Syftet med denna undersökning har varit att studera vilka utmaningar Värmland står inför genom att intervjua olika företrädare på kommun, landsting och regional nivå. Studien är både klargörande och explorativ vilket innebär att valda frågeställningar blir besvarade i denna slutdiskussion.
7.1 Vilka framhävande utmaningar står Värmlands län inför där det råder spänningsmoment mellan primärkommuner och den regionala nivån?
Befolkningstillväxt/migration
Frågan kring befolkningstillväxt är den gemensamma att Värmland tappar i invånarantal och att det finns för få människor i arbetsför ålder, Karlstad undantaget. Det som verkar göra så att kommuner slipper lägga ned skolor och liknande verksamhet är den migration som kommer utifrån Sverige. Det är som en av intervjupersonerna själv förklarar när skolor, banker, affärer läggs ned - det är inget som hjälper denna utmaningen och går därefter in på frågan kring kollektivtrafiken där dess organisering verkar vara ett bekymmer. (Haraldsson, 2017)
Spänningsmomentet kring detta är ansvaret kring kollektivtrafiken där kommunen idag kan välja att dra en busslinje från Grums till Segmon, men skulle frågan ligga på regionkommunens bord så kan det likväl vara så att man skär ner på den busslinjen då det endast åker fyra personer var dag. Ur en effektivitetssynpunkt så är det en ursäkt för att skära ned. Skulle då kommunen gjort en skatteväxling till regionkommunen tidigare och sedan få se hur en regionkommun skär ner på linjen så är det något som oroar kommunalrådet eftersom att man inte
kontrollerar frågan längre. Det må inte vara kostnadseffektivt med busslinjen, men för de fyra personerna som inte har ett körkort kan det vara av stor vikt. Frågan är intressant och spänningsmoment råder i frågan. E6an är en sträcka som sträcker sig mellan Gävle, Torsby, Kongsvinger och över bergen och att få den uppgraderad sägs vara ett blodbad för det tidigare kommunalrådet i Torsby. (Gustavsson, 2017) Det som är intressant i frågan kopplad till befolkningstillväxt/migration är den att spänningen mellan primärkommuner (inte Karlstad) och den regionala nivån är mer påtaglig då det utifrån befolkningsmässiga perspektiv kanske inte är intressant för den regionala nivån att investera i ett vägbygge i Torsby, medan det kanske i Karlstad som växer kanske är mer intressant att investera. Samma gäller i frågan kring kollektivtrafikens organisering, en ny regionkommun kanske inte anser att det är intressant med en busslinje mellan Grums och Segmon där det åker fyra personer, utan kanske mer
intressant i Karlstad. Prioritering kring stad och land skiljer sig åt, det som kan märkas i det är hur Gundahl i Karlstad kommun talar om:
Det är klart att som samhällen eller som organisationer så är det svårt att se till att man har lika mycket norr om Torsby där det inte bor lika mycket människor som lika mycket
institutionsanpassade verksamhet som här nere i Karlstad där det bor mest människor. det sägs ju självt att behoven är större här där det är uppe i…. men samtidigt är det även utmaningen. Att vara politiskt aktiv idag innebär ju också att göra prioriteringarna.
Det handlar om prioriteringar. Här kan dock migrationen var till fördel för primärkommuner och det är som det visar sig i Torsby där man har sluppit lägga ned byskolor, bygga ut dagis osv. Det kanske är lösningen för om fler väljer att bo utanför Karlstad och ute i de mindre primärkommunerna i Värmland så kanske det blir mer aktuellt för den regionala nivån att prioritera att det ska få åka en buss mellan Segmon och Grums.
Utbildning
Kompetensförsörjningen är ett område där det finns stor brist på i Värmland. I områden som vård och omsorg är det som mest akut där det är fler som går i pension åren framåt än vad det är som väljer att utbilda sig, men det finns exempelvis ett överutbud at utbildade inom journalism. Utbildning är också något som Värmland ligger sämre vid i förhållande till riket där det är mindre som har en forskarutbildning i Värmland. Det är därför en utmaning i detta området och närvårdsplatser i Värmland är en sådan spänning där det i Torsby finns lediga platser samtidigt som landstinget väljer att starta nya närvårdsplatser i Kristinehamn och Säffle, något som sägs suga ut kompetensen från Torsby (Gustavsson, 2017). Samtidigt finns det en fråga och ett förslag på att antalet gymnasieskolor i länet ska minska till endast fyra och att en ny regionkommun ska ha hand om den
samordningen, det är något som Gustavsson i Torsby vänder sig emot. Det sägs finnas ett överutbud av utbildningar som är tomma och därför går det att spara pengar på det, men att någon regionkommun ska bestämma vad som finns i Torsby är inget Gustavsson uppskattar:
Det är frivilligt och det är inget någon region Värmland ska säga om vi ska ha det eller inte ha det.
Spänningsmomentet i detta är den om en regionkommun ska ha hand om samordningen kring gymnasieskolan och därav skära ner på antalet gymnasieskolor – något som inte är helt accepterat eller så bestämmer primärkommuner själva över frågan kring vilka utbildningar de anser sig vilja ha. Är det så att det finns en misstro från mindre primärkommuner emot en regional nivå som tar över mer och mer från primärkommuner där själva hur det organiseras är det som sticker i ögonen, eller möjligtvis så att mindre primärkommuner inte anser att den regionala nivån inte ser behoven i Torsby, Kil eller vad det nu kan vara? Är det inte samma i frågan som
Haraldsson väckte med kollektivtrafiken där han är rädd att det skärs ner i sin hemkommun? Där det prioriteras på annat håll? För om det nu ska finnas kvar fyra gymnasieskolor, vart hamnar dessa? I Torsby med sina 12 000 invånare eller i Karlstad med nästan 100 000?
Skatter
Genomsnittet i Värmland gällande skattenivån har ökat och den ligger på den nionde högsta i Sverige. (Ekonomifakta, 2017) Samtidigt finns det prognoser som pekar på att den arbetsföra befolkningen i
primärkommuner runt Karlstad kommer att minska drastiskt närmsta åren. (Värmland, 2017) Värmland har också strukturfondspengar som hjälper till Värmland genom start av olika projekt som affärskraft där 12 000 000 var ekonomiska medel som kom från strukturfonderna. (Värmland, 2010)
Genom skapandet av den nya regionkommunen så menar alla intervjupersoner att rätten till att beskatta ska ligga kvar på kommunerna, men att landstinget givetvis behöver ha in pengar för olika verksamheter och att det sker
genom landstingsskatten. Dock är det kursverksamheter osv som kommuner ska stå för menar Olsson (Olsson, 2017). Det intressanta är om kommuner ska göra det, för genom den nya omorganiseringen så innebär det att kommuner längre inte äger den nya regionkommunen och därav inte heller har något direkt inflytande. Varför ska då kommunerna avsätta skattepengar till områden som de inte har kontroll kring? För den nya regionkommunen är väl ändå till för att skapa en starkare regional nivå som Olsson säger:
Vi kommer vara en organisation med egen skattekraft där vi kan bestämma om att satsa pengar så vi blir mer oberoende av stat som kommuner och i bästa världar kan vi göra kraftfullare
satsningar.
Spänningen är väl ändå om primärkommuner ska betala in ekonomiska medel till den regionala nivån utan att ha något att säga om? Är det inte heller en oro att genom Storbritanniens utträde ur EU så kan det vara så att de stora summor som strukturfondspengarna ger inte är lika stora, om kanske något? Strukturfondspengar som det enligt Haraldsson idag råder krig kring (Haraldsson, 2017) kommer kanske bli både svårare att få till Värmland och än värre att prioritera till olika projekt. Ska projekten då vara fokuserade till storstaden Karlstad eller mindre primärkommuner som Torsby eller Grums?