I denna avslutande del sammanbinder jag den empiri som framkommit för att slutligen ge svar till undersökningens frågeställning;
- Vilken av Robert Dahls tre vägar följde Spanien utifrån
perspektiven politisk konkurrens och politisk inklusion?
Jag skulle dock vilja börja med att belysa en del som nämndes i inledningen och som även varit en del av undersökningens syfte, nämligen finna
förklaringsfaktorer till den höga hastigheten i transitionen. Efter genomförd undersökning har jag funnit en specifik faktor gällande detta, närmare bestämt att man valde att inte exkludera eller bestraffa de personer som på olika sätt varit involverade i Francoregimen. Med ett mer bildligt språk kan man säga att Spanien ”la locket på” de hemskheter och förtryck man hade fått erfara under fyra decennier och blickade framåt istället för att se bakåt. Som framkom i analysen var risken för revolter och statskupper stor vid demokratiseringens inledning. För att minimera denna risk knöt Juan Carlos betydelsefulla kontakter, exempelvis med militären. Denna strategi ligger även i enlighet med Robert Dahls resonemang, som menade att olika typer av sociala band såsom familj, vänner, ideologi, etc, kan underlätta en transition. I detta fallet kan man också finna en viss likhet mellan Spanien och hur omvärlden valde att hantera Tyskland efter andra världskriget. Efter första världskrigets slut valde omvärlden att bestraffa tyskarna, eftersom man ansåg att de låg bakom krigets utbrott. Genom den så kallade Versaillesfreden tvingades Tyskland betala enorma summor i krigsskadestånd, vilket försatte dem i en mycket svår kris. Denna kris resulterade senare i nazisternas seger
och därefter inleddes även andra världskriget. Däremot efter andra världskrigets slut insåg man att en sådan bestraffning som tyskarna fick motta inte skulle resultera i någon varaktig fred. När det redan finns underliggande konflikter mellan två parter är risken mycket stor att dessa kommer upp till ytan, om den ena parten väljer att bestraffa den andra hårt. Därför valde omvärlden istället att hjälpa tyskarna bygga upp sitt land igen. Spanien valde omvärldens hantering av Tyskland såsom skedde efter andra världskriget, istället för att bestraffa såsom man gjorde efter det första. Som tidigare nämnt var läget i Spanien spänt vid demokratiseringens inledning. Om Spanien hade valt att bestraffa de personer som på olika sätt varit involverade i Francoregimen och övergreppen mot befolkningen, hade det troligtvis resulterat i konflikter mellan Francos anhängare och demokraterna. Dessa konflikter hade sannolikt försvårat eller till och med förhindrat
demokratiseringen av landet. Genom detta agerande undvek man bakslag och kunde därför hålla en hög hastighet i transitionen.
Efter genomförd undersökning är det uppenbart att Robert Dahls
demokratiseringsteori är fullt möjlig att applicera på Spanien. Dimensionerna politisk konkurrens och politisk inklusion berör viktiga grundläggande delar i en demokrati, som exempelvis fria och rättvisa val och allmän rösträtt. Det är däremot värt att understryka att denna teori inte har genererat ett särskilt detaljerat resultat. Detta är markant i analysens sista del om yttrandefrihet, föreningsfrihet och alternativa källor. De exempel som har presenterats ger en ytlig indikation på hur dessa institutioner utvecklades under
demokratiseringen av Spanien. Givetvis hade man kunnat inkludera fler exempel, men på grund av studiens omfattning var det tidsmässigt inte
Som nämnts i början av analysen hade Spanien vid demokratiseringens inledning en låg politisk konkurrens samt låg politisk inklusion, vilket klassificerar dem som en sluten hegemoni. Det andra steget i omvandlingen är antingen ökad politisk konkurrens som leder mot en konkurrerande
oligarki, en ökad politisk inklusion som leder mot en inkluderande hegemoni eller en genväg mittemellan dessa. Det har framkommit genomgående att den spanska eliten, med framförallt Juan Carlos och Adolfo Suárez, var mycket betydelsefulla vid demokratiseringens inledning. Detta ligger i sin tur i linje med Dahls första väg, alltså att det är lättare för en liten elit att socialisera in befolkningen i ett demokratiskt tankesätt. I Spaniens fall inkluderande man befolkningen vid ett tidigt skede av demokratiseringsprocessen (den
allmänna folkomröstningen 1976), vilket kan ses som ett sätt att socialisera in spanjorerna i det demokratiska tankesättet. Med tanke på att dessa folkomröstningar/val kom så nära inpå varandra kan det ses som att socialiseringen sker gradvis mot en demokrati.
Det har framkommit tydligt genom hela analysen att dimensionerna politisk konkurrens och politisk inklusion har utvecklats relativt jämsides. Den avgörande aspekten är framförallt valen, som Robert Dahl menar kan kategoriseras in under både politisk konkurrens och politisk inklusion. Den politiska konkurrensen tilltar genom valen och den politiska inklusionen tilltar genom att folket får rösta i val/allmänna folkomröstningar. I samband med att den nya konstitutionen trädde i kraft 1978, ökade den politiska inklusionen genom bland annat föreningsfrihet, yttrandefrihet och rätt till alternativa källor. All denna information medför att det är svårt att bedöma huruvida den ena dimensionen utvecklades före den andra. Det är
genomgående påtagligt att Spaniens demokratiseringsprocess var ett mycket genomtänkt arbete, och genom att arbeta med den politiska konkurrensen respektive inklusionen jämsides minimerades riskerna för bakslag. Baserat på den information som har presenterats i detta kapitel kan man dra
slutsatsen att den av Robert Dahls tre vägar som Spanien följde närmast under demokratiseringsprocessen var väg 3, det vill säga genvägen mot polyarki.
4.2. Framtida forskning
Demokratisering är ett mycket brett ämne som kan undersökas utifrån många olika perspektiv. Resultatet som framkommit i denna undersökning är en aspekt av många möjliga. I denna studie hade det varit intressant att utöka undersökningen av civilsamhällets betydelse i demokratiseringen, då den politiska eliten hade en så stor roll. Utöver det hade även varit intressant att inkludera konsolideringsfasen i undersökningen, det vill säga att granska hur väl Spanien uppfyller de sju institutionerna i Robert Dahls polyarkimodell. Med konsolideringsfasen i åtanke kan man få en bättre helhetsbild av demokratiseringen samt om landet i fråga verkligen har lyckats med transitionen. Detta är intressant då media, för inte så länge sedan,
rapporterade om några kontroversiella fall gällande den spanska demokratin. Ett exempel var när den 24-årige rapparen José Miguel Arenas Beltrán blev dömd till 3,5 års fängelse för grova texter i hans låtar. Detta var ett utfall av den omtalade lagen ”munkavlelagen” (la ley mordaza) som drivits igenom av det konservativa partiet Partido Popular. Kort sagt innebär denna lag att man inte får genomföra aktiviteter eller fälla yttranden som stör ”den allmänna
debatt om yttrandefriheten i landet (SVT 2018). Detta är däremot något som får överlämnas till framtida forskning.