Utifrån de frågeställningar som jag använt mig av för att utföra denna studie har jag lyckats komma fram till att det, bland de informanter jag kommit i kontakt med, råder en ganska splittrad generell uppfattning av de båda alternativen till arbetsgivare. Jag kan anta att uppfattningen är splittrad på grund av olika
anledningar, men en viktig faktor är nog ändå huruvida man har egen erfarenhet av arbetsgivaren eller inte. Det råder dock konsensus kring vissa aspekter. En sådan aspekt är bilden av offentlig verksamhet som vuxit sig för byråkratisk i ren negativ bemärkelse. Detta förklarar jag genom min Weberianska utgångspunkt i termer av en byråkrati som likt ett hejdlöst samhällssystem är på udden till omöjligt att stoppa, en uppfattning som intervjuperson#3 också uttryckt i termer av att verksamheterna vuxit sig för stora samt att de är för bundna till lagar och regler för att man ska kunna påverka dem. En byråkrati vars syfte var att vara så rationell som möjligt men som enligt informanterna istället kommit att sätta käppar i hjulet för utövaren och försvåra arbetet inom organisationen och
framförallt samarbetet med andra organisationer. Det kan också beskrivas som ett resultat av New public management som neokapitalistisk prägel på
välfärdssystemet. En offentlig organisation som styrs på ett hierarkiskt sätt
(likvärdigt med hur Weber beskrev byråkratin) och har som syfte att konkurera för målet av effektivisering. Men den generella uppfattningen skiljer sig här ifrån den tidigare forskning jag haft som utgångspunkt för arbetet. I studien "Rörelser i tiden" av Dellgran och Höjer (2005) påstår man sig ha tydliga belägg för att valet av arbetsgivare inte har att göra med ideologiska uppfattningar, något som två av de fyra informanter jag talat med påstår att det har för dem. De ställer sig båda negativt till hur den rådande privatiseringen ser ut med hänvisning till just
ideologiska aspekter. Det är såklart viktigt att poängtera att mina fyra informanter inte på något sätt gestaltar en generell samhällsuppfattning, de är helt enkelt för få för att man ska få en ordentlig uppfattning av hur den allmänna uppfattningen är. På detta planet är studien Dellgran och Höjer (2005) avlagt betydligt mer
tillförlitlig.
Valet av arbetsgivare grundar sig i mångt om mycket om den möjlighet som finns att göra personlig karriär. Detta innebär naturligtvis inte att detta är den enda primära källan till beslutet av arbetsgivare men det finns en uppfattning om att förmåner, möjligheten till vidareutbildning och att bli uppskattad av sin arbetsgivare väger tyngre än t.ex. anspråk på lön. Detta är tecken på
professionsdriven privatisering där arbetstagaren väljer det privata alternativet för att få möjligt att fortsätta sin professionella utveckling, när alternativet blir en deprofessionalisering inom offentlig sektor. Informanterna talar i termer av att man inte uppmärksammas när organisationen växer sig för stor och detta bidrar till känslan av att man inte är uppskattad av sin arbetsgivare. Samtliga informanter talar därför om hur mindre verksamheter har större möjlighet att lyckas, inte minst i kampen om att inte bli för byråkratisk. Känslan bland informanterna att
privatiseringen ökar verkar vara bilden av att offentlig sektor inte räcker till, med andra ord en efterfrågedriven privatisering. Min uppfattning är dock att det hela handlar om en spontandriven eller policydriven privatisering. Slutligen förklarar jag informanternas bild av att privat verksamhet skulle vara mindre byråkratisk (i negativ bemärkelse) på samma sätt som Weber förklarar att det kapitalistiska
42
samhället på ett sätt kan leda till en svagare byråkrati då ledarna för
organisationen inte är byråkrater. Här vill jag dra en parallell och påstå att det går att applicera det synsättet på privat verksamhet där ägarna ofta bara är ägare och inte likt staten är byråkrater vars mål inte är att tjäna pengar utan lösa problemet. Jag inser att jag generaliserar i min uppfattning när jag påstår att offentlig sektor har verksamheten som mål och pengarna som medel, medans det inom privat verksamhet är det motsatta där pengarna är målet och verksamheten är medlet att komma över pengarna. En uppfattning som vissa av informanterna delar och har som anledning till varför de utesluter privat verksamhet som arbetsgivare. Resultatet av intervjuerna var tydligt vad gäller källan till informanternas uppfattning av de båda alternativen, men jag vill här ta chansen att kritisera mitt val av teori. I avseendet att analysera frågeställningen om var informanternas uppfattning baseras på hade jag svårt att ta användning av min teoretiska
utgångspunkt. Faktum är att valet av teori inte alltid under uppsatsens utförande kommit att spela mig i handen. Det har visat sig svårt att sammanfatta en så bred sociolog som Max Weber och med tanke på att studien berör frågor som är såpass aktuella, blir det problematiskt att använda sig av en teoretiker som var aktuell vid förra sekelskiftet. Hans teorier rör i många avseenden inte det fenomen som här undersöks. Tack vare att Max Weber är så omfattande inom sociologins lära har det ändå gjort valet av teori överkomligt.
Uppförandet av studien har dock kommit att öppna upp för ett perspektiv av fenomenet privatisering och därför vill jag med mina sista ord lämna öppet för framtida forskning. Mestadels över frågor jag känner att jag varit tvungen att avgränsa mig från. Jag tänker i synnerhet på effekten och resultatet av en omfattande privatiseringen på samhällsnivå, men också effekter som direkt påverkar klienten. Detta arbete har haft som syfte att enbart undersöka; socionomens uppfattning av alternativen, det personliga valet av arbetsgivare, samt bakgrund till uppfattningen.
43