Studie- och yrkesvägledarutbildningen Individ och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Vägledares bemötande gentemot elever
med särskilda behov
- En studie om hur vägledare bemöter elever med
Aspergers syndrom
A guidance counselors meeting special needs students
-A study of how guidance counselors offers service to students
with Asperger’s syndrome
Linda Sandberg
Lina Nilsson
Studie- och yrkesvägledarutbildningen 180 hp
Datum för slutseminarium: 2010-12-06
Examinator: Laïd Bouakaz Handledare: Ann-Christine Ringström
Sammanfattning
Detta examensarbete har skrivits med syftet att få en djupare förståelse av och ökad kunskap om hur studie- och yrkesvägledare bemöter elever med Aspergers syndrompå gymnasiet, samt på vilket sätt detta skiljer sig från bemötandet med andra elever. Syftet har också varit att undersöka vilka teorier och metoder studie- och yrkesvägledarna använder sig av i mötet med elever med Aspergers syndrom. Då allt fler elever blir diagnostiserade med Aspergers syndrom anser vi att som blivande studie- och yrkesvägledare ligger det i vårt intresse att få ta del av hur studie- och yrkesvägledare bemöter dessa elever. Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide och intervjuerna har genomförts med fem utbildade studie- och yrkesvägledare.
Resultatet av undersökningen visar att de intervjuade vägledarna bemötte eleverna med Aspergers syndrom utifrån ett empatiskt förhållningssätt. Vägledarna poängterade vikten av att utgå från den enskilda elevens behov och förutsättningar. Elever med Aspergers syndrom har en annorlunda uppfattningsförmåga än elever utan någon diagnos. Det framkom av resultatet att vägledarna var tydligare i sin stuktur och kommunikation samt mer flexibla och tålmodiga gentemot elever med Aspergers syndrom. Undersökningen visade också att majoriteten av vägledarna ansåg att en metod eller teori inte passade alla elever, men gemensamt för vägledarna var att de arbetade med att finna varje elevs starka sidor för att på så vis stärka elevens självkänsla.
Sammanfattningsvis visar detta examensarbete att det är betydelsefullt för studie- och yrkesvägledare att ha kunskap om elevers funktionshinder, men att samtidigt utgå från varje enskild individs behov och förutsättningar för att kunna bemöta eleverna på ett korrekt och adekvat sätt.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 7
2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 9
2.1. Begreppsförklaring ... 9 2.1.1. Aspergers syndrom ... 9 2.1.2. Bemötande ... 10 2.1.3. Empati ... 10 2.1.4. Vägledning ... 10 3. TIDIGARE FORSKNING ...11 4. TEORI ...15 4.1. Stigma ... 15 4.2. Empati ... 16 4.3. CIP- teorin ... 17 4.4. Klientcentrerad teori ... 19 5. METOD ...20 5.1. Metodval ... 20
5.2. Intervju som metod ... 21
5.3. Urval ... 21
5.4. Genomförande ... 22
5.5. Bearbetning av insamlat material ... 23
5.6. Forskningsetik ... 24 6. RESULTAT ...25 6.1. Presentation av intervjupersonerna ... 25 6.1.1. Saga ... 25 6.1.2. Stina ... 25 6.1.3. Maja ... 26
6.1.4. Ellinor ... 26
6.1.5. Julia ... 26
6.2. Resultat av intervjuer ... 27
6.2.1. Intervju med Saga ... 27
6.2.2. Intervju med Stina ... 28
6.2.3. Intervju med Maja ... 29
6.2.4. Intervju med Ellinor ... 30
6.2.5. Intervju med Julia ... 32
7. ANALYS ...33
8. SLUTDISKUSSION ...37
9. FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ...40
REFERENSER ...41
7
1. Inledning
Tiden på studie- och yrkesvägledarprogrammet har handlat mycket om mötet mellan vägledare och sökande och vilka teorier och metoder en vägledare kan använda sig av i mötet med sökande. Det har även betonats om vikten av vägledarens bemötande. Avgörande är att skapa en god relation mellan vägledare och sökande där bemötandet är en betydelsefull aspekt. Studie- och yrkesvägledaren Gabriella Stjernberger (2006) skrev ett examensarbete Välkommen in eller stör ej – En studie om bemötande i
vägledningssammanhang. Detta arbete behandlar och undersöker vilka strategier i
bemötandet av sökande som studie- och yrkesvägledare i arbete följer, samt vilka teorier och modeller dessa strategier är baserade på.
Stjernbergers arbete fick oss att inse hur betydelsefullt vägledarens bemötande verkligen är. Våra egna erfarenheter säger också att bemötandet påverkar samtalets innehåll, både positivt och negativt. Blir den sökande bemött på ett dåligt vis hämmar detta den hjälp vägledaren skulle kunna erbjuda. På samma sätt kan ett positivt bemötande skapa en positiv atmosfär för hela samtalet, vilket förhoppningsvis kan leda till önskade förändringar för den sökande. Som blivande studie- och yrkesvägledare vill vi av den anledningen undersöka och ta del av hur vägledare bemöter elever med diagnosen Aspergers syndrom på gymnasiet, samt på vilket sätt detta skiljer sig från bemötandet med andra elever. Vi har valt att inrikta oss på hur vägledare bemöter elever med Aspergers syndrom eftersom det är ett område vi har begränsad kunskap om, men anser vara en väsentlig del av vägledaryrket.
Enligt Ehlers och Gillbergs (1999) bok Aspergers syndrom – en översikt är kunskapen om att Aspergers syndrom är ett livslångt funktionshinder en betydelsefull aspekt gällande bemötandet gentemot personer med Aspergers syndrom. Personer med Aspergers syndrom är oftast normalbegåvade, men intelligensen kan vara ojämn. En
8
person med Aspergers syndrom kan ha en gedigen utbildning, men kan samtidigt ha bekymmer med att klara sin vardag rent praktiskt. Följden kan då bli att omgivningen ibland ställer för höga krav på individen och ibland för låga krav. Detta kan leda till utanförskap.
I syfte att undvika utanförskap i skolan är skolpersonalens bemötande och arbetssätt mot dessa elever mycket betydelsefullt. Då de ofta har ett smalt intresseområde kan personalen arbeta med att framhäva detta och på så vis lyfta fram elevens starka sidor (www.autism.se). Tony Attwood (2000) instämmer med detta resonemang i sin bok Om
Aspergers syndrom – vägledning för pedagoger, psykologer och föräldrar, där han
skriver att detta specialintresse kan utnyttjas på ett konstruktivt sätt för att öka elevens motivation. Detta nämner även Ehlers och Gillberg (1999) som en slutsats i sin bok
Aspergers syndrom – en översikt. Författarna menar att om omgivningen samarbetar
och anpassar sig efter eleverna med Aspergers syndrom och deras bristande förmåga inom de olika nämnda områdena finns det goda möjligheter för dessa personer att leva ett både yrkesmässigt och privat självständigt och framgångsrikt liv.
Läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) innehåller riktlinjer som framhåller att alla som arbetar i skolan skall hjälpa elever som är i behov av särskilt stöd. Det skrivs vidare att det finns olika vägar att gå för att nå fram till målen och dessa vägar skall anpassas efter individens behov. Skolverket för inte någon statistik över elever med funktionshinder (www.skolverket.se), men under våra praktikperioder har vi märkt att allt fler elever i gymnasieskolan tenderar att bli diagnostiserade med Aspergers syndrom och att vägledarna upplever osäkerhet i hur de skall bemöta dessa elever. Sannolikheten att i framtiden få möta och arbeta med individer med särskilda behov är stor, och att få insikt i hur man som vägledare bör bemöta dessa individer anser vi därför vara mycket intressant och betydelsefullt.
9
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med detta examensarbete är att undersöka på vilket sätt studie- och yrkesvägledare bemöter elever med diagnosen Aspergers syndrom i gymnasiet, samt på vilket sätt detta skiljer sig från bemötandet med andra elever. Utifrån syftet har vi fastställt följande frågeställningar:
På vilket sätt bemöter studie- och yrkesvägledare elever med diagnosen Aspergers syndrom?
På vilket sätt skiljer sig detta bemötande i mötet med andra elever?
Vilka metoder och teorier använder studie- och yrkesvägledare sig av i mötet med elever med diagnosen Aspergers syndrom?
2.1. Begreppsförklaring
I detta avsnitt kommer de nyckelord och begrepp som används i arbetet att förklaras utifrån den definition som vi anser relevant för undersökningen.
2.1.1.
Aspergers syndrom
Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk diagnos nära besläktad med autism. Syndromet har inget kroppsligt kännetecken, utan är ett osynligt handikapp. Personer med Aspergers syndrom saknar ofta förmåga till socialt samspel, förmåga att hantera
10
nya situationer och sätta sig in i andras känslor och tankar. De är oftast normalbegåvade och har ett smalt intresseområde.
2.1.2.
Bemötande
Bemötande används här som ett begrepp för sampel mellan människor, den inställning som personer har till varandra och hur det kommer till uttryck, exempelvis i tal, handlingar, gester, ansiktsuttryck, tonfall etc.
2.1.3.
Empati
Empati beskrivs som förmågan till inlevelse eller medkänsla, att kunna leva sig in i en annan människas känslor och behov.
2.1.4.
Vägledning
Vägledning kommer i detta arbete vara ett uttryck för studie- och yrkesvägledning. Då det talas om vägledare betyder det en person med en studie- och yrkesvägledarexamen.
11
3. Tidigare forskning
Det finns en mängd tidigare forskning och litteratur som behandlar ämnet om hur man bör bemöta och arbeta med elever i behov av särskilt stöd och så även Aspergers syndrom. Detta avsnitt kommer att presentera ett urval ur den litteratur som funnits relevant för undersökningens syfte och problemställning.
Gabriella Stjernberger (2006) skrev i sitt examensarbete Välkommen in eller stör ej om strategier och modeller som vägledare använder sig av i mötet med elever. Stjernberger undersökte vad som är lämpligt bemötande i vägledningssituationer. Författaren utförde en kvalitativ undersökning med fyra vägledare där undersökningens resultat visade på att bemötande är en viktig del av vägledningsyrket. Resultatet visade att vägledarna, som ingick i undersökningen, ansåg att lämpligt bemötande var att visa sig intresserad för klienten, ta sig tid, få honom/henne att känna sig välkommen, att lyssna på vad klienten säger och att vara respektfull och seriös.
Anders Fransson (2005) har genom intervjuer undersökt på vilket sätt gymnasieskolans yrkesprogram kan ta emot och integrera elever med Aspergers syndrom. Om detta skrev författaren i sitt examensarbete Att möta elever med Aspergers
syndrom på gymnasieskolans yrkesprogram. Fransson kom fram till att elever med
Aspergers syndrom var i stort behov av struktur, rutiner och undervisning anpassat till den enskilda individen. Undersökningen visade också på behovet av personal som var tydlig i sin kommunikation och som hade god kunskap om elevens behov.
Anna Sundén och Josefin Wester (2007) skrev ett examensarbete Att vägleda elever i
särskolan med syftet att få veta vilka krav som ställs på studie- och yrkesvägledare i
vägledningen med elever i särskolan. Författarna utförde kvalitativa intervjuer med studie- och yrkesvägledare. Resultatet av denna undersökning visade att vägledarna själva ansåg att vägledarens kompetens att vägleda elever i särskolan inte räckte till.
12
Vägledaren saknade kunskap om olika handikapp och funktionshinder och vissa av intervjupersonerna eftersträvade alternativa vägledningsmetoder. Samtidigt betonades att det som verkligen spelar roll är vägledarens förhållningssätt och bemötande.
Enligt Olsson och Olssons (2007) bok Att se möjligheter i svårigheter är Aspergers syndrom en lättare form av autism och personer med detta syndrom har en tendens att utveckla olika psykiska symtom, såsom ångest, tvångstankar och tvångshandlingar samt depressiva fobier. För många med Aspergers syndrom är socialt umgänge ansträngande och det är vanligt att känna motstånd för förändringar, svårigheter att tolka och förstå sin omvärld samt försämrad motorik. Till skillnad från personer med autism kan personer med Aspergers syndrom förstå andra människors känslor och tankar, men de har svårt att leva sig in i andra människors känsloliv. Den empatiska förmågan är nedsatt. Personer med Aspergers syndrom är även ofta snäva och ensidiga i sina intressen.
De flesta elever med Aspergers syndrom är integrerade i skolan, men behöver oftast extra hjälp och förståelse av skolan eftersom symtomen kan variera från dag till dag. Av den anledningen behöver personalen på skolan kunskaper om diagnosen. Det är viktigt att dessa ungdomar får hjälp med att förstå sin omgivning så att de upplever en ökad säkerhet och självständighet. En betydelsefull del i denna process är att skolans personal försöker skapa struktur för eleverna (Olsson och Olsson, 2007).
Barnläkaren Hans Asperger publicerade år 1944 en artikel om barn och ungdomar med ett avvikande beteende. De drag han lyfte fram hos barnen var bland annat naivitet, oförstående för socialt samspel, begränsade specialintressen, motorisk klumpighet, god grammatik och ett bra ordförråd, men ett enformigt tal samt en begåvning från medel till över det normala. Det tog emellertid närmare 40 år innan hans arbete uppmärksammades på allvar. Forskaren Lorna Wing, som studerade barn med drag av autism, kom fram till att autism och de avvikelser som Hans Asperger hade beskrivit i sin artikel var olika tillstånd inom samma område. I detta sammanhang myntades begreppet Aspergers syndrom. Det diskuteras än idag om Aspergers syndrom är en egen funktionsnedsättning skild från autism, eller om det är autism med normalbegåvning och med en större verbal förmåga (www.autism.se).
Enligt forskarna beror Aspergers syndrom på medfödda funktionsavvikelser i hjärnan. Diagnosen Aspergers syndrom ställs oftast när barnet är mellan åtta till elva år, men då symptomen är så pass diffusa är det en stor andel som inte blir diagnostiserade
13
förrän vid vuxen ålder. Personer med Aspergers syndrom har ett annorlunda sätt att tänka, förstå och möta sin omgivning. Det är främst funktionsnedsättningar gällande det sociala samspelet, det vill säga, svårigheter med att förstå och tolka sociala regler. Ytterligare en funktionsnedsättning som är framträdande för personer med Aspergers syndrom är bristen på inlevelseförmåga och empati, det vill säga, svårigheter med att sätta sig in i hur andra människor tänker och känner (www.autism.se).
Egan (2002) beskriver i sin bok The skilled helper en lösningsfokuserad vägledningsmetod i tre faser med tre steg i respektive fas. Den första fasen är kartläggningsfasen där vägledaren skall stödja den sökande till att berätta sin historia. Den andra fasen är utredningsfasen. I denna fas skall vägledaren hjälpa den sökande till att se möjligheter. Den tredje och avslutande fasen är handlingsfasen. Den sökande skall i denna fas med hjälp av vägledaren göra upp en handlingsplan som är genomförbar, realistisk samt passande för den sökandes mål. Egan beskriver utförligt hur vägledaren skall bemöta den sökande.
Sammanfattningsvis skall vägledaren i alla faserna lyssna aktivt, ställa öppna frågor, visa empati och intresse samt ha förståelse för den sökande. Egan skriver även att vägledaren bör vara eklektisk eftersom en modell inte är fullständig och passar inte i alla sammanhang. Av den anledningen rekommenderar Egan att modellen används flexibelt. De sökande kan ha väldigt olika bakgrund och utgångspunkter. Därför kan vilken fas som helst vara starten för samtalet. Vägledaren skall alltid utgå från den sökandes berättelse (Egan, 2002).
Hägg och Kuoppa (2007) har i sin bok Professionell vägledning - med samtal som
redskap skapat en modell inspirerad av Egan. Även deras modell innehåller tre faser där
vägledaren behöver olika färdigheter i de olika faserna. De tre faserna innebär att vägledaren skall börja med att klargöra situationen utifrån den sökandes perspektiv för att sedan vidga dessa perspektiv och sätta upp mål. Avslutningsvis görs en handlingsplan upp och vägledaren skall ge stöd för genomförande samt utvärdera processen. I likhet med Egan är det centralt för vägledaren att ställa öppna frågor, lyssna aktivt och försöka sätta sig in i den sökandes situation.
De danska psykologerna Bo Hejlskov Jørgensen, Hanne Veje och Hanne Stolt beskriver i sin artikel ”Hantering av problemskapande beteende” hur man kan förstå och hantera problemskapande beteende hos barn med funktionsnedsättningar, som
14
exempelvis ADHD, autism, Aspergers syndrom, Tourettes syndrom och andra liknande tillstånd. Barn med dessa psykiska funktionsnedsättningar har i många situationer annorlunda perception än barn utan någon sådan diagnos. Därför kan de reagera på sätt som omgivningen inte är van vid eller förstår. Denna reaktion beror oftast på att barn med psykiska funktionsnedsättningar har bristande empati och flexibilitet. Bristande empati innebär svårigheter med att föreställa sig vad andra tänker och känner. Bristande flexibilitet innebär svårigheter med omställningar. Dessa personer kan vara i behov av längre tid och förberedelse inför förändringar (www.autism.se).
En utgångspunkt för de som möter barn med psykiska funktionsnedsättningar är att se individen bakom beteendet. För att kunna det är det nödvändigt att förstå vad det är som orsakar beteendet. Detta tänkesätt kan bidra till en grundläggande och djupare förståelse för barnets styrkor och svagheter. Kunskap om barnets beteende ger både barnet och personalen de resurser som är nödvändiga för en fungerande samverkan (www.autism.se).
15
4. Teori
I detta avsnitt kommer de teorier som anses relevanta för analysen att presenteras. Teorier kan vara ett sätt att kunna se och förstå sammanhang. I Brown and Associates (2002) har Krumboltz beskrivit teorier som en kartmetafor. Med det menar Krumboltz att teorierna underlättar navigeringen av terrängen. Med andra ord, teorierna är en hjälp att förklara undersökningens resultat.
4.1. Stigma
Erving Goffman (2001), professor i sociologi, beskriver i boken Stigma – den
avvikandes roll och identitet vad det innebär att vara en avvikande person, eller
stigmatiserad som författaren uttrycker det. Att vara stigmatiserad innebär att man har ett drag eller egenskap som är misskrediterande. Personen avviker på ett icke önskvärt sätt från våra förväntningar och accepteras inte att tillhöra de ”normala” personerna i samhället. Det finns tre huvudindelningar av stigma; kroppsliga missbildningar av olika slag, olika fläckar på den personliga karaktären samt stambetingade stigman.
Ytterligare två indelningar av stigman kan göras, misskrediterade och misskreditabla stigman. Personer som hör till den misskrediterade gruppen lever med ett synligt stigma som omgivningen inte kan undgå att uppmärksamma. Det existerar ett kroppsligt ideal i samhället och vi gör vad vi kan för att eftersträva detta ideal. Dessa personer når inte upp till detta ideal. Personer som däremot tillhör de misskreditabla har stigman som är dolda för omgivningen och de försöker kontrollera den information som de ger ut till andra om sig själva för att stigmat inte ska uppmärksammas. Bemötandet från
16
omgivningen sker därmed ofta på felaktiga bedömningar av personen i fråga och personen lever med en rädsla för att stigmat ska bli synligt och därmed uppmärksammas (Goffman, 2001).
Vidare beskriver Goffman olika typer av människor som sympatiserar med de stigmatiserade. ”De egna” är de personer som har samma typ av stigma och de kan verka som ett stöd för individen. Den stigmatiserade individen blir då mer självsäker och utåtriktad i denna grupp, och får en känsla av att vara ”normal”. Den andra gruppen, ”de visa”, är så kallade normala personer som accepterar och sympatiserar med de stigmatiserade. Goffman beskriver att då människor kommer i närmare kontakt med varandra minskar våra stereotypa fördomar och kategoriserade attityder gentemot varandra. Istället skapas det sympati och förståelse av de personliga egenskaperna hos den andre personen (Goffman, 2001).
4.2. Empati
Ulla Holm (1995) beskriver i sin bok Det räcker inte att vara snäll vad empati innebär.
”Empati betyder att fånga upp och förstå en annan människas känslor och att vägledas av den förståelsen i kontakten med den andra. Det är alltså fråga om både en inre process av att nå förståelse och ett sätt att kommunicera denna förståelse, inte bara i ord utan i alla de handlingar som, riktas mot den andra.” (Holm, 1995, s.77)
Holm skriver att empati kan delas in i två faser, empatisk förståelse och empatisk kommunikation eller empatiskt beteende. Den andra fasen bygger på den första.
Holm skriver vidare att det finns olika komponenter för att känna empati. Den egna erfarenheten kan användas för att sätta sig in i en annan människas känsloliv. Ifall denna erfarenhet saknas kan andra människors erfarenheter ligga till grund för det empatiska förhållningssättet. Ett annat sätt att känna empati är varseblivning, att iaktta andra personers kroppsspråk, gester, mimik och röstläge. Holm menar att erfarenheter och varseblivning kan vara behjälpligt för att komma fram till en bedömning av andras känslor, men det räcker inte för att känna empati. För att den empatiska processen ska bli fullständig behövs information från våra egna känslor. Exempelvis kan imitation av
17
en annan människas kroppsspråk underlätta förståelsen av hur den andra personen känner sig. Detta kallas affektiv resonans. Ett annat sätt kan vara att omedvetet försöka framkalla samma känsla hos en annan person och se hur denna reagerar för att sedan hantera känslan på samma sätt. Detta kallas projektiv identifikation och leder i bästa fall till att förståelse av den andra personens känslor (Holm, 1995).
Holm menar att man kan utveckla sin empatiska förmåga. Emellertid påpekar hon också att det finns vissa förutsättningar för att känna empati. Dessa förutsättningar är bland annat en stabil identitet och självkänsla. Affekttolerans och härbärgerande förmåga är andra förutsättningar för empatisk förmåga, vilka innebär att våga känna de känslor som förekommer samt förmågan att kunna skilja dem åt. Ännu en förutsättning för empati är medvetenhet om känslomässiga signaler som kunskapsförmedlare. Det är betydelsefullt att vara medveten om att känslor är viktiga som kunskapsförmedlare och inte är sämre än någon annan egenskap (Holm, 1995).
4.3. CIP- teorin
Brown and Associates (2002) beskriver i boken Career choice and development CIP- teorin (Cognitive Information Processing Theory). Det är en kognitiv teori med syftet att stärka individen till att bli beslutsam och handlingskraftig för att på så sätt komma närmare sitt mål gällande utbildning och yrke. Teorin skall verka som ett medel för att ge individen de verktyg denne behöver för att kunna utföra underbyggda val (Brown and Associates, 2002).
18
Teorin innehåller tre grundstenar; självkännedom om sig själv och om alternativ, bearbetning av problem samt beslutsfattande. Teorin kan beskrivas som en pyramid med tre områden. Det nedersta området består av självkännedom samt kunskap om alternativ. I det mellersta området av pyramiden återfinns individens förmåga att kunna påverka den tankemässiga processen. I den tankemässiga processen ingår den så kallade CASVE- cykeln (Communication, Analysis, Synthesis, Valuing, Execution), vilken är ett sätt att bearbeta problem på. I denna process skall individen identifiera och analysera problemet samt utforska och prioritera de olika alternativen för att slutligen fatta ett beslut. Målet med denna process är att individen skall få ökad kunskap och förståelse för att nå sitt mål. Det översta området av pyramiden består av den verkställande processen där reflektion över beslutet är betydelsefullt (Brown and Associates, 2002).
Utifrån CIP- teorin är vägledarens roll att stödja individen till ökad självkännedom och på så sätt få underlag till att fatta egna beslut. Vägledaren skall här frångå rollen som expert och lita på individens förmågor (Brown and Associates, 2002).
19
4.4. Klientcentrerad teori
Kirschenbaum och Land Henderson (1989) beskriver i boken The Carl Rogers reader Carl Rogers klientcentrerade teori. Han utvecklade studie- och yrkesvägledningen från matchningens och testets tid till att fokus lades på individens behov. Rogers utformade en klientcentrerad teori där han framhävde samtalet som vägledarens viktigaste verktyg. I samtalet undersökte Rogers hur den sökande skulle kunna övervinna sina problem och växa som människa. Samtalet blev en metod för ökad självkännedom för den sökande och denne skulle på så vis bättre kunna fatta väl avvägda beslut. Individen var experten och kunde själv lösa sina problem.
Vägledarens roll blev i Rogers teori lyssnande och icke styrande i motsats till dess tidigare roll som diagnostiserande och ledande. Rogers betonade tre utmärkande drag för en vägledares roll som lyssnare; för det första skulle vägledaren acceptera individens tankar och känslor, för det andra vara ärlig i sina rektioner och handlingar och det tredje draget innebar att vägledaren skulle inneha empatisk förmåga. Vägledaren skulle stödja den sökande till att känna större tilltro till sig själv, så kallad hjälp till självhjälp. Rogers framhöll, som nämnts ovan, vikten av ett empatiskt förhållningssätt mellan vägledare och sökande. Vägledaren kunde med empati och emotionellt engagemang klargöra den sökandes dilemman. Enligt Rogers klientcentrerade teori ökade den sökandes möjligheter att förstå och acceptera sig själv när den sökande kände acceptans från vägledaren (Kirschenbaum and Land Henderson, 1989).
20
5. Metod
I detta avsnitt kommer den metod och det tillvägagångssätt som används under detta examensarbete att presenteras. Utifrån undersökningens syfte valdes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Utifrån de förhållanden vi hade valde vi att göra fem intervjuer med studie- och yrkesvägledare och arbetet har följt Vetenskapsrådets etiska regler (www.vr.se) . Avsnittet kommer även att innehålla en presentation över tillvägagångssättet samt bearbetandet vid insamling av material.
5.1. Metodval
Syftet skall bestämma metoden. Det finns flera olika metoder för insamling av data, exempelvis kvalitativa metoder i form av fria intervjuer, eller kvantitativa metoder såsom enkäter. Trost (2001) menar i sin bok Enkätboken att när man använder sig av siffror, eller ord som fler eller mer tillgodogör man sig av kvantitativa metoder. Om dessa ord däremot undviks använder man sig av kvalitativa metoder. Ekholm och Fransson (1992) skriver i boken Praktisk intervjuteknik att metodval även beror på en rad olika förhållanden, såsom tillgång till tid och pengar, krav på tillförlitlighet samt på hur väl man i förhand känner till de förhållanden som skall studeras. Dessa omständigheter har tillgodosetts vid detta examensarbetes metodval.
Kvalitativa intervjuer är ett sätt att få ta del av människors specifika upplevelser och den går mer på djupet än vad en kvantitativ metod gör vilket vi ansåg vara viktigt vid vår studie. Syftet med detta arbete har varit att undersöka, tolka och förstå enskilda individers tänkesätt. För att få en djupare inblick i individernas tankar och upplevelser
21
använde vi oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer med semistrukturerad intervjuguide.
5.2. Intervju som metod
Under en kvalitativ semistrukturerad intervju har forskarna i förväg riktat in sig på bestämda ämnen, men det ger ändå utrymme för följdfrågor samt att det ger intervjupersonerna möjlighet att berätta fritt om sina tankar och upplevelser. Intervjuaren kan med denna metod föra in intervjupersonerna på de områden som är relevanta för undersökningen och har en större möjlighet att styra intervjun. En strukturerad intervju stänger däremot möjligheten för följdfrågor. Det viktigaste i en kvalitativ intervju är att få insikt i de enskilda individernas upplevelser och föreställningar och på så sätt ligger deras berättelser och erfarenheter till grund för studien (Dalen, 2008).
Det genomfördes en pilotstudie, vilket skall utföras när man har en kvalitativ intervjuguide för att testa intervjuguiden. Detta för att se hur intervjupersonen reagerar på frågorna och hur intervjuguiden fungerar i sitt sammanhang (Dalen, 2008).
5.3. Urval
Urvalet är en viktig aspekt i kvalitativ intervjuforskning. Antalet informanter kan inte vara för omfattande eftersom det är tidskrävande att genomföra intervjuer samt att bearbeta intervjuerna. Samtidigt måste den data som samlas in utgöra tillräckligt underlag för tolkning och analys (Dalen, 2008). Med tanke på studiens syfte och tidsramen för arbetet har undersökningsgruppen bestått av fem studie- och yrkesvägledare.
22
Urvalet av intervjupersoner har byggts på kriteriet att de skulle vara utbildade studie- och yrkesvägledare med erfarenhet av att vägleda elever med en medicinskt fastställd diagnos av Aspergers syndrom. De skulle ha en studie- och yrkesvägledarutbildning då personer som genomfört denna utbildning arbetat mycket med de frågeställningar vi har i detta arbete och därför ansåg vi att reliabiliteten skulle bli högre med detta kriterium. Vi såg också en svårighet för personer utan denna utbildning att kunna besvara frågor om studie- och yrkesvägledning, främst gällande vägledningsmetoder och -teorier. Utan erfarenhet av att vägleda elever med Aspergers syndrom hade intervjupersonerna inte kunnat besvara frågor som har med detta att göra och därför såg vi detta kriterium som en självklarhet. För att det ska vara en hög tillförlitlighet även här måste Aspergers syndrom vara medicinskt fastställt och det räckte inte med att vägledare och lärare misstänkte syndromet.
Vidare baserades urvalet av intervjupersoner för denna undersökning på att vägledarna var verksamma på kommunala gymnasieskolor i en medelstor stad i södra Sverige. Anledningen till att fokus har lagts på gymnasieskolor beror på att vi ville ha en homogen undersökningsgrupp så att reliabiliteten skulle bli så hög som möjligt. Vi har tagit fasta på Trosts (2005) argument om att undersökningens trovärdighet ökar om situationen är liknande för alla intervjuade vägledare.
5.4. Genomförande
Arbetet inleddes med att utifrån syftet och frågeställningarna utforma en intervjuguide. Därpå utfördes en pilotstudie med intentionen att testa intervjuguiden (Dalen, 2008). Pilotstudien bekräftade att intervjuguiden fungerade väl. Efter pilotstudien avtalades via telefon tid för fem intervjutillfällen. Intervjupersonerna som blev uppringda hittades på kommunens hemsida och valdes slumpvis ut utifrån urvalskriterierna. Innan intervjuerna startade informerades intervjupersonerna om syftet, hur det insamlade materialet skulle användas samt att det är en forskningsuppgift och därmed belagd med sekretess. Författarna till detta arbete besökte intervjupersonerna på deras respektive arbetsplatser vid intervjutillfällena. Intervjuerna varade i ca 45 minuter och metoden
23
bestod av en semistrukturerad intervju som tillät intervjupersonen att berätta tämligen fritt om sina tankar och upplevelser.
Dalen rekommenderar i sin bok Intervju som metod (2008) att man gör en ljudinspelning vid kvalitativa intervjuer eftersom det är viktigt att få med intervjupersonernas egna ord. Detta var också avsikten, men endast två av intervjuerna spelades in med hjälp av diktafon då de övriga tre nekade till att bli inspelade. Naturligtvis tillgodosågs detta önskemål. Av den anledningen förekommer det endast längre citat i resultatdelen från de två inspelade intervjuerna. Under de inspelade intervjuerna samarbetade författarna i detta arbete med att ställa intervjufrågorna. Efter intervjuerna avlyssnades banden och skrevs ned så detaljerat som möjligt. Under de intervjuer som inte spelades in antecknade en av författarna medan den andra agerade intervjuaren. Även efter dessa intervjuer sammanställdes materialet så detaljerat som möjligt. Intervjuguiden som användes vid intervjuerna kommer att finnas med som bilaga.
Efter insamlandet av material började skrivandeprocessen där författarna till detta examensarbete har varit lika delaktiga. Med hjälp utav insamlat material, relevant litteratur och stöd från handledaren författades detta examensarbete.
5.5. Bearbetning av insamlat material
Trost (2005) beskriver tre steg i arbetet med data; insamling av material, analys av material och slutligen tolkning av material. När intervjuerna var nedskrivna och sammanställda sållades det material som inte var relevant för studiens syfte ut. I syfte att kunna analysera och tolka det insamlade materialet delades det in i tre grupper utifrån de tre frågeställningarna och därefter skrevs resultatet ned i en sammanhängande text uppdelat efter varje intervjuperson. Anledningen till att vi valde att redovisa resultatet på detta sätt är att vi ansåg att det var skulle vara enkelt för läsarna att följa intervjuerna. Vi anser, i enlighet med Trost (2005), att detta är en smaksak. Det viktigaste är att ha i åtanke vem man skriver för.
Dalen (2008) skriver att vid kvalitativ forskning används olika tillvägagångssätt för att analysera det empiriska materialet. Det gemensamma är emellertid att det är en tolkande process. Då undersökningens resultat har förklarats och analyserats utifrån
24
valda teorier har den analytiska metoden varit grundad teori. Grundad teori innebär att intervjupersonernas egna uppfattningar och perspektiv är utgångspunkt för analysen.
Enligt Trost (2005) är ett kritiskt förhållningssätt betydelsefullt vid bearbetning av kvalitativt insamlat material. Genom hela examensarbetet har vi försökt att inta ett objektivt förhållningssätt för att sedan i slutdiskussionen tolka resultatet kritiskt med egna ögon.
5.6. Forskningsetik
Examensarbetet har följt de forskningsetiska riktlinjer som Vetenskapsrådet fastställt i dokumentet Forskningsetiska principer - inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning (www.vr.se). Riktlinjerna består av fyra huvudprinciper, vilka är
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet betyder att de berörda intervjupersonerna informeras om undersökningens syfte. Detta gjordes redan vid den första kontakten med vägledarna och även i inledningen av intervjuerna. Intervjupersonerna ska enligt samtyckeskravet bli tillfrågade och själva få bestämma över sin medverkan i undersökningen. Denna princip tillämpades vid de telefonsamtal då intervjuerna bokades. Med konfidentialitetskravet menas att alla personliga uppgifter är belagda med sekretess. Vid intervjuernas början informerades intervjupersonerna om denna sekretess och att fiktiva namn skulle användas då examensarbetet presenterades. Av den anledningen förekommer det inte några personliga uppgifter, såsom namn och dylikt i texten. Intervjupersonerna upplystes även om hur de insamlade uppgifterna skulle användas, alltså att den insamlade informationen endast skulle användas för undersökningens ändamål. Detta kallas för nyttjandekravet.
I övrigt tillfrågades varje intervjuperson om de hade något emot att ljudet från intervjuerna spelades in. Tre av fem önskade att detta inte gjordes och då tillgodosågs detta önskemål och intervjuerna dokumenterades istället med anteckningar.
25
6. Resultat
I detta avsnitt redovisas resultaten från intervjuerna med vägledarna. Här tas de mest centrala områden upp och de utsagor som anses ha relevans för arbetets syfte. Syftet har varit att undersöka på vilket sätt vägledare bemöter elever med diagnosen Aspergers syndrom på gymnasiet, samt på vilket sätt detta skiljer sig från bemötandet med andra elever. Avsnittet kommer att inledas med en presentation av intervjupersonerna och därefter följer resultaten av varje intervju. Samtliga fem intervjupersoner har en studie- och yrkesvägledarexamen, och kommer nedan att benämnas med fiktiva namn.
6.1. Presentation av intervjupersonerna
6.1.1. Saga
Saga är en kvinna som arbetar som studie- och yrkesvägledare på en gymnasieskola. Hon har arbetat som vägledare sedan 1980- talet och har varit sju år på denna skola. På skolan finns ett särskilt fyraårigt program som ligger nära samhällsprogrammet och är ett program speciellt för elever med ADHD och Aspergers syndrom. Detta program är hennes första erfarenhet av elever med Aspergers syndrom.
26
Stina är en kvinna som arbetar som studie- och yrkesvägledare på en gymnasiesärskola. Hon har arbetat som vägledare i 20 år och har varit sju år på denna skola. Hon har en bakgrund som barnskötare och har även jobbat på en träningsskola för barn med särskilda behov. Efter studie- och yrkesvägledarutbildningen har hon arbetat med hörselskadade. Hon har likaså arbetat med vuxna arbetslösa, inom SFI och rehabilitering, samt har hon genomfört en specialpedagogiks kurs och lärt sig teckenspråk.
6.1.3. Maja
Maja är en kvinna som arbetar som studie- och yrkesvägledare på en gymnasieskola. Hon har arbetat som vägledare i 15 år och har varit på denna skola i fyra år. Tidigare har hon jobbat i grundskolan samt på en annan gymnasieskola. Nu är hon vägledare på de praktiska programmen. Innan hon läste till studie- och yrkesvägledare arbetade hon inom sjukvården.
6.1.4. Ellinor
Ellinor är en kvinna som arbetar på en gymnasieskola med inriktning på IV-programmet sedan ett år tillbaka. Tidigare arbetade hon bland annat på en friskola och på gymnasieintagningen. Hon har arbetat som vägledare i sju år. Innan studie- och yrkesvägledarutbildningen arbetade hon som teaterledare och på förskola.
27
Julia fem är en kvinna som arbetar på en gymnasieskola sedan tre år tillbaka. Tidigare har hon arbetat på både grundskola och gymnasieskola. Hon har arbetat som studie- och yrkesvägledare i 18 år och innan dess arbetade hon som skötare inom psykiatrivården.
6.2. Resultat av intervjuer
6.2.1. Intervju med Saga
Den första intervjun inleddes med att vägledaren fick besvara frågan om vad ett bra bemötande för henne innebar. Svaret på frågan blev ”den man möter är huvudpersonen”. Hon ansåg att ett bra bemötande innebar att man var lika mot alla, oavsett diagnos. Emellertid sade hon att under själva samtalet hade hon mer tålamod med elever med diagnoser och att hon tillät mer ett ”dåligt” beteende än vad hon gjorde med andra elever. Hon hade mer överseende och flexibilitet med diagnostiserade elever och menade att man fick acceptera att svaren ibland kunde bli egendomliga. Vägledaren poängterade ett flertal gånger vikten av respekt för individen och att alla är unika. Elever med Aspergers syndrom kunde te sig väldigt olika och av den anledningen var generalisering av eleverna inget att rekommendera.
Vägledaren fick frågan vad Aspergers syndrom innebar. Hon berättade då att elever med diagnosen ofta saknade självinsikt. De hade ofta ett smalt intresseområde och ett stort behov av struktur i både sitt vardagsliv och sin skolgång. För att kunna vägleda eleverna med Aspergers syndrom på ett sätt som gynnade individen hade hon ett nära samarbete med specialpedagogerna på det specialutformade programmet. De var ju experterna och det var på detta sätt hon lärde sig hur hon skulle bemöta eleverna med Aspergers syndrom på ett korrekt och adekvat sätt.
På frågan om vägledaren använde sig av någon särskild metod och teori i mötet med elever med Aspergers syndrom berättade hon att hon inte utgick från någon särskild metod eller teori. Hon fokuserade på att ställa öppna frågor och att försöka anpassa situationen efter eleven. Hon lade hela tiden fokus på individen. Där kom intervjun även
28
in på vilka hjälpmedel hon använde sig av i vägledningssammanhang. Ibland när hon körde fast i ett samtal använde hon sig av hjälpmedel, såsom vykort, bilder och att rita. Det kunde vara ett sätt att få eleven att tänka i nya banor samt vidga deras perspektiv. Att eleven fick det visualiserat framför sig kunde bidra till nya tänkesätt.
6.2.2. Intervju med Stina
Även den andra intervjun inleddes med att vägledaren fick berätta vad hon ansåg att ett bra bemötande var. Enligt denna vägledare innebar ett bra bemötande att man som vägledare ”lyssnade mer än man pratade” och visade respekt gentemot eleven. Alla människor var lika mycket värda. Hon påpekade också att hon alltid försökte gå in så värderingsfri som möjligt i ett nytt samtal. I mötet med elever med Aspergers syndrom tänkte hon speciellt på att ha en tydlig struktur för eleverna. Förutom den tydliga strukturen gjorde hon ingen skillnad i bemötandet mellan elever med Aspergers syndrom och elever utan något handikapp. Hon påpekade emellertid att det i själva verket handlade om att bemöta alla elever med respekt oavsett om de hade en diagnos eller inte, ”alla är människor”. Vägledaren nämnde även att hennes tidigare yrkesmässiga erfarenheter bidragit till att hon fått en ökad kunskap om individer med särskilda behov.
För denna vägledare innebar Aspergers syndrom att eleven ofta hade ett speciellt intresseområde och svårigheter med att gå utanför det. De kunde ofta vara ensamvargar, tolkade saker och ting bokstavligt samt hade svårt att förstå sociala koder. Hon berättade att hon som vägledare arbetade lite annorlunda med dessa elever eftersom hon alltid utgick från deras olika behov. Samtalet startade med kartläggning av eleven. Hon berättade vidare att hon arbetade mycket med att lyfta fram elevens starka sidor under samtalen.
Hjälpmedel som kunde komma till användning vid samtalen med eleverna med Aspergers syndrom var att rita på tavlan, använda papper och penna samt ordbilder. På skolan fanns det något som hette Hälsosteget. Det innebar att eleverna skulle gå ut och gå varje dag. Ibland gick hon med eleverna och passade då på att prata med dem under promenaden. Hon menade att detta kunde vara ett hjälpmedel i samtalet eftersom
29
samtalet då skedde under mer avslappnade former. Under ett samtal tyckte hon även att det kunde vara bättre att sitta bredvid eleven än mitt emot då många elever med diagnosen Aspergers syndrom kan ha svårt för ögonkontakt.
På frågan om vilka eventuella metoder och teorier vägledaren använde sig av tog hon upp en vägledningsmodell innehållande fem steg: problemlösning, vidga perspektiv, återkoppling, skriva ner mål och slutligen utvärdera. I övrigt använde hon sig utav speglingar, att ge eleven all den uppmärksamhet som den behövde och arbeta efter hur eleven var, då alla var unika. Hon hade även ett nära samarbete med elevernas föräldrar samt skolans lärare. Emellertid ville hon endast ha kunskap om det allra nödvändigaste om eleven eftersom hon ville höra elevens egen historia. Elevens berättelse var alltid utgångspunkten för samtalet.
6.2.3. Intervju med Maja
Intervjun med den tredje vägledaren inleddes med att vägledaren fick berätta vad ett bra bemötande innebar för henne. Förklaringen blev att det var viktigt att bemöta eleven på dennes nivå. På frågan om hur hon då menade blev svaret att det var viktigt att inte prata över eleven utan prata deras språk samt bemöta dem som en medmänniska. Det framkom under intervjun att ett bra bemötande även innebar att lyssna och ha ett öppet förhållningssätt. Intervjun fortsatte med att vägledaren fick svara på frågan om vad hon ansåg att Aspergers syndrom innebar samt vad som kännetecknade eleverna med diagnosen. Hon beskrev då Aspergers syndrom som en mild form av autism och det som ofta kännetecknade dessa elever var bristen på empati, förmågan att sätta sig in i andra människors känsloliv saknades. Vägledaren berättade också att dessa elever var i stort behov av struktur i sitt liv samt att de ofta kunde ha ett smalt intresseområde.
Intervjun fortsatte med att vägledaren fick frågan på vilket sätt hon förberedde sig inför ett möte med en elev med Aspergers syndrom. Hon berättade då att hon gärna ville ha information om eleven innan mötet. Av den anledningen hade hon ett nära samarbete med specialpedagogen på skolan. Det kändes viktigt för denna vägledare att få
30
information om eleven från övrig personal eftersom hon då fick en bild av hur hon kunde arbeta med varje enskild elev.
”För det första är det jätteviktigt med information för mig om eleven av de som jobbar nära honom. Vissa av eleverna och vissa klasser är man mer i, man rör sig mer bland dem. Man kanske kan närma sig dem på ett annat sätt då, inte bara här i mitt rum i ett vägledningssamtal. Men det är inte lätt för att de är…jag tycker de är väldigt inneslutna och fokuserade på vad de vill.” (Maja, vägledare)
Skillnaden mellan att vägleda elever med Aspergers syndrom och elever utan en diagnos var att hon inte förväntade sig att elever med Aspergers syndrom skulle ta till sig informationen på samma sätt som övriga elever då de ofta var väldigt slutna.
”Jag menar inte på något sätt att de är mindre begåvade. Det är de ju verkligen inte. Om jag sitter här och pratar är det kanske den eleven som kommer ihåg mest av allt efteråt. Men att sedan ta in det och använda sig av, där kan jag inte ha samma förväntningar.” (Maja, vägledare)
Hon hade mer tålamod med dessa elever. På frågan om vägledaren använde sig av någon särskild metod och teori blev svaret att hon ansåg att det var svårt att enbart utgå från en metod eftersom alla elever var unika med olika utgångslägen, ”Nej, jag har nog rätt så blandat tycker jag. Jag känner att eftersom jag har så olika elever så känner jag att jag kan inte nyttja en teori.” En metod passade inte alla elever utan hon blandade själva för att hitta en vägledningsstil anpassad efter varje enskild elev. Vägledningen var till för eleven.
6.2.4. Intervju med Ellinor
Även denna intervju startade med att vägledaren beskrev vad hon ansåg att ett bra bemötande var. Det väsentligaste med ett bra bemötande var att eleven kände att hon hade tid för henne/honom. Hon uttryckte det som att ”vägledaren ska serva eleven”. Vidare ansåg hon att ett bra bemötande var att få eleven till att känna sig avslappnad så att denne vågade öppna sig. Emellertid ansåg vägledaren att det hon sagt om bemötande gällde alla individer i alla vägledningssituationer.
”Att jag har tid för dig och har jag tid för dig så är det bara du som gäller och att då blir ju också du lite grann min…vad ska man säga…inte chef, men det är ju ändå jag som ska serva dig. Då tycker jag att det är jätteviktigt att den som kommer till mig ska kunna känna det, att det är en avslappnad miljö och att det är okej att säga vad som helst.” (Ellinor, vägledare)
31
Vägledaren berättade att hon tidigare hade haft gruppvägledning med elever med Aspergers syndrom, vilket ökade hennes kunskaper om dessa elevers beteende. På frågan hur hon skulle vilja beskriva Aspergers syndrom blev svaret att syndromet kunde se väldigt olika ut för olika individer med diagnosen. Det var väldigt individuellt. Hon lyfte fram att de ofta hade ett smalt intresseområde som de riktade in sig på. Att lyfta fram detta intresse kunde vara ett sätt att lyfta fram elevens starka sidor. Vägledaren berättade vidare att det förekommer väldigt mycket dolda regler och budskap i det sociala livet och i kommunikationen.
”Helt plötsligt blir man jätte påmind om hur mycket dolda saker vi har i vårt språk, att det finns jätte mycket dolda regler. Det är mycket underförstådda saker vi har. Det kan också vara att ironi kanske inte förstås. Det är väl lite så jag skulle beskriva det.” (Ellinor, vägledare)
Vägledarens åsikt var att elever med Aspergers hade svårigheter med att förstå och tolka detta, vilket medförde att de även hade svårigheter med sociala relationer. De förstod oftast inte ironi utan tolkade allting bokstavligt.
Vad gällde metod och teori fokuserade denna vägledare inte så mycket på dem längre. Hon tog till sig lite av varje och anpassade det efter sin egen stil som vägledare. Hon försökt se vad som passade eleven och möta den på dennes nivå där den befann sig, samt få fram elevens starka sidor i syfte att stärka eleven. Vägledning var ofta en process för eleven och alla elever var unika individer. Vidare berättade vägledaren att hon kunde använda sig av hjälpmedel, såsom papper och penna eftersom hon trodde att det kunde vara lättare för vissa elever att få saker svart på vitt. Lärarna på skolan kunde vara en stor hjälp för henne för de var experter på eleverna.
Avslutningsvis svarade vägledaren på frågan om det var någon skillnad på hennes bemötande mellan elever med Aspergers syndrom och elever utan diagnos. Svaret blev att hon bemötte alla elever likadant oavsett om de hade en diagnos eller ej. Vägledaren framhöll emellertid att hon skulle kunna vara tydligare i kommunikationen med en elev med Aspergers syndrom och försöka locka fram det speciella intresseområde eleven hade. Hon försökte känna in vad eleven behövde men sade att det kunde bli fel ibland ”men man är ju bara människa”, sade hon. Vägledaren avslutade med att säga att hon försökte gå in i samtalet med ett så öppet sinne som möjligt.
32
6.2.5. Intervju med Julia
Återigen inleddes intervjun med att vägledaren fick berätta om vad ett bra bemötande innebar för henne. Svaret blev att det var viktigt att bygga upp en relation med eleven genom att vara lyhörd och möta eleven var denne befinner sig. Vägledaren poängterade vikten av att ”de får känna att de är en egen individ”. Det var även viktigt att vara realistisk med vad eleven kunde uppnå och inte inge falska förhoppningar. Av den anledningen ville hon ha full information om eleven och dess studiesituation. Därför var samarbetet med lärare, elevassistenter och föräldrar en väsentlig del av hennes arbete med elever med Aspergers syndrom. Detta samarbete ansåg vägledaren var en förutsättning för att få en så tydlig bild som möjligt av eleven. Vägledaren ansåg att hon inte gjorde någon skillnad i bemötandet mellan en elev med Aspergers syndrom och en elev utan något handikapp. Hon såg inte till handikappet utan till individens behov. Emellertid försökte hon underlätta kommunikationen genom att möta dem på deras nivå.
På frågan om vägledaren arbetade efter någon särskild metod och teori när hon vägledde elever med Aspergers syndrom blev svaret nekande. Det hon utgick från var sunt förnuft, ärlighet och realism samt de vägledningsredskap som hon lärt sig under utbildningen, såsom öppna frågor och aktivt lyssnande. Vägledaren beskrev elever med Aspergers syndrom som inneslutna med ett smalt intresseområde, svårigheter med att förstå och tolka sociala koder och kontakter samt problem med finmotoriken. Emellertid var de ofta normalbegåvade. Hon berättade att det finns många olika grader av Aspergers syndrom och de kunde uppfattas som udda.
33
7. Analys
Med utgångspunkt i syfte, tidigare forskning och teori samt resultat fördjupas nedan resonemanget. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka på vilket sätt studie- och yrkesvägledare bemöter elever med Aspergers syndrom i gymnasiet, samt på vilket sätt detta skiljer sig från bemötandet med andra elever. Eftersom syftet med detta arbete har varit att undersöka, tolka och förstå enskilda individers föreställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod i form av intervjuer med en semistrukturerad intervjuguide. Detta för att få en djupare inblick i individernas tankar och upplevelser.
Enligt Olsson och Olssons (2007) bok Att se möjligheter i svårigheter - barn och
ungdomar med koncentrationssvårigheter är de flesta elever med Aspergers syndrom
integrerade i skolan, men de är i behov av extra stöd och förståelse. Resultatet av intervjuerna visar att vägledarna hade detta i åtanke då de arbetade med elever med Aspergers syndrom. Vägledarna sade sig ha mer tålamod och flexibilitet gentemot elever med Aspergers syndrom och Saga påpekade att hon också hade mer överseende med dessa elever. Alla intervjuade vägledare påpekade vikten av tydlig struktur och kommunikation för elever med Aspergers syndrom. De poängterade också betydelsen av fokus på individen och att det var viktigt att utgå från elevens förutsättningar.
Aktivt lyssnande och ett empatiskt förhållningssätt var framträdande hos alla intervjuade vägledare gällande deras bemötande gentemot elever med Aspergers syndrom. I enlighet med Holm (1995) Det räcker inte att vara snäll visar en analys att aktivt lyssnade kan vara betydelsefullt för vägledaren gällande bemötandet gentemot elever med Aspergers syndrom. Då både intervjuerna och tidigare forskning har visat på att personer med Aspergers syndrom kan vara inneslutna och fåordiga är vägledarens förmåga att lyssna aktivt, det vill säga att kunna läsa mellan raderna och finna nyckelord, samt att kunna fånga upp känslorna individen förmedlar betydelsefullt för
34
samtalet. Ellinor underströk att hon ”försökte känna in vad eleven behövde och ville”. Detta går även i linje med Carl Rogers klientcentrerade teori (Kirschenbaum and Land Henderson, 1989) där vägledarens roll är lyssnande och Rogers framhåller empati som en viktig del av samtalet.
Om vägledaren visar empati gentemot den sökande kan individen känna acceptans från vägledaren och därmed få en ökad självkänsla. En analys av Rogers (Kirschenbaum and Land Henderson, 1989) visar att lyhördhet är ett sätt att visa empati gentemot eleven och få denna att känna sig accepterad. I enlighet med detta tänkesätt uttryckte Stina det som att man som vägledare ”lyssnade mer än man pratade”.
Fransson (2005) nämner i sitt examensarbete Att möta elever med Aspergers syndrom
på gymnasieskolans yrkesprogram att elever med Aspergers syndrom är i behov av
personal som har god kunskap om elevens behov. Resultatet visar att vägledarna hade delade åsikter om huruvida de ville ha information om eleven inför ett vägledningssamtal eller ej. Främst Stina och Maja tog upp denna aspekt. Stina ville endast ha kunskap om det nödvändigaste eftersom hon ville höra elevens egen historia. Maja ville däremot få information om eleven från övrig personal på skolan. Detta gav henne en bild av hur hon kunde arbeta med varje elev.
Aspergers syndrom är ett handikapp utan något kroppsligt kännetecken. Det är ett så kallat misskreditabelt stigma (Goffman, 2001). De intervjuade vägledarna beskrev elever med Aspergers syndrom som avvikande och lite ”udda”. I enlighet med Goffman (2001) har dessa elever fläckar på den personliga karaktären och det som framkommit i intervjuerna visar att dessa elever har ett misskreditabelt stigma på så vis att de är inneslutna, saknar självinsikt, svårigheter med att förstå socialt samspel samt bristande empati. Av ovanstående anledningar kunde vägledarna inte bemöta elever med Aspergers syndrom på samma sätt som de bemötte andra elever. Enligt Autism och Aspergers förbundets hemsida (www.autism.se) är personer med Aspergers syndrom oftast normalbegåvade, men intelligensen kan vara ojämn. Elever med Aspergers syndrom kan ha höga betyg, men kan samtidigt ha svårigheter med det vardagliga livet. Följden kan då bli att vägledaren bemöter eleven på felaktiga bedömningar (Goffman, 2001).
Resultatet av intervjuerna visar att vägledarna var tydligare i sin struktur och kommunikation gentemot elever med Aspergers syndrom än mot elever utan någon
35
diagnos. De visade större flexibilitet och tålamod samt att de försökte möta eleven på dennes nivå. Emellertid sade sig vägledarna att de försökte inta liknande förhållningssätt gentemot alla elever, eller som Stina uttryckte det ”alla är människor”. Vägledarna påpekade vikten av respekt gentemot individen oavsett om de hade Aspergers syndrom eller inte.
Goffman (2001) beskriver vidare personer som accepterar och sympatiserar med de stigmatiserade, de så kallade ”visa”. En analys av resultatet visar på att vägledarna kan ses som ”de visa” personerna eftersom erfarenheten av att vägleda elever med Aspergers syndrom leder till en ökad förståelse och djupare kunskap för dessa stigmatiserade elever. Holm (1995) anser att erfarenhet kan ligga till grund för att sätta sig in i en annan människas känsloliv. För att få en ökad förståelse för elever med Aspergers syndrom, och därmed kunna bemöta dem på ett adekvat sätt, är ett empatiskt förhållningssätt grundläggande.
En analys av vilka metoder och teorier vägledarna använde sig av i mötet med elever med Aspergers syndrom visar att majoriteten av vägledarna inte utgick från någon metod eller teori. Stina utgick emellertid från en vägledningsmodell när hon vägledde elever. Denna modell innehöll fem steg och kan liknas vid den samtalsmodell Hägg och Kuoppa (2007) presenterar i sin bok Professionell vägledning – med samtal som redskap. Den kan även liknas vid Egans (2002) samtalsmodell. En analys visar att det centrala i alla tre modellerna är kartläggning av individens situation, identifikation av problem, vidgande av perspektiv samt att komma till insikt om hur individen skall gå vidare. Detta synsätt kan även kopplas till CIP- teorin och dess CASVE- cykel (Brown and Associates, 2002). I denna process skall vägledaren stödja eleven till att kunna identifiera problem och utforska alternativ, vilket skall leda till att eleven kan fatta beslut genom ökad kunskap och förståelse.
Saga och Julia sade sig inte arbeta efter någon metod eller teori utan arbetade med öppna frågor och aktivt lyssnande. Även detta kan kopplas till Hägg och Kuoppas (2007) samt Egans (2002) samtalsmodeller där färdigheterna att ställa öppna frågor och lyssna aktivt framhålls som viktiga aspekter av vägledningssamtalet.
Egan (2002) skriver att vägledaren bör vara eklektisk i sin vägledningsstil och att en metod inte är fullkomlig. En analys av resultatet visar att Maja och Ellinor var eklektiska i sitt val av metod. Vägledare fyra betraktade vägledning som en process för
36
den sökande. Dessutom var alla individer unika med olika utgångspunkter. Av den anledningen framhöll vägledarna att en metod inte passade alla elever utan de försökte anpassa metoden efter elevens behov förutsättningar.
Ellinor arbetade likaså med att få fram elevens starka sidor i syfte att stärka elevens självkänsla. Detta gjorde även vägledare två. Till skillnad från Stina, som utgick från en vägledningsmodell, sade Ellinor att hon inte arbetade efter någon särskild metod eller teori. Emellertid kan arbetssättet med att få fram elevens starka sidor kopplas till den kognitiva CIP- teorin (Brown and Associates, 2002), vilken har som syfte att stärka individen till att bli handlingskraftig och självständig och därmed komma närmare sitt mål. I enlighet med Autism och Aspergers förbundets hemsida (www.autism.se) nämner vägledarna att elever med Aspergers syndrom ofta har ett smalt intresseområde. Att framhäva detta smala intresseområde kan vara ett sätt att få fram elevernas starka sidor och på så vis öka deras självkänsla.
37
8. Slutdiskussion
I detta avsnitt kommer våra slutsatser och erfarenheter av undersökningen att diskuteras. Syftet med detta examensarbete har varit att undersöka på vilket sätt studie- och yrkesvägledare bemöter elever med Aspergers syndrom på gymnasiet, samt på vilket sätt detta skiljer sig från bemötandet med andra elever.
Då detta har varit en kvalitativ undersökning som utgått från fem vägledares individuella tankar och erfarenheter kan vi inte dra några generella slutsatser av materialet. Undersökningens resultat är inte allmängiltigt för landets samtliga studie- och yrkesvägledare, men vi anser ändå att det kan bidra till att öka vår förståelse för människors olikheter och på så vis vara ännu ett steg i vår utveckling till framtidens studie- och yrkesvägledare.
Enligt tidigare forskning och litteratur är elever med Aspergers syndrom oftast i behov av extra stöd och förståelse. Här är studie- och yrkesvägledarens förhållningsätt och bemötandet en väsentlig aspekt. Detta examensarbete har bidragit till att vi fått en ökad förståelse och djupare kunskap om hur studie- och yrkesvägledare bemöter elever med Aspergers syndrom, samt vad som skulle kunna vara ett lämpligt bemötande mot dessa elever. De intervjuade vägledarna poängterade att det var viktigt att bemöta elever med Aspergers sydrom med förståelse för funktionshindret, men samtidigt se till individens unika behov och förutsättningar. I syfte att se till individens behov och förutsättningar är ett empatiskt förhållningsätt betydelsefullt. Enligt Holm (1995) innebär empati en persons förmåga att sätta sig in och fånga upp andra individers känsloliv. Vidare skriver Holm att den empatiska förmågan ökar i takt med erfarenheten av att möta en specifik person.
Vi instämmer med Holms resonemang då erfarenheten av att möta och vägleda elever med Aspergers syndrom bidrar till en ökad förståelse och empati för dessa elever. Denna tankegång kan även kopplas till Goffmans (2001) teori om ”de visa” som också
38
talar om att erfarenhet leder till en ökad förståelse och acceptans för dessa elever som lever med ett misskreditabelt stigma. Vi bedömer att denna ökade förståelse då också leder till att minska risken för felbedömningar av elever med Aspergers syndrom. Att vägleda en elev med ett osynligt funktionshinder, såsom Aspergers syndrom, innebär en viss utmaning och utan kunskap om funktionshindret riskerar bemötandet att bli bristfälligt.
Enligt resultatet ville Maja och Julia ha god information om de elever med Aspergers syndrom som de skulle vägleda. Utifrån ovanstående resonemang är vår uppfattning att detta önskemål kan bero på osäkerhet om hur man som vägledare skall bemöta dessa elever. Stina och Ellinor ville endast ha den mest nödvändiga informationen om eleven eftersom de ville kunna bemöta eleven så värderingsfritt som möjligt. Under tiden på studie- och yrkesvägledarprogrammet har det betonats om vikten att som vägledare vara öppen och fördomsfri. Vi anser i enlighet med Egan (The skilled helper, 2002) samt Hägg och Kuoppa (Professionell vägledning – med samtal som redskap, 2007) att elevens berättelse skall vara utgångspunkten för samtalet. Vår uppfattning är att för mycket information kan leda till att vägledaren blir färgad av andras och sina egna uppfattningar av eleven, vilket också kan påverka bemötandet gentemot eleven.
De intervjuade vägledarna ansåg att det viktigaste gällande bemötandet mot elever med Aspergers syndrom var att fokusera på eleven och utgå från dennes förutsättningar. De påpekade även vikten av tydlig struktur och kommunikation. Då elever med Aspergers syndrom har en annorlunda uppfattningsförmåga än många andra elever, sade majoriteten av vägledarna att de hade mer tålamod och flexibilitet med dessa elever än gentemot vad de hade med andra elever. Emellertid påpekade de vikten av respekt mot alla elever oavsett om de hade en diagnos eller inte. Vi anser att detta är en självklarhet i vägledarprofessionen. Respekt och att sätta individen i fokus är, enligt vår uppfattning, grunden till ett rätt och riktigt bemötande.
Två av de intervjuade vägledarna sade sig arbeta med att lyfta fram elevernas starka sidor. Enligt vår uppfattning stämmer detta arbetssätt överens med den kognitiva CIP- teorin (Brown and Associates, 2002). Likaväl stämmer det överens med Rogers klientcentrerade teori (Kirschenbaum and Land Henderson, 1989). Vi anser att det gemensamma för dessa teorier är att de framhåller att vägledaren skall stärka individens självkänsla och därmed göra det enklare för personen att fatta väl avvägda beslut.
39
Vägledarna nämnde emellertid varken CIP- teorin eller Rogers teori under intervjuerna, men vi anser ändå att resultatet visar att de arbetar med det som teorierna förespråkar, nämligen att stärka individens självkänsla.
Vägledarna upplyste oss om, vilket vi tolkar som deras metod, att de arbetade med öppna frågor, speglingar samt att de fokuserade på eleven. Vi anser att detta förhållningssätt är en grundsten för all vägledning. Emellertid sade Maja och Ellinor att de inte arbetade efter endast en metod utan de ”plockade lite av varje” och anpassade metod efter eleven. I enlighet med Egan (2002) arbetar dessa vägledare eklektiskt. Resultatet visar att de intervjuade vägledarna hade delade meningar om användandet av teorier och metoder. Vi är av den uppfattningen att trots att flera av dem inte nämnde någon teori eller metod har man som vägledare alltid en teori eller metod i bakhuvudet. Vilken metod eller teori vi än väljer att utgå från har vi alltid en egen vägledningsteori, vilken innefattar våra värderingar, erfarenheter och livssyn. Enligt vår uppfattning är det viktigt att vara medveten om denna unika vägledningsteori eftersom den till viss del kommer att påverka oss i vägledningssamtalet. Hur mycket den påverkar beror på vår medvetenhet om den.
Avslutningsvis har detta examensarbete fått oss att inse att personer med Aspergers syndrom har, i likhet med alla andra människor, sina olikheter. Emellertid, har det framkommit att elever med Aspergers syndrom har en annorlunda uppfattningsförmåga och därför är vägledarens bemötande väldigt betydelsefullt. Vi har kommit till insikt om att det inte existerar en lösning som passar alla. Det är väsentligt att som vägledare ha kunskap om elevens funktionshinder för att kunna bemöta eleven på ett riktigt och adekvat sätt. Detta examensarbete har tagit oss en bit på vägen till att bli ”visa” studie- och yrkesvägledare.
Den viktigaste slutsatsen av detta examensarbete och som vi som blivande studie- och yrkesvägledare kommer att ta med oss är att det är betydelsefullt att ha kunskap om elevers funktionshinder i vägledningsprocessen. Samtidigt skall man som vägledare utgå från varje elevs unika behov och förutsättningar för att kunna bemöta eleverna på ett korrekt och adekvat sätt.
