SLUTLIG KOMMENTAR

Det har sedan länge diskuterats om ett införande av en civilkuragelag inte vore till det bättre, inte minst i Sverige med mycket utblickar till våra nordiska grannländer. Diskussionen pågår än idag och det kommer med jämna mellanrum motioner som påpekar vikten av en allmän handlingsplikt. I jämförelse med de nordiska länderna som har berörts i denna uppsats är det någorlunda klart att deras civilkurragelagstiftningen inte används särskilt frekvent även om den har existerat sedan en lång tid tillbaka.

När det kommer till Sveriges eventuella behov av en civilkuragelagstiftning i relation till Tysklands redan instiftade sådan, tycker jag att problematiken vare sig man ska instifta en lag eller inte blir tämligen klarare.

Några av de tyngsta argumenten mot ett instiftande av en civilkuragelag är gränsdragningsproblematiken vid en uppkommen nödsituation, att lagen vore ineffektiv samt att en sådan lagstiftning inte skulle ha den moraliskt positiva effekt som vissa i samhället hävdar. Gränsdragningsproblematiken tycker jag förlorar sin slagkraft när man ser just till Tyskland och dess utformning på området. Det finns förvisso inte mycket praxis på området som kan ledsaga en igenom hur det skulle fungera rent praktiskt, men den utformning på lagtext såväl som lagkommentar är i min mening väldigt täckande. Vidare måste ineffektiviteten av lagen beröras. Det är som tidigare nämnt en lag som inte används ofta och på så sätt är den inte särskilt effektiv i sitt verkande, i vart fall inte på ett praktiskt plan. Detta är dock i fall som Tyskland inte på grund av att den inte går att applicera på situationer som kommer till domstol, utan snarare på grund av att domstolen precis som i de nordiska länderna, väljer att använda sig av andra lagrum som också går att applicera på de aktuella fallen. Huruvida lagen har någon effekt på en teoretisk nivå, det vill säga huruvida den förbättrar medborgarnas ”moraliska kompass” eller inte är omöjligt att fastställa. Detta då varje enskild individ mer eller mindre måste försättas i en situation som kräver ett ingripande för att se hur dessa människor reagerar. Därefter måste detta ställas mot människor som försatts i en liknande situation en bra tid innan en sådan reglering införts. Alla beteendeteorier utan möjlighet till praktiska tester förblir således just det, teorier.

Därav förs diskussionen in på de argument som vägs för en civilkuragelagstiftning. Vid en komparation med Tysklands lagstiftning tycker jag inte nödvändigtvis att argumenten för en sådan reglering tappar kraft utan snarare att fler av argumenten redan innefattas av svensk lag. Tillexempel det argument som alltid förekommer för en civilkuragelagstiftning, att det borde regleras i lag då det återspeglar allmänhetens rättsuppfattning. Vilket det till en stor del gör. Såväl olyckor som brott regleras av någon sorts skyldighet i Sverige, vare sig det är i brottsbalken om underlåtenhet att anmäla brott, sjölagen, lag om skydd mot olyckor eller trafikförordningen där man är skyldig att stanna kvar och assistera efter bästa förmåga vid en olycka. Alla dessa situationer faller in under Tysklands civilkuragelagstiftning och den stora skillnaden mellan Sverige och Tyskland i det specifika hänseendet är att Sverige inte har en lag som stadgar att det måste ske ett fysiskt ingripande från den handlingspliktiges sida. Vidare tror jag även att det

finns en stor ovisshet bland allmänheten, inte minst hos de som förespråkar införandet av en civillagstiftning, om just hur mycket handlingsproaktiva lagar som redan existerar. Det borde enligt min mening ske en bred och ingående upplysning från regeringens sida där man belyser just hur pass mycket lagstiftning vi faktiskt har och vad den täcker i form av allmän handlingsplikt. Resultatet av detta tror jag hade blivit att många av de som nödvändigtvis inte är så insatta i Sveriges reglering på området och som förespråkar en civilkuragelag, hade ändrat uppfattning om dess behov.

Slutligen tror jag som absolut främsta anledning till att varför vi inte har en civilkuragelag som Tyskland är just på grund av det faktum att de var så mycket före oss i tiden med att såväl föreslå som att implementera en sådan lagstiftning. Faktum är att vi har en hel del lagar inom områden som faller hand i hand med en eventuell civilkuragelagstiftning. Därmed tror jag att lagstiftaren är restriktiv med att införa en ny lag vars effektivitet är oförutsägbar och användningsområde snävt. Det finns även en risk för att konsekvensen av implementeringen blir intetsägande eller rent av kontraproduktiv. Skulle det idag införas en civilkuragelag med en liknande utformningen som den i Tyskland hade regleringen förvisso blivit heltäckande. Samtidigt hade en sådan reglering konkurrerat med tidigare implementerade regleringar och skulle, precis som i de nordiska länderna, sällan aktualiseras.

Käll- och litteraturförteckning

Offentligt tryck

Propositioner

Prop. 2000/01:85 Om förberedelse till brott m.m.

Statens offentliga utredningar

SOU 1944:69 Straffrättskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning om brott mot staten och allmänheten.

SOU 1953:14 Straffrättskommitténs förslag till brottsbalk.

SOU 1996:185 Om straffansvarets gränser.

SOU 2011:16 Allmän skyldighet att hjälpa nödställda? Betänkande av handlingspliktsutredningen.

Motioner

Mot. 16 i första kammaren år 1963 om underlåtenhet att bistå nödställd. Mot. 17 i andra kammaren år 1963 om derlåtenhet att bistå nödställd.

Mot. 1971:173 om straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå annan person i nödsituation. Mot. 1972:899 om straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå annan person i nödsituation Mot. 1997/98: Ju 718 om skyldigheten att bistå den som befinner sig i nöd.

Mot. 2002/03: Ju 302 om skyldighet att bistå nödställd. Mot. 2008/09: Ju 213 om skyldighet att bistå̊ nödställd. Mot. 2013/2014: Ju 265 om civilkuragelag.

Betänkanden

Lagutskottets betänkande

LU utl. 1963:41, Om underlåtenhet att bistå nödställd.

Justitieutskottets betänkande

JuU 1971:16 Justitieutskottets betänkande om allmän skyldighet att hjälpa nödställd.

JuU 1972:12 Justitieutskottets betänkande med anledning av motion om straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå annan person i nödsituation.

JuU 1972:18 Justitieutskottets betänkande med anledning av motion om straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå annan person i nödsituation.

JuU 1997/98: JuU9 Justitieutskottets betänkande om straffrättsliga frågor.

JuU 2005/06: JuU22 s. 56 Justitieutskottets betänkande om straffrättsliga frågor.

JuU 2006/2007: JuU9 Justitieutskottets betänkande om straffrättsliga frågor.

Utländska utredningar

Allmänna kommentaren till unterlassene hilfeleistung § 323c: Strafgesetzbuch, Leipziger kommentar, grosskommentar, 11., neu bearbeitete auflage, Förlag; De gruyter recht, berlin, 2005

Litteratur

Andenæs, J & Bratholm, A., Spesiell strafferett tredje utgåvan, Oslo, Universitetsförlaget,

Asp, P., Ulväng, M. & Jareborg, N., Kriminalrättens grunder svensk straffrätt 1, Uppsala, Iustus Förlag, 2013. [Asp, Ulväng, Jareborg 2013].

Bogdan, M., Komparativ rättskunskap, Stockholm, Norstedts Juridik AB, 2012. [Bogdan 2012].

Drews, B., Wacke, G. & Vogel, K., Gefahrenabwehr, Berlin, Carl Heymans Verlag KG, 1986. [Drews, Wacke, Vogel 1986].

Eskeland, S., Strafferett, Oslo, Cappelen Akademisk Forlag, 2006. [Eskeland 2006].

Greve,V., & Vestergaard J., Strafansvar, København, Jurist- og Økonomforbundet, 2002. [Greve, Vestergaard 2002].

Harzer, R., Die tatbestandsmäßige Situation der unterlassenen Hilfeleistung gemäß § 323c

StGB: ein Beitrag zu einer Theorie des Besonderen Teils des Strafrechts, Frankfurt am Main,

Abhandlung, bloch Verlag, 1999. [Harzer 1999].

Husa, Guarding the constitutionality if laws in the Nordic countries: a comparative

perspective, American Journal of Comparative Law, 2000. [Husa 2000].

Jareborg, N. & Zila, J., Straffrättens påföljdslära, Stockholm, Norstedts Juridik AB, 2014. [Jareborg, Zila 2014].

Jonsson Cornell, A., Komparativ konstitutionell rätt, Uppsala, Iustus förlag, 2015. [Jonsson Cornell 2015].

Jänkhe, B., Laüfhutte, H.W. & Odersky, W., Strafgesetzbuch, Leipziger Kommentar Band 8: §§

302a-335a, Berlin, De Gruyter Verlag, 2011. [Jänkhe, Laüfhutte, Odersky 2011].

Kahlo, M., Die handlungsfirm der Unterlassung als kriminaldelikt, Frankfurt am Main, Abhandlung, Bloch Verlag, 2001. [Kahlo 2001].

Kindhäuser, U., Strafrech Allgemeiner Teil, Baden-Baden, Tryckt av C.H. Beck Verlag, 2015. [Kinderhäuser 2015].

Kühne, H-H., Festschrift, München, Tryckt av C.F. Müller, 2013. [Kühne 2013].

Sandgren, C., Om empiri och rättsvetenskap, Del 1, Juridisk tidskrift, nr 3, 1995/96, s. 726-748. [Sandgren, del 1, 1995/96].

Sandgren, C., Om empiri och rättsvetenskap, Del 2, Juridisk tidskrift, nr 4, 1995/96, s. 1035- 1059. [Sandgren, del 2, 1995/96].

Sandgren, C., Är rättsdogmatiken dogmatisk?, Tidsskrift for rettsvitenskap, 2005, s. 648-656. [Sandgren 2005].

Sandgren, C., Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, Stockholm, Norstedts Juridik AB, 2007. [Sandgren 2007].

Sandgren, C., Vad är rättsvetenskap?, Stockholm, Jure Förlag, 2009. [Sandgren 2009].

Peczenik, A., Juridikens allmänna läror, Svensk Juristtidning, 2005, s. 249-272. [Peczenik 2005].

Weisert, D., Der hilfeleistungsbegriff bei der Begünstigung, Abhandlung, Berlin, Duncker & Humblot, 1999. [Weisert 1999].

Welzel, H., Das deutsche Strafrecht: Eine systematische Darstellung, Berlin, De Gruyter; Auflage, 2010. [Welzel 2010].

Zaremba, M., Orättens rötter, i tidskriften moderna tider, dec/jan, 1995/1996. [Zaremba 1995/96].

Övriga källor

Jonatan Meyer, master i kriminologi och åklagare sedan år 2001 uttalar sig om kriminalpolitiken [http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/prioritera-att-forebygga-brott_3639698.svd] 2015-01-27.

Anna Jonsson, Komparativ rätt – en introduktion.

[http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:9-

WpbdJXqk0J:https://studentportalen.uu.se/uusp-filearea-tool/download.action%3FnodeId%3D309718%26toolAttachmentId%3D75357+&cd=9&hl=sv &ct=clnk&gl=se&client=safari] 2015-02-05.