I detta avsnitt kommer våra slutsatser och erfarenheter av undersökningen att diskuteras. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka på vilket sätt studie- och yrkesvägledare bemöter elever med Aspergers syndrom på gymnasiet, samt på vilket sätt detta skiljer sig från bemötandet med andra elever.
Då detta har varit en kvalitativ undersökning som utgått från fem vägledares individuella tankar och erfarenheter kan vi inte dra några generella slutsatser av materialet. Undersökningens resultat är inte allmängiltigt för landets samtliga studie- och yrkesvägledare, men vi anser ändå att det kan bidra till att öka vår förståelse för människors olikheter och på så vis vara ännu ett steg i vår utveckling till framtidens studie- och yrkesvägledare.
Enligt tidigare forskning och litteratur är elever med Aspergers syndrom oftast i behov av extra stöd och förståelse. Här är studie- och yrkesvägledarens förhållningsätt och bemötandet en väsentlig aspekt. Detta examensarbete har bidragit till att vi fått en ökad förståelse och djupare kunskap om hur studie- och yrkesvägledare bemöter elever med Aspergers syndrom, samt vad som skulle kunna vara ett lämpligt bemötande mot dessa elever. De intervjuade vägledarna poängterade att det var viktigt att bemöta elever med Aspergers sydrom med förståelse för funktionshindret, men samtidigt se till individens unika behov och förutsättningar. I syfte att se till individens behov och förutsättningar är ett empatiskt förhållningsätt betydelsefullt. Enligt Holm (1995) innebär empati en persons förmåga att sätta sig in och fånga upp andra individers känsloliv. Vidare skriver Holm att den empatiska förmågan ökar i takt med erfarenheten av att möta en specifik person.
Vi instämmer med Holms resonemang då erfarenheten av att möta och vägleda elever med Aspergers syndrom bidrar till en ökad förståelse och empati för dessa elever. Denna tankegång kan även kopplas till Goffmans (2001) teori om ”de visa” som också
38
talar om att erfarenhet leder till en ökad förståelse och acceptans för dessa elever som lever med ett misskreditabelt stigma. Vi bedömer att denna ökade förståelse då också leder till att minska risken för felbedömningar av elever med Aspergers syndrom. Att vägleda en elev med ett osynligt funktionshinder, såsom Aspergers syndrom, innebär en viss utmaning och utan kunskap om funktionshindret riskerar bemötandet att bli bristfälligt.
Enligt resultatet ville Maja och Julia ha god information om de elever med Aspergers syndrom som de skulle vägleda. Utifrån ovanstående resonemang är vår uppfattning att detta önskemål kan bero på osäkerhet om hur man som vägledare skall bemöta dessa elever. Stina och Ellinor ville endast ha den mest nödvändiga informationen om eleven eftersom de ville kunna bemöta eleven så värderingsfritt som möjligt. Under tiden på studie- och yrkesvägledarprogrammet har det betonats om vikten att som vägledare vara öppen och fördomsfri. Vi anser i enlighet med Egan (The skilled helper, 2002) samt Hägg och Kuoppa (Professionell vägledning – med samtal som redskap, 2007) att elevens berättelse skall vara utgångspunkten för samtalet. Vår uppfattning är att för mycket information kan leda till att vägledaren blir färgad av andras och sina egna uppfattningar av eleven, vilket också kan påverka bemötandet gentemot eleven.
De intervjuade vägledarna ansåg att det viktigaste gällande bemötandet mot elever med Aspergers syndrom var att fokusera på eleven och utgå från dennes förutsättningar. De påpekade även vikten av tydlig struktur och kommunikation. Då elever med Aspergers syndrom har en annorlunda uppfattningsförmåga än många andra elever, sade majoriteten av vägledarna att de hade mer tålamod och flexibilitet med dessa elever än gentemot vad de hade med andra elever. Emellertid påpekade de vikten av respekt mot alla elever oavsett om de hade en diagnos eller inte. Vi anser att detta är en självklarhet i vägledarprofessionen. Respekt och att sätta individen i fokus är, enligt vår uppfattning, grunden till ett rätt och riktigt bemötande.
Två av de intervjuade vägledarna sade sig arbeta med att lyfta fram elevernas starka sidor. Enligt vår uppfattning stämmer detta arbetssätt överens med den kognitiva CIP- teorin (Brown and Associates, 2002). Likaväl stämmer det överens med Rogers klientcentrerade teori (Kirschenbaum and Land Henderson, 1989). Vi anser att det gemensamma för dessa teorier är att de framhåller att vägledaren skall stärka individens självkänsla och därmed göra det enklare för personen att fatta väl avvägda beslut.
39
Vägledarna nämnde emellertid varken CIP- teorin eller Rogers teori under intervjuerna, men vi anser ändå att resultatet visar att de arbetar med det som teorierna förespråkar, nämligen att stärka individens självkänsla.
Vägledarna upplyste oss om, vilket vi tolkar som deras metod, att de arbetade med öppna frågor, speglingar samt att de fokuserade på eleven. Vi anser att detta förhållningssätt är en grundsten för all vägledning. Emellertid sade Maja och Ellinor att de inte arbetade efter endast en metod utan de ”plockade lite av varje” och anpassade metod efter eleven. I enlighet med Egan (2002) arbetar dessa vägledare eklektiskt. Resultatet visar att de intervjuade vägledarna hade delade meningar om användandet av teorier och metoder. Vi är av den uppfattningen att trots att flera av dem inte nämnde någon teori eller metod har man som vägledare alltid en teori eller metod i bakhuvudet. Vilken metod eller teori vi än väljer att utgå från har vi alltid en egen vägledningsteori, vilken innefattar våra värderingar, erfarenheter och livssyn. Enligt vår uppfattning är det viktigt att vara medveten om denna unika vägledningsteori eftersom den till viss del kommer att påverka oss i vägledningssamtalet. Hur mycket den påverkar beror på vår medvetenhet om den.
Avslutningsvis har detta examensarbete fått oss att inse att personer med Aspergers syndrom har, i likhet med alla andra människor, sina olikheter. Emellertid, har det framkommit att elever med Aspergers syndrom har en annorlunda uppfattningsförmåga och därför är vägledarens bemötande väldigt betydelsefullt. Vi har kommit till insikt om att det inte existerar en lösning som passar alla. Det är väsentligt att som vägledare ha kunskap om elevens funktionshinder för att kunna bemöta eleven på ett riktigt och adekvat sätt. Detta examensarbete har tagit oss en bit på vägen till att bli ”visa” studie- och yrkesvägledare.
Den viktigaste slutsatsen av detta examensarbete och som vi som blivande studie- och yrkesvägledare kommer att ta med oss är att det är betydelsefullt att ha kunskap om elevers funktionshinder i vägledningsprocessen. Samtidigt skall man som vägledare utgå från varje elevs unika behov och förutsättningar för att kunna bemöta eleverna på ett korrekt och adekvat sätt.
40