut inte har kunnat betalas ut till en borgenär.

1

Författningsförslag

1.1

Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen

(2016:675)

Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (2016:675)

dels att 7, 19 och 41 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 41 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 §

Skuldsanering får beviljas om

gäldenären inte rätteligen kan

betala sina skulder och denna

oförmåga med hänsyn till

samtliga omständigheter kan

antas bestå under överskådlig tid

(kvalificerad insolvens).

Skuldsanering får beviljas om

gäldenären är insolvent och så

skuldsatt att han eller hon med

hänsyn till samtliga

omständig-heter inte kan antas ha förmåga

att betala sina skulder inom

överskådlig tid.

19 §

När ett inledandebeslut har meddelats ska detta genast kungöras i

Post- och Inrikes Tidningar. Om det finns särskilda skäl, får

kungörelsen införas även i en eller flera ortstidningar.

I kungörelsen ska varje borgenär som har en fordran mot

gäldenären uppmanas att inom en månad från dagen för kungörelsen

skriftligen

1. uppge sitt namn och person-

eller organisationsnummer,

1. anmäla sina fordringar mot

2. lämna närmare uppgifter

om fordringarna och andra

uppgifter av betydelse för

prövningen av ärendet, och

3. lämna närmare uppgifter

om fordringarna och andra

uppgifter av betydelse för

prövningen av ärendet, och

3. ange till vilket konto som

betalning ska ske.

4. ange till vilket konto som

betalning ska ske.

Fristen i andra stycket får förlängas till två månader, om det finns

särskilda skäl.

41 §

Inbetalda medel som tillhör borgenärerna jämte ränta ska

Kronofogdemyndigheten betala ut till borgenärerna en gång om

året.

Utbetalning till en borgenär

ska göras till det konto som angetts

av borgenären. Om det finns

särskilda skäl, får utbetalning

göras på annat sätt.

Om utbetalning till en

borgenär inte görs, ska en

under-rättelse skickas till borgenären.

41 a §

En borgenär förlorar sin rätt till

inbetalda medel enligt 40 § om

borgenären inte inom tre månader

från dagen för den sista

utbetal-ningen till borgenärerna enligt

beslutet om skuldsanering lämnar

sådana uppgifter till

Kronofogde-myndigheten att medlen kan

betalas ut till borgenären enligt

41 § andra stycket.

De medel som en borgenär har

förlorat sin rätt till ska fördelas

mellan övriga borgenärer och i

andra hand betalas tillbaka till

gäldenären. Om utbetalning eller

återbetalning inte är möjlig,

till-faller medlen staten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2022.

2. Bestämmelsen i 19 § i den nya lydelsen tillämpas inte för

ärenden där ett beslut att inleda skuldsanering har meddelats före

ikraftträdandet.

3. Den nya 41 a § tillämpas även ifråga om ärenden där

betalningsplanen löpt ut före ikraftträdandet.

1.2

Förslag till lag om ändring i lagen (2016:676)

om skuldsanering för företagare

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2016:676) om skuldsanering

för företagare

dels att 6, 8, 21 och 43 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 43 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 §

F-skuldsanering får beviljas om gäldenären är

1. en företagare som har varit engagerad i en näringsverksamhet,

om hans eller hennes skuldbörda till huvudsaklig del har anknytning

till denna verksamhet,

2. en företagare som är engagerad i en näringsverksamhet, om de

skulder som uppkommer i denna rätteligen kan betalas eller om

oförmågan att betala dessa skulder endast är tillfällig, eller

3. en närstående till en företagare, om den närståendes

skuldbörda till huvudsaklig del har anknytning till företagarens

näringsverksamhet.

Första stycket 1 hindrar inte

att en företagare som har varit

engagerad i en näringsverksamhet

beviljas F-skuldsanering om hans

eller hennes skuldbörda med

anknytning till

näringsverk-samheten gör att han eller hon

uppfyller kraven i 8 §.

8 §

F-skuldsanering får beviljas om

gäldenären inte rätteligen kan

betala sina skulder och denna

oförmåga med hänsyn till

samtliga omständigheter kan

antas bestå under överskådlig tid

(kvalificerad insolvens).

F-skuldsanering får beviljas om

gäldenären är insolvent och så

skuldsatt att han eller hon med

hänsyn till samtliga

omständig-heter inte kan antas ha förmåga

att betala sina skulder inom

En bedömning av om

gälde-nären är kvalificerat insolvent ska

göras även om hans eller hennes

framtida inkomstförhållanden är

oklara.

En bedömning av om

gälde-nären uppfyller kraven i första

stycket ska göras även om hans

eller hennes framtida

inkomst-förhållanden är oklara.

21 §

När ett inledandebeslut har meddelats ska detta genast kungöras i

Post- och Inrikes Tidningar. Om det finns särskilda skäl, får

kungörelsen införas även i en eller flera ortstidningar.

I kungörelsen ska varje borgenär som har en fordran mot

gäldenären uppmanas att inom en månad från dagen för kungörelsen

skriftligen

1. uppge sitt namn och person-

eller organisationsnummer,

1. anmäla sina fordringar mot

gäldenären,

gäldenären,

2. anmäla sina fordringar mot

2. lämna närmare uppgifter

om fordringarna och andra

uppgifter av betydelse för

prövningen av ärendet, och

3. lämna närmare uppgifter

om fordringarna och andra

uppgifter av betydelse för

prövningen av ärendet, och

3. ange till vilket konto som

betalning ska ske.

betalning ska ske.

4. ange till vilket konto som

Fristen i andra stycket får förlängas till två månader, om det finns

särskilda skäl.

43 §

Inbetalda medel som tillhör borgenärerna jämte ränta ska

Kronofogdemyndigheten betala ut till borgenärerna en gång om

året.

Utbetalning till en borgenär

ska göras till det konto som angetts

av borgenären. Om det finns

särskilda skäl, får utbetalning

göras på annat sätt.

Om utbetalning till en

borgenär inte görs, ska en

under-rättelse skickas till borgenären.

43 a §

En borgenär förlorar sin rätt till

inbetalda medel enligt 42 § om

borgenären inte inom tre månader

från dagen för den sista

utbetal-ningen till borgenärerna enligt

beslutet

om

F-skuldsanering

lämnar sådana uppgifter till

Kronofogdemyndigheten att

med-len kan betalas ut till borgenären

enligt 43 § andra stycket.

De medel som en borgenär har

förlorat sin rätt till ska fördelas

mellan övriga borgenärer och i

andra hand betalas tillbaka till

gäldenären. Om utbetalning eller

återbetalning inte är möjlig,

till-faller medlen staten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2022.

2. Bestämmelsen i 21 § i den nya lydelsen tillämpas inte för

ärenden där ett beslut att inleda F-skuldsanering har meddelats före

ikraftträdandet.

3. Den nya 43 a § tillämpas även ifråga om ärenden där

betalnings-planen löpt ut före ikraftträdandet.

1.3

Förslag till lag om ändring i

skuldsaneringsförordningen (2016:689)

Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringsförordningen

(2016:689) att det ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

7 a §

En underrättelse enligt 41 § tredje

stycket

skuldsaneringslagen

(2016:675) eller 43 § tredje

stycket lagen (2016:676) om

skuldsanering för företagare ska

göras av Kronofogdemyndigheten.

Underrättelsen ska innehålla

en upplysning om att borgenärens

rätt till inbetalda medel kan

komma att falla bort om

borge-nären inte lämnar sådana

upp-gifter till Kronofogdemyndigheten

att medlen kan betalas ut till

borgenären.

Underrättelsen får innehålla

även andra uppgifter och

upp-lysningar.

2

Ärendet

Europaparlamentet och rådet antog den 20 juni 2019 direktivet (EU)

2019/1023 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om

skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra

förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning

effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132

(insolvensdirektivet). Åtgärder för att införliva direktivet ska vara

genomförda senast den 17 juli 2022. Direktivet finns som bilaga 1.

Under förhandlingsarbetet har synpunkter på Europeiska

kommissionens förslag till direktiv inhämtats från berörda

myndigheter och organisationer. Synpunkterna finns tillgängliga i

ärendet (Ju2016/08869). Kommissionen har efter antagandet hållit

två genomförandemöten.

Direktivet innehåller regler om dels företagsrekonstruktion, dels

skuldavskrivning för entreprenörer. Det innehåller vidare regler om

att göra dessa och andra insolvensförfaranden effektivare.

Rege-ringen gav den 19 september 2019 en särskild utredare i uppdrag att

ta ställning till hur direktivets regler som rör företagsrekonstruktion

ska genomföras i Sverige (dir. 2019:60).

Rekonstruktionsutred-ningen (Ju 2019:07) ska redovisa sitt uppdrag senast den 26 februari

2021. I denna promemoria behandlas direktivets övriga delar och då

särskilt bestämmelserna om skuldavskrivning. Därutöver behandlas

vissa frågor som gäller Kronofogdemyndighetens uppdrag som

betalningsförmedlare i skuldsaneringsverksamheten. Dessa frågor

har sitt ursprung i en framställan från Kronofogdemyndigheten

(Ju2020/01942) och saknar samband med genomförandet av

direktivet.

3

Insolvensdirektivet och dess

genomförande

3.1

Insolvensdirektivets syfte och innehåll

Insolvensdirektivets övergripande syfte är att komma till rätta med

hinder mot den fria rörligheten för kapital, minska antalet konkurser

av i grunden fungerande företag och förbättra utsikterna för

företagare att få en andra chans. Förslaget är en del av arbetet med

kapitalmarknadsunionen och är en av de prioriterade åtgärderna i

kommissionens inremarknadsstrategi. Direktivet innehåller olika

insolvensrättsliga regler. Det är inte fullständiga regelsystem, utan

i stället grundläggande krav för mer centrala delar av olika

för-faranden, ofta i form av minimikrav.

Direktivet är indelat i sex avdelningar.

I avdelning I finns artiklar om syfte och tillämpningsområde,

definitioner samt verktyg för tidig varning för att upptäcka tecken

på insolvens hos en gäldenär.

Artikel 1 innehåller bestämmelser om direktivets syfte och

tillämpningsområde. I artikeln regleras också vad som inte omfattas

av direktivet.

Artikel 2 innehåller definitioner av centrala begrepp i direktivet,

såsom vem som ska anses vara entreprenör och vad som avses med

begreppen fullständig skuldavskrivning och betalningsplan.

Artikel 3 innehåller bestämmelser om att medlemsstaterna ska

säkerställa att gäldenärer har tillgång till ett eller flera verktyg för

tidig varning för att upptäcka insolvens hos en gäldenär. I artikeln

anges ett antal exempel på sådana verktyg. Vidare anges att

medlemsstaterna ska säkerställa att gäldenärer samt

arbetstagar-representanter har tillgång till information om verktyg för tidig

varning och till förfaranden och åtgärder som rör rekonstruktion

och skuldavskrivning.

I avdelning II finns artiklar om ett ramverk för förebyggande

rekonstruktion (artiklarna 4–19). Genomförandet av denna del av

direktivet ingår i Rekonstruktionsutredningens uppdrag (dir.

2019:60) och behandlas inte i denna promemoria.

I avdelning III finns artiklar om skuldavskrivning för insolventa

entreprenörer och om näringsförbud.

Artikel 20 anger att medlemsstaterna ska säkerställa att insolventa

entreprenörer har tillgång till åtminstone ett förfarande som kan leda

till fullständig skuldavskrivning. Artikeln innehåller vidare bl.a. vissa

grundläggande bestämmelser om formerna för skuldavskrivning.

Artikel 21 innehåller bestämmelser om

skuldavskrivnings-perioden. Enligt artikeln får den period efter vilken insolventa

entreprenörers skulder kan avskrivas fullständigt inte överstiga tre

år. I artikeln regleras också bl.a. hur starttiden för perioden för

skuldavskrivning ska beräknas.

Artikel 22 innehåller bestämmelser om näringsförbud.

Näringsförbud som meddelats enbart på grund av att en entreprenör

är insolvent ska enligt artikeln upphöra att ha verkan senast vid

skuldavskrivningsperiodens utgång.

Artikel 23 reglerar medlemsstaternas möjligheter att göra

avvikel-ser från direktivets regler om skuldavskrivning och näringsförbud.

Artikel 24 innehåller bestämmelser om förening av

skuld-avskrivningsförfaranden avseende företagsskulder och personliga

skulder.

I avdelning IV finns artiklar om effektivare insolvensförfaranden.

Artikel 25 innehåller bestämmelser om utbildning av personal i

domstolar och andra myndigheter som handlägger förfaranden om

rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning. Enligt artikeln ska

medlemsstaterna säkerställa att anställda som befattar sig med

sådana förfaranden har lämplig utbildning och sakkunskap och att

förfarandena hanteras skyndsamt.

Artikel 26 och 27 behandlar krav på utbildning och sakkunskap

för förvaltare i förfaranden som rör rekonstruktion, insolvens och

skuldavskrivning samt tillsyn över och ersättning till sådana

förvaltare.

Artikel 28 innehåller bestämmelser om rätten att kommunicera

vissa handlingar elektroniskt.

Artikel 29 och 30 innehåller bestämmelser om insamling av

uppgifter och om kommittéförfarande.

I avdelning VI finns slutbestämmelser.

3.2

Genomförandet av insolvensdirektivet

Bedömning: Direktivets regler om skuldavskrivning för

entre-prenörer motsvaras av det svenska skuldsaneringsinstitutet för

företagare. Det bör säkerställas att skuldsaneringsreglerna lever

upp till direktivets bestämmelser och syften. Det finns inte

anledning att nu gå längre än vad direktivet kräver.

Skälen för bedömningen

Allmänna överväganden vid införlivandet av direktivet

De delar av insolvensdirektivet som analyseras i denna promemoria

handlar om skuldavskrivning för entreprenörer (avdelning III och

del av avdelning I). Vidare analyseras hur direktivets bestämmelser

om effektivare insolvensförfaranden (avdelning IV) förhåller sig till

den svenska ordningen med skuldsanering och konkurs. Även

direktivets bestämmelser om statistik (avdelning V) berörs.

På EU-nivå finns sedan tidigare på insolvensrättens område

Europaparlamentets och rådets förordning

(

EU) 2015/848 av den 20

maj 2015 om insolvensförfaranden som reglerar frågor om

behörighet, lagval, erkännande och verkställighet (2015 års

insol-vensförordning). Direktivet är den första rättsakten på EU-nivå med

regler om materiell insolvensrätt. Det är avsett att gälla parallellt med

insolvensförordningen.

Direktivet syftar till att hederliga överskuldsatta entreprenörer

ska kunna få skuldavskrivning efter en rimlig tidsperiod så att de får

en andra chans. Det är viktigt med effektiva och rättssäkra

insolvens-rättsliga regler som bidrar till förutsebara förhållanden för företag

och investerare som verkar över gränserna. Det är vidare angeläget

att lagstiftningen uppmuntrar företagande och möjliggör

ansvars-fullt risktagande, samtidigt som den motverkar snedvriden

kon-kurrens och illojala beteenden. Direktivet fyller därvid en viktig

funktion genom att det innehåller regler för hur samhället kan hjälpa

seriösa företagare som misslyckats att starta om på nytt.

Ett EU-direktiv är bindande för medlemsstaterna när det gäller

det resultat som ska uppnås, men överlåter åt medlemsstaterna att

bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 288

i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Det innebär att

en medlemsstat vid genomförandet av ett direktiv inte behöver

använda sig av samma terminologi och systematik som direktivet.

Genomförandet måste dock innebära att det avsedda resultatet

uppnås. Medlemsstaterna ska också verka för en enhetlig tolkning

och tillämpning av EU-rätten.

Ett EU-direktiv måste alltså överföras till nationell rätt.

Inför-livandet av ett direktiv kräver emellertid inte nödvändigtvis att

bestämmelserna i direktivet återges i uttryckliga och specifika

för-fattningsbestämmelser. Det avgörande är att det i nationell rätt läggs

fast en rättslig ram som garanterar att direktivet tillämpas fullt ut på

ett tillräckligt klart och precist sätt. Enskilda ska ha möjlighet att

identifiera sina rättigheter enligt direktivet och göra dessa rättigheter

gällande. Finns det nationella regler som redan uppfyller direktivets

målsättning behövs inga särskilda åtgärder.

Skuldavskrivning enligt direktivet motsvaras av reglerna om

skuld-sanering för företagare som bör anpassas om det är nödvändigt

Direktivets regler handlar om att överskuldsatta men hederliga

entreprenörer ska säkerställas ett ramverk för att under ordnade

former få sina skulder avskrivna i syfte att kunna göra en skuldfri

nystart. Regler motsvarande direktivets bestämmelser om

skuld-avskrivning för entreprenörer finns i allt väsentligt i lagen (2016:676)

om skuldsanering för företagare och i skuldsaneringsförordningen

(2016:689).

Även om reglerna om skuldsanering har varit föremål för flera

reformer under årens gång utgör skuldsaneringsinstitutet som

sådant inte något nytt fenomen inom svensk rätt. Lagen om

skuld-sanering för företagare var emellertid den första i sitt slag när den

infördes 2016. I allmänhet är det en fördel om det är möjligt att

genomföra EU-direktiv i författningar som redan innehåller

be-stämmelser på det aktuella området. Tillämparna kan då lättare få en

överblick över relevanta delar av rättsordningen. Beträffande

direktivets regler om skuldavskrivning framstår lagen om

skuld-sanering för företagare därvid som den helt naturliga placeringen för

de eventuella lagändringar som kan krävas för att Sverige ska leva

upp till direktivets krav. Utgångspunkten bör dock vara att behålla

den befintliga systematiken och redan etablerade uttryck, i den

utsträckning det är möjligt.

Direktivet syftar till en minimiharmonisering. Medlemsstaterna

är alltså inte förhindrade att gå längre än vad som krävs för att leva

upp till direktivet. Till bilden hör att Sverige sedan tidigare redan har

regler för skuldsanering specifikt för företagare. Sverige får alltså

sägas vara ett föregångsland på området. Lagen om skuldsanering för

företagare har samtidigt endast varit ikraft ett fåtal år. Med hänsyn

till detta och då skuldsaneringsinstitutet som sådant utgör en väl

etablerad ordning för ekonomisk rehabilitering finns det inte nu skäl

att gå längre än vad som krävs för att leva upp till direktivet.

4

En beskrivning av reglerna om

skuldsanering för företagare

4.1

Allmänt om skuldsanering

Skuldsanering innebär att gäldenären efter ett avslutat

sanerings-förfarande befrias från ansvar för betalning av sina skulder, och

betyder därmed att avsteg görs från principen att ingångna avtal ska

hållas. Skuldsaneringssystemet bygger på tanken att grundläggande

betalningsoförmåga inte bara är ett problem för låntagare och

långivare, utan även för samhället i stort. Personer med stor

skuldbörda påverkas inte enbart ekonomiskt utan även socialt och

på andra sätt, t.ex. genom försämrad psykisk hälsa. Det huvudsakliga

syftet med skuldsanering är rehabiliterande på så sätt att svårt

skuldsatta människor kan få en möjlighet att lösa sina ekonomiska

problem och därigenom få en ny chans till ett drägligare och mer

samhällsnyttigt liv. Det är endast fysiska personer som kan beviljas

skuldsanering.

Möjligheterna för näringsidkare att få skuldsanering var länge

begränsade i förhållande till vad som gällde för personer med

privat-ekonomiska skulder. När skuldsanering för första gången infördes i

svensk rätt (se skuldsaneringslagen [1994:334] och prop.

1993/94:123) var aktiva näringsidkare helt undantagna från lagens

tillämpningsområde. Genom en senare lagändring öppnades

skuld-saneringsinstitutet upp för näringsidkare om det fanns särskilda skäl

för skuldsanering med hänsyn till näringsverksamhetens ringa

omfattning och enkla beskaffenhet (prop. 1995/96:5). Detta krav

behölls inledningsvis i 2006 års skuldsaneringslag men kom

seder-mera att ersättas med ett villkor om att de ekonomiska förhållandena

i näringsverksamheten skulle vara enkla att utreda. I förarbetena

angavs som skäl för reformen bl.a. att näringsidkare kan ha samma

behov av skuldsanering som andra fysiska personer och att den

hittillsvarande ordningen innebar onödiga begränsningar inte bara

för näringsidkare som gått i konkurs och som vill starta på nytt utan

även för näringsidkare som aktivt bedriver verksamhet (prop.

2010/11:31 s. 9 f.). Villkoret om att de ekonomiska

förutsätt-ningarna skulle vara enkla att utreda motiverades med att

skuld-saneringsförfarandet inte var avpassat för att hantera svårutredda

ekonomiska förhållanden.

För att minska riskerna med företagande och ge fler personer en

möjlighet till en andra chans infördes 2016 särskilda regler för

skuldsanering för företagare (s.k. F-skuldsanering) i lagen om

skuld-sanering för företagare. Genom samma lagstiftningsärende infördes

även en ny skuldsaneringslag (2016:675). I förarbetena angavs att

samhället måste tillåta en seriös företagare att misslyckas och, om så

sker, hjälpa honom eller henne tillbaka till ett normalt liv igen (prop.

2015/16:125 s. 50). Det övergripande syftet med den nya lagen om

skuldsanering för företagare är att förbättra förutsättningarna att

driva företag i Sverige och att gynna det tillväxtfrämjande

entre-prenörskapet.

Skuldsaneringsärenden enligt skuldsaneringslagen och lagen om

skuldsanering för företagare handläggs på i huvudsak samma sätt och

prövas av samma myndighet, dvs. Kronofogdemyndigheten.

Myndigheten agerar också betalningsförmedlare i

skuldsanerings-verksamheten vilket betyder att en gäldenär som huvudregel ska

betala till Kronofogdemyndigheten som i sin tur betalar ut medlen

till borgenärerna en gång om året. De båda skuldsaneringsformerna

har dock även betydande skillnader, bl.a. vad gäller villkoren för

skuldsanering, betalningsplanens längd, ansökningsförfarandet och

möjligheterna till omprövning. En annan skillnad är att vid vanlig

skuldsanering har gäldenären två betalningsfria månader om året

vilket inte gäller för F-skuldsanering.

4.2

Särskilt om skuldsanering för företagare

Tillämpningsområdet för lagen om skuldsanering för företagare

Lagen om skuldsanering för företagare gäller för företagare och

närstående till företagare (1 §). Med företagare avses en fysisk

person som är eller har varit engagerad i en näringsverksamhet,

antingen genom att driva eller ha drivit enskild näringsverksamhet

eller genom att vara eller ha varit företrädare för en juridisk person

som driver eller har drivit näringsverksamhet (2 §).

Villkor för F-skuldsanering

I lagen om skuldsanering för företagare anges ett antal övergripande

villkor som måste vara uppfyllda för att en företagare ska komma

ifråga för F-skuldsanering (6 §). F-skuldsanering kan beviljas både

för företagare som har varit engagerade i näringsverksamhet och för

företagare som vid tidpunkten för ansökan om skuldsanering

fortfarande är engagerade i sådan verksamhet. Villkoren för att

beviljas F-skuldsanering ser dock olika ut för aktiva respektive

tidigare aktiva företagare.

För företagare som tidigare varit engagerade i näringsverksamhet

gäller att skuldbördan till huvudsaklig del måste ha anknytning till

denna verksamhet. Av förarbetena framgår att med huvudsaklig del

avses som regel minst 70 % av gäldenärens totala skuldbörda (prop.

2015/16:125 s. 241 f.). Skulderna ska ha anknytning till företagarens

engagemang i näringsverksamheten och kunna härledas till den tid

som han eller hon var engagerad i verksamheten. Även skulder som

indirekt kan hänföras till gäldenärens näringsverksamhet ska dock

anses vara näringsrelaterade i lagens mening. Det är gäldenären som

har att visa att en skuld har anknytning till den näringsverksamhet

som han eller hon varit engagerad i. För en aktiv företagare gäller

inget krav på att skulderna ska vara näringsrelaterade. Däremot gäller

att själva näringsverksamheten måste vara solvent.

Endast företagare med allvarliga och varaktiga skuldproblem kan

komma ifråga för F-skuldsanering. I lagen uttrycks detta genom ett

villkor om att gäldenären ska vara kvalificerat insolvent (8 §). Detta

gäller för både aktiva och tidigare aktiva företagare. Samma villkor

om kvalificerad insolvens återfinns i skuldsaneringslagen.

Det är gäldenären som har att visa att det kvalificerade

insolvens-rekvisitet är uppfyllt. Vad gäller insolvensen krävs det att gäldenären

presenterar fullständig utredning som visar att han eller hon är på

obestånd. För obeståndets varaktighet räcker det att gäldenären visar

att han eller hon är så skuldsatt att han eller hon inte kan antas ha

förmåga att betala sina skulder inom överskådlig tid. Av förarbetena

framgår som tumregel att om gäldenären trots en fördubbling av

inkomsten ändå inte skulle klara av att betala sina skulder inom

överskådlig tid så är insolvensrekvisitet sannolikt uppfyllt (prop.

2015/16:125 s. 118 och 244).

F-skuldsanering får endast beviljas om det är skäligt med hänsyn

till gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden (10 §). I

lagen preciseras också vissa omständigheter som ska beaktas särskilt

vid skälighetsbedömningen. Uppräkningen är inte uttömmande.

Det är fråga om en allmän skälighetsbedömning, vilket innebär att

hänsyn ska tas till alla omständigheter som

Kronofogdemyndig-heten finner relevanta (prop. 2015/16:125 s. 247).

För att komma i fråga för F-skuldsanering gäller vidare att

verksamheten drivs eller har drivits seriöst, att gäldenären inte har

näringsförbud, att gäldenären har ett visst minsta

betalnings-utrymme och att gäldenären har sina huvudsakliga intressen i Sverige

(7 och 9 §§). Om gäldenären tidigare har beviljats skuldsanering, får

F-skuldsanering beviljas endast om det finns särskilda skäl (11 §).

Innebörden av en F-skuldsanering

F-skuldsanering innebär att en borgenär endast har rätt att få betalt

för sin fordran med den del av beloppet som ska betalas enligt den

betalningsplan som Kronofogdemyndigheten beslutar (49 §).

Borgenärer med fordringar som inte är kända i

skuldsanerings-ärendet förlorar rätten att få betalt. Till skillnad från vanlig

skuldsanering kan F-skuldsanering emellertid aldrig medföra att

gäldenären helt befrias från betalningsansvar under den tid som

betalningsplanen löper. Ett villkor för att beviljas F-skuldsanering är

nämligen att gäldenären har ett visst betalningsutrymme.

En F-skuldsanering omfattar som huvudregel gäldenärens

samtliga skulder. I likhet med vad som gäller för vanlig skuldsanering

anges dock i lagen ett antal slags fordringar som är undantagna från

en F-skuldsanering, t.ex. fordringar på familjerättsligt underhåll och

fordringar förenade med vissa förmånsrätter (33 §).

Betalningsplanens längd

Betalningsplanens längd vid F-skuldsanering är tre år (36 §). Det

finns ingen möjlighet att besluta om en kortare betalningsplan.

Betalningsplanen börjar att löpa från beslutet om F-skuldsanering.

Vid bestämmandet av tidpunkten för när betalningsplanen löper ut

ska den tid som inledandebeslutet gällt räknas av från

betalnings-planens längd, om det inte med hänsyn till gäldenärens agerande

efter beslutet är motiverat att räkna av en kortare tid.

Handläggningen hos Kronofogdemyndigheten

För att beviljas F-skuldsanering krävs att gäldenären ansöker om det.

Gäldenären ska i ansökan utförligt redovisa bl.a. sin ekonomiska

situation (13 §). Lagen om skuldsanering för företagare ställer i detta

avseende högre krav på gäldenären än vad som gäller enligt

skuldsaneringslagen. Det är i huvudsak gäldenären som ska prestera

den utredning som behövs för prövning av ett ärende om

F-skuld-sanering.

Ett beslut att inleda F-skuldsanering ska kungöras för att ge

okända borgenärer en möjlighet att anmäla sina fordringar (21 §).

När det finns tillräckligt med utredning i ärendet ska

Krono-fogdemyndigheten tillsammans med gäldenären upprätta ett förslag

om F-skuldsanering (27 §). Förslaget ska sändas till samtliga kända

borgenärer som ska ges tillfälle att yttra sig (28 §). Efter

yttrandefristens utgång ska Kronofogdemyndigheten besluta att

F-skuldsanering ska beviljas om villkoren för detta är uppfyllda (29 §).

Omprövning

Ett beslut om F-skuldsanering kan under vissa omständigheter

omprövas efter ansökan av dels en borgenär vars fordran omfattas av

F-skuldsaneringen, dels gäldenären själv (50 och 51 §§). En

omprövning kan leda till att F-skuldsaneringen upphävs eller att

beslutet om F-skuldsanering ändras. Vid en ändring av ett beslut om

F-skuldsanering får betalningsplanens längd bestämmas till som

längst fem år (53 §).

5

Förutsättningar att beviljas

F-skuldsanering

5.1

Insolvensdirektivets regler om skuldavskrivning

Syfte och tillämpningsområde

I det nya insolvensdirektivet framhålls att skillnaderna mellan

medlemsstater när det gäller förfaranden för skuldavskrivning leder

till ojämlika villkor för att få tillgång till kredit och till olika grader

av utdelning inom unionen (skäl 8). Det är framför allt

avskrivnings-periodens längd och villkoren för skuldavskrivning som skiljer sig åt

(skäl 4). I många medlemsstater tar det mer än tre år för insolventa

men hederliga entreprenörer att få sina skulder avskrivna och göra

en nystart. Ineffektiva ramverk för skuldavskrivning och

näringsförbud medför att entreprenörer måste flytta till nya

jurisdiktioner för att kunna göra en nystart inom en rimlig

tidsperiod. Det leder också till avsevärda merkostnader för både

borgenärerna och entreprenörerna själva (skäl 5 och 72).

I direktivet fastställs vissa minimiregler beträffande förfaranden

som leder till avskrivning av skulder som insolventa entreprenörer

ådragit sig (artikel 1.1 b och skäl 12). Det övergripande syftet med

direktivets regler om skuldavskrivning är att hederliga insolventa

eller överskuldsatta entreprenörer ska få fullständig

skuldavskriv-ning efter en rimlig tidsperiod varigenom de får en andra chans samt

att förfarandena för skuldavskrivning görs mer ändamålsenliga,

särskilt i syfte att förkorta dem (skäl 1).

Från direktivets tillämpningsområde undantas förfaranden som

berör gäldenärer som är fysiska personer som inte är entreprenörer

(artikel 1.2 h). Medlemsstaterna får dock utsträcka

tillämpnings-området för direktivet till att omfatta även sådana personer (se

avsnitt 8).

Vissa definitioner

Artikel 2 i direktivet innehåller definitioner. Flertalet definitioner

hänför sig till direktivets regler om företagsrekonstruktion och

behandlas inte i denna promemoria. Några definitioner avser dock

reglerna om skuldavskrivning.

Med entreprenör avses en fysisk person som utövar en

näringsverksamhet, en affärsverksamhet, ett hantverk eller ett yrke

(artikel 2.1.9). I skälen förtydligas att begreppet inte har någon

bäring på chefers eller företagsledares ställning (skäl 73). Detta ska

i stället behandlas i enlighet med nationell rätt.

Fullständig skuldavskrivning definieras som att verkställigheten

mot entreprenören angående dennes avskrivningsbara skulder

upphör eller att utestående avskrivningsbara skulder som sådana

upphävs, som en del av ett förfarande som kan omfatta realisering av

tillgångar eller en betalningsplan eller bådadera (artikel 2.1.10).

Med betalningsplan avses en plan som anger specifika

betalningsbelopp och betalningsdatum för en insolvent entreprenörs

betalningar till borgenärer eller en periodisk överföring till

borgenärer av en viss del av entreprenörens disponibla inkomst

under skuldavskrivningsperioden (artikel 2.1.11).

Vidare anges i direktivet att begreppet insolvens ska förstås enligt

definitionen enligt nationell rätt (artikel 2.2 a). Av skälen framgår

att definitionen kan ha formen av överskuldsättning (skäl 73).

Tillgång till fullständig skuldavskrivning

Direktivet innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att insolventa

entreprenörer har tillgång till åtminstone ett förfarande som kan leda

till fullständig skuldavskrivning (artikel 20.1 första stycket).

Med-lemsstaterna får som villkor för att få tillgång till skuldavskrivning

kräva att den verksamhet som en insolvent entreprenörs skulder

gäller ska ha upphört (artikel 20.1 andra stycket). Av skälen framgår

att det är upp till medlemsstaterna att välja om den skuldavskrivning

som tillhandahålls avser förfaranden som omfattar en

betalnings-plan, en realisering av tillgångar eller en kombination av dessa

alternativ (skäl 75).

Av direktivet framgår vidare att medlemsstater i vilka fullständig

skuldavskrivning är förenad med villkor om att entreprenören

återbetalar delar av skulden ska säkerställa att den tillhörande

återbetalningsskyldigheten bygger på entreprenörens individuella

situation och framför allt står i proportion till entreprenörens

utmätningsbara eller disponibla inkomst och utmätningsbara eller

disponibla tillgångar under avskrivningsperioden samt beaktar

borgenärernas rättmätiga intressen (artikel 20.2). Vidare föreskrivs

att medlemsstaterna ska säkerställa att entreprenörer vars skulder

har avskrivits har tillgång till relevant och aktuell information om

befintliga nationella ramverk för företagsstöd för entreprenörer och

att de kan utnyttja sådana ramverk (artikel 20.3).

I skälen görs vissa förtydliganden vad gäller förfarandet för

skuldavskrivning. Där framgår att medlemsstaterna får besluta hur

tillgång till skuldavskrivning ska erhållas, inklusive möjligheten att

kräva att gäldenären begär skuldavskrivning (skäl 73). Vidare får

medlemsstaterna föreskriva att rättsliga eller administrativa

myndig-heter antingen på eget initiativ eller på begäran av en person med ett

legitimt intresse kan kontrollera att entreprenören uppfyller

villkoren för att erhålla fullständig skuldavskrivning (skäl 82).

Begränsningar av rätten till skuldavskrivning

I direktivet regleras vidare möjligheten för medlemsstaterna att

behålla eller införa bestämmelser som hindrar eller begränsar

tillgången till skuldavskrivning (artikel 23). Medlemsstaterna ska

behålla eller införa sådana bestämmelser om den insolventa

entreprenören agerade ohederligt eller i ond tro enligt nationell rätt

gentemot borgenärerna eller andra intressenter när denne blev

skuldsatt, under insolvensförfarandet eller när skulden betalades

(artikel 23.1). Av skälen framgår att när de rättsliga eller

administrativa myndigheterna fastställer huruvida en entreprenör

har varit ohederlig kan de beakta omständigheter såsom (skäl 79):

a) skuldens art och omfattning,

b) vid vilken tidpunkt skulden uppstod,

c) vilka ansträngningar entreprenören har gjort för att betala

skulden och uppfylla rättsliga skyldigheter, inbegripet offentliga

tillståndskrav och kravet på korrekt bokföring,

d) handlingar från entreprenörens sida i syfte att hindra åtgärder

från borgenärers sida,

e) uppfyllande av skyldigheter när det råder sannolikhet för

insolvens som åligger entreprenörer som är företagsledare, och

f) efterlevnad av konkurrens- och arbetsrätt på unionsnivå och

nationell nivå.

Utöver att medlemsstaterna har en skyldighet att införa eller behålla

bestämmelser som hindrar eller begränsar tillgången till

skuld-avskrivning i vissa situationer så får medlemsstaterna göra det under

vissa väldefinierade omständigheter och om sådana avvikelser är

vederbörligen motiverade. I direktivet anges följande icke

uttöm-mande lista med exempel på när sådana hinder eller begränsningar

vad gäller tillgången till skuldavskrivning är motiverade (artikel

23.2):

a) om den insolventa entreprenören allvarligt har åsidosatt sina

skyldigheter enligt en betalningsplan eller någon annan rättslig

skyldighet som syftar till att skydda borgenärernas intressen,

inbegripet skyldigheten att maximera utdelningen till

borge-närerna,

b) om den insolventa entreprenören inte efterlever informations-

eller samarbetsskyldighet enligt nationell rätt eller unionsrätt,

c) vid otillbörliga ansökningar om skuldavskrivning,

d) vid en ny ansökan om skuldavskrivning inom en viss tidsperiod

efter det att den insolventa entreprenören beviljades en

fullständig skuldavskrivning eller nekades en fullständig

skuld-avskrivning på grund av en allvarlig överträdelse av informations-

eller samarbetsskyldigheterna,

e) om kostnaderna för det förfarande som leder till

skuld-avskrivningen inte är täckta, eller

f) om det behövs ett undantag för att säkerställa jämvikten mellan

gäldenärens rättigheter och en eller flera borgenärers rättigheter.

Särskilt om återkallelse av skuldavskrivning

Direktivet innehåller även regler för när en skuldavskrivning kan

återkallas. Medlemsstaternas möjligheter att behålla eller införa

sådana bestämmelser motsvarar vad som gäller för bestämmelser

som hindrar eller begränsar tillgången till skuldavskrivning (artikel

23.1 och 23.2). Av skälen framgår vidare att medlemsstaterna bör

kunna föreskriva en möjlighet att anpassa insolventa entreprenörers

återbetalningsskyldighet om deras ekonomiska situation avsevärt

förändras, oavsett om den förbättras eller försämras (skäl 74).

5.2

Vissa förtydliganden av skuldsaneringsreglerna

Förslag: Villkoret i lagen om skuldsanering för företagare om att

gäldenären ska vara kvalificerat insolvent ska förtydligas för att

lagen på ett tydligare sätt ska ansluta sig till den begreppsbildning

som används i direktivet. F-skuldsanering ska kunna beviljas en

gäldenär som är insolvent och så skuldsatt att han eller hon med

hänsyn till samtliga omständigheter inte kan antas ha förmåga att

betala sina skulder inom överskådlig tid. Motsvarande ändring

ska göras även i skuldsaneringslagen.

För att säkerställa att lagen om skuldsanering för företagare

uppfyller direktivets krav ska det vidare förtydligas att en

gäldenär som enbart till följd av sina näringsrelaterade skulder

uppfyller lagens villkor inte ska vara utesluten från

F-skuld-sanering på grund av att dessa skulder inte utgör en tillräckligt

stor andel av gäldenärens totala skuldbörda.

Bedömning: Förutsättningarna för att få F-skuldsanering enligt

lagen om skuldsanering för företagare och möjligheterna att

därefter starta om på nytt uppfyller i övrigt direktivets krav.

Skälen för förslaget och bedömningen

Direktivets krav på tillgång till skuldavskrivning

Genom lagen om skuldsanering för företagare existerar det redan i

Sverige en särskild form av skuldsanering för företagare som bygger

på att gäldenären följer en avbetalningsplan. Svensk rätt uppfyller

alltså insolvensdirektivets grundläggande krav om tillgång till

skuld-avskrivning. En företagare som har genomgått F-skuldsanering är

också oförhindrad att starta om på nytt.

Lagen om skuldsanering för företagare innehåller emellertid fler

bestämmelser än vad som följer av direktivet. Enligt lagen är det

Kronofogdemyndigheten som, efter ansökan av en gäldenär,

handlägger och prövar ansökningar om F-skuldsanering.

Krono-fogdemyndigheten agerar också betalningsförmedlare i

skuld-saneringsärenden. Det betyder att gäldenären som huvudregel

betalar till myndigheten som sedan betalar ut medlen till

borge-närerna en gång om året. I lagen finns därför bestämmelser om bl.a.

hur en ansökan om F-skuldsanering ska göras, hur handläggningen

hos Kronofogdemyndigheten går till och vilka möjligheter det finns

att överklaga beslut i skuldsaneringsärenden.

Direktivet innehåller inte ett komplett förfarande för

skuld-avskrivning utan endast ett antal minimiregler. Det är alltså tillåtet

för medlemsstaterna att komplettera direktivets regler i de delar det

behövs för att skapa ett sammanhängande system för

skuld-avskrivning (jfr skäl 73 och 82). Detta inbegriper möjligheten att låta

en myndighet administrera och hantera skuldsaneringsförfarandet.

Den nuvarande ordningen, med Kronofogdemyndigheten som

prövningsmyndighet och betalningsförmedlare, bedöms därför stå i

överensstämmelse med direktivet och kan behållas.

Tillämpningsområdet för lagen om skuldsanering för företagare

Direktivet innehåller en särskild definition av vad som avses med

entreprenör (artikel 2.1.9). Definitionen får direkt betydelse för

tillämpningsområdet för direktivet eftersom medlemsstaterna inte

är skyldiga att tillämpa direktivets regler på fysiska personer som

inte också är entreprenörer. Det finns samtidigt inget hinder mot att

medlemsstaterna tillämpar direktivet utanför dess egentliga

tillämpningsområde. Att lagen om skuldsanering för företagare även

gäller för närstående till företagare är alltså tillåtet.

Direktivets definition av entreprenör skiljer sig till ordalydelsen

från definitionen av företagare som är det begrepp som används i

lagen om skuldsanering för företagare. Definitionen av företagare tar

sikte på en fysisk person som är eller har varit engagerad i

näringsverksamhet medan definitionen av entreprenör omfattar den

som utövar en näringsverksamhet, en affärsverksamhet, ett hantverk

eller ett yrke. Vidare framgår att medlemsstaterna får kräva att

entre-prenörens verksamhet ska ha upphört. Att lagen om skuldsanering

för företagare möjliggör F-skuldsanering för såväl aktiva som

tidigare aktiva företagare är således förenligt med direktivet.

Det förhållandet att direktivets definition av entreprenör

omfattar även en fysisk person som utövar ett yrke skulle kunna

tolkas som att direktivet tar sikte på en bredare personkrets än vad

som kan sägas omfattas av tillämpningsområdet för lagen om

skuldsanering för företagare. Samtidigt framgår det av skälen att

direktivet endast tar sikte på entreprenörer verksamma i ett yrke

som egenföretagare (skäl 72) och att konsumenters

överskuld-sättning faller utanför tillämpningsområdet (skäl 21). Att direktivet

inte omfattar personer som är verksamma i ett yrke – i betydelsen

anställda – får även sägas framgå av det allmänna syftet med

direk-tivet. En jämförelse med andra EU-rättsakter bl.a. på

konsument-rättens område visar också att utövande av yrkesverksamhet brukar

ingå som ett led i definitionen av en näringsidkare (se t.ex. artikel 2.5

i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/770 av den 20

maj 2019 om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt

innehåll och digitala tjänster). Sammantaget görs därför

bedöm-ningen att direktivets definition av entreprenör ryms inom

tillämp-ningsområdet för lagen om skuldsanering för företagare och att det

därmed inte finns något behov av att ändra lagen i detta avseende.

Kravet på kvalificerad insolvens

Medlemsstaterna måste tillhandahålla skuldavskrivning i enlighet

med vad som föreskrivs i direktivet för entreprenörer som är

insol-venta. Det finns dock inte någon definition av insolvens i direktivet.

Detta begrepp ska i stället förstås i enlighet med hur begreppet

definieras i nationell rätt (artikel 2.2 a). Lagen om skuldsanering för

företagare utgår från att F-skuldsanering får beviljas om gäldenären

inte rätteligen kan betala sina skulder och denna oförmåga med

hänsyn till samtliga omständigheter kan antas bestå under

överskådlig tid (8 §). Detta villkor innehåller dels ett krav på

obestånd (insolvens), dels ett krav på att obeståndet ska vara av viss

varaktighet. Obestånd enligt lagen om skuldsanering för företagare

är detsamma som gäller enligt konkurslagen (1987:672).

Det har ända sedan införandet av skuldsaneringsinstitutet på

1990-talet gällt som villkor att gäldenären ska ha allvarliga och

varaktiga skuldproblem för att beviljas skuldsanering. Det var dock

först 2016 som kvalificerad insolvens som begrepp infördes i lagtext

i samband med att den nya skuldsaneringslagen och lagen om

skuldsanering för företagare trädde i kraft.

Att begränsa tillgången till skuldsanering till gäldenärer som är

svårt överskuldsatta motiveras av att ett allt för generöst system kan

påverka den allmänna betalningsmoralen negativt (prop.

2015/16:125 s. 118). Följderna av detta kan bli en restriktivare

kreditgivning med sämre finansieringsmöjligheter för potentiella

företagare. Om reglerna utformas på sådant sätt att företagare som

över tid klarar av att betala sina skulder får F-skuldsanering, riskerar

förtroendet för skuldsaneringsinstitutet att rubbas. Detta skulle i sin

tur kunna leda till att borgenärer i större utsträckning motsätter sig

att F-skuldsanering beviljas eller väljer att begära gäldenären i

konkurs. En sådan utveckling skulle motverka syftet med

regleringen om F-skuldsanering, dvs. att ge seriösa företagare en

andra chans.

Mot bakgrund av ovanstående görs bedömningen att det inte

finns skäl att sänka kravet på gäldenärens överskuldsättning om det

inte är nödvändigt för att Sverige ska leva upp till direktivet.

Huruvida det kvalificerade insolvensrekvisitet kan behållas i dess

nuvarande form blir i hög grad beroende av vilket utrymme

medlemsstaterna får anses ha när det kommer till att definiera

innebörden av begreppet insolvens. Några närmare riktlinjer för

detta ges inte i direktivet. Av skälen framgår dock att insolvens får

definieras som överskuldsättning. Någon allmängiltig definition av

detta begrepp finns inte i svensk rätt.

Det förhållandet att frågan om innebörden av begreppet

insol-vens har lämnats helt till medlemsstaterna att definiera enligt

nationell rätt talar för att det är förenligt med direktivet att begränsa

tillgången till F-skuldsanering till företagare med allvarliga och

varaktiga skuldproblem. Det framgår inte heller av direktivet att

medlemsstaterna måste ansluta sig till en viss på förhand given

innebörd av insolvens enligt nationell rätt. Att insolvens enligt

skälen till direktivet skulle kunna förstås som överskuldsättning

lämnar tvärtom utrymme för medlemsstaterna att använda även

andra eller nya definitioner. Dessutom torde en person som är

kvalificerat insolvent alltid vara överskuldsatt i den mening som får

anses följa av allmänt språkbruk. Det föregående talar för att det

skulle vara tillåtet att ha en särskild form av insolvensbegrepp enbart

för skuldsaneringsinstitutet.

Under alla förhållanden så anges i direktivet (artikel 23) att

väldefinierade och vederbörligen motiverade begränsningar av rätten

till skuldavskrivning får införas av medlemsstaterna (jfr den engelska

språkversionen där det talas om well-defined circumstances och

undantag som är duly justified). Detta får förstås på så sätt att

begränsningar är tillåtna om medlemsstaterna bedömer att de är

berättigade. Direktivet listar också ett antal exempel på situationer

då undantag alltid är tillåtna, bl.a. om det behövs för att säkerställa

jämvikten mellan gäldenärens rättigheter och en eller flera

borgenärers rättigheter (artikel 23.2 f). Som anges ovan har

gälde-närskretsen i skuldsaneringsärenden begränsats på i huvudsak

samma sätt under lång tid och den nuvarande ordningen har starka

skäl för sig. Ett villkor om att gäldenären ska vara kvalificerat

insolvent får därför anses berättigat.

Det finns alltså flera argument för varför den nuvarande

ord-ningen i lagen om skuldsanering för företagare är tillåten enligt

direktivet. Något som talar emot en sådan slutsats är samtidigt att

insolvens därmed skulle riskera att få olika betydelser för direktivets

olika delar. Begreppet insolvens förekommer nämligen även bland

reglerna om företagsrekonstruktion. Att vara kvalificerat insolvent

enligt lagen om skuldsanering för företagare är heller inte detsamma

som att vara insolvent enligt konkurslagen eftersom kraven vad

gäller betalningsoförmågans varaktighet skiljer sig åt mellan dessa

regelverk. Det kan därför förutses att det kan uppstå vissa

svårig-heter att förklara varför Sverige vid införlivandet av direktivet inte

anslutit sig till den gängse definitionen av insolvens enligt nationell

rätt och varför detta begrepp definieras på skilda sätt vid

införlivandet av direktivets olika delar. Rent språkligt är insolvens

dessutom inte samma sak som kvalificerad insolvens.

Sammantaget görs därför bedömningen att det kvalificerade

insolvensrekvisitet i lagen om skuldsanering för företagare behöver

justeras. Det grundläggande villkoret för att beviljas F-skuldsanering

bör därmed fortsättningsvis vara att gäldenären är insolvent. Det

finns dock inte skäl att sänka kravet på gäldenärens

överskuldsättning i förhållande till vad som gäller i dag. För att

säkerställa att skuldsaneringsinstitutet även i framtiden ska vara till

för gäldenärer med allvarliga och varaktiga skuldproblem måste

gäldenärskretsen därför snävas in. Direktivet tillåter att

medlems-staterna inför begränsningar av tillgången till skuldavskrivning om

begränsningarna är berättigade. Som krav utöver insolvens bör

därför gälla att gäldenären är så skuldsatt att han eller hon med

hänsyn till samtliga omständigheter inte kan antas ha förmåga att

betala sina skulder inom överskådlig tid. Genom att på detta sätt

separera kravet på insolvens från kravet på insolvensens varaktighet

ansluter sig lagen om skuldsanering för företagare tydligare till den

begreppsbildning som används i direktivet. Samtidigt tillgodoses de

sakliga skälen bakom dagens reglering. För att uppnå enhetlighet bör

det kvalificerade insolvensrekvisitet i skuldsaneringslagen få samma

utformning som i lagen om skuldsanering för företagare.

Skälighetsbedömningen

Med undantag för ett allmänt krav på insolvens så ställer direktivet

inte upp några särskilda villkor som ska vara uppfyllda för att en

entreprenör ska beviljas skuldavskrivning. I stället är det upp till

medlemsstaterna att införa sådana villkor under de förutsättningar

som anges i direktivet. Medlemsstaterna är dock skyldiga att behålla

eller införa bestämmelser som hindrar eller begränsar tillgången till

skuldavskrivning om den insolventa entreprenören har agerat

ohederligt eller i ond tro enligt nationell rätt (artikel 23.1).

Därutöver får medlemsstaterna införa sådana villkor så länge som

dessa är berättigade (artikel 23.2). Medlemsstaterna får alltså anses

ha en relativt stor frihet att införa nationella regler som begränsar

rätten till skuldavskrivning.

Lagen om skuldsanering för företagare ställer upp ett antal villkor

för att en gäldenär ska beviljas skuldsanering. För att beviljas

F-skuldsanering krävs bl.a. att det är skäligt med hänsyn till

gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden (10 §). Vid

skälighetsbedömningen ska särskilt beaktas omständigheterna vid

skuldernas tillkomst, de ansträngningar gäldenären har gjort för att

fullgöra sina förpliktelser, det sätt på vilket gäldenären har

medverkat under handläggningen av ärendet om F-skuldsanering

och skuldsaneringens betydelse för gäldenärens framtida

förvärvsförmåga (10 § andra stycket). Hänsyn kan dock tas även till

andra relevanta omständigheter. I förarbetena anges exempelvis att

gäldenärens agerande i ett eventuellt föregående konkursförfarande

kan beaktas (prop. 2015/16:125 s. 248). I detta avseende kan även

beaktas sådant oseriöst eller illojalt agerande i verksamheten som

inte är av sådan omfattning att det är oförsvarligt och därmed

automatiskt diskvalificerar gäldenären från F-skuldsanering (jfr 9 §

första stycket 1). Som exempel från äldre rättspraxis kan nämnas att

det inte har ansetts skäligt att bevilja skuldsanering i en situation då

skulderna uppkommit till följd av underlåtenhet att till staten betala

arbetsgivaravgift och för anställda innehållen A-skatt (se rättsfallet

NJA 1998 s 259).

Det allmänna skälighetskravet motiveras av att regleringen ska

vara flexibel och inte leda till stötande resultat. Skuldsanering av

fysiska personers skulder innebär många svårigheter, inte minst

därför att den enas skuldsituation inte är den andres lik. Om ett

skuldsaneringssystem ska vara ändamålsenligt och effektivt, måste

kriterierna vara angivna på ett sådant sätt att ingen utesluts från

tillämpningsområdet på grund av någon enstaka omständighet. Det

får därför inte vara utformat med så stela kriterier att skuldsanering

tvunget måste beviljas eller vägras så snart vissa lätt avläsbara fakta

är för handen.

Det allmänna skälighetskravet har inte någon direkt motsvarighet

i direktivet. Skälighetskravet och direktivets bestämmelser om att

tillgången till skuldsanering ska hindras eller begränsas i situationer

då den insolventa entreprenören agerat ohederligt eller i ond tro får

dock sägas ha i huvudsak samma syfte, nämligen att förhindra att en

skuldavskrivning leder till stötande resultat. Av skälen i direktivet

framgår också att de rättsliga eller administrativa myndigheterna vid

bedömningen av om någon agerat ohederligt ska ha en relativt stor

frihet att beakta olika omständigheter (skäl 79). De faktorer som vid

skälighetsbedömningen särskilt ska beaktas (10 § andra stycket) –

t.ex. omständigheterna vid skuldernas tillkomst och de

ansträng-ningar gäldenären gjort att fullgöra sina förpliktelser – återfinns i

stor utsträckning bland de exempel på omständigheter som får

beaktas enligt skälen i direktivet.