I följande slutdiskussion har vi för avsikt att diskutera våra tankar och åsikter angående det resultat vi fått från vår undersökning. Resonemanget kommer slutligen att leda till en slutsats som kopplas samman med våra frågeställningar och syfte med arbetet.
Som ett grundläggande inslag i diskussionen väljer vi att börja med att resonera och reflektera till samhällets insatser för ungdomar med aggressivt beteende. Vi kan urskilja från resultatet av intervjuerna med lärarna att det finns upplevelser av att samhällets resurser och insatser för ungdomar idag inte är tillräckliga. Det väljer vi att koppla samman med den forskningsöversikt i kunskapsbakgrunden som behandlar insatser som rör ungdomar. Forskningen säger att i takt med kommuners nedskärningar i skola och fritidssektor har den psykiska ohälsan hos ungdomar ökat. Ytterligare en orsak till en ökad psykisk ohälsa är frånvaro av och bristande kontakt med vuxna. I skolan syns det till exempel genom att klasserna blir större vilket leder till att tryggheten och stabilitet för flertalet elever försämras. Utifrån forskningen tar vi ett ställningstagande där vi är positiva till alternativa skolformer, liknande UA. Det gör vi för att vi anser att alla elever bör få möjlighet att uppleva trygghet och struktur samt att det bör finnas en beredskap och förståelse för de ungdomar som uppvisar ett aggressivt beteende. Detta kopplar vi till Lpo 94: ” Hänsyn ska också tas till elevernas olika förutsättningar och behov när det gäller att nå målen. ”Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen”.
Det är av stor vikt att lärare och övrig personal får en kompetens i att arbeta med ungdomar med denna problematik. Då det inte finns den kompetensen eller möjligheten till att utöva den kan en skola som UA bli ett alternativ som leder till positiv utveckling för eleven. En tanke går till vårt resultat av intervjuer med lärare och elever på UA. Vi ställer oss bakom lärarnas åsikter angående att de grundläggande behoven, som trygghet och stabilitet, måste infinna sig, för att elevens lärandeutveckling ska gynnas. Det gäller alla elever, men en särskild tanke går till elever med aggressivt beteende då vi anser att deras beteende hindrar dem från att utvecklas positivt i såväl skolarbetet som socialt. Dessutom anser vi att deras beteende kan leda till en ohållbar situation, som påverkar dem och deras omgivning negativt, till exempel ökar risken för kriminalitet och våldsamt handlande. Som ett tillägg till resonemanget kan nämnas elevernas svar
44
angående att de upplevde betydligt större trygghet och tydligare struktur på UA är på sina förra skolor samt att deras livssituation förändrats positivt.
Utifrån resultatet av vår undersökning samt forskningsresultaten vi studerat ställer vi oss bakom teorin att aggressivitet är ett inlärt beteende vilket kan förändras genom träning och kunskap om att bemöta ungdomar med aggressivt beteende. I samband med att vi anser att beteendet är inlärt är det viktigt att ta hänsyn till den enskilde individens förutsättningar och behov. Det är ingen självklarhet att alla ungdomar blir hjälpta av träning och stöd, vilket innebär att det är viktigt att individualisera arbetet och bemötandet av och få en förståelse för varje individs situation och bakgrund. Genom vår undersökning har vi fått en inblick i hur aggressivitet lärs in, till exempel då en elev befinner sig i en miljö med inslag av våld. En tanke går till en elevs tidigare situation där miljön han befann sig i präglades av våld och kriminalitet. I hans fall är det viktigt att se till hans förutsättningar och behov, vilka kan skilja sig från en annan elev. Det finns, tror vi, inga färdiga malar på hur eleverna ska bemötas utan det är viktigt att skapa en helhetsbild och individanpassa arbetet. Goldstein menar att skolan är en arena där inlärning av aggression sker, men den huvudsakliga inlärningen sker i hemmet. Det anser vi är en betydelsefull komponent att beakta i diskussionen då aggressivt beteende blir det handlingssätt som ger barnet vinning och den effekt den söker för att skapa en slags trygghet. Vi menar att det kan leda till att en våldsam miljö blir naturlig och normgivande för barnet som inte har alternativa handlingar till sitt beteende och inte upplever att det har något att förlora, snarare blir det belönat, genom att använda sig av våld. Då skolan är en plats där våldet blir synligt är det ovan nämnda viktigt att beakta i bemötandet av aggressiva elever. Vårt resonemang kopplar vi till Lardéns forskning angående interpersonell färdighetsträning. Han menar att det är viktigt att stödja barnet i att behålla en integritet efter att det brutit sitt aggressiva beteende, för att den ska få en upplevelse av att ett alternativt handlande skapar vinning och kan belönas. Den teorin anser vi vara av stor vikt i diskussionen inom området då vi tror att integritet och att kunna ha en motståndskraft att agera annorlunda än förväntat i olika situationer stärker individen samt på ett positivt sätt förstärker det nya beteendet. Det vill vi koppla till vad en utav eleverna uttryckte angående integritet och att kunna säga nej. Han tyckte att det kändes bra att kunna säga nej till exempelvis kompisar och inte falla för grupptryck, samt verkar se ART´ s metoder som stärkande för hans integritet. Han menade att han kan argumentera för varför han gör som han gör inför sina kompisar, vilket tyder på inre styrka och motståndskraft.
45
Utifrån vårt ställningstagande att aggressivitet är ett inlärt beteende, anser vi att det kognitiva synsättet och ART är ett viktigt inslag att behandla i diskussionen. ART bygger på kognitiv beteendeterapi och träningen förändrar det kognitiva medvetandet samt ett inlärt beteende. Vi tror att ART kan stödja ungdomar med aggressivt beteende, men vi tror att det är en förutsättning att ART är integrerat i en skolverksamhet, liknande UA, för att nå bästa möjliga resultat. Då ART genomsyrar bemötandet och undervisningen leder det till en ”livsstil”, där ART blir synligt även utanför programmets lektioner. En del av de elever vi intervjuade hade erfarenheter av ART på tidigare skolor, men utan att det gav större resultat då de inte upplevde att ART´ s förhållningsregler existerade i den övriga verksamheten. Det resultatet förstärker vår åsikt och tro på kontinuitet och konsekvens, till exempel angående regler och bemötande.
ART stödjer ungdomar i att kunna hantera känslor och tankar, vilket vi tror är en nödvändighet då vi anser att det leder till att de inte agerar utifrån sina känslor utan bygger upp en beredskap i att hantera dem och tänka över andra alternativ till sitt handlande innan de agerar, vilket resulterar i ökad impulskontroll. Det kan hjälpa dem även i skolarbetet, till exempel vid diskussioner och då de tränar på att förhålla sig objektiva till olika åsikter. Det är även behjälpligt vid motgångar i skolarbetet och utvecklar förmågan att kunna se saker från olika perspektiv. Det innebär att de får ökad acceptans för andras beteende och tankar. En elev menade att han nu har metoder att använda då han misslyckas i skolan och kan tänka över alternativ till sitt handlande, vilket vi anser är ett tecken på att ART´ s metoder stödjer eleverna även i skolarbetet. Vi vill även ta i beaktande att vi anser att ART- träning kan stödja ungdomens självkänsla och självständighet, som är av yttersta vikt för en gynnsam utveckling, såväl i skolarbetet som socialt. En komponent som uppstår i samband med en ökad självkänsla och självständighet, är en insikt om att det finns möjligheter till förändring, vilket vi ser som positivt och leder till ökad kontroll över livssituationen. Vi drar en parallell till Antonovskys begrepp salutogent synsätt som innebär att få en känsla av sammanhang, begriplighet och meningsfullhet. Vi vill tillägga att såväl ART som det salutogena synsättet sätter individen i centrum, stärker dess självkänsla och stödjer kotrollen över individens situation. Det ser vi som betydelsefullt då individens vilja och egna resurser är nödvändiga för att förändring ska ske. Vårt resonemang för vi ihop med Garbarino som menar att ART – programmet inte är tillräckligt för samtliga aggressiva ungdomar. Han anser att en grundläggande del är individens vilja till förändring. Då inte den förutsättningen existerar finns det en risk för att ART inte blir befäst vilket kan resulterar i att individen inte kan använda dens
46
metoder och strategier i verkligheten. Vi ställer oss bakom Garbarinos resonemang och riktar en invändning mot träningsformen ART. Vi menar att ART inte, i samtliga fall, är tillräcklig för att bryta ett aggressivt beteende. För att träningsformen ska bli så behjälplig som möjligt tror vi att det är av vikt att ta hänsyn till miljön eleverna befinner sig i, skolverksamhetens organisation, lärarkompetensen och i vissa fall, grundlig utredning av de elever som deltar i ART. Vi menar att det inte går att ”stoppa in” ART i en verksamhet utan att först kontrollera och arbeta för att skapa goda förutsättningar för att träningsformen ska bli gynnsam för eleverna. Från ett perspektiv menar vi att det kan uppstå en problematik genom att föra samman elever med liknande bakgrund, till exempel aggressivt beteende. En tanke går till UA, där elever med liknande bakgrunder får en placering, då situation på tidigare skolor ansågs ohållbar. Det kräver en väl fungerande verksamhet, med till exempel en nära kontakt mellan elev och lärare. Vi kan utifrån våra erfarenheter och resultatet av undersökningen urskilja UA som en väl fungerande verksamhet som arbetar för elevernas integrering i samhället, till exempel genom att implementera ART i verksamheten och i undervisningen. Lärarna vi intervjuade uttryckte fördelar med att kunna arbeta med små grupper, hög personaltäthet och handledning. Det ser vi som ytterligare positiva faktorer för en positiv miljö för elever att vistas i. Brist på en väl fungerande verksamhet tror vi kan leda till en avskiljning från samhället och ett ”vi och dem” - tänk. Avsikten anser vi bör vara att skapa en ny miljö för eleven, för att skapa förutsättningar för en hållbar livssituation som innebär inkludering i det omgivande samhället. I vissa fall är det då nödvändigt att separera eleven från den tidigare miljön, för att få möjlighet till detta. Ett huvudsakligt mål anser vi vara att stärka individen och få den att fungera i samhället. Utifrån vårt resultat kan vi tydligt se att eleverna upplever ett positivt värde i att ha fått en placering på UA. Det uttrycker stolthet och personlig mognad som utvecklats under skoltiden på UA. Det anser vi är ett tecken på att ett miljöombyte kan vara gynnsamt för eleven, men det ställer krav på verksamhetens bemötande och arbete. Till exempel är det viktigt att pedagogerna och övrig personal på skolor har kunskap om ART´ s syfte och mål samt samverkar för att förstärka det positiva beteendet och bryta det negativa, det vill säga det aggressiva beteendet. Det kan göras genom att man arbetar efter gemensamma förhållningsregler och skapar en tydlig struktur. Vi tror då att upplevelsen av ART blir tydligare för eleven, än i fall då ART är separerad från övriga lektioner.
47
med aggressivt beteende och arbeta för att motverka och åtgärda det. Det är en förutsättning att ha ett nära samarbete med övrig personal och att i största möjliga mån samarbeta med andra samhällsinstanser. Vi tror även att det är viktigt att se personen bakom handlandet och vara insatt i individens bakgrund och förutsättningar.
Vår slutsats som vi kopplar ihop med syfte och frågeställning är att ett aggressivt beteende hos elever kan förändras med hjälp av ART` s metoder. Vidare är slutsatsen att elever och lärare på UA har tydliga och övervägande positiva upplevelser av att ha ART integrerad i verksamheten och att det har lett till en positiv utveckling för eleverna och deras livssituation. Vi bedömer och drar slutsatsen att elevernas och lärarnas upplevelser av att ha ART integrerat i skolverksamheten, är ett tecken på ett hållbart och mer långsiktigt alternativ till fortsatt skolgång och möjlighet till positiv social utveckling för eleverna. Slutsatsen angående lärarnas arbete med eleverna är att med en verksamhet som ger förutsättningar, till exempel genom god implementering av ART, kan eleverna utvecklas och främjas såväl i skolarbetet som socialt.
48