5.1 Slutsatser och diskussion
Slutsatsen efter att ha gått igenom materialet är att gestaltningen av ungdomskultur oftast varit centrerad till att det finns en pågående konflikt samtidigt som tidningarna till mycket stor del bidrar till själva konflikten. Det finns både likheter och olikheter i hur tidningarna omedvetet eller medvetet valt att gestalta ungdomarna. Utifrån analysen kan jag se att dessa punkter är de mest förekommande likheterna:
o Konflikter - Vinklingen och fixeringen av att det finns en pågående konflikt. Det två mest förekommande typer av gestaltning av konflikt. Dels finns det en konflikt mellan två grupper inom ungdomskulturen (exempel: swingpjatten och nalensnajdaren) men konflikten kan likaväl vara mellan vuxenvärlden och ungdomskulturen (exempel:
våldsamma lekar i skolan)
o Grupperingar – Vanligaste förekommande gestaltning av grupperingar är att det finns två grupper som är i konflikt med varandra inom ungdomskulturen. Exempel:
40-talets fixering kring swingpjatten och nalensnajdaren148, 70-tal: 12-åringar som leker ’’våldslekar’’ i skolan och bildar grupper för att bråka med varandra , 90-talet:
Reportrar åker ut till förorten och träffar lokala grupper där tjejer vittnar om en makthierarki mellan de två könen.149.
o Beteende – Bland annat förekommer detta i gestaltningen av den rastlösa ungdomen som i brist på fritidsaktiviteter ansluter sig till en ungdomskultur. Som ett exempel på detta kan nämnas hur ungdomar var ute och dansade till swing på 40-talet, 70-talets hårdrockare gestaltas i deras sätt att följa sina idoler, i 90-talets hip-hopp kultur gestaltas detta genom att ungdomar drar sig att berätta för till polisen när de är medvetna om att ett brott har begåtts.
När det gäller olikheter finns det även i detta fall tre utstickande punkter som är värda att nämna i gestaltningen av ungdomarna i respektive ungdomskultur.
o Utseende - Främst förekommande i 40-talets gestaltning av jazz-och swing kulturen.
Gestaltningen av anhängarna av ungdomsfenomnet av hur personerna är klädda, hur ungdomarna är ute och slarvar på nätterna istället för att vara hemma hos sina
148 Exempel: Aftonbladet, 3 mars 1942
149 Aftonbladet, 14 december, 1994
37
föräldrar och att de inte verkar ha andra intressen än att dansa till jazzband på klubbar.150 Denna typ av gestaltning av ungdomarnas utseende är inte alls lika
närvarande i gestaltningen av hårdrock och hip-hop. Samtidigt är det viktigt att notera att det finns undantag på den typen av gestaltning där tidningen Expressen sticker ut som tidigare nämnt i den typen av gestaltning. Istället för att hitta alternativ till jazzandet bjuder tidningen själva in publiken på en jazz-kväll. 151
o Våld och skräck – Främst förekommande i 70-talets gestaltning av hårdrockskultur.
Ungdomarnas föräldrar varnas för att deras tonåringar leker våldslekar i skolan, bildar egna grupper och skapar karaktärer baserat på sina idoler och inspireras att göra dumma saker som att bränna sönder sina egna lungor. 152 Exempelvis finns en genomgående diskussion kring tonåringar som går på hårdrockskonserter och därmed blir lockade in i en grupp som närmast kan beskrivas som en hårdrocks-sekt , detta fall syftar på en auktoritär person som sätter agendan för hur hans eller hennes följare ska tycka och tänka. 153
o Förorten – I 1990-talets hip-hops kultur är det svårare att dra generella slutsatser baserat på det material som analyserats. Istället för att som i gestaltningen av jazz och hårdrock skylla helt på fenomenet i sig så är det istället de förutfattade meningarna om förorten som står i centrum i förhållande till hip-hop kulturen. De som gillar hip-hop i förorten är glada att äntligen få bli representerade och journalisterna ger ett förvirrat intryck när de slits mellan de som rapparna skriver i sina texter och de som
människorna som de intervjuar berättar om platsen som de befinner sig på. 154 Mediekommunikations professorn Robert Entmans menar att en möjlig anledning till att media väljer att gestalta ett fenomen på ett visst sätt att de i grunden handlar om det
journalistiska urvalet och uppmärksamhet, hur problemet definieras utifrån hur vi som läsare uppfattar ett fenomen men också om vilka associationer den ger oss utifrån hur vi tolkar och förklarar problemet. Där inräknas också den moraliska aspekten av ett problem. Entman menar också att i och med att det finns ett problem måste vi också då ta hänsyn till vilka lösningar som föreslås för att kunna lösa problemet som gestaltas. 155 Medieforskaren Adam Shehata håller med Entman, men menar att den mediala gestaltningen av fenomenet lever ett
150 Exempel: Aftonbladet, 3 mars 1942, Dagens Nyheter 16 mars, 1942.
151 Expressen, 4 oktober, 1942.
152 Dagens Nyheter, 30 oktober, 1977, Expressen 31 juli 1978.
153 Aftonbladet, 25 maj 1976, Svenska Dagbladet, 29 maj 1976.
154 Aftonbladet, 18 september, 1994, Expressen, 1 oktober, 1994.
155 Shehata 2015, s.361.
38
slags dubbelliv både som konkreta uttryck i olika former av kommunikation och som mentala kartor som vi människor är beroende av för att kunna tolka vår omgivning. 156
Pågående konflikt mellan generationer
Som tidigare antytt i uppsatsen har oftast ett ålderdomligt synsätt en tendens att bidra till överdrivna reaktioner när de gäller nya typer av fenomen. 157 Utifrån vad som framkommit i analysen finns det ett samband mellan journalisters bristande kunskap om själva
ungdomsfenomnet i sig och hur de sedan väljer att gestalta ungdomarna som är anhängare till respektive ungdomsfenomen.
Medieforskaren Adam Shehata menar att när media gestaltar ett samhällsproblem handlar det inte bara om vilka argument som lyfts fram. Det handlar också om den journalistiska
infallsvinkeln, vilka källor som får uttala sig och fakta som skribenten använder sig av och inte minst vilka värderade ord som används. 158 Den journalistiska infallsvinkeln i
rapporteringen kring ungdomsfenomen är i mestadels av det material som analyserats att fenomenet i sig är skadligt, i vissa fall erbjuds lösningar på problemet som i många fall i de artiklar från 1940-talet där folkhemmet Sverige erbjuder sina faderliga armar öppna för att ta tillbaka sina förlorade ungdomar. 159Rapporteringen ser helt annorlunda ut i 1970-talets Sverige, vinkeln är att hårdrock är dåligt och många värderade ord används för att bevisa de journalisterna själva anser vara fakta. Journalisterna beskriver en bild av folkhems Sverige som inte längre har den plats som det en gång haft. I skolan bråkar ungdomarna och leker våldsamma lekar på rasterna med låtsatsblod. Ungdomarna är förlorade och går inte längre att räddas, genom hårdrocken har de hittat förebilder som enligt journalisterna inte bör kallas förebilder. 1601990-talets Sverige gestaltas genom en andra typer av glasögon, folkhemmet Sverige verkar står inför en kris att det måste ifrågasätta sig själv. Istället intresserar vi oss för nya fenomen men förstår dem samtidigt som vi inte förstår oss på dem. Detta förekommer främst där journalisterna gång på gång ifrågasätter äktheten i texterna och gestaltningen av livet i förorten. Vid konfrontering av ungdomarna lämnas journalisterna och deras läsare lika förvirrade, det som beskrivs existerar ju inte i Sverige. 161
156 Shehata 2015, s.361.
157 Cohen, Stanley, Moral Panics and Folk Concepts, Paedagogica Historica, nr. 35:3, DOI:
10,1080/0030923990350302, s. 2
158 Shehata 2015, s. 362.
159 Källa: se bilaga 1–8.
160 Källa: se bilaga 9–16
161 Källa: se bilaga 17–24
39 Behovet av att hitta en syndabock
Vem är då ansvarig till det som utifrån personlig tolkning av materialet närmast kan beskrivas som ett växande samhällsproblem? Moralpaniken, det vill säga det överdrivna reaktionerna och letande efter en syndabock, en så kallad folk-djävul som måste vara orsaken till att de ser ut som de gör. Medieforskarna Tommy Gustafsson och Klara Arnberg talar om
moralentreprenören som vill sprida ut ett budskap om det farliga ungdomsfenomenet.
Moralentreprenören är media som sprider ut ett budskap, folk-djävulen är ungdomsfenomenet och missbrukarna och offren är ungdomarna själva som faller offer för folk-djävulens
frestelser. 162
Många gånger har jag dock blivit förvånad över hur stor skillnad det är över vilka värderade ord som används i texterna och hur det ändrats genom åren. Ju mer modernare texterna blir desto mer öppenhet finns det för nya typer av kulturer samtidigt som de även där går att hitta skeptiska personer som rynkar på ögonbrynen. Samtidigt ges ungdomar mer plats att prata om sin egen kultur, berätta om den i större utsträckning än vad de tidigare fått plats att göra. Det finns artiklar där ungdomar pratar om sin kultur men då är det snarare för att stå till svars för beteendet både hos sig själva och andra anhängare till kulturen. Många gånger när
ungdomarna ska stå till svars ställs också frågorna av reportern på ett sätt som gör att det går att antyda en underliggande agenda där etablerade fördomar snarare bekräftas än motbevisas.
Artiklarna framställer ungdomarna, i detta fall fansen eller anhängarna till den specifika ungdomskulturen, som sköra, oskuldsfulla och i behov av en förälder, en vuxen som ska ta hand om dem. Utifrån analysen kan man därmed dra slutsatsen att ungdomarna gestaltas som utsatta och är i behov utav hjälp från samhället för att kunna leva normala liv. Det tydligaste exempelt på denna typ av gestaltning av ungdomar som sköra och oskuldsfulla är när
journalister i många fall benämner ungdomarna som’ ’barn’’ och inte’ ’tonåring’’’ eller’
’ungdom’ ’vilket gör att man som läsare får intrycket att journalisten skriver om mycket yngre personer än vad texten faktiskt handlar om. En person i 12–13 års åldern kan möjligtvis utifrån en äldre persons perspektiv betraktas som ett barn, men baserat på den analys som gjorts så används den benämningen för att, förstärka bilden av barnets oskuldsfullhet.
162 Gustafsson, Arnberg 2013, s.21.
40