Vad har snart nyexaminerade socionomer för uppfattning av offentlig och

Under mina intervjuer med informanterna finner jag att det finns en, generellt sett, ganska splittrad uppfattning av de båda alternativen privat- och offentlig

arbetsgivare. Ofta ges intrycket (ibland direkt uttalat från respondenten själv) att denna skillnad har sin grund i rent ideologiska övertygelser, eller att personen låtit sig påverkas av media och/eller högskoleutbildningen. Det finns dock tydliga likheter bland samtliga informanter i vissa aspekter och ibland råder det direkt konsensus kring hur alternativen uppfattas. Det talas bland annat om offentlig sektor i termer av en byråkrati som skulle vara nära på skenande, eller direkt hejdlös. En byråkrati som försvårar den anställdes arbetsuppgifter och sätter käppar i hjulet för det sociala arbetets effektivitet.

"Det är tungrott, hierarkiskt och att man har små möjligheter att påverka som anställd. Det är mycket "top-down" och jag tror att det ligger i sakens natur"

Detta är ett citat från intervjuperson#3 som beskriver sin uppfattning av offentlig sektor. Citatet tyder på en uppfattning likt den Marcus Lauri dokumenterat, att beslut är svåra att bestrida och att det är svårt för den enskilda att påverka beslut. Med Weberianska glasögon kan respondentens uppfattning förklaras som ett misslyckande av den idealtypiska byråkratin, istället för att bli rationell och effektiv har byråkratin blivit för administrativ och krånglig. Weber varnade oss visserligen för en skenande byråkrati som skulle komma att förpesta framtiden.

36

Jag tolkar respondentens uppfattning av en myndighet som är "top-down" som en beskrivning av en hierarkisk kultur i idealbyråkratiska termer, men i det här fallet har den istället för att rationalisera arbetet, försvårat det. Intervjuperson#3 fortsätter med att säga;

"Jag tror att det är lätt att saker drunknar i offentlig sektor. Jag tänker på visselblåsarkultur att det är väldigt riskabelt inom offentliga verksamheter, att man straffar ut sig."

Både det tidigare och det senare citatet minner om en irritation mot en ny typ av byråkrati, en byråkrati utformad för att slå hål på den gamla byråkratin. Systemet för den nya typen av byråkrati heter New public management (NPM) och den lovade oss valfrihet och insparade skattekronor samtidigt som personalen förutsågs kunna göra ett bättre jobb i samband med att de fick en tydligare och starkare ledning (Mattsson, 2014). Rädslan som respondenten visar inför att man som visselblåsare kan straffa ut sig är inte heller helt orimlig utan en effekt av en offentlig verksamhet som bedrivs som ett företag där chefer kräver fullständig lojalitet från sina underordnade. Känslan av att man är under ständig övervakning, på samma sätt som Lauri beskrivit det, från ledningens sida ökar stressen att göra fel, och därmed också straffa ut sig.

Informanterna uttrycker utöver detta andra missnöjen med den offentliga sektorn. I citatet nedan talar intervjuperson#1 specifikt om den arbetsplats hen arbetat på och som är en del av missbruksvården. Han beskriver en frustration över hur en patient med dubbeldiagnoser kan skickas runt mellan olika avdelningar för att de anser att ansvaret ligger på en annan instans:

"Det är liksom som små utsatta öar med olika insatser inom kommun och landsting och det finns liksom inga broar över dessa öar riktigt utan det är lätt att de som behöver hjälp hamnar i vattnet däremellan, eller mellan stolarna som det kallas."

[...]

"Då säger de som ska behandla missbruk att det kan vi inte göra för klienten har en psykisk ohälsa. Då skickas hen över till sjukvården och så svarar dem att vi kan inte behandla för det finns ett missbruk. Det är ju ett tydligt exempel."

Kritiken och irritationen från intervjuperson#1 är förståelig och väl dokumenterad av bland annat Mattsson (2014) som anser att detta också är en del av syftet med NPM. Det handlar enligt henne om en konkurrenssättning där även fraktioner inom samma organisation ska konkurrera - för att effektivisera. Man kan tolka citatet från informanten som att det i förlängningen leder till att klienten ofta hamnar i kläm mellan stolarna. Respondenten känner i det här fallet att även han blir drabbad och fråntagen sin möjlighet att utföra ett gott arbete, hens

handlingsutrymme blir med andra ord begränsat som en konsekvens av NPM. Det aktuella handlingsutrymmet innebär i en sådan situation, ur ett Weberianskt perspektiv, att insatsen blir ett rent traditionellt handlande - vanemässigt och spontant skickar man vidare ärendet till annan instans för att regler och rutiner rent traditionsenligt skall följas. I enlighet med Webers begrepp byråkratins

37

tendenser av paragrafrytteri. Eventuellt kommer detta sig av att det är svårt att, inom den rådande organisationsstrukturen, kunna göra något annat.

Kritiken från informanterna läggs till största del på den offentliga sektorn som uppfattas som för stor. Det talas i termer av en byråkrati som växt sig för

omfattande för att fungera på ett produktivt och (gentemot klienterna) rättvist sätt. Återkommande begrepp som "top-down", byråkratiska och hierarkiska system används flitigt i negativ bemärkelse för att beskriva offentliga myndigheter. Även om några av informanterna talar om en konkurrerande marknad som urholkat välfärdssystemet verkar det vara djupet, och storleken på den offentliga sektorn som anses vara det största hindret för en positiv verksamhet. Intervjuperson#3 talar t.ex. om privata företag som mindre och mer platta i sin organisationsstruktur och på frågan om hens uppfattning är att en djupare privat verksamhet (som hen beskrivit offentlig sektor som) skulle riskera att bli alltför byråkratisk i samband med att den växer sig större svara hen kort och koncist; "ja, absolut!".

6.2 Hur resonerar snart nya socionomer inför valet av arbetsgivare