● Frågeställning 1 : Hur har filmskaparna av The Shining använt sig av filmfotografi, ljussättning, ljudläggning och musik för att kunna förmedla känslor av obehag? Kubricks filmadaption av The Shining präglas genomgående av okonventionalitet. Till att börja med var adaptionsprocessen väldigt okonventionell, då Kubrick valde att till stor del distansera sig från ursprungsmaterialet genom att ta bort många av dess aspekter samtidigt som han även lade till många nya. En mer traditionell adaption av The Shining från bok till film hade säkert också resulterat i att vissa ändringar hade tillkommit, men dessa hade då förmodligen mest varit där för att komprimera berättelsen och anpassa den för
filmformatet.
Många av de justeringar som Kubrick valde att göra till sin version av The Shining har medfört enorma förändringar i bland annat tematiken och karaktärsgestaltningen, då främst i porträtteringen av Jacks karaktär. I originalversionen av Stephen King har exempelvis den paranormala aspekten av berättelsen ett mycket större fokus och blir därmed mer utforskad. I Kubricks version är de paranormala aspekterna däremot väldigt vagt
framställda samtidigt som den även väljer att lägga ett större fokus på den psykologiska aspekten av berättelsen. Filmadaptionen suddar ut gränserna mellan det paranormala och det psykologiska, vilket lämnar ett mycket större utrymme för publiken att tolka och reflektera över filmens innehåll.
En stor del av obehaget i Kubricks version av The Shining härstammar ifrån den otydlighet som råder mellan gestaltningen av det paranormala och det psykologiska. Denna stora otydlighet i filmen är en direkt följd av Kubricks många tillägg och ändringar av
berättelsen. Kings roman innehar en vagare framställning av hur det övernaturliga förhåller sig till det mentala. I romanen råder det inga tvivel om att Hotellet är en hemsökt plats, vilket gör det paranormala temat till den främsta aspekten som framkallar obehag. Otydligheten i filmen bidrar som sagt till att publiken uppmuntras till att bilda en egen uppfattning om dess innehåll, men den bidrar även i sig till att skapa en större osäkerhet hos publiken, vilket kan väcka känslor av obehag.
Filmversionen skildrar även karaktärerna på ett annorlunda sätt jämfört med bokversionen. Den karaktär i filmen vars gestaltning skiljer sig mest från sin motsvarighet i boken är som sagt Jack. Till skillnad från sin porträttering i boken framställs Jack i filmen som en
osympatisk person i grunden redan innan han anländer till hotellet. Romanen gör det tydligt att det är en kraft från utsidan, i form av “The Overlook Hotel” och dess
övernaturliga inflytande, som hotar famljen Torrance. I filmen förekommer det även ett hot från familjens insida i form av Jack med hans alkoholproblem och våldsamma utbrott. Kubricks val att porträttera Jack som ett internt hot har dessutom en viss anknytning till The Uncanny och dess teorier, som vill skrapa på ytan och försöka åskådliggöra den djupare kontexten hos de familjära gestalterna. Jack bär i det här fallet på en inre demon i form av hans psykologiska dilemman som slutligen tar över hans medvetande. På så vis medför detta en obehagligare innebörd av karaktärens gestaltning.
Kubrick bryter vid många tillfällen mot de konventioner som råder inom filmskapande.
The Shining innehåller till exempel många kontinuitetsfel och bryter även mot
180-gradersregeln vid ett tillfälle. I en konventionell film brukar kontinuitetsfel och brott mot 180-gradersregeln anses vara misstag, men så är inte fallet med The Shining eftersom dessa är helt avsiktliga. Kubrick visar i filmen att han är väl bekant med filmskapandets konventioner, vilket gör att han på ett medvetet sätt kan bryta mot dessa i olika
gestaltningssyften. De många kontinuitetsfel som förekommer inom scenografin existerar exempelvis i syfte att desorientera publiken, då det är tänkt att hotellet ska efterlikna en labyrint. The Shinings desorienterande scenografi vilseleder publiken när de under filmens gång försöker orientera sig i hotellet för att förstå hur de olika lokalerna och korridorerna hör samman. Scenografin i filmen bidrar till att skapa känslor av obehag, då den går emot publikens uppfattning om hur saker och ting bör hänga ihop i hotellet. Diskontinuiteten skapar även obehag genom att den förmedlar att det är någonting onaturligt med ”The Overlook Hotel”, trots att byggnaden på ytan verkar vara en väldigt vacker och inbjudande plats.
I filmadaptionen valde Kubrick att gestalta ”The Overlook Hotel” på ett väldigt okonventionellt sätt. Hotellet framställs i filmen som en vacker och välbelyst byggnad istället för att gestaltas som en mer typisk hemsökt plats som exempelvis är nedgången och mörk. Precis som det tidigare nämnts i texten ville Kubrick att hotellet skulle se autentiskt ut och att han ansåg att byggnadens labyrintiska egenskaper och enorma rum skulle räcka
för att skapa en obehaglig atmosfär. Kubrick utnyttjade exempelvis den enorma scenografin i kombination med vidvinkelobjektiv för att skapa bilder där karaktärerna uppslukas av de omgivande lokalerna. Många av bilderna i filmen är också symmetriskt komponerade med centralperspektiv för att skapa negativa ytor som hjälper till att gestalta karaktärerna som oerhört små i jämförelse med hotellet. Kontrasten mellan storleken på karaktärerna och miljöerna i många bilder i filmen skapar känslor av obehag, då den förmedlar karaktärernas utsatthet inför en större makt samt deras hjälplöshet i situationen. Några andra okonventionella aspekter av filmens fotografi är de tydliga influenserna från stillbildsfotografi och hur ljussättningen har använts för att gestalta miljöerna och
karaktärerna. Som det tidigare nämnts i texten har rörliga bilder en större koppling till fiktion än vad stillbilder har, då dessa istället ofta brukar förknippas med återgivelser och dokumentationer av verkligheten. De stillbildsinspirerade bilderna bidrar till att filmen kan upplevas få en mer dokumentär känsla än en mer traditionell skräckfilm som saknar dessa influenser. Filmens praktiska ljussättning bidrar till att skildra hotellets lokaler och
karaktärer på ett mer verklighetstroget sätt än vad en mer ordinär skräckfilm kanske hade valt att göra. Till skillnad från en mer konventionell skräckfilm avstår The Shining från att använda en ljussättning som är mer typiskt för genren, som exempelvis nyttjar skuggor och stora kontraster mellan ljus och mörker. Fotografiets dokumentära gestaltning i
kombination med den praktiska och verklighetstrogna ljussättningen hjälper till att skildra ett mer realistiskt utseende i filmen. Den visuellt realistiska återgivelsen i fotografiet kombinerat med filmens övernaturliga tema förmedlar en otydlig blandning av det verkliga och det paranormala. Otydligheten i filmen över vad det är som är verkligt eller inte skapar en osäkerhet från publiken och bidrar därmed till att skapa känslor av obehag.
En annan för sin tid okonventionell aspekt av filmfotografiet i The Shining är dess flitiga användning av steadicam. Som det tidigare nämnts i uppsatsen var steadicam-anordningen färdigutvecklad först år 1975, vilket bara var ett par år innan inspelningen av filmen hade påbörjats. The Shining var alltså en av de tidigare filmerna som tillämpade steadicam och Kubrick lät den användas genomgående i filmen för att likt en vålnad kunna följa de olika karaktärerna i hotellet. Steadicamåkningarna förmedlar att det är hotellet i sig som förföljer och övervakar karaktärerna, vilket bidrar till att skapa känslor av utsatthet och obehag.
Musiken i The Shining är också en annan okonventionell aspekt av filmhantverket. Många av de musikstycket som komponerades till filmen utnyttjar synthesizers för att ge musiken en obehaglig klang i tonerna, samtidigt som de även har förmågan att fördunkla och
sammansmälta musiken med ljudet. Det förekommer vid flera tillfällen under filmens gång att musiken består av flera olika experimentella och disharmoniska melodier som
överlappar varandra för att skapa en kakofoni av ljud som gör det svårt för publiken urskilja diegetiska och icke-diegetiska ljud från varandra. Disharmonin i musiken och de många olika kaotiskt arrangerade melodierna gör att de är väldigt obehagliga att lyssna på, vilket bidrar till att den hjälper till att förstärka obehaget i bilderna när de båda
komponenterna kombineras.
Avslutningsvis för att besvara den första frågeställningen om hur The Shining har använt sig av filmfotografi, ljussättning, ljudläggning och musik för att uttrycka känslor av obehag går det att säga att filmen gestaltar obehag med hjälp av okonventionella metoder som är ovanliga inom skräckfilmsgenren. Till skillnad från många andra skräckfilmer arbetar filmen för att göra gränsen mellan det övernaturliga och det psykologiska så oklar som möjligt, detta för att skapa en osäkerhet från publiken över vad som är verkligt eller inte. Filmfotografiet, ljussättningen samt ljudet och musiken arbetar tillsammans för att gestalta denna osäkerhet. Mycket av det obehagliga i The Shining kommer inte enbart från det som publiken får se, men även utifrån det som inte kan ses. Den osäkerhet som
genomgående präglar filmen tvingar publiken att låta den egna fantasin vandra för att kunna förklara mycket av det som de har sett i filmen.
● Frågeställning 2 : Hur är det psykoanalytiska begreppet ”The Uncanny” (det kusliga) applicerbart i filmens gestaltning för att kunna förmedla känslor av obehag?
The Uncanny bygger på teorin om att det familjära kan bära på en icke-familjär betydelse, vilket går att urskilja i filmens gestaltning. Den psykoanalytiska teorin som tillämpats i filmadaptionen av Kubrick och Johnson fyller en viktig funktion i att skildra ett djupare psykologiskt dilemma som präglar familjen Torrance. Oidipuskomplexet är ett exempel på en av Freuds teorier som är ständigt närvarande i karaktärsgestaltningen, framförallt hos
den sociala dynamiken mellan fadern och sonen. Den ständigt irritabla och oroliga stämningen hjälper till att bygga upp en osäker atmosfär som gradvis eskalerar till en icke-familjär situation. På så vis har den obehagskänsla som uppstår ett delvist ursprung från familjens inre konflikt.
The Uncanny främjar dessutom en viss tolkningsförmåga. Genom filmens psykologiska tema kan publiken börja spekulera över filmens underliggande budskap, samt analysera karaktärerna och se hur deras personliga egenskaper samspelar med filmens handling. Publiken får möjligheten att åskådliggöra filmens djupare innebörd, vilket i slutändan kan tillföra en bättre förståelse av filmen. Dock i vissa fall kan det vara svårt för publiken att bilda en egen uppfattning kring den djupare innebörden. Därav kan denna tvetydiga
tolkningsförmåga skapa en osäkerhet hos publiken, vilket kan medföra känslor av obehag. Fotografiet har nyttjat begreppet dualitet till sin fördel i syfte att skildra Jacks
personlighetsklyvning mellan den goda och den onda personligheten. Speglar har använts flitigt i scenografin för att kunna gestalta just detta begrepp. De symmetriska
kompositionerna förstärker dualitetens tematik ytterligare, med tanke på symmetrins association med spegelbilder och identiska reflektioner. Att bryta mot 180-gradersregeln hjälper till att desorientera publiken, samt förstärka dualiteten hos karaktären.
Hur förmedlar The Uncanny känslor av obehag? Det är med största sannolikhet just den ovisshet som publiken kan erfara när de familjära aspekterna förvanskas till något
icke-familjärt. Kombinationen av dessa två aspekter gör det betydligt svårare för publiken att urskilja vem eller vad som bär på den ondskefulla närvaron. En familj bör traditionellt sett framställas i en trygg och säker miljö, men i det här fallet har familjens situation eskalerat till något osäkert och skrämmande. Därmed går det att påstå att the Uncanny
fyller en viktig funktion i att skildra de oförutsägbara aspekterna. Denna oförutsägbarhet kan således framhäva känslor av obehag.
Avslutningsvis går det att konstatera att The Shining framkallar obehag på två olika sätt, via den psykologiska undertexten som är abstrakt och via filmhantverket som är konkret. Det är ett faktum att dessa två olika tillvägagångssätt för att skapa känslor av obehag förekommer genomgående i filmen samt att de har ett kontinuerligt samspel med varandra. Samspelet kan exempelvis tydligt urskiljas via fotografiet i filmen, som till stor del har
präglats av de psykoanalytiska teorierna. Dualitet är ett framstående exempel som genom fotografiet försöker skildra en karaktärs två åtskilda personligheter, vilket dessutom bidrar till ett djupare budskap som har viss anknytning till de psykologiska aspekterna.
Analysen av hur obehag har framkallats i The Shining har gett oss en stor insikt i hur filmskapare kan använda sig av olika audiovisuella medel för att framkalla känslor. Precis som vi har gått igenom i uppsatsen uppkommer känslor av obehag i filmen på grund av att flera olika audiovisuella faktorer samt en psykologisk undertext arbetar tillsammans för att förmedla obehag. Som filmskapare är det alltid nödvändigt att kommunicera med publiken för att det ska vara möjligt att framkalla känslor, vare sig det gäller obehag eller andra intryck. Analysen av The Shining har gett oss chansen att åskådliggöra att film egentligen är ett väldigt komplicerat och invecklat hantverk som kan leverera information till
publiken på många olika sätt. För att det ska vara möjligt att beröra publiken
känslomässigt är det oerhört viktigt att ha en övergripande förståelse för de audiovisuella och undertextuella berättarkomponenterna om misskommunikation ska undvikas. De som är villiga att medvetet gå emot konventioner har även potentialen att skapa någonting originellt som kan revolutionera inom filmberättande och inspirera blivande filmskapare.
7. Källförteckning
● A Night at the Movies: The Horrors of Stephen King (2011) [film]. Regissör: L. Bouzereau. USA:
Turner Classic Movies (TCM).
● Cassidy, K. 2013 ‘Using Negative Space’, Videomaker , 28(5). ● Castle, A. 2008. The Stanley Kubrick Archives . 1st ed. Köln: Taschen.
● Collative Learning (2011). Film psychology THE SHINING spatial awareness and set
design [video]. https://www.youtube.com/watch?v=0sUIxXCCFWw&list=PLywecxpcTSV52UMOO
6tDQY2RZDjUPK4iC [2020-10-14].
● Collative Learning (2011). lobbymap with captions [fotografi].
http://www.collativelearning.com/PICS%20FOR%20WEBSITE/SHINING%20EXPANDED/lobby map%20with%20captions.jpg [2020-10-23].
● Collative Learning (2011). colorado lounge 1st floor +CAPTIONS [fotografi].
http://www.collativelearning.com/PICS%20FOR%20WEBSITE/SHINING%20EXPANDED/colora do%20lounge%201st%20floor%20+CAPTIONS.bmp [2020-10-23].
● Gengaro, C., 2020. Forever And Ever And Ever: Reappraising The Score Of The Shining . [online] Senses of Cinema.
https://www.sensesofcinema.com/2020/the-shining-at-40/reappraising-the-score-of-the-shining/ [2020-18-10].
● Kubrick’s Tube (2015) Six Kinds of Light John Alcott [video]
https://www.youtube.com/watch?v=_E8C-3MU00g&t=474s (2020-10-26).
● Larsson, Staffan (1986). Kvalitativ analys [Elektronisk resurs] exemplet fenomenografi . Lund: Studentlitteratur. Tillgänglig på Internet: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-32578 ● Lightman, Herb A. 2019. Photographing Stanley Kubrick’s The Shining . American
Cinematographer. 11 april. https://ascmag.com/articles/flashback-the-shining (2020-10-22).
● Lionnet, Leonard. 2004. Mysteries of the Overlook . Film Score. Januari, 44-47.
● Lofberg, Ivy. 2016. Beginner’s Guide: Psychological Horror. Film Inquiry . 15 november. https://www.filminquiry.com/beginners-guide-psychological-horror/ (Hämtad 2020-11-05).
● Luckhurst, R. 2013. The Shining . BFI Publishing.
● Mather, P. 2006. Stanley Kubrick: Photography and Film. Historical Journal of Film, Radio and
Television , 26 (2).
● MCAVOY, C. 2015 ‘The Uncanny, The Gothic and The Loner: Intertextuality in the Adaptation Process of The Shining’, Adaptation , 8(3).
● Nationalencyklopedin “Sigmund Freud”.
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/sigmund-freud (Hämtad 2020-11-25). ● Nationalencyklopedin “Synthesizer”. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/synthesizer
(Hämtad 2020-11-25).
● Royle, N. 2003. The Uncanny . Manchester: Manchester university press, 1. ● Scorsese, M. 2001. A Discussion About The Life And Work Of Stanley Kubrick .
● Standing on the Shoulders of Kubrick: The Legacy of 2001 (2007) [film]. Regissör: G. Leva. United
States: Warner Home Video.
● Sunderland, P., 2013. The autonomous camera in Stanley Kubrick's The Shining . Sydney studies in
English , vol. 39.