Vår studie syftade först och främst till att undersöka om barnen inspireras av den medie- och populärkultur som finns tillgänglig för dem i deras vardag och i så fall hur det yttrar sig i deras lekar, men även till att få syn på hur barnen och deras lekar blir bemötta av förskolans pedagoger. Vi kan konstatera att det syntes tydligt i vår undersökning att barn idag växer upp i en medievärld och tillhör den mediageneration som tidigare forskare talar om (Findahl 2012:13ff, Öksnes 2011:103), barnen kan hantera den digitala tekniken med smartphones och smartplattor och vet var och hur man söker information via datorer och internet. De har en kunskap som framförallt kommer från hemmet och vardagslivet. På förskolorna i vår undersökning används den digitala teknologin i mindre utsträckning, tillgången är inte är densamma som i hemmet, på den ena förskolan finns laptops och smartplattor men på den andra finns endast laptops. De slutsatser vi kan se utifrån den empiri vi har samlat in och analyserat är att barnen i vår undersökning inspireras av den rådande populärkulturen samt ger uttryck för det i sina lekar och samtal. Detta har visat sig genom våra observationer och samtal med barnen där de kommunicerar med varandra kring de filmer och tv-program de har sett, vilka leksaker de har i hemmet eller vilka spel de bemästrar via smartphones, smartplattor, datorer, etc. De diskuterar kring populärkulturella karaktärer och figurer, sitter ofta tillsammans och tecknar bilder och texter kring dessa figurer. Barnen skapar egna leksaker och rekvisita till sina lekar inspirerade av dagens kulturutbud men framförallt lever de sig in i olika roller och världar genom att de använder sig av deras erfarenheter, fantasi och lek.
Det är framförallt i den fria leken som barnen ger uttryck för sina populärkulturellt inspirerade intressen, med detta menar vi att vårt resultat visar på att när barnen själva väljer aktivitet inspireras deras lekar ofta av de filmer och karaktärer de känner till. De leker att de själva är dessa figurer och karaktärer där rollekens handling kan liknas vid filmens handling. Vi kan se att flickor respektive pojkar är lika populärkulturellt inspirerade men att deras uttryck visar sig på olika sätt och bemöts av pedagogerna på olika sätt. Det finns vissa könskillnader i hur leken yttrar sig. Den största skillnaden som synliggjorts är att superhjältekulturen dominerar hos pojkarna och hos flickorna dominerar lekar med prinsessor och feer. Det vi har sett när det gäller flickornas lek är att den är lugnare och mer regisserad, dvs. att de stannar upp i leken och bestämmer vad
36
som ska hända härnäst innan leken går vidare. De diskuterar mycket kring handlingen i leken samt vilka roller de ska ha och det kan även hända att de omfördelar dessa roller under pågående lek. Flickorna stannar oftast kvar på samma plats som de valt att leka på, denna plats symboliserar ofta ett hem där prinsessorna eller feerna bor. Det visade sig att flickornas lekar varierade mellan att lekens handling liknade filmens handling, dvs. att de till exempel klädde ut sig till prinsessa och lekte Elsa ur filmen Frost där de sjöng sånger och sa repliker från filmen, till att de använde sig av populärkulturella figurer i sina rollekar men omvandlade handlingen så att dessa karaktärer ingick i en egen påhittad lek. Den senare leken kunde ofta förknippas med familjelek och vardagssituationer, till exempel som leken där den treåriga flickan var Hello Kitty som bakade och lagade mat. Det vi såg i pojkarnas superhjältelek var att den tenderade att höras mer, synas mer och gå vildare till. Leken är mer rörlig och fartfylld såtillvida att det ofta förekommer flygande superhjältar som måste springa snabbt för att manteln ska fladdra, biltävlingar som i Bilar 2 vilket också ingriper snabbhet och fart eller våldslekar, som till exempel Ninja Turtles, där de goda ska besegra de onda vilket innebär att de fäktas, brottas och slåss i leken. Pojkarnas lek tar sin början så fort de har förmedlat sina karaktärer/roller och leken följer oftast handlingen snarlikt som det utspelar sig i filmen.
När det gäller pedagogernas bemötande av barnens populärkulturellt inspirerade lekar kan vi se att bemötandet beror mycket på vad det är för typ av lek. Det skiljer sig också åt från pedagog till pedagog men vi upplever att många ser negativt på de lekar som går vilt till och därmed blir det oftast pojkarna som får möta denna negativitet. I våra observationer har vi sett att flickornas lekar oftast utspelar sig som lugna och att de håller sig till samma plats under hela tiden som leken pågår. Dessa lekar värnade pedagogerna om genom att se till att inga andra barn störde dem och genom att de även själva höll sig lite på distans. En del av pedagogerna uttrycker positiva kommentarer till flickorna, de får höra vad trevligt och fint de leker. Pojkarna får istället höra att deras våldslekar är farliga, högljudda och vilda och på grund av detta stoppar pedagogerna deras lekar eller leder dem in i någon annan aktivitet. I en del av observationerna blir pojkarnas lekar avbrutna då det finns regler för leksakernas användningsområde, som till exempel i leken där pojkarna byggde en raket med spadar. Däremot blir inte de barnen som bygger en minecraftvärld av byggklossar stoppade. I vår studie har vi sett att det finns pedagoger som reflekterar över pojkars våldslekar, de pedagoger som
37
tillåter dessa lekar och tillverkning av vapenattribut och rekvisita uttrycker att det lätt blir ett dilemma eftersom det oftast krockar med andra pedagogers åsikter eller med förskolans regler och böjer sig då för majoriteten fastän det krockar med deras personliga åsikter.
Andra aspekter kring bemötande kan handla om de normer som råder gällande förskolans miljö samt vilket utbud och tillgång det finns till olika slags material. De förskolorna som vi genomförde vår undersökning på är ganska lika de förskolor som vi presenterat i tidigare forskning i det avseendet att miljö och material hör till den mer traditionella beskrivningen av förskolor med en koppling till en hemlik miljö, det finns pedagogiskt material, skapande material, konstruktionsmaterial och leksaker för exempelvis docklekar, familjelekar, lekkök, utklädeskläder, bilar och plastdjur. Förskolorna erbjuder nästan inte alls de moderna leksakerna som finns i leksaksaffärer och i barnens hem. Barnen i undersökningen framförde sina åsikter om vad de anser saknas på förskolan och vad de har för önskemål och förslag till inköp, det handlade om de kommersiella leksaker som tillhör dagens barnkulturutbud såsom Littlest Pet Shop, Star Wars-svärd, superhjältedräkter och älvvingar. En pedagog uttryckte att det finns en outtalad regel om att de populärkulturella leksakerna tillhör hemmiljön och att förskolan ska stå för ett pedagogiskt, utforskande och utvecklande material. I vissa fall har vi sett att detta hämmat barns lek och lust till lek medan vi i andra fall har kunnat se hur barnen kommer på kreativa lösningar för att ersätta de saker och attribut som de saknar för att kunna gestalta och utveckla sin lek. Genom att de använder sin fantasi och det material som finns tillgängligt tillverkar de det som de behöver för stunden, som till exempel barnen som tejpade ihop pappersrullar till lasersvärd.
38
5 Diskussion
I det här kapitlet ska vi diskutera de slutsatser som vår undersökning lett till. Vi ska också diskutera den metod som vi valde att använda oss av i genomförandet av studien samt nämna vår tanke med varför vi vill understryka en fortsatt forskning kring vårt ämnesval.
När vi valde studiens ämnesinriktning som också är vår titel, barns populärkulturellt inspirerade lekar i förskolan, byggde detta vidare på en tanke som uppkommit under de senaste åren vi varit verksamma i förskolan då vi sett barn uttrycka intressen kring den barnkultur som råder. Vår förhandstolkning var att barnen samtalar kring de olika mediefigurer de har på sina kläder samt ritar teckningar och leker lekar inspirerade från de filmer och spel de känner till men att dessa intressen oftast inte tas tillvara av pedagogerna på förskolan. Denna tanke och reflektion väckte en nyfikenhet hos oss i att fördjupa oss i detta ämne och lyfta fram vad barnen uttrycker och har för tankar kring sina lekar.
Resultatet av vår studie visar att barnen har ett stort intresse, många kunskaper och erfarenheter av det som kommer från deras populärkulturella upplevelser. De delar gärna med sig av sina kunskaper till sina kamrater vilket kan leda till ett gemensamt intresseområde att bygga sina samtal och lekar kring. Det kan också leda till att barnen lär av varandra, genom det som kompisen har upplevt, i ett så kallat relationellt lärande (Jensen 2013:94, Fast 2007:127). Studien tyder också på, liksom annan forskning (Fast 2007:144), att barnens intresse inte alltid tas tillvara på när det gäller populärkultur i förskolans verksamhet utan att det är något som pedagogerna anser att barnen kan sysselsätta sig med på fritiden och i hemmiljön. Vi menar att förskolan bör sträva efter att möta barnen och deras intresse, att deras erfarenheter och kunskaper tas tillvara på och blir en del av den pedagogiska verksamheten, vilket också är förenligt med förskolans styrdokument (Skolverket 2010:12).
Genom våra slutsatser kan vi konstatera att flickor ofta leker prinsessor och feer medan pojkar istället gestaltar superhjältar i sin lek. Är det för att de identifierar sig med sitt eget kön och att filmens budskap är tydligt för vilka roller de olika könen bör inneha? I
39
filmerna är de flesta manliga karaktärer hjältar av något slag som kan ses som en ensam stark individ. De kvinnliga karaktärernas roller domineras av prinsessor som kan framstå som att de är i beroende av hjälp för att ta sig an svårigheter. Vi kan dock se att det håller på att ske en förändring inom barnkulturen där bland annat Disney/Pixars filmer lyfter fram starka kvinnliga karaktärer vilka kan ses som hjältar, till exempel Merida i Modig eller Elsa och Anna ur Frost. Med tanke på detta undrar vi om det också kommer att innebära en förändring för flickornas lekar, kommer de att inspireras och uttryckas på samma sätt som pojkarnas vilda superhjältelek görs idag? En följdfråga skulle kunna vara hur pedagogerna möjligen reagerar och agerar på det, blir flickorna då bemötta på samma negativa sätt som pojkarna? Svaleryd (2002:26) menar att förskolan och skolan måste arbeta bort de traditionella normer som fortfarande råder och eftersträva ett mer jämlikt förhållningssätt för att barn ska ges möjlighet att utveckla sin unika förmåga oavsett kön. Av vårt resultat kan vi utläsa att en hel del pedagoger upplevde pojkarnas vilda våldslekar som störande, de ingrep oftast genom att avbryta deras lekar för att istället leda dem in i en annan lugnare aktivitet. Pojkarna som bygger en minecraftvärld av byggklossar blir inte stoppade, vi undrar om det kan bero på att den leken är lugn och stillsam och därför inte anses störande? Vi vill dock poängtera att det fanns pedagoger på de båda förskolorna som är tillåtande när det gäller våldslekar och vapen, samtidigt menar de att det finns ett dilemma i att deras personliga åsikt och förskolans normer och regler inte alltid stämmer överens med varandra. Dessa pedagoger är endast ett fåtal och känner därför att de måste böja sig för majoriteten pga. att det kan vara svårt att genomföra förändringar när inte alla delar samma åsikt eller har samma barnsyn och förhållningssätt. Vi anser, precis som Johansson, Lindgren & Hellman (2013: 67), att det måste ske löpande diskussioner kring de normer och regler som ska råda när det kommer till den barnsyn som ska gälla eftersom sättet att se på barn och barndom är föränderligt.
Bemötandet kan även handla om de normer som råder gällande förskolans miljö samt vilket material som finns tillgängligt. Barnen som vi samtalade med hade starka önskningar om att förskolan skulle utöka materialutbudet med de leksaker och rekvisita som de saknar på förskolan. På detta svarade en pedagog att det finns en outtalad regel om att de populärkulturella leksakerna tillhör hemmiljön och att förskolan ska stå för ett pedagogiskt, utforskande och utvecklande material. Verksamheten i förskolan ska innehålla pedagogiskt och utforskande material för att främja barns utveckling och
40
lärande men vi ställer oss frågande till varför det ena måste utesluta det andra? Ska detta tolkas som att barnens vistelse i förskolan är lärorik och utvecklande pga. det pedagogiska materialet medan de moderna leksakerna symboliserar lust och förströelse och anses höra till hemmiljön och fritiden? Vi anser dock att det även kan ske ett lärande genom dagens materiella populärkulturutbud. Vårt resultat visade på att när barnen själva valde aktivitet, den sysselsättning som de uttryckte var meningsfull för dem, blev det ofta lekar inspirerade från den populärkultur som råder. Barnen visade stor kunskap kring sina intresseområden och diskuterade gärna detta med andra barn och vuxna. Med detta menar vi att barnen bör få det utrymme som de behöver i förskolan för att få utlopp för deras intressen och inspirationer vilket också kan innebära lärande och utveckling samt innefatta de önskemål om leksaker och rekvisita de har uttryckt.
Vår studie visar på ett problemområde som vi anser behöver tas upp till diskussion på förskolorna och i förskollärarutbildningen för att kunna bemöta dagens mediageneration i förskoleverksamheten. Med detta menar vi att vår undersökning synliggjort delar av de dilemman som kan finnas mellan barn och pedagoger eller pedagoger emellan. Persson (2000:95) anser att förskolan och skolan bör upprätta en kommunikation och reflektion kring olika kulturella uttrycksformer, dvs. mellan det gamla och det nya och mellan det gemensamma och det annorlunda. Vår förhoppning är att vår studie bidrar till ökade reflektioner kring kulturella uttrycksformer, barnsyn och förhållningssätt som i sin tur kanske kan leda till att pedagoger hittar nya sätt att bemöta och förvalta vad barnen visar intresse för här och nu.