Syftet med arbetet var att belysa synen på specialpedagogens yrkesroll, både ur yrkesutövarens eget och ur kollegors perspektiv, samt att belysa specialpedagogens samarbete med andra aktörer, skolledare och lärare, i gymnasie – och gymnasiesärskolan. Jag utgick från två frågeställningar: Vilken syn har olika aktörer inom gymnasie – och gymnasiesärskolan på specialpedagogens roll i verksamheten? samt Hur ser samverkan ut mellan olika aktörer avseende specialpedagogiskt arbete? Jag valde kvalitativa intervjuer som metod. I studien medverkar tre olika gymnasieskolor och tio informanter. På varje skola intervjuades sedan minst en skolledare, en specialpedagog och en lärare. På en av skolorna intervjuades två skolledare.
Då detta arbete bygger på kvalitativa intervjuer kan inte generaliserbarheten anses vara hög. Det kan även diskuteras om andra resultat hade framkommit om spridningen mellan intervjupersonerna varit större, det vill säga om de deltagande hade kommit från vitt skilda skolor. Dock anser jag mig ha kommit fram till värdefulla slutsatser, vilka jag här avser redogöra för.
För det första framkom en splittrad syn på specialpedagogens yrkesroll. Av de specialpedagoger som intervjuades ansåg alla utom en att de arbetade i enlighet med de för specialpedagoger föreskrivna uppgifter och att de hade stor frihet i sin yrkesutövning. Den intervjuade som uttryckt missnöje menade att hon snarare jobbade som en speciallärare än en specialpedagog. De skolledare som intervjuades hade en generellt sett positiv syn på specialpedagogens yrkesuppdrag i den egna verksamheten, men problematiserade den allmänna synen på specialpedagogen i skolan. En av de intervjuade lärarna ställde sig mycket positiv till specialpedagogens yrkesutövning, men kritiserade skolledningens syn. En annan lärare uttryckte såväl positiva synpunkter som mer problematiska aspekter i sin syn på specialpedagogen.
För det andra framkom en mångfacetterad bild av specialpedagogens samverkan med andra yrkesgrupper. I synnerhet i ett fall framkom en positiv bild av samarbetet mellan olika aktörer där såväl den intervjuade specialpedagogen som den intervjuade skolledaren var överrens om att skolledningens stöd och tillit var en viktig
36
förutsättning för en fungerande samverkan. I andra fall framkom mindre fungerande samarbete där brist på tillit och kommunikation angavs som viktiga orsaker till den dysfunktionella situationen. I samarbetet mellan specialpedagog och lärare synliggjordes främst två perspektiv: ett mycket väl fungerande samarbete och ett samarbete som var mer sporadiskt och präglat av distans.
Den teoretiska utgångspunkten i detta arbete utgjordes av systemteorin med underrubriken ”individ, grupp och organisation”. Kännetecknande för systemteorin är framförallt tanken på helhet och att vi skapas i interaktionen med andra människor ”En människa formas för det första av sina omgivande referenssystem” (Öqvist, 2003, s. 21). Enligt Öqvist består detta referenssystem av våra närmaste relationer, däribland våra kollegor. Här ser jag viktiga paralleller mellan systemteorin och mitt resultat.
För det första skapas specialpedagogens yrkesroll utifrån de föreställningar om rollen ifråga som övriga aktörer i skolan förmedlar. Dessa föreställningar präglar specialpedagogens praktiska yrkesutövning samt samarbetet med lärare och skolledning. Speciellt skolledning spelar en avgörande roll: hur skolans ledning ser på uppdraget specialpedagog samt i vilken omfattning skolledningen ger specialpedagogen frihet att forma de praktiska förutsättningarna för sitt uppdrag. Detta är ett resultat som även Malmgren Hansen (2002) lägger fram i sin avhandling, dock utan referenser till systemteorin.
För det andra bidrar även lärarkollegiet till att forma specialpedagogens yrkesroll i sina attityder gentemot handledning av nämnd profession och i det avseende de efterfrågar hjälp. Om lärarkollegiet inte anser sig behöva den hjälp specialpedagogen erbjuder ändras såväl specialpedagogens konkreta arbetsuppgifter som det uppdrag, på vilkets grund utbildningen och därmed professionen instiftades. Specialpedagogens yrkesroll blir således något som skapas utifrån ett referenssystem bestående av en mängd interpersonella relationer.
Även den specialpedagogiska verksamheten kan ses ur ett systemteoretiskt perspektiv. Gjems (1997, s.25) skriver att ”varje handling får på ett eller annat sätt en effekt på alla delar i systemet”. Liknande tankar kan skönjas hos Helgesen (Bolman & Deal, 2005) som ser organisationer som nät där alla delar hänger samman. I detta arbete är bland annat den tidigare nämnda skolan där man börjat arbeta mer inkluderande ett exempel på detta. Genom att sätta in fler lärare i klassrummet istället för att exkludera enskilda elever minskade behoven av åtgärdsprogram drastiskt, vilket ledde till att specialpedagogen inte behövdes och kunde ägna sig åt andra arbetsuppgifter. Om fler
37
delar av verksamheten gjorde samma sak skulle specialpedagogen troligtvis kunna ägna sig ännu mer åt proaktivt arbete istället för punktrelaterade akutinsatser, vilket skulle kunna lyfta skolan som helhet. Detta är en vinst som Persson (1998) betonar i sin redogörelse för de positiva effekterna av att applicera ett relationellt perspektiv på det specialpedagogiska arbetet. Vidare korrelerar även detta arbetssätt med de värderingar som den svenska skolan, genom att ha gått från ett uteslutande differentierande till ett inkluderande arbetssätt, vill verka för.
Slutligen vill jag framhålla vikten av tydlig kommunikation aktörerna emellan. Emellertid vågar jag även drista mig till att betona specialpedagogens eget ansvar i detta sammanhang. Att specialpedagogen själv vågar tydliggöra sitt uppdrag och informera kollegor och skolledning om de enligt utbildningens stadgar föreskrivna arbetsuppgifterna tror jag kan ha en avgörande inverkan på hur yrkesrollen gestaltas rent praktiskt ute i verksamheten.
Dock kräver ett sådant agerande ett tillåtande arbetsklimat där osynliga hierarkier och dolda maktstrukturer inte sätter käppar i hjulet för specialpedagogens yrkesutövning. Istället bör skolan verka för en transparent organisation där aktören med störst kompetens inom det aktuella området tillåts agera i en beslutsfattande roll. Här ser jag ett behov av att övriga aktörer erkänner specialpedagogens kompetens, inte minst lärarna. Som snart färdig lärare upplever jag mig genom denna studie fått en ökad förståelse för specialpedagogens yrkesuppdrag och hoppas att övriga lärare också inser vikten och vinsten av ett gott samarbete med skolans specialpedagog. Fortfarande kvarstår dock frågan om hur den specialpedagogiska verksamheten ska utformas på bästa sätt. Först när vi hittat formen kan vi till fullo fokusera på den specialpedagogiska verksamhetens primära syfte: att hjälpa eleverna. Denna uppgift lämnar jag dock åt framtida forskning.
38
Referenser
Aarum Andersen, Jon & Abrahamsson, Bengt (2007) Organisation - att beskriva och förstå organisationer. Stockholm: Liber.
Beckman, Svante (1989) ”Professionerna och kampen om auktoritet” I: Staffan Selander (red.): Kampen om yrkesutövning, status och kunskap.
Professionaliseringens sociala grund. Lund: Studentlitteratur.
Bell, Judith (2006) Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur. Brinkmann, Svend & Kvale, Steinar (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun.
Lund: Studentlitteratur.
Bolman, Lee G & Deal, Terrence E (2008) Nya perspektiv på organisation och ledarskap. Lund: Studentlitteratur.
Egelund, Niels & Haug, Peder & Persson, Bengt (2006) Inkluderande pedagogik i skandinaviskt perspektiv. Stockholm: Liber.
Emanuelsson, Ingemar & Persson, Bengt & Rosenqvist Jerry (2001) Forskning inom det specialpedagogiska området - en kunskapsöversikt. Stockholm: Liber.
Gjems, Liv (1997) Handledning i professionsgrupper. Lund: Studentlitteratur. Helldin, Rolf (2000) Kommunerna och den specialpedagogiska verksamheten.
Nutid och framtid. Stockholm: HLS förlag. Högskoleförordning SFS 1993:100
Högskoleverket (2006) Utvärdering av specialpedagogprogrammet vid svenska universitet och högskolor. Stockholm: Högskoleverket.
Lansheim, Birgitta (2010) Förståelser av uppdraget specialpedagog. Blivande och nyblivna specialpedagogers yrkeslivsberättelser. Malmö Högskola: Lärarutbildningen.
Lärarförbundet (2008) Lärarens handbok. Lund: Studentlitteratur. Läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94.
Malmgren Hansen, Audrey (2002) Specialpedagoger – nybyggare i skolan. Stockholm: HLS Förlag.
39
Myndigheten för skolutveckling (2008) Att lyfta den pedagogiska praktiken – Vägledning för processledare. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling. Nilholm, Claes (2005) ”Specialpedagogik - Vilka är de grundläggande
perspektiven?” Pedagogisk Forskning i Sverige Nr 2/2005 sid. 124–138. Persson, Bengt (1998) Den motsägelsefulla specialpedagogiken - motiveringar,
genomförande och konsekvenser. Göteborgs universitet: Institutionen för specialpedagogik.
Persson, Bengt (2009) ”Finns det en specialpedagogisk agenda? - Om utbildningspolitik och elever i behov av särskilt stöd.” Kritisk utbildningstidskrift. Nr 4/2009, sid. 11-27.
Regeringens proposition 2009/10:89 Bäst i klassen – en ny lärarutbildning. Stockholm: Regeringskansliet.
Regeringskansliet (2007) ”Nio lärosäten får speciallärarutbildning” (elektronisk).
Regeringens hemsida <http://www.sweden.gov.se/sb/d/9205/a/85098>
Hämtad 2011-02-14.
Repstad, Pål (1999) Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Rosenqvist, Jerry & Östlund, Daniel (2006) “Det går med små, små steg, man tänker inte på det förrän man börjar prata om det” – En utvärdering av särskolan och resursskolorna i Lunds kommun 2006. Kristianstad: Institutionen för beteendevetenskap, Högskolan i Kristianstad. Selander, Staffan (1989) ”Förvetenskapligande av yrken och
professionaliseringsstrategier” I: Staffan Selander (red.): Kampen om yrkesutövning, status och kunskap. Professionaliseringens sociala grund. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket (2003) Kartläggning av åtgärdsprogram och särskilt stöd i grundskolan. Stockholm: Skolverket.
Skolverket (2008) Studieavbrott och stödinsatser i gymnasieskolan - en kunskapssammanställning. Stockholm: Skolverket.
Skrtic, Thomas M. (1991) Behind special education. Denver: Love Publishing Company.
SOU 1999:63 Att lära och leda - En lärarutbildning för samverkan och utveckling. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
40
Tideman, Magnus; Rosenqvist Jerry; Jacobsson, Katharina; Lansheim, Birgitta; Ranagården, Lisbeth (2005) Den stora utmaningen. Om att se olikhet som resurs i skolan. Högskolan i Halmstad, Malmö Högskola.
Von Ahlefeld Nisser, Désirée (2009) Vad kommunikation vill säga. En iscensättande studie om specialpedagogers yrkesroll och kunskapande samtal. Stockholms universitet: Specialpedagogiska institutionen.
Westling Allodi, Mara (2009) Specialpedagogik i en skola för alla – Granskning av specialpedagogiska verksamheter i en svensk kommun. Stockholm: Institutionen för individ, omvärld och lärande, Lärarhögskolan i Stockholm. Öquist, Oscar (2003) Systemteori i praktiken. Systemteorins tillämpning inom
utbildning, vård, socialt arbete. Stockholm: Gothia.
Öquist, Oscar (2008) Systemteori i praktiken. Konsten att lösa problem och nå resultat. Stockholm: Gothia.
41