Eftersom det finns en skillnad i utgångspunkten för deltagarna (noterna alternativt cd:n) och att de inte fick möjlighet att välja alternativ så känns jämförelsen svår att göra på ett rimligt sätt mellan dessa två grupper. Emellertid är det, enligt min bedömning, just utgångspunkten för inlärning: noterna eller inspelningen som är den stora skillnaden. Notläsaren kan få notbilden att bli levande musik genom praktiskt erfarenhet och förtrogenhet i att spela utifrån en notbild. En lyssnare har tränat upp strategier (såväl känselminnen som streck och kurvor i ett textpapper) för att organisera det han/hon hör för att kunna memorera och framföra musiken. Enligt min bedömning av den här undersökningen så är det just denna blandning av både och för båda de två olika grupperna. De notläsande sångarna använder sig av den reella lyssningen, d v s den de själva åstadkommer) för att befästa sångens gestalt. Gehörssångarna organiserar upp det de hör för att hitta system och
struktur i kompositionen.
Johansson (2002) tar upp att man sedan länge förstått vikten av att spela på gehör (Mainwaring, 1941), men påpekar också att det ena inte utesluter det andra:
Playing by ear and playing written music are not two sharply defined fields, but rather a continuum, where the player can lean to the direction of ear playing or the direction of note playing in a certain moment. (s 31)
Skillnad i resultatet
Syftet i denna undersökning är inte att mäta vem som uppnådde bästa resultat (vad som menas med ”bästa” har jag heller inte funderat ut) så kan det än då vara meningsfullt att påpeka hur resultatet lät. Enligt vad jag erfor så tycker jag inte att det fanns någon påtaglig skillnad mellan deltagarna vad gäller i hur väl de kunde lära sig sången utifrån notbilden eller cd:n. Det gick något snabbare för NM och NK, vilket kan ha flera förklaringar: Att det, som NK anser, går fortare att lära sig via noter (analysen, notbilden, är redan given). Att det är extra svårt att lära sig en sång som inte har en regelbunden puls eller regelbunden taktart och som inte innehåller återkommande melodifraser när det gäller gehörsinlärning. GM hade svårast med texten, han liksom GK och NK satsar på att lära sig melodin. Han påpekade också att han aldrig har lärt sig en text utantill, inte ens texterna i hans egna sånger. Även GK fick träna ordentligt på texten.
Den tydligaste skillnaden som jag uppfattar är jämförelsen mellan GM/GK och NM/NK i det ljudande resultatet. Inom respektive grupp liknar det ljudande resultatet dock varandra.
GM/GK låter påfallande likt inspelningen om än med vissa egna karaktärsdrag som sångsätt och dynamik. NM/NK:s ljudande resultat liknar varandra på så sätt att de båda är noga med att hålla en regelbunden puls, m a o tar de sig inte friheten att tolka hur sången skulle låta i en rubaterad
version. De följer heller inte tempoangivelsen, båda har ett betydligt snabbare tempo.
I sin undersökning att titta på tre formellt och tre informellt skolade musikers sätt att höra och spela ackordföljder till en okänd rock-låt, så finner Johansson (2002) inga skillnader i dessas förmåga att lyssna och spela ackordföljderna:
It is possible that a study using informants with only formal training – if such musicians can be found in the rock genre – might yield other reslts. However, in the informant’s ability to hear and play the chord progressions, no obvious difference could be seen between the group with formal musical training and th group without such trainging. In other words, judging from this study, formal training means neither that the player is a better ear player, using his or her theoretical knowledge to solve problems, but nor that formal training hampers the ability to play well by ear… (s 209-210)
Skillnader som uppkom var mer i spelsätt: när de formella musikerna kände sig säkra på
ackordföljden gjorde de utbroderingar och använde sig i större utsträckning mer av olika spelsätt som inte egentligen hörde till sångens stilkaraktär. De informella musikerna höll sig mer till spelsättet för låtens genre. Johansson (2002) igen:
It seems that when the harmony is easily understood and these players fell safe, they all want to embellish the song, using formulas that they fell familiar with – even to the point of changing the style of the song. (s 210)
När jag efter intervjun bad deltagarna att sjunga igenom sången igen för att se hur mycket de mindes så var det ingen av dem som lyckades ta sig igenom hela. Alla mindes text- och melodifragment här och var, men inte hela sången.
Likheter
Att samtliga fyra sångare fokuserar på melodin anser jag inte vara förvånande. Texten är ofta underordnad för många sångare. För samtliga fyra har betoningen alltid legat på att fastna för och lyssna efter melodier, ingen av dem betonar nämnvärt textens betydelse för att en sång ska fastna över huvud taget. Dock betonar NM, NK och GK vikten av att texten måste bearbetas på något sätt för att memoreras. GK kommenterar även textens innehåll utifrån sin egen situation. Likaså hävdar NM att han inte kommer att blanda ihop olika textrader hur som helst utifrån dess innebörd.
De övriga, för samtliga, gemensamma verktygen (först skaffa sig en helhetsbild, att röra på sig under arbetet, göra sig inre föreställningar, effektivisera arbetet genom att isolera och arbeta med vissa, svårare partier) är för mig strategier som används av de flesta människor i många olika inlärningssammanhang, oavsett på vilket sätt inlärningen går till. D v s vi har fått med oss dessa hjälpmedel utifrån de sammanhang vi vistas i (Säljö). Att GK och GM båda använder sig av pappret som hjälp för att memorera text samt för stödanteckningar är också en reflektion värd att notera med tanke på mina slutsatser i stycket ovan.
Det finns två strategier som förenar GM och NM; vissling och att ta rast i arbetet. Den strategi som både GK och NK använder sig av är att större delen träna text och melodi samtidigt. Uppsatsen har inte avsikten att titta på deltagarnas strategier utifrån ett genusperspektiv men det kan ändå vara intressant att notera dessa, mellan könen, gemensamma strategier.
Kunnande – en form av uppmärksamhet
Efter att ha lyssnat på en radiointervju med Ulf Linde, konstkännare och konstkritiker, fann Molander (1996) ett sätt att se på kunskap, (oberoende på vilket sätt den erövrats), som levande genom att se på:
Kunnande som en form av uppmärksamhet. (ur Molander 1996, s 11)
Molander refererar till Lindes tal om målning och om att Picasso alltid var uppmärksam:
Man kan inte, sade Linde vidare, utbilda fram mästerverk. Men man kan lära sig uppmärksamhet som rutin. (s 11)
Detta får mig att tänka på NK:s beskrivning av ordet musikalitet. Efter att ha fått frågan om vad hon lägger i begreppet, kommer hon fram till två betydelsefulla ord: följsamhet och lyhördhet.
Varför notskrift över huvud taget?
Så länge vi dokumenterar musik skriftligt (oavsett om det är för hand eller på dator) kommer ett musikens skriftspråk att finnas. De flesta som inte behärskar traditionell notskrift använder sig av någon annan form av skriftliga tecken och bokstäver, ett eget skriftspråk som de själva (och kanske andra) förstår. Under intervjuerna framförde deltagarna olika fördelar med notläsning. NK tycker att det är bra med ett gemensamt musikaliskt språk, samt att det går snabbare att lära sig en sång via noter än via lyssning. NM däremot trycker på att noter ger sångaren frihet att göra sin egen tolkning. Att erfarna musiker, oavsett om de är gehörsbaserade eller notläsare, både använder sig av ljudande/lyssning samt teori/analys för att lära sig en sång tycker jag har framkommit i den här undersökningen.
Molander (2000) tar upp förhållandet mellan det praktiska (här muntliga) och det teoretiska:
(Detta) praktiska kunskapsområde har i allmänhet underordnats den teoretiska kunskapen, i dubbel mening. I den mån som färdigheten inte betraktats som rent kroppsarbete har den uppfattats som uttryck för för någon bakomliggande ”teoretisk kunskap” eller ”intellektuell förmåga”. Dessutom har den praktiska förmågan ansetts mindre värd än den intellektuella, teoretiska.”(s 9)
Vad deltagarna har för åsikt om detta har jag inte haft för avsikt att undersöka. NK berättar om sina körmedlemmars bundenhet till noter:
Man blir låst, om man inte kan göra nånting utan noter, det är då det blir negativt med noter. Att noter har en förmåga att binda människor. Det ser jag så tydligt i körsammanhang. Dom som läser noter då blir så, dom blir så spända, dom blir nästan, ja inte hysteriska, men om dom inte får ha sin not i handen…
Undersökningens ”gråa” resultat
Ingenting är svart eller vitt, sålunda ej heller i den här undersökningen. Titeln på uppsatsen fick till slut bli: Noter och gehör, inte: Noter eller gehör. Även om deltagarna hade ett av alternativen som utgångspunkt så använder de sig ändå av båda. De notbaserade musikkulturer och de
gehörsgrundade musikkulturerna är inte absoluta i dagens musikvärld.